Idag har jag arbetat min sista dag inom regionen på ett halvår.
Eller ja, det kanske blir en sanning med modifikation, men det var tanken från början i alla fall.*
Tjänstledigt.
För att skriva böcker.
Jag och de böcker jag släppt så här långt!
Till skillnad från en del andra som siktar mot financial independence, så har jag aldrig haft en inställning om att jag måste bort från mitt nuvarande arbete. Jag hatar inte mitt jobb, och det är givande på otroligt många sätt. Det senaste dryga året har jag varit runt och gjort det som kallas randning – vi som ST-läkare (läkare som genomför specialisttjänstgöring, dvs är på väg att bli specialister inom något) tillbringar tid på andra kliniker för att lära oss av dem för vår framtida specialitet. I mitt fall är min framtida specialitet allmänmedicin.
Det senaste året har jag varit på akuten, kvinnokliniken, LAH (avancerad palliativ hemsjukvård), barnmedicin, och ESCU. ESCU är Enheten för samordnad cancerutredning, en enhet som definitivt inte finns överallt, men som är dit framför allt primärvården remitterar sina patienter när det finns en misstanke om cancer.
Jag har fått se mycket. Träffa många människor i väldigt utsatta situationer. Leverera cancerbesked – och leverera besked om att vi inte hittat något.
Jag vill inte sluta med det helt, för jag trivs i mitt yrke. Jag gör skillnad.
I höstas bestämde jag mig för att ta ett år ledigt och skriva, men sedan blev det ett halvår för det är så länge man får vara borta på tjänstledighet från ST. Och det känns helt okej det med.
Jag ska skriva och sköta hem, lämna barn på morgonen senare än att de alltid är först, hämta dem tidigare än att de alltid är sist. Mellandottern börjar förskoleklass, så jag kan hämta henne från fritids på eftermiddagarna. Laga mat, baka bröd.
Men jag vill tillbaka. Jag kommer göra färdigt min specialisttjänstgöring och bli specialist, och sedan kommer jag jobba åtminstone delvis som läkare – men inte på heltid (det gör jag inte nu heller, jag jobbar 80%).
Jag känner mig lite lagom skyldig när jag gör det här. Tar ledigt bara sådär. Kan man göra det? Men ja. Faktiskt. Det är den ytan vi skapat oss i våra liv. Maken får också, givetvis, men han älskar att operera, så han är inte lika pigg på det. Och han har inte en massa böcker i huvudet som han måste få ut på papper.
Nu är jag uppe i fem släppta fantasyböcker. Jag har ytterligare fyra böcker färdigskrivna som ska släppas. Jag gjorde en Kickstarter i våras och den gick jättebra. Så vi får se vad hösten ger…
Jag och min doktorshatt!
Och i övrigt då? Det var längesedan jag skrev på bloggen. Förutom alla randningar på olika ställen på sjukhuset har jag hunnit disputera (medicine doktor!) och promoveras (fick min doktorshatt 1 juni), jag odlar massor, tycker att AI är jätteroligt att arbeta med, och försöker generellt att ha roligt i livet. Ekonomin rullar på, den är mer bakgrundsaktivitet än något annat.
Hur är det med er?
* Sanningen med modifikation är att jag stortrivts på ESCU, så jag har sagt att jag kan komma in och jobba timmar där. Vi får se om regionen går med på det, det är ju strypsnara gällande ekonomin för närvarande.
Boken är hos tryckeriet nu och jag hoppas att jag inte får den i handen och upptäcker ett stavfel på framsidan. Att jag kommer hitta fel inne i boken är det ju ingen tvekan om, men helst inte på framsidan (som en bekant som råkade skriva fel nummer på vilket nummer avhandling det var).
Samtidigt jobbar jag. Två månader randning på akuten, dessutom på heltid, har gjort att jag i princip jobba 150%. Inte riktigt det läge jag vill vara i. I maj kommer jag dock vara mestadels ledig i form av forskningstid, som förberedelse för disputationen. Det blir bra med ett fokus istället för flera.
Jag tillbringar mycket tid i trädgården. Fingrarna i jorden är min paus, min ångestlindring. På Instagram har det blivit mycket mer trädgård än spartips på sistone (inte minst för att det är mycket roligare att fotografera). Nu spirar trädgården, färgerna återvänder, och jag njuter. Förhoppningen är att denna sommar skörda mer grönsaker än vi någonsin gjort tidigare. Alla sorters kål, tomater, rotselleri, morötter, lök, vitlök (den ser redan mycket lovande ut), och mycket mer.
Dessutom fokuserar jag mer än jag gjort innan på blommor, för att skapa en vacker oas för såväl mig och min familj, som för insekterna. Rosenskära, ringblomma, blåklint, och så många fler ska jag försöka mig på. Till hösten ska jag sätta ännu fler höstlökar, för det var underbart när de första krokusarna tittade upp. De ger liv åt min själ, och mat åt de tidiga insekterna.
Vi har bytt tak och fått upp solceller. Gör mindre grejer hemma efter hand som det behövs. Försöker njuta. Maken har varit föräldraledig, och efter disputationen är det jag som är hemma över sommaren. Vi fortsätter spara, vara medvetna med våra pengar. Vi planerar att betala av våra huslån.
