En vän till oss ska lägga om hela sitt liv. Efter att ha byggt hus nära familjen så att han har två timmars pendling enkel resa till jobb, har han och hans fru kommit fram till att det för deras del inte går ihop. Just denne vän är en av få av våra vänner som är lika inne på ekonomi och frihet som vi är. Han har kommit fram till att det de har just nu inte är frihet. De kommer flytta till en mindre stad, och i och med att det är mindre kommer de bo närmare allting per automatik. Han funderade på att gå ner till 80% för att få ihop livet där de bor nu, men i nya staden kommer han kunna jobba 100% och ändå vara hemma mer på grund av att pendlingen blir så mycket bättre.
Varje gång vi träffas och pratar kommer vi in på något jag funderar mycket på: varför vi sparar. Vad ska det vara bra för? Vad är målet?
För mig och maken har det aldrig varit tidig pension som varit poängen. Vi vill inte gå i pension, vi trivs bra med vårt yrke och vi vill gärna fortsätta arbeta som läkare. Det vi däremot vill, är att kunna sätta emot. När arbetsgivaren kommer och tycker att vi ska arbeta mängder med övertid, eller inte få lönehöjning för att ”vara solidariska” med alla andra som inte heller kommer få någon lönehöjning, eller att organisationen förändras så att det blir (ännu mer) ohållbart… då ska vi ha friheten att kunna gå därifrån. Vi ska ha nog frihet i vår ekonomi att inte behöva stanna kvar.
Vi bygger mot friheten på olika sätt. Den stora delen är givetvis ekonomisk, att spara och investera och ha ett kapital som gör att vi kan leva utan inkomster. En mindre del, men ändå viktig, är byggandet av alternativa möjliga inkomstkällor eftersom vi ändå vill kunna fortsätta jobba. Detta görs genom både side-hustles som faktiskt i nuläget drar in pengar, men också genom att bara bygga kontaktnät och vår egen kunskapsbank.
Kompisen som ska flytta från storstaden till den mindre staden märkte tydligt av det där med att ha kunskap som är eftertraktad – han hade ett jobb så snart han hörde av sig till HR där han ville jobba. Min man är i en liknande position, medan jag inte är där än.
Vi bygger frihet på alla håll vi kan.
Vi har lite samma inställning som du. Det handlar inte nödvändigtvis om frihet i avseendet att inte arbeta alls, utan om VALfrihet. Att inte behöva vara rädda för att vända på klacken och gå om vi inte är nöjda. Att kunna förhandla på en annan nivå med en arbetsgivare när både vi själva och arbetsgivarna är medvetna om att vi inte är beroende av dom!
Upp till kamp och allt det där!
https://utbrytningen.blogspot.com
Precis, att ha friheten att välja helt enkelt. Och den valfriheten blir större för varje dag
Som vanligt kloka tankar…
Frihet kan ses på många sätt.
En typ av frihet är inte den ekonomiska friheten utan att även ha mental frihet att göra egna val.
Som läkare är man naturligtvis mer uppmärksam på detta än många andra yrken , men det svåra är att ta beslutet att göra det ”rätta valet”.
Jag tror dock att det blir allt vanligare många gör så och flyttar till ”mindre” orter, typ Halmstad, Helsingborg eller Västervik (alla ligger vid vatten…
där man vill få ”ett bättre liv”.
Det gäller även andra yrken som lärare, jurister, ekonomer och civilingenjörer.
Eller om man så vill gäller det i ännu högre utsträckning även för alla med lägre inkomster som inte kan lägga för mycket pengar på boende eller ha långa pendlingsavstånd.
Besser
Jag vet inte om läkare är särskilt uppmärksamma på den mentala friheten att göra egna val – gott om kollegor går in i väggen, vilket jag tolkar åtminstone till viss del som att de inte är uppmärksamma på att de kan välja något annat. Men man kan ju hoppas att folk i allmänhet är mer och mer uppmärksamma på sina livsval.