För ett tag sedan träffade jag en bekant och halkade – via diskussion om pensioner – in på ämnet sparande. Hen har ett par år kvar till pension, och hade en längre utläggning om nivån på de kommande pensionsutbetalningarna kommer bli. Det hade tydligen varit ett huvudbry, eftersom hen under lång tid haft en delad anställning med två huvudmän, och därför var det där med pension högst oklart fram tills nyligen.
Nu var hen tacksam eftersom det kommit fram att hen, istället för att få ca 40% av sin nuvarande lön i pension, istället kommer få runt 70%.
Och det var ju tur det, för ”Det hade aldrig gått på bara 40%.”
Ungefär där trillade vi in på diskussionen om sparande, eftersom jag ryckte på axlarna och sa att jag inte är så brydd med vad pensionen blir. Vårt privata sparande är det som kommer trygga min pension, inte det offentliga.
Hen då, med en årslön på uppåt 1,5 miljon före skatt (i lön, hen driver också eget aktiebolag)?
Hen har inte en krona sparad.
Jag vet att det är så här. Jag vet henoms livsstil, jag vet att bara