Bokrecension: Det stora könsexperimentet
David Eberhard gillar att röra runt i Sverige-grytan, tidigare med böcker som ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” och ”Hur barnen tog makten”. Nu kommer han med en rak höger mot genusvetenskapen, som han tycker har ett bättre namn på engelska (gender studies) eftersom man kan undra hur mycket vetenskap det egentligen är. Och efter den här boken, då undrar man verkligen. Eberhards främsta motståndare i boken är extremfeminismen och dess politiska förespråkare, ett krig i bokform mot allt genustänk som genomsyrar kort sagt varenda del av våra liv numera.
Boken består av tjugotvå kapitel och tio ”kurer mot könsexperimenterande”. På ett metodiskt sätt tar Eberhard upp allt som berör genusvetenskapen. Han börjar med postmodernismen som är så inne nu:
Den postmodernistiska genusteorin bygger på två grundantaganden. Det ena är att kön är en social konstruktion och alls inte har med biologi att göra (vilket implicit innebär att kön egentligen inte finns) och det andra är att det ena könet (som då alltså egentligen inte finns) alltid strukturellt är överordnat det andra.
I kapitel fyra påbörjar Eberhard en genomgripande och fullständig sågning av boken Testosteron Rex, skriven av Cordelia Fine och belönad med priset för bästa vetenskapsbok av världens äldsta akademiska samfund, ”The Royal Society” i Storbrittannien. Boken hävdar att testosteron inte har något med manlighet att göra, och att kvinnor och män inte alls är olika i grunden. Då kommer Eberhard med fniss-vänliga spydigheter (om man är lagd åt det håll att man håller med honom om att biologiska skillnader mellan könen finns) som:
För oss som råkar leva i den verkliga verkligheten och till exempel har sett vad som hände när de fuskande östtyska friidrottarna blev statligt injicerade med testosteronliknande anabola steroider, känns hennes slutsats minst sagt… märklig.
Fine förordar tydligen också att man för att få män att ta hand om sina barn mer än vanligt, kan låsa in dem med sina ungar…
Vidare förklarar Eberhard fenomenet med normalfördelning och överlappning av normalfördelningskurvan, och hur skillnaderna i svansarna av dessa kurvor kan bli stora. Som läkare ägnar han ett kapitel åt att ta upp alla de sjukdomar som skiljer sig åt mellan könen, och han frågar sig retoriskt om alla dessa sjukdomar (många endokrina sjukdomar för kvinnor, hjärt-kärlsjukdomar för männen) är resultatet av könsmaktsordningen.
Ibland funderar jag på om Eberhards motståndare är påhittad, mest för att en del av det han bemöter verkar så urbota dumt. Hittar han bara på? Men han har hela tiden hänvisningar till källor där tokigheterna sagts, så jag får ju anta att det är korrekt återgivet. Dessutom går han då och då ner på att möta en mindre extrem nivå av feminism och genustänkande, vilket gör boken betydligt mer balanserad. Han tar upp nyspråk till följd av genusvetenskapen (inte bara hen-debatten), #metoo, förskolegenustänk, och jämställdhet på arbetsmarknaden. Han erkänner att genusteorin påbörjades…
[…] som ett ”litet och tämligen obskyrt men intressant projekt, vilket gick ut på att försöka vända på världen och se det ur ett annat perspektiv. En viktig tankeövning […].
Men att idag har denna teori förvandlats till ett monster.
Jag tycker att det är en viktig bok. Jag funderar på att försöka ta mig igenom Testosteron Rex för att läsa den andra sidan, men vi får se om jag mäktar med det.
Om inget annat ger Eberhards bok förhoppningsvis en tankeställare.