Hur har ni det där ute? Om någon fortfarande läser efter månader av uppehåll…
Som för alla andra poppar det upp ”Förslag för dig” på Facebook. Den här gången var det nån artikel på Aftonbladet (eller annan liknande tidning) om någon som blivit stor på Instagram för att hon delade hur man gör eget Bregott, och att hon bara köper kort-datum-varor och så vidare. Det vanliga för många av oss.
Gick in i kommentarerna och det var ena halvan ”meh det gör jag ju också men jaaaag behöver inte skylta om det, och dessutom ystar jag min egen grädde och syr mina egna kläder och…” och ”ugh varför gör hon sånt, hela väääärlden kommer gå under om alla bara slutar konsumera”.
Jag orkar aldrig kommentera i de där kommentarsfälten, men visst roar de.
Den förstnämnda kategorin känner ju uppenbarligen visst ett behov av att berätta för världen hur duktiga/sparsamma/whatever de är. (Och att tidningen minsann borde lyfta fram dem istället, för de har faktiskt inte använt de pengar de sparat på någon utlandssemester, det har de faktiskt aldrig haft råd med, så varför lyfts bara de som sparar till semester och inte de som har det svårt PÅ RIKTIGT?)
Den andra kategorin blir tröttsamma för att nej, världen skulle inte gå under om folk tog bättre hand om sig själv, sin omgivning, och tänkte efter före. Vi kommer ändå aldrig helt sluta konsumera. Vi kommer aldrig kunna göra allt vi behöver och vill ha själva, det livet har vi sedan många många år kommit ifrån.
Sen kommer sånna här guldkorn.
Från kommentarsfältet på FB.
Ersätta det monetära systemet. Nå, kanske har hen en jättebra idé? I min värld har vi nämligen två varianter vad gäller att kunna köpa och sälja eller byta varor med varandra:
1. Byte. Tolv kossor för trettio får. Ett hus för en säck guld. Eller nåt. Problemet blir att få nån sorts jämlikhet, och överförbarhet. ”Vad kostar byxorna?” ”Du kan få dem mot ett par skor.” Även om vi börjar byta tid för grejer blir det rätt svårt, för vi har ju bara så mycket tid att dela upp på olika ställen, så det blir ju lite bökigt. I större sammanhang med företag som gör affärer med varandra, länder och så vidare, blir det helt ogörligt.
2. Pengar (eller motsvarande som vi kommer överens om). Något som egentligen inte har något värde (papperslappar) men där vi bestämt att de har ett värde. Där många av oss förvisso byter tid mot pengar (dvs jobbar) men sen kan pengarna användas såsom vi bestämmer.
Kan någon ge mig en riktigt bra tredje idé? Jag är alltid öppen för dem. Kanske någon sci-fi- eller fantasy-värld har någon bra idé? Om inget annat vore det kul att använda i någon fantasybok framöver, så give it to me!
Nåja, kommentarsfälten är underhållande när man behöver en paus från ångesten inför disputation. Vilken sker 2 juni. Vilket är varför jag inte skriver här just nu. Jag stressar över det istället. Yay.
Så efter att ha sett tillbaka på 2022 års resultat, vad är då målen för 2023?
Man kan säkert orda om huruvida man ska sätta upp en massa mål till höger och vänster, men jag tycker det är bra. Jag gillar att konkretisera för mig själv och kunna följa upp både under tiden och efteråt. I början av året sätter jag och maken våra privatekonomiska mål för året, och sedan har jag givetvis egna, personliga mål också.
Privatekonomiskt
Det huvudsakliga målet för året är att betala av huslånet i augusti när det annars ska läggas om. Efter att ha åtnjutit superlåga räntor (just nu 1,07% bundet i 2 år) sedan vi först tog lån för att köpa förra huset är räntorna nu avsevärt högre, och vi har ingen lust att betala till bankernas vinster. Det är heller inte så att avbetalningen kommer tömma våra börskonton, utan det kommer fortfarande finnas en fin kudde där. Det kommer göra att vi frigör många tusenlappar i månaden som annars hade gått i ränteinbetalningar, men framför allt kommer det bli en riktigt skön känsla. Vi inser att det inte nödvändigtvis är det bästa på lång sikt utifrån ett optimeringsperspektiv, och att det finns en alternativkostnad då samma pengar skulle kunna få jobba på börsen, men faktum är att vi då äger allt vi har fullt ut och det blir riktigt nice.
Målet om minst 40% sparkvot kommer kvarstå, och det borde gå fint för året. Det finns några ”skakigare” månader då maken går på föräldraledigt två månader under våren, och under sommaren kommer vi få saxa eftersom vi inte har förskoleplats till mini förrän i augusti, men utöver det har vi dubbla löner igen.
Börsmässigt får vi se om vi sätter något mål. Det känns lite efter de senaste åren att det inte spelar så stor roll. Rasar börsen som den gjorde det här året kommer det gå ner, skjuter det i höjden som under 2021 kommer det gå upp. Vi kommer fortsätta stoppa in pengar där när vi har betalt av huset.
Vi har satt ett nytt mål för utdelningar, men det blir lägre än 2022 eftersom vi kommer ha sålt av en del för att betala av huslånet.
