Jag har med ganska stort intresse följt diverse diskussioner som förekommit, om det här med parekonomi. Ska den vara separerad, eller gemensam? (Jag gillar inte att beskriva ekonomin som ”delad”, för då kan det ju vara vilket som – antingen att man delar på allt som i att man betalar ihop, eller att man delar på allt som i att man betalar var för sig.)
För min och makens del har det alltid varit en icke-fråga. När vi bestämde oss för att leva ihop, långt innan vi gifte oss, slog vi också ihop våra ekonomier. Det hade blivit grymt rörigt annars: Jag ägde lägenheten och han flyttade in i den, men samtidigt hade jag i princip ingen inkomst på flera år efter att vi träffades eftersom jag var i början av medicinstudierna. Han tog examen ett halvår efter att vi träffades och började därmed dra in cash. I och med det stod han för den stora majoriteten av våra löpande kostnader (jag hade tills dess fått stöd av mina föräldrar, eftersom CSN tog slut efter första terminen på läk; när vi blev sambos slutade jag få stöd av föräldrarna). Lägenheten han flyttade från sålde han, men den var inte värd i närheten lika mycket som min, så han hade ändå fått problem att köpa in sig i min. Skulle han gå till banken och ta lån för att köpa in sig i min lägenhet, när han betalade de flesta räkningarna?
Nä, när han flyttade in blev vår ekonomi gemensam. Vi har alltid känt att det var det naturliga. Vi har varsitt lönekonto, men vem som betalar vilken faktura spelar inte så stor roll. Saknar den ene pengar på springkontot av någon anledning (det har inte hänt sedan jag började jobba) så för den andre över lite. Samtliga kort kopplade till krediter har vi gemensamt. Båda har koll på var pengarna tar vägen (även tidigare hade vi väl halvkoll, nu har framför allt jag stenkoll) och större köp diskuterar vi gemensamt innan de eventuellt genomförs.
För oss funkar det bra. Han har alltid tyckt att det hade blivit otroligt trista år tills jag fick lön om vi gjort på något annat sätt – ”Skulle vi gå på nån trevlig restaurang och du titta på medan jag åt, eller?”
Och nu är vi gifta, så nu är det ju allt-mitt-är-ditt ändå.
Med barn blir det ju ännu mer komplext, så jag är bara glad över att vi delar oavsett.
Jag har full förståelse för att folk gör olika val, och det är därför jag finner denna diskussion så intressant. Jag tycker det är en bra utveckling att man uppmanar kvinnor att ha koll på pengarna, för det är otroligt sorgligt att det finns människor (både män och kvinnor) som inte har råd att lämna en dålig relation. Samtidigt är det inte något för mig och min make, att separera allt och betala var för sig.
Hur gör ni? Separerad ekonomi, gemensam ekonomi, eller något däremellan?
Vi tjänar ungefär lika. Vi lägger in 5000 kr på varsitt enskilt sparande varje månad och resten går till gemensamma konton. Betalningar dras från gemensamt kreditkort. Det funkar mycket bra.
Jag har nyligen köpt lägenhet och denna ska Fru Aktiesvorsk flytta in i. Hon är fortfarande stundent och jag i fullt jobb med hög lön. Vi har bott ihop i hennes lägenhet innan jag köpte min (hon behåller sin) och då betalade vi typ 50/50 på fasta utgifter medan jag tog mycket av utsvävningarna i from av dater och restaurangbesök.
Hur ska man tänka nu när vi flyttar till större boende. At dela på fasta utgifter nu går inte då hon inte kommer ha råd till detta, och jag vill absolut inte heller hon ska amortera på mina lån.
Svårt det där. Vill absolut inte pengar ska bli en friktion som ni så fint kallar det ?
