Rubiks kub, en sån där kub med ett antal färgade fält på varje sida där man ska försöka få varje sida att bli bara en enda färg genom att vända och vrida.
Så känns livet just nu. Eller åtminstone den så kallade karriären.
Jag är inte bra på Rubiks kub. Jag vänder och vrider och försöker desperat få alla färger att hamna på sina respektive sidor, men vad jag än gör så är det alltid någon färgad ruta som är en annan färg än resten – för att inte tala om alla de andra sidorna på kuberna som är en salig blandning av psykadeliska färger.
På nätet finns lösningar för Rubiks kub, strategier som tar en från regnbågsblandningar till fint ordnade sidor.
Jag önskar att det fanns en instruktion på nätet för vad jag ska göra i livet. Hur ska jag vända och vrida för att allt ska hamna i prydliga färgfält? Hur ska jag välja för att hitta balansen, trivas med mitt jobb och allt annat som ska få plats?
Nu har det dessutom blivit som att jag, som var väldigt nära att efter flera månaders kämpande, lösa den j—a kuben har lämnat den över natten, och då har någon klåfingrig typ tagit den och fipplat med den så att allt är kaos igen.
Bland valen jag nu måste göra är det osannolikt att jag får kompletta fält. Minst en av rutorna kommer alltid att vara en annan färg än resten, kanske flera.
Vilket fält kommer vara en annan färg? Vad väljer man, bland vänskap, arbetsplats, närhet, veta-vad-man-har-men-inte-vad-man-får? Vad väljer man, när flera av valen kanske inte ens är tillgängliga? Och redan från början måste jag välja vilken sida som ska vara vilken färg. Hur ställer jag mig till prioriteringen mellan familj och spänning, mellan verklighet och dröm?
Så många frågor.
Så få svar.
Också varit/är där. Har gjort ett val som jag kan fortsätta med men vet inte om det är rätt. Låter tiden gå lite och ser om ex föräldraledighet ändrar prioriteringsordning för mig, men gör ingen ändring i nuläget. Det som är bra i läkaryrket är ju att man lär sig hela tiden och även om vägen till specialist tar längre tid med detours och om-val så är kunskapen man fått längs vägen sällan en nackdel.
Absolut. Jag bara vet inte om jag kommer ha orken att bryta upp från vad jag än väljer. Jag önskar att det var ett självklart val som det är för vissa. Njut av föräldraledigheten 🙂
Det är sant. När man väl väljer något är ju risken stor att man fastnar, oavsett om det var det en tänkte från början eller ej…(verkar ju ha hänt många andra och de flesta är väl nöjda – men inte alla – vilket ju är det läskiga). Tack det ska jag!
Jag tror inte du har några som helst problem att göra (rätt…) val
Har men en eftertänksam och resonerande inställning som man dessutom sätter på pränt så blir det med stor sannolikhet ”kloka beslut i svåra frågor”
Besser
Jag har svårt att göra val utan att sätta dem på pränt, det har blivit helt uppenbart för mig. Då har jag ju allt någon annanstans än i en röra i huvudet, och det är bra. Vi får se vad det slutar med, kanske är det så i nuläget att valet får vänta på sig, och jag fortsätter i status quo. Tack för din kommentar!
Lurigt när man vill äta kakan och ha den kvar. Det brukar falla på plats av sig självt efter ett tag. Ha lite is i magen om möjligt. Det blir bra. /K
Jo, det kommer nog bli till att avvakta och se var saker och ting tar vägen. Det är mycket jag inte styr över just nu. Tack för din kommentar!