Hus och trädgård
Under våren kommer vi att lägga om taket och sedan få upp solceller. Taket är i behov av att göras om, och den ultimata tidpunkten att sätta upp solceller är när det är nylagt (för då borde vi rimligen inte behöva göra om taket innan solcellernas livstid är slut). Detta kommer dra ner elräkningen, vilket är bra eftersom vårt bundna avtal går ut i början av hösten.
Jag har stora drömmar om att odla en hel del av våra egna grönsaker nästa år. Redan året som gick blev det riktigt bra skörd av vissa saker (grönkål, morötter, sockerärtor, zucchini) och till nästa år ska det bli mer. Vi har anlagt nya odlingsbäddar och det ska bli så kul att fylla ut dem! Dessutom läser jag på om insekter och avser odla en hel del blommor för deras skull. Jag hoppas också att de perenna bärbuskar vi satt ger mer avkastning – redan under året fick vi massor av blåbär, men jag hoppas att även hallon, havtorn (som vi tog som sticklingar från gamla huset), vinbär och björnbär (också sticklingar från förra trädgården) ska börja ge oss bär. Fruktträden vi satt kommer väl ta ett par år till, liksom sparrisen (som jag avser sätta fler av!).
Personliga mål
Jag ska disputera. Det fyller mig med rätt mycket ångest, men det ska bli otroligt skönt när det är gjort. Exakt fem månader kvar.
Jag kommer fortsätta arbeta deltid, då jag inte har något som helst intresse av att jobba fem dagar i veckan och bara träffa mina barn mellan 17 och 19 på kvällen plus helger. Under våren kommer det bli tre dagar i veckan på vårdcentralen och två dagar forskningstid, de senare med vår yngsta hemma eftersom vi inte har förskoleplats till henne, medan de stora får vara kortare dagar på skola/fritids och förskola. Under tiden maken är hemma heltidsföräldraledig i mars-april kommer jag jobba heltid för att jag randar mig på akuten och där är heltid inte riktigt heltid (det är drygt 36 h/v), och dessutom är passen inte 8-17 utan väldigt varierande, så det blir bra. Jag gillar akuten.
Jag vill ge ut två böcker i serien The Elemental Saga. Tvåan, trean och fyran är alla skrivna, men behöver nu redigering. Jag vill också komma igång med marknadsföring av böckerna, vilket jag avvaktat med tills jag haft fler böcker ute. Förhoppningsvis har jag också tid att skriva mer, jag har två idéer jag skulle vilja låta få spelrum nu när första serien är färdigskriven. Som alltid är det en spännande balans att försöka hinna med skrivandet bland alla andra åtaganden jag har, men det är samtidigt något som ger mig otroligt mycket och därför vill jag lägga tid på det. Målet för min författarmailinglista sätter jag till 1000 personer (den är just nu på drygt 400), och jag hoppas sälja 100 böcker (i valfritt format) under året för den skönlitterära delen, och lika många av Plugga bättre.
Jag ska prioritera upp träningen så att jag kommer iväg och tränar på gym regelbundet, utöver att gå och dansa en gång i veckan vilket jag gjort hela hösten och fullkomligt älskar. Med mitt friskvårdsbidrag 2022 köpte jag årskort dels på det gym som ligger allra närmast oss, och dels det som ligger i källaren på sjukhuset eftersom jag kommer vara där på randning under ungefär sex av årets månader och då kan passa på att träna i samband med mina arbetspass.
Jag vill läsa minst 30 böcker under året. Vi får se om det blir så, eller om det kommer dala när jag inte är hemma lika mycket. Förmodligen. Det har getts stora möjligheter att lyssna på ljudböcker under 2022 i och med alla promenader, och de kommer bli färre när jag jobbar tre till fyra dagar i veckan. Men mål får jag ju sätta ändå.
Gott nytt år! Så var det dags att lägga ytterligare ett år till historieböckerna. Efter att 2020 var året då pandemin greppade världen, och 2021 hade förhoppningarna om att det skulle vara Covid-fritt (det blev det ju inte), så hade vi nog alla högre förhoppningar om det här året än det utföll. Ryssland anföll Ukraina, börsen backade, inflationen skenade, el är för de rika, och drivmedel likaså. Inte direkt vad någon av oss hoppades när Covid-hysterin till slut dog ner.
Positivt under året i världen? Världens stöd för Ukraina har varit enormt. Covid är inte längre så hysterisk och nu verkar åtminstone Sverige i alla fall klassa Covid som i princip vilken annan luftvägsinfektion som helst (denna slutsats drar jag av att man nu slutat provta även sjukvårdspersonal, och rådet är istället att stanna hemma vid symtom, vilket ju är hur vi hanterar andra infektioner). Ett malariavaccin har tagits fram och den första vaccinationskampanjen är igång. Det har bara 30% skydd mot allvarlig malaria hos barn, men det är betydligt bättre än 0% skydd. Korallen i Stora barriärrevet har mer levande korall än på 36 år. Vi bytte från rödgrön röra till en högerregering, vilket jag tycker är bra även om runt halva Sveriges vuxna befolkning inte tycker det. Sverige tog hem 18 medaljer i OS i Peking.
Så ja, det finns väl en del positivt ändå.
I vår familj?
