Skyhöga inkomster, skyhöga utgifter
För ett tag sedan träffade jag en bekant och halkade – via diskussion om pensioner – in på ämnet sparande. Hen har ett par år kvar till pension, och hade en längre utläggning om nivån på de kommande pensionsutbetalningarna kommer bli. Det hade tydligen varit ett huvudbry, eftersom hen under lång tid haft en delad anställning med två huvudmän, och därför var det där med pension högst oklart fram tills nyligen.
Nu var hen tacksam eftersom det kommit fram att hen, istället för att få ca 40% av sin nuvarande lön i pension, istället kommer få runt 70%.
Och det var ju tur det, för ”Det hade aldrig gått på bara 40%.”
Ungefär där trillade vi in på diskussionen om sparande, eftersom jag ryckte på axlarna och sa att jag inte är så brydd med vad pensionen blir. Vårt privata sparande är det som kommer trygga min pension, inte det offentliga.
Hen då, med en årslön på uppåt 1,5 miljon före skatt (i lön, hen driver också eget aktiebolag)?
Hen har inte en krona sparad.
Jag vet att det är så här. Jag vet henoms livsstil, jag vet att bara för att man har hög lön så betyder det inte att man har en intelligent inställning till pengar. Men… ändå. Jag fick en smärre chock. Det är ingen korkad person, hen är riktigt smart och har titlarna för att bevisa det. Ändå hade hen ingen aning om att det finns något som heter ISK (kommentaren när jag sa att vi får motsvarande en månadslön i utdelningar var, ”Jamen sen är det ju 30% skatt på det”, och såg ut som ett frågetecken när jag sa, ”Nej, vi har dem på ett ISK” – ”Vaddå ISK?”).
Det var till och med så illa att hen berättade att med den nuvarande inkomsten är det ibland svårt att få ihop det. Pengarna rinner mellan fingrarna.
Nu har hen inga större bekymmer att hitta extragig vid sidan av, och få bra betalt för det, så gissningsvis (förhoppningsvis) blir det väl okej ändå (och så blev ju pensionen bättre än väntat). Men ändå. Hen är typexemplet på lifestyle inflation, på hur en hög lön innebär höga utgifter. Det är stort hus, sommarhus, renoveringar, fin båt, fina bilar, dyra viner, dyr mat, resor, och så vidare.
När man väntar sig att inkomsterna alltid kommer att stiga, då förstår jag att det blir en oro när pensionen närmar sig.
Jag och maken har tillsammans inte lika höga inkomster som hen har, men vi har ändå ett snitt över året på 40% sparande. Vi har fortfarande många år av jobb kvar (eftersom vi inte är intresserade av tidig pension, bara jobb på egna villkor), och vår ekonomiska position är redan betydligt bättre än min bekants. Det är jag stolt över.
Tyvärr fanns inget intresse för att lära sig heller. ”Det finns ju inget att spara”, lydde devisen, för lönen tog ju hela tiden slut.
Stöter ni på den här typen av människor runtom er?
Vill du börja se över din ekonomi? Jag har en liten serie som heter Var börjar man?
