Visst, jag borde ha börjat för längesedan, inte minst med att driva upp tomatplantor och sånt där. Ogräset har varit snabbare än jag i rabatterna. Men det har varit kallt tills jag slutade vara föräldraledig och sedan har vi haft annat inbokat.
I helgen var det dock äntligen dags för en riktig trädgårdspremiär. Björkarna är skirt ljusgröna och till och med elen har börjat få små begynnelser till blad. I rabatterna frodas kirskålen och vinbärsbuskarna ser härligt lovande ut.
Vi har sex pallkragar och i dessa har jag under hösten och våren lagt ner bokashi för att förhoppningsvis få fin jord. Maken var igår iväg och hämtade hästgödsel hos en kollega, så det skulle också blandas ner. Så nu är fyra av sex odlingsbäddar redo, och mina armar lite mer vältränade än tidigare.
Vi har också haft en ful gammal oregerlig buske som vi ville byta ut, eftersom den är precis framför huset och det första man ser vid ankomst. Idag rök den och vi lä närmare en tusenlapp på ett fint plommonträd i trädgårdshandeln. Inte det mest ekonomiska, men vi hoppas att njutningen av att ha ett fint litet plommonträd som ger ätbar avkastning väger upp. Vi vet hur mycket vi njuter av allt annat ätbart vi har i trädgården.
Den bokashi jag haft i lådor sedan i somras pytsades ut i alla rabatter. Jag har aldrig sett så många feta maskar på ett och samma ställe som i den jorden och jag hoppas att de kan ge bärbuskar en välbehövlig energiboost så här efter vintern.
Näst på listan står att sätta potatis. Tomater lär vi få köpa när det planerade uterummet står på plats någonstans i sommar, annars har vi inte någonstans att ha dem. Jag ska sätta morötter och rödbetor, och sen hoppas på en något blötare sommar än förra året…
Men att låta fingrarna sjunka ner i jorden och låta musklerna arbeta med att ösa stora spadtag med jord… det är bara härligt. Livskvalitet. Njutning.
Jag älskar våren, har jag nämnt det?
(Bilden överst är från våra odlingslådor förra sommaren. Det var torrt men det växte ändå!)