Målen för året
Negativt var att vi inte klarade vårt sparmål (nådde 85% av det i kronor uppsatta sparmålet) och vi klarade inte heller målet om en sparkvot på 40% (nådde 36,6%). Å andra sidan berodde det på att jag fick en massa tid med vår yngsta, eftersom jag var hemma med henne på heltid, och det är ju värt mer än pengar. Under hela våren levde vi på i princip en lön och lite pengar från Försäkringskassan (jag pluggade för att optimera så att de större barnen fick vara på förskola och fritids), och eftersom vi samtidigt renoverade hemma tog det det mesta av inkomsterna. Värsta månaderna var mars och april då vi faktiskt gick några tusenlappar minus, och då är det himla skönt att ha ett stort sparande att luta sig mot.
Bästa sparmånaden ser ut att bli december då vi ligger på 68% sparkvot, följt av november med 64% sparkvot. Under hösten har jag dock jobbat två dagar i veckan, vilket givetvis ger högre inkomster (även om maken då varit föräldraledig en dag i veckan och därmed minskat sin inkomst).
Vi uppnådde också vårt utdelningsmål med nöd och näppe, men det gick.
Översikt över privatekonomin under 2022
Våra huvudsakliga inkomster kommer från lön och Försäkringskassan. Utöver våra löner och Försäkringskassan har vi även tagit ut en del pengar från företaget för utlägg som vi betalar med våra vanliga privatkort, och sedan har det varit en del ”övrigt” såsom gåvor till födelsedagar, cashbackutbetalningar/återbäring från företag, och tårtor jag sålt. Under året har jag sålt begagnat för 11 300 kr.
En av de två största kategorierna var boende. Där finns lån, Tekniska verken (el, sophämtning, fjärrvärme och vatten), städning varannan vecka, larm, samt renoveringskostnader. Kostnaderna för väggen som maken och svärfar byggde under våren för att skapa två barnrum av ett jättestort sovrum (23 m2, vem behöver det som sovrum?) ligger således här.
Uppbyggnad av vägg för att dela av det stora sovrummet till två barnrum a ca 11 m2 vardera.
Mat och transport tog lika stor del vardera. Gällande mat snittade vi 5 500 kr i butik och 1 950 kr på utemat, vilket är något högre än jag skulle önska men samtidigt är vi numera fem personer i familjen, vi köper bara ekokött (och det avsevärt mer sällan än vi tidigare köpt och ätit kött), och jag och maken tycker om att äta bra mat på restaurang när vi väl kommer iväg för att ha ”dejt”. Det märks en tydlig trend av att det blir en högre kostnad för mat under sommaren när vi alla är hemma, då vi gärna lägger pengar på t ex jordgubbar och annat färskt som finns då, än vi lägger under vår, höst och vinter. Jul och nyår är ett annat undantag, vilket jag tror att många känner igen. Våra matkostnader har jag skrivit mer om här.
Det har varit en del med bilen som behövt fixas, och sedan gör ju de där drivmedelspriserna sitt. Vi sålde Porschen under hösten, eftersom maken kom fram till att det finns en tid i livet för Porsche och nu är inte riktigt it. Vi kommer lägga pengarna till att betala av huset istället. Det gör i alla fall att nästa års transportkostnader kommer vara lägre.
Pallkragarna i juli
Trädgården är ett prioriterat område för oss båda och det har varit en hel del vi behövt och velat göra där för att få den att må bra. Vi får se om det blir lägre nästa år, det är en post vi båda tycker är viktig och poängen är ju inte mest pengar när man dör, utan att lägga pengarna på sådant som skänker värde.
Blåbärslandsanläggning.
Kläder. Totalt blev det 20 700 kr på kläder och skor över året, vilket således är ett snitt på 1 731 kr i månaden. Helt okej för en familj på fem, med tre snabbväxande barn. Jag håller nere kostnaderna genom att köpa begagnat i mycket stor utsträckning.
Jag har en kategori som heter månads- och årskostnader, för sådant som streamingabonnemang, förskole- och fritidsavgift, månadsgåvor till välgörenhet, linser, försäkringar (allt utom bilförsäkringen, som ligger under bil, bara för att den alltid har gjort det), med mera. En del är sådant det går att göra något åt (streaming, gåvor, etc) medan andra är avsevärt svårare (förskole- och fritidsavgift, till viss del försäkringar).
Övrigt var den enskilt största kategorin, med drygt 15%. Här hamnar helt enkelt allt som inte passar in någon annanstans, från pyssel till barnen, våra aktiviteter, teknikprylar, presenter, med mera. Här ingår också utgifter för min bok och diverse runtomkring den, vilket dock är utgifter som sedan täcks av mitt företag som har min bokutgivning som huvuduppgift. På samma sätt ligger det en del utgifter som har med mitt eller makens jobb att göra, som sedan (flera månader senare när regionens kvarnar malt färdigt…) betalas av jobbet. Övrigtkategorin blir således ganska stor.
Upplevelser
När helst jag funderar över om det är värt att lägga pengar på upplevelser säger pappa att Upplevelser kan ingen ta ifrån en. Maken har samma inställning. Och vi uppskattar upplevelser i vår familj. Så det här året har det blivit två resor utomlands med familjen, och under sommaren gjorde vi som vanligt och semestrade i Sverige. Har aldrig förstått poängen med att åka utomlands på sommaren, här är ju så fantastiskt fint då. Vi åkte till Öckerö och dess närliggande öar i Göteborgs skärgård, vilket var över all förväntan som semester. Vi hade en otrolig tur med vädret.