Förstår din situation! Jag var ju i Fru Aktiesvorsks situation när jag och maken träffades (eller kort därefter, vi var båda studenter i 1,5 termin men sedan tog maken examen och jag hade flera års plugg kvar). För min man var det alltid självklart att ta kostnaderna, om han valt att leva med mig så var ju ekonomin gemensam, men jag har full förståelse för att man inte väljer den vägen. Dessutom kan det ju vara känsligt för den som står på mottagarsidan, att inte vilja bli försörjd. Den enda lösningen måste ju vara att prata om det, så att det just inte blir något som ligger och gnager. Hoppas att ni hittar någon bra väg framåt, och berätta gärna om den (det kanske du gör på din blogg, jag ska kolla in den!).
Självklart gemensam ekonomi. Verkar så krångligt att inte ha det så.
Jag är såklart extra nöjd med det då Mamma betalar? tjänar mer än jag.
Vi är dessutom gifta och har barn. Så känns helt naturligt.
Mvh PB?
Det verkar vara många som tycker att det funkar bra, men jag har alltid lite svårt att tänka hur det skulle vara smidigt, framför allt om man tjänar olika. Men alla får ju hitta något som passar dem 🙂 Vi har ju också barn och är gifta och då är ju allt mitt ändå ditt, liksom.
Vi kör allt gemensamt. Vi är gifta och vi ser bägge att det är naturligt att vi är ett ”team” inom familjen där vi hjälper varandra uppnå gemensamma likaväl som egna mål. Ekonomin är inget undantag. Vi har separata lönekonton men det är nog onödigt egentligen. Alla rörliga kostnader tar vi på ett kreditkort med två kort kopplade och viss payback. Ska dock tilläggas att jag sköter det mesta med ekonomin, avgifter, försäkringar osv annars medan Fru Flow FI har andra uppgifter. Mest på grund av att jag tycker det är ”lite” (läs mycket) kul och hon tycker det är en pina. De sakerna som vi bägge tycker är pinor, som att sköta bilen hjälps vi åt med. Tar ett års ansvar var i stöten.
Vi är precis likadana, förutom att jag är den som numera sköter det mesta med ekonomin. Maken tar med glädje hand om bilen, så den slipper jag!
Helt separerad – de gemensamma kostnaderna går vi igenom efter varje månad (i bästa fall, tar det ett halvår innan det blir av…) och kvittar mot varandra så vi betalar ungefär lika mycket. Vi var särbos under ett par år så har nog blivit så naturligt att vi inte slagit ihop till gemensam ekonomi, att vi inte har barn samt har ungefär lika höga löner (och med undantag av 3 månader, haft jobb under hela tiden vi bott ihop) har nog också spelat in.
Ja, att vara särbos under längre tid kan säkert cementera separerad ekonomi. Tror att det kan bli bökigare om man har barn ihop (kanske ffa om den ene är mer ledig med barnen än den andre), men å andra sidan kan man ju fortsätta som ni och checka av varje månad.
Vi kör helt gemensam. Vi har ett gemensamt lönekonto, ett gemensamt sparande och alla utgifter ses som gemensamma.
Det som kommit upp på senaste tiden i och med FIRE är kanske behovet av att ha ett eget konto med budgeterat spenderande. Detta för att minska behovet att prata pengar. I och med att vi sparar i början av månaden kan det vara lite pengar kvar på kontot i slutet av månaden. Då kan diskussioner uppkomma. Tex nu innan lön ville Fru IGMR köpa en kofta jag kände att det var kanske lite onödigt så där precis innan lön och tyckte att hon kunde vänta. Den friktionen kunde vi sluppit genom ett eget konto. Tror vi landar där.
Vi har varsitt lönekonto, mest för att banken ansåg att vi skulle ha det när vi köpte vårt hus. Jag har funderat på det där också för att minska friktionen gällande sånt som den andre tycker är onödigt (alltså sådant som är helt och hållet till den ena parten, inte till barn eller hushåll), men vi har än så länge inte haft några större bekymmer med det och därför låtit det vara. Vi får se om det blir som för er. Makens intressen är generellt dyrare än mina, så det har väl alltid varit lite ”ojämnt” på det sättet – men han drar in mer så jag brukar låta det vara. Och tänka lite att om det gör honom gladare så får det vara så.