Återgången till jobb påbörjades ju med en treveckors forskningskurs i metodik, och framför allt den första veckan hade vi ganska många föreläsningar och lite halvlånga dagar. Jag hade som vanligt packat väskan med en pet-flaska med kranvatten, matlåda, och, om eftermiddagarna var långa, ett äpple. Det har varit ungefär så min väska har varit packad matmässigt i många år, så det är inget konstigt. Ja, och ett par bestick också, eftersom studentköken inte erbjuder bestick. Sedan satt jag i någon av de många lunchrummen och åt.
Helt själv.
(Det var inte synd om mig, jag trivs att äta själv när jag suttit på föreläsningar och behöver pausa hjärnan lite.)
Nu kanske ett gäng av de andra hade matlådor med och gick någon annanstans, men det slog mig ändå hur många som pratade om vilken restaurang de skulle gå och äta på på lunchen. Hur många koppar köpekaffe som togs med till föreläsningarna, och hur många sötsaker.
Kursen befolkas ju av folk som faktiskt får lön, inte studenter som bara får studielån och -bidrag, men ändå. Om maten går på en 100-lapp, köpekaffet kostar 15 spänn/koppen (kanske? Jag vet inte, jag dricker inte kaffe), och kakan till kostar ytterligare 15 kr, då rinner det iväg 130 kr/dag på mat och fika. Och ärligt talat var det väl snarare en kopp kaffe på förmiddagen och en på eftermiddagen. 130 kr x 5 dagar x 2 veckor (sista veckan hade vi i princip inget schemalagt utom slutexaminationen) blir ju liksom 1 300 kr. Det är rätt mycket pengar.
Matlåda och en frukt kostar, även om man inte käkar portionen-under-tian-mat, definitivt inte 130 kr/dag. Och tar man med kaffe i en termos kan man dricka mer än en kopp och ändå inte komma upp i 15 kr, misstänker jag (trots min dåliga koll på kaffepriser). Räkna 30 kr/dag istället, så besparingen blir 100 kr.
Alla får ju så klart göra precis som de vill, men matlåda är ju så enkelt om man vill spara lite pengar. Och stoppar vi in de 1 000 kr (alltså det man inte lägger på utemat) varje månad i en pengamaskin istället och låter dem växa med 6% om året i 25 år blir ju 697 877 kr. Vilket ju kan vara trevliga pengar att ha som pensionär, eller nåt.
Det är så olika vad man väljer bort. För mig är matlåda otänkbart. Tycker allt som smakar gott per automatik blir äckligt bara det närmar sig en matlåda. Sen är vårt lunchrum högljutt, mycket folk, finns ingen jag vill prata med. Men jag löser det billigt ändå då jag äter lunch hemma rätt ofta, eller blir bjuden av jobbet.
Trevligt att kunna äta lunch hemma, tror inte det är så många som har den möjligheten (skulle vara omöjligt för mig och maken). Alla är vi olika och har olika förutsättningar 🙂
Men verkligen. Är sur på mig själv att jag inte abdikerade till matlåda de första 15 åren i arbete, jag hade varit halvvägs till FI då. Jag saknade målbild helt enkelt. Läste någon kommentar för ett tag sedan av någon som menade att han började se sparandet som ett spel och på så vis blivit jättemotiverad. Jag tror stenhårt på det. Om man känner sig lite vass gm att ge handen åt det populas default-köper blir det genast en utmaning och ett nöje.
Verkar som att många inte ens funderar över kostnaden utematen innebär. För mig hade det svidit i plånboken varenda gång jag drog kortet… men nu är man ju lite extra skadad också av FIRE-tänket 🙂
Matlådan är ett frihetshack! Vi sparar 4000 kr i månaden på att ta med matlåda…
Jag har inte räknat på vårt, främst eftersom vi alltid haft matlåda med. På det sättet är sjukhuset väldigt tacksamt att jobba på, det är få som byter om för att lämna sjukhuset och äta på annat håll och den mat som erbjuds på sjukhuset är tråkig. För min del skulle det kännas fullständigt främmande att käka på restaurang varenda lunch. Vilket plånboken tackar för…