Jag och min bästa kompis åkte till London och såg Harry Potter and the Cursed Child, vilket var en fantastisk helg.
Harry Potter i London!
Vi har också besökt Kolmården ett gäng gånger eftersom vi har årskort och det är mysigt (men vi har bestämt oss för att inte ha årskort nästa år, då barnen tar det för mycket för givet, och då får de längta ett tag efter att få åka dit så blir det mer speciellt igen). I samband med att vi var i Göteborg var vi på Liseberg en dag. Barnen har också varit ett otal gånger på Leos lekland, där de också haft årskort (det tar betydligt längre tid att göra det värt att köpa årskort, nånstans runt 8-10 besök, än t ex Kolmården, men vi är där rätt ofta så det blir lönt).
Liseberg!
Här hemma har vi fortsatt upptäcka vårt nya närområde. Vi har två badplatser inom ett par minuters gångavstånd och använde dem frekvent (läs: dagligen, ibland två gånger om dagen) under sommaren. Det har också blivit mysiga promenader, och vintertid spolas en bandyplan till isrink så där får barnen öva skridskor, också inom gångavstånd.
Familj, hälsa, och utveckling
Vi har, tack och lov, fått fortsätta ha hälsan i behåll. Diverse förkylningar, höstblåsor, feberrundor, och annat som hör barnfamiljer till har givetvis kommit och gått, men på det stora hela har vi hållit oss friska, och vi hoppas att det fortsätter.
Maken och jag firade nio år som äkta makar. Nästa år blir det the big ten!
Jag har inte tränat så mycket som jag borde, det har varit en hel del annat som kommit före. Jag har dock gått väldigt mycket, genomsnittet ligger på 443 142 steg per månad (således knappt 15 000 steg om dagen, eller 5,3 miljoner steg över året!), eftersom jag i princip gått överallt med barnvagn. Gått och handlat, gått och lämnat och hämtat barnen, gått för att få lillan att sova. Jag har utmanat mig själv med hur många dagar jag kan låta bilen stå.
Under året har jag läst 47 böcker, många av dem i ljudbok medan jag varit ute och gått. Målet var 30 böcker. Favoriter var All Your Perfects by Colleen Hoover, Vinnarna av Fredrik Backman, A Good Girl’s Guide to Murder av Holly Jackson, The House in the Cerulean Sea av TJ Klune, Howl’s Moving Castle av Diana Wynne Jones, The Elf Tangent av Lindsay Buroker, och So this is Ever After av FT Lukens, ihop med Sara Bäckmos böcker om odling. Alla böcker och vad jag tyckt om dem finns på Goodreads.
The Lost Wings av mig!
Jag släppte min första roman, The Lost Wings. Den har sålt mer än de tolv ex som ca 50% av förlagsutgivna böcker säljer (enligt Penguin Random House), så yay, och finns att läsa via Kindle Unlimited, där ett gäng personer läst den. Den har fått bra recensioner och jag är väldigt stolt. Jag släppte också Plugga bättre, en bok om hur man just pluggar bättre på universitetet, vilken sålt betydligt mer utan att jag gjort minsta reklam för den.
Barnen växer så det knakar, och under året har de fyllt sju, fyra, och ett. Äldsta har börjat första klass, mellandottern håller på att lära sig läsa, och den minsta… tja, hon är en liten minitornado, som ettåringar är. I somras lärde sig mellandottern att både cykla, simma, och gunga själv (i den ordningen). Mini började gå några veckor innan hon fyllde ett, trots att hennes mamma tyckte att hon kunnat vänta med det lite till (de blir ju så snabba sen!).
Paw Patrol-chokladbollar till fyraåringens födelsedag.
Det blir avsevärt mindre stress för familjen när en person är hemma. Då kommer man inte hem klockan 17 efter att ha hämtat trötta barn på förskolan, och alla är hungriga och gnälliga och maten borde ha stått på bordet för en stund sedan. Istället har jag oftast kunnat ha middagen redo när maken kommer hem, och även morgnarna (då vi annars lämnar barnen innan kl 7 på morgonen) har varit lugna och behagliga. Sjuåringen går till skolan själv och jag vandrar de 100 metrarna till förskolan med fyraåringen vid halv nio. Mycket skönt på alla sätt.
Sammanfattning
Även om omvärlden inte varit någon munter historia har vi haft ett bra år. Privatekonomiskt inte det mest optimala, vilket det sällan blir när någon är föräldraledig, men för familjen desto bättre. Även om det varit slitigt i perioder, vilket det helt enkelt är med tre barn, så har det faktiskt, när jag tänker efter och tittar på det så här, varit riktigt bra.
Det här blev så långt att jag lägger målen för 2023 i ett annat inlägg…
I den senaste versionen av Koll på pengarna från Konsumentverket verkar de närmast ha gått bananas bara för att inflationen är som den är.
Kläder är den kategori där Konsumentverket alltid verkat leva i en helt parallell värld. För 2023 tycker de att vi ”ska” lägg 4 280 kr i månaden på kläder – det är 51 360 kr om året!
Jag skrev om det lite på Instagram, och konstaterade då att v för 2022 lagt 16 000 kr på hela året på kläder inklusive skor. Samma kväll fick den siffran justeras kraftigt, som det råkade bli. Maken har länge sagt att han vill kolla på Sellpy för att införskaffa lite nya kläder eftersom han inte köpt några nya kläder sedan början av 2020 då vi var i USA, så det började bli dags. En del av hans tröjor var håliga och lövtunna, men han är ungefär lika förtjust som jag i att klädshoppa, så…
Eftersom jag skulle beställa ett par grejer som barnen får i julklapp tänkte vi att det var lika bra att han tog det samtidigt. Så det gjorde han. Vi sorterade på ”nytt” och ”mycket bra skick”. Han hittade tröjor från GANT, Peak Performance, Hugo Boss, och Hampton Republic. Han hittade åtta t-shirts och tröjor, en softshelljacka, och en mysig pullover. När vi fick hem det och efter att ha testat det landade det på sju t-shirts och den mysiga pullovern. Total kostnad för dessa åtta plagg blev 2 800 kr, eller ca 350 kr per plagg. Jag hade också Sellpy credits för nästan en femhundring att lösa in efter försäljningar och Sellpy Circle.
I ett slag blev klädbudgeten för året (inklusive plaggen till barnen) en bit högre, och dessutom var jag och dottern på vår favvo-loppis och hittade fynd. Totalt kommer årets kläder gå på ca 20 000 kr, eller lite knappt 1700 kr i månaden. Fortfarande avsevärt mindre än de 4 000 kr i månaden som Konsumentverket tycker.
Skor är det vi i stor utsträckning köper nytt, även om den minsta i familjen (som bara precis börjat lära sig det här med skor) får ha begagnat – och nya stövlar till barnen och träningsskor till mig och maken står för uppåt 1/3 av årets klädkostnader. För kläder är det mycket Sellpy och mycket av vår favoritloppis som körs med jämna mellanrum. Vi har ju dessutom en hel del kläder som barnen kan ärva av varandra, även om jag har sorterat ut en hel del. Kläderna som är kvar ligger sorterade efter storlek, med ytterkläder i en egen låda.
Vill man ytterligare ”räkna ner” klädkostnaden har jag det här året sålt kläder för runt 1300 kr, plus att jag sålt via Sellpy som inbringat ett antal hundralappar till (men de byter jag till Sellpy credits och använder vid nästa köp, eftersom man då får 5% extra). Att sälja via Sellpy är ingen toppenaffär, men Sellpy Circle (då man zsäljer produkter man köpt via Sellpy en gång) är bättre.
På det hela taget måste det inte vara svindyrt att fixa kläder till varesig växande barn eller en själv. Vi köper begagnat till hela familjen, inte bara barnen, och det känns bättre i både plånbok och för miljön.
Helt plötsligt går det ett tag utan att jag uppdaterar här. Det har varit så mycket annat. Hösten med all dess vardag, barn som ska till skola, förskola, beslut om huruvida den minsta skulle börja förskolan eller inte just nu (det blev inte, hon börjar i augusti istället). Maken jobbar på men är föräldraledig en dag i veckan, och då är jag tillbaka och arbetar på vårdcentralen, vilket är ett trevligt avbrott med vuxenkonversationer och att använda hjärnan.
Jag har skrivit min fjärde och sista bok i serien The Elemental Saga, och ska nu ge mig på att redigera de typ 260 000 orden uppdelat på de tre böckerna som ännu inte släppts, till en enhetlig berättelse samtidigt som varje bok står på lagom mycket egna ben. Är du nyfiken på första boken så finns den här, The Lost Wings.
Jag skriver också min avhandling, för att disputera nästa år. Hu.
Och så går jag en kurs på Luleå Tekniska Högskola i Kreativt skrivande, 30 hp, så det har varit lite skrivande för den också, även om det vore lögn att hävda att det är någon heltidskurs när man jämför med annat jag pluggat.
Så bloggen har hamnat på efterkälken, även om ekonomin inte direkt blivit mindre viktig på sistone. Snarare tvärtom, för de flesta.
Samtidigt har jag ett större lugn nu än när alla ”krisrapporter” började dimpa ner. Jag känner inte längre någon särskild oro, vi har bra koll på vår ekonomi, våra inkomster och utgifter, och vi har en plan för hur framtiden ser ut.
I augusti, när våra lån går ut, avser vi betala av våra huslån helt och hållet. Det är givetvis inte så att det nödvändigtvis är det ekonomiskt klokaste, för alternativkostnaden är säkert avsevärd vad börsen skulle kunna göra med pengarna över tid, men det kommer bli en helt fantastisk känsla att veta att huset är vårt, och alla tillgångar vi har i övrigt är våra utan förbehåll. Vi kommer heller inte tömma vårt börskapital för att betala av lånen, utan det mesta kommer finnas kvar. Men eftersom vi kan betala av dem är vi helt enkelt inte sugna på att ligga kvar och betala en massa ränta år ut och år in till banken. 1,07% var en sak, de nya räntorna en annan.
I vår blir det också nytt tak och sedan solceller. Vi gjorde det i vårt gamla hus, och det känns som ett vettigt sätt att hantera elpriser och -kriser. Än så länge har vi bundet elpris, men det håller i sig till början av nästa höst, sedan får vi se hur det blir.
