I måndags hade barnen studiedag och vi tillbringade eftermiddagen med en annan mamma och hennes tre barn. Vi halkade in på ekonomi, ett område jag gladeligen lyfter – men det var faktiskt hon som började den här gången, med en fråga om hur mycket vi lägger på mat varje månad. Detta ledde oss in på mycket mer diskussion. Hon kunde dock, precis som flertalet av mina kompisar, konstatera att hon inte har så bra koll. Rimligt okej koll på utgifterna, men det där med vad man ska göra med pengarna som blir över är svårare.
Samma dag la @ekonomi_d upp en fråga på twitter:
Enlarge
Det är givetvis inte så att denna Twitter-tråd ska tas som någon sorts sanning, men flera skriver ”hon är ointresserad”. Och det är ju väldigt synd. Varför är det så? Varför var jag själv så för tre år sedan, då maken fick löpa fri på Avanza helt utan min insyn?
Ekonomi i sin mest grundläggande form är inte något svårt – plus och minus är ju i princip det enda som behövs för att få koll på sin egen ekonomi. Att gå vidare till att investera kanske är ett lite större steg – för mig kom det successivt när jag började lyssna på poddar och började tänka allt mer på vad vi skulle göra med pengarna när jag skruvat på ekonomin så pass att det blivit en ansenlig summa vi la undan varje månad. Det var ju med viss skräck jag klickade köp på mina första aktier, så jag har full förståelse för att det känns stort och skrämmande att komma till punkten där man ska skapa ett konto på Avanza, skapa ett ISK och köpa sina första fonder.
Min man säger ofta att det bästa som hänt vår ekonomi är att jag också blev intresserad. Det ligger mycket i det, inte för att jag är någon sorts geni, utan för att det är så mycket bättre om man pysslar med ekonomin tillsammans. Då kan vi sätta mål ihop, vi kan glädjas åt framgångar, vi kan diskutera vad vi vill investera i, vad som är värt och vad som inte är värt att lägga pengar på… det är enklare när man har någon att bolla med, även om man då samtidigt måste jämka med den personens åsikter. Jag tycker det är synd att det verkar vara så många kvinnor som inte tar sig tiden och sätter sig in i ekonomi och kapitalförvaltning. Att inte ha koll leder ju till ett så mycket sämre läge om det sedan händer något – skilsmässa, dödsfall, sjukdom, arbetslöshet, och så vidare. Det är mycket som kan hända. Ekonomin om något är ju en fråga om jämlikhet.
Jag gör mitt i det lilla, främst i form av att jag pratar med mina kompisar om ämnet. Bloggen är väl också ett försök, men hit tror jag mest att man hittar om man redan är intresserad. Hur gör ni, sprider ni ordet på något sätt?
Jag kan rekommendera boken ”Pengarna och livet” med underrubriken ”En bok om privatekonomi för kvinnor” av Birgitta Piper. Den är tryckt 2010 så det är nog enklast att söka den via biblioteker. (Kollade bokus och adlibris nyss men de kände inte igen titeln. Se den som en grundbok, det är troligen inget för den som redan är ”frälst” men en bra start att rekommendera de som säger att de inte är så intresserade av ekonomi
Ska se om bibblan har boken, tack för tipset! 🙂
Hos oss har det varit tvärtom, min man har länge tyckt det är bäst om jag sköter ISK:en, eftersom han tidigare har haft tendens att köpa och sälja för lättvindigt (inte kunnat hålla sig till någon investeringsprincip) och lägga ner för mycket energi på det hela när han har försökt sig på aktiemarknaden. Men nu börjar han intressera sig igen och komma med förslag på förändringar. Kanske något jag ska uppmuntra för förhållandets skull och hans motivering till sparande, å andra sidan har utvecklingen gått bra (och nedgångarna varit små) under denna tid som jag har skött det själv, så min motivering till att göra förändringar är låg… Svårt! Men antagligen bra att åtminstone diskutera frågan på ett öppet sätt.
Kanske ska vara så att du fortsatt sköter ISKn men att han får ha åsikter 😉 Jag hade samma inverkan på min man, att det blev lugnare och stabilare. Dock får han fortsätta köpa (och ibland, mer sällan, sälja) men det är efter att vi diskuterar igenom saken. Jag litar på att han gör vad han säger, och har ju koll en gång i månaden på hans Avanza när jag gör månadsavstämningen. Generellt verkar det ju vara så att tjejer är mer lagda åt det stabila, medan killarna är mer riskbenägna, med både det positiva och negativa med båda. Så en kombo när man diskuterar tror jag är bra.
”Min man säger ofta att det bästa som hänt vår ekonomi är att jag också blev intresserad.” Jag känner verkligen så i det IGMRska hushållet också. Speciellt nu när vi har ett gemensamt mål är det gött att ha en gemensam förståelse och plattform. Lättare att tjôta pengar i vardagen helt enkelt.
Jag har konstigt nog hittat lite FIRE kompatiblet folk på jobbet. En på lagret som jobbar mot det, en kollega som gör lite copy-gigjobb åt oss (han är redan FIRE om jag förstått det rätt) och sedan en svåger till en av de större bloggarna om ekonomisk frihet (numera nedlagd).
Jag har även ”kommit ut” för några vänner. En av mina bästa vänner bygger upp ett företag med samma personliga mål som oss – att kunna ägna sig åt de delar av arbete som är lustfyllt. Det är dock slående vad han måste kämpa och har mycket att göra. Att dra ner på åtaganden som vi gör går inte för honom. Måste alltid vara anträffbar etc. FIRE är en lugnare väg.
Men sedan har vi de vanliga kollegorna som ryggdunkar varandra när de glider in i nya bilar men småskrattar åt min Focus 2008. Eller de som öht inte fattar att jag extraknäcker vid sidan av jobbet med projekt och annat. Där kan vi snacka fågelholksminen. ”Hur hinner du det?” ”Varför?”.
Märkligt detta kollektiva ryggdunkande när folk köper sig mer och mer tid vid kvarnen. Man måste unna sig…
Haha, ja, det där med att unna sig… vi ser väl olika på vad ”unna sig” är.
Kul att du kunnat ”komma ut”, och att det uppenbarligen mottagits väl av åtminstone ett par stycken 🙂 Bygga upp företag tror jag är ett långt slit för att eventuellt i slutändan nå FI, förhoppningsvis har man kul på vägen!
Hej! Tack för en intressant blogg. Jag försöker lyfta ämnet med vänner och bekanta, men möts inte av nåt större intresse. Jag läste up ett inlägg från minimalisternas blogg om julen, och köphetsen kring den, på en boklubb i fredags. Jag hoppades på intressanta samtal, men fanns inget större intresse. Det är svårt att hitta människor med dessa värderingar tycker jag.. Mvh Malin
Tack! Tråkigt att ha en så oemottaglig omgivning. Det känns ibland som att vi borde vara många när man ser sig omkring i bloggosfären/Twitter/etc, men sen får man väl inse att vi egentligen är ankor i en liten ankdamm som hittat varandra för att internet finns, medan det hade varit mycket svårare om allt hade varit IRL för vi är ju rätt få. Hoppas du hittar likatänkande, annars får du hänga här och på andra bloggar 🙂