Det blir en liten annorlunda avstämning, för att min ork tryter.
En varm och härlig sommarmånad är till ända. Förra året vid den här tiden var jag höggravid och avskydde värmen, så trots att det är varmt och klibbigt det här året är det inte ens på samma karta av obekvämt. Dessutom har det ju det här året faktiskt regnat då och då, och varit generellt svalare än förra året, så allt är lite enklare. Tja, bortsett från att jag sitter instängd i ett mottagningsrum hela dagarna och svetten rinner längs ryggen och alla patienter nästan chockat frågar om folk inte svimmar här inne när det är så varmt… Men det har de faktiskt inte gjort.
Förra veckan var första gången jag rekommenderade boken ”Jag lämnar ekorrhjulet” till en patient. Redan när jag läste den kände jag att det skulle kunna bli aktuellt och i veckan kom rätt patient. Hon tog tacksamt emot boktipset och jag hoppas att hon läser den.
Månaden har också innehållit ett jag som nära nog gått in i väggen. Det utlöstes av det negativa besked jag fick om ST:n jag sökte, vilket gjorde mig mycket ledsen. Samtidigt fortsatte heltidsjobbet – ironiskt nog med två veckors placering på den klinik som precis tackat nej till mig – och jag hade tårtor att göra, blogg att skriva, barn att ta hand om inklusive äldsta dotterns födelsedagskalas, och ett sidoprojekt som tog mycket tankeverksamhet och tid. Jag orkade till slut ingenting och ville bara sitta i ett hörn och gråta. Sov hur mycket som helst och var ändå trött hela tiden.
Nu har jag kapat nästan allt. Jag är åter på vårdcentralen och har tillåtit mig själv att gå ner till samma antal patienter som alla andra AT- och underläkare har, istället för 20-25% fler ”bara för att” (jag ska vara duktig). Dragit ner på blogginläggen till när jag hittar något kul att skriva om. Tackat nej till fler tårtor. Pausat sidoprojektet. Fokuserat helt och fullt på mina barn och min man när vi är lediga tillsammans.
Sakteligen har livet återvänt och även om jag inte är på topp än så känns det nu hanterbart. Märkligt nog har de senaste inläggen jag skrivit blivit väldigt välbesökta, det är ju kul, och förra månadens besöksantal blev hela 11 846 mot föregående månads dryga 7 000. Populärast var att Kicki Danielsson inte har råd att gå i pension, följt av om man kan leva på 10 000 kr, och fallstudien från Economista-gruppen.
Månadens sparkvot landade på 46,61% vilket inte är så bra jämfört med vår vanliga nivå, men jämfört med för över två år sedan kan jag ju nu också säga exakt var pengarna har tagit vägen. En del av pengarna är dessutom utlägg som vi framöver kommer få tillbaka. Och inkomsterna är lite lägre nu med maken som är föräldraledig, också en del av förklaringen.
Styrketankar och bra att du drog i bromsen. Sådana här inlägg går rakt in och jag känner känslan.
Tack. Jo, många är vi som trillat dit, eller nästan trillat dit.
Ta hand om dig och prioritera dig själv framför allt nu. Vet ju inte riktigt vad som hänt men har själv gått in i väggen och det är riktigt tungt. Ta det på allvar och ge dig tid!
Skrev om min resa här.
Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen
Tack så mycket för din omtanke. Jag gick inte hela vägen in i väggen men kände att jag var snubblande nära och därför var det bättre att dra i nödbromsen. Börjat repa mig nu.
Det där med att vara duktig hela tiden är farligt, väldigt farligt. Är själv väldigt nära att trilla dit alltför ofta. Skönt att höra att du iaf mår lite bättre!
Vi fick också ta en bloggpaus den här våren eftersom livet kom emellan, men det är sånt som händer. Din blogg kommer att finnas kvar. Det viktigaste är att du tar hand om dig själv och att du mår bra 🙂
Trevlig sommar och hoppas att du får tid till återhämtning!
/Hon
Visst är det lätt när man ska vara duktig? Jag har noterat att ni tagit lite paus, saknar er blogg 🙂 Hoppas ni hittar tillbaka till den och att ni har det bra i livet i övrigt! Trevlig sommar 🙂
Ta hand om dig och familjen.
Gör bara blogg och sidogrejs om det är kul. Annars struntar du i det.
Vi finns kvar här när du är pigg igen 🙂
Mvh PB?
Japp, det är där jag är nu – bara när det är roligt. Vilket det ska sägas att det varit med bloggen fram till nu, men det var betydligt enklare att vara föräldraledig och hitta tid att skriva än det är nu. Men då och då kommer inspirationen och tiden samtidigt även nu 🙂
Det är ju lite ironisk ibland. Vi som jobbar inom vård och ska hjälpa människor till bättre hälsa, så mår vi dåligt själva. Jag jobbar som psykolog på företagshälsa och har en hel del samtal med människor som blivit sjukskrivna pga stress där uppdraget ofta innefattar att ge individen verktyg för att hantera stress, men ofta är det ju en sjuk organisation som gör människor sjuka, och jag själv är också väldigt stressad precis som mina kollegor så blir en lite konstig situation ibland. Men jag har också till vissa av dessa patienter introducerat FIRE vilket tagits väl emot av flera, men med stor skepticism av en del. I familjer med två inkomster borde det vara enkelt att designa ett liv som funkar med en inkomst. Jag har varit ensamstående mamma sedan min dotter var ett år gammal och har tagit mig igenom sex års universitetsstudier på den tiden med enbart studielån, och vi har levt bra under den tiden, haft bil, en stor hund, åkt på någon semester varje sommar fast inget fancy. Vi har bott bra i ett bra område där hyrorna ligger rätt så högt, men nära naturen och ganska nära havet, och även till stan så det var något jag valde. Vi klarade oss på 11.000 i månaden
Det jag känner som positivt efter att ha suttit på andra sidan av detta många gånger är att jag vet vad jag ska göra – och jag är stolt över att faktiskt ha gjort det också. Det känns som att många tittar på sitt liv och ser det som omöjligt att förändra. Jag gjorde lite som med ekonomin – kapade hårt bland ”onödiga kostnader” (allt som var energikrävande) och behöll bara det som betyder mycket för mig (främst familjen). Någonstans tror jag också att det blivit en trygghet att vi vet att vi skulle klara oss även om en av oss skulle sluta jobba.
Men visst är det ofta vårdpersonal som sitter i mitt rum och är utmattade/ångestfyllda/ deprimerade/sönderstressade, och det blir ju konstigt som du säger när vi ska ta hand om andra men inte kan ta hand om oss själva.