Men utöver det så har vi ”urstarka” finanser om man ska låna förre statsministerns uttryck. Det gör att det inte spelar så stor roll om det gungar i ekonomin i övrigt. Även om vi detta år har gått med mestadels bara makens inkomst har vi ändå en sparkvot på 33%. Inte riktigt målet på 40% (det är första året sedan vi började sätta sparkvotsmål som vi inte kommer nå det), men ändå. Det är under ett år med rätt mycket renovering (bland annat bygge av vägg, byte av innerdörrar, med mera) eftersom vi flyttade till nytt hus och skapade nya sovrum till ungarna. Nästa år räknar vi med att det blir avsevärt mindre renovering, eftersom vi har som huvudfokus att spara pengar till låneavbetalningen, solceller och tak för att behöva ta ut mindre från börsen.
Pengarna vi samlar på hög har vi för närvarande på ställen med så hög ränta som möjligt, vilket framför allt är Lunar med (i skrivande stund) 2,25% upp till 1 050 000 kr (de har insättningsgaranti).
Även om vi har lägre sparkvot än vi haft tidigare år så är sparandet ändå den största enskilda posten i vår ekonomi, och ingen annan kommer i närheten (boende och övrigtkategorin är de två som kommer näst, med ca 15% vardera).
Vi fortsätter med svinnpåsar, mycket vegetariskt, och jag har blivit mycket bättre på hur olika typer av grönsaker och frukt ska paketeras för att hålla sig fräscha och fina över lång tid. Vi har dessutom utökat odlingsmöjligheterna kraftigt, så det kommer bli mycket mer egenodlat under nästa år. Många bäckar små.
Till nästa höst är vi dessutom helt tillbaka med dubbla löner. Jag kommer inte jobba heltid, det ser jag ingen anledning till, men jag kommer ju definitivt att jobba (dessutom med lönehöjning när disputationen är gjord!). Det blir bra för privatekonomin, även om det blir tuffare för ”livspusslet” inte minst i VAB-tider.
Ovanpå alltihop har ju faktiskt börsen börjat återhämta sig en hel del. Visst, det är fortfarande rejält minus på årsbasis (21% OMXSPI, 12% OMXS30 i skrivande stund), men ändå. Det är inte alls så blodigt som det har varit.
Så det lackar mot jul, Nissa har flyttat in och får barnens ögon att tindra med sina bus, och jag tycker saker och ting känns ganska stabila. Att ha koll på vår ekonomi ger mig trygghet.
Konsumentverkets Koll på pengarna innehåller ju som bekant (för den som läst bloggen ett tag, eftersom jag skrivit om det med oregelbundna mellanrum) kostnadsberäkningar för individer och familjer. Den är rätt intressant läsning, mest eftersom jag inte tycker att den bottnar särskilt mycket i verkligheten av vad som behövs. Möjligen vad folk gärna lägger, alltså vill ha, men inte behövs.
Till exempel tycker den att vi ska lägga över 9 000 kr på mat för vår familj om fem personer (enligt 2022 års upplaga). För närvarande består vår familj av två vuxna och tre barn som är 11 månader, 4 år, och 7 år. Sett till tabellen blir det två vuxna i kategorin 31-60 år, dvs 2 860 kr/person och månad för mat (vi äter matlåda varje dag) och för barnen 1 110 + 970 + 1 410, då de två större barnen äter lunch på förskola respektive skola de flesta vardagar medan den minsta äter allt hemma.
Totalt sett 9 210 kr. I månaden. På bara mat.
Jag har svårt att förstå hur vår minsting skulle komma upp i 1 110 kr i månaden. Hon äter lite av det vi äter (med betoning på lite), dricker välling, äter frukt, och jag gör grötpulver själv av havregryn och paltbröd. Det är inte i närheten av någon tusenlapp på hennes mat. Men det är klart, ska bebisarna bara äta färdig burkmat och klämmisar så går det väl desto mer.
De två större barnen äter inte heller för så mycket som det står i beräkningarna. Fyraåringen är definitivt inte stor i maten, och det är egentligen inte sjuåringen heller.
Jag och min man äter definitivt inte mat för nästan 3 000 kr vardera, och än mindre sedan vi gick över till allt mer vegetarisk kost – men inte ens innan vi gjorde det låg våra matkostnader på 3 000 kr vardera (eller ja, en sanning med modifikation – innan 2017, innan jag började ha koll på våra pengar, så gjorde de det, men då åt vi precis vad vi ville när vi ville och hur ofta vi ville, till den nivå att vi inte längre uppskattade det).
Med mer odling har vi också kunnat skörda egna grönsaker i större utsträckning, och då blir en rätt som grönkålspasta riktigt, riktigt billig (och det är jättegott!). Samma med zucchinipaj, som är sjuåringens favvo. Framöver kommer jag odla mer.
För september låg våra matkostnader på 3 400 kr för hela familjen. Detta gäller mat i butik, samt en beställning mango från CrowdFarming (rekommenderas varmt, inget samarbete). Utöver det la vi 1 800 kr på utemat, där den största posten var min mat när jag var i London med min bästa kompis. Totalt således all mat för månaden för 5 200 kr.
Under en del månader är våra matkostnader högre — främst sommarmånaderna, då alla äter hemma och det är semester, samt runt jul och nyår. Sett över året hittills har vi haft en genomsnittlig kostnad för mat i butik på knappt 5 000 kr.
Det finns stora pengar att spara på att ha koll på matbudgeten. Skillnaden mellan Konsumentverkets beräkningar och våra (räknat på 5 000 kr som är snittet) är 4 200 kr i månaden – eller drygt 50 000 kr om året.
Lyssnar mycket på ljudböcker nu för tiden. De flesta promenader med minstingen i vagnen, oavsett om hon ska sova eller vi är på väg för att handla, görs med hörlurar i öronen.
Ingen av böckerna nedan har direkt med privatekonomi att göra, men jag har tröttnat lite på FIRE-böcker efter att ha läst det mesta känns det som (det blir ganska repetitivt) och jag vill nu lära mig mer om annat, så jag fortsätter expandera mina horisonter. Och det har varit några riktigt bra böcker på sistone:
The End of the World is Just the Beginning av Peter Zeihan
En riktigt bra bok för att både lära sig mer om varför vår värld har utvecklats som den gjort, och var den är på väg någonstans. Givetvis har inte ens en geopolitisk analytiker en fungerande spåkula, det är klart att hans förutsägelser inte nödvändigtvis kommer att bli sanna, men de manar definitivt till eftertanke. Många spännande teorier. Mörkt blir det, men Zeihan har en lagom skojig, ibland sarkastisk, ton genom boken vilken gör den lätt att lyssna på ändå. Väl värd sina timmar.
The War on the West av Douglas Murray
Som någon som är komplett oimponerad av intersektionalitet, genusteori, och för den delen att det skriks rasism till höger och vänster (mest från vänster till höger), så var det här en alldeles utmärkt bok. Den går igenom mycket av vansinnet vi drabbats av de senaste åren, där intersektionalitet och dylika pseudovetenskaper fått allt mer plats på våra universitet, på våra arbeten, och i staten själv.
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad
En lugn och vacker betraktelse och tillbakablick över ett annorlunda liv. Mycket eftertänksamhet, många lärdomar. Inget mästrande och inget tvång, utan bara en person som delger oss en del av sina tankar och lärdomar. Riktigt fin bok.
Empire of Pan av Patrick Radden Keefe
Om familjen Sackler, en familj i USA som blivit stenrika på att de hittade på morfintabletten Oxycodon, som missbrukas över hela världen. Boken tar oss igenom tre generationer av en väldigt driftig familj, som inte verkar bry sig det minsta om hur många lik de måste skapa och sedan vandra över för att tjäna sina pengar. Som läkare är den väldigt intressant, men det är den även för gemene man.
Babypotting — att sätta bebisar på pottan väldigt tidigt — är inte ett sätt egentligen att hushålla med pengarna. Det handlar snarare om kommunikation med bebisen och att lära dem att bajs och kiss inte måste hamna i en blöja och bli utsmetat mot huden och stanna där.
Med det sagt så ÄR det ett bra sätt att också hushålla med pengarna.
Blöjor i Sverige är inte billigt. Medan de små blöjorna (storlek 1 och 2) är skapliga (förmodligen för att företagen vill få en att börja köpa just deras märke och sedan ”bli fast”) så kostar de större blöjorna från storlek 3 och uppåt allt mer. Libero Comfort storlek 3 kostar 124 kr på Willys för 60 st, dvs drygt 2 kr per blöja. Räkna att det går tre-fyra blöjor per dygn, och bebisen växer ur även storlek 3 skapligt fort (sedan kostar nästa storlek lika mycket, men med färre blöjor i (fyrorna har 52 blöjor, femmorna har 48, osv), vilket således ger ett allt högre styckpris.
Så det går en del pengar på blöjor.
Vi har kört babypotting med alla våra barn, med start redan som spädbarn då man istället för att sätta dem på pottan (för att de är alldeles för instabila för det) håller dem i grodposition över vasken. Bebisar kissar gärna när underlivet är fritt, så det är inte så svårt att få dem att göra sina behov om man gör det när det är naturligt – i samband med blöjbyte vilket ofta är före och efter sömn. Det handlar inte om träning utan om att passa på när det är naturligt.
Vi har aldrig varit några fanatiker heller. Våra ungar har blivit ”pottade” i samband med blöjbyte, men vi har inte gjort mer än så när de varit riktigt små.
Nu är trean så stor att vi sedan ett tag tillbaka känner igen hennes läten och ansiktsuttryck när hon ska bajsa. Då är det enkelt att snabbt ta henne till pottan (det går inte att först dricka upp kaffet, det är bara att skynda) och så får hon vänja sig vid att göra sina behov där. Numera skulle jag säga att 7-8 av 10 gånger blir på pottan.
Jag trodde att mannen skulle vara anti pottandet när jag tog upp det med honom inför första barnet, men hans resonemang har alltid varit att ”en bajsblöja mindre kommer alltid vara en bajsblöja jag slapp byta”. Så han har alltid varit positiv, vilket givetvis hjälper.
Det blir ändå en ansenlig mängd blöjor vi slipper byta i och med pottandet. Barnen har också haft en enkel övergång till blöjfrihet (de två stora var båda dag-blöjfria någon månad innan de fyllde två) eftersom de redan haft full koll på vad pottan/toan är till för. Och att bli blöjfri tidigt är ju definitivt ett bra sätt att spara pengar på blöjor.
Tygblöjor är också en möjlighet, men det försökte jag med äldsta och kom aldrig in i på ett bra sätt, så det har fått vara engångsblöjor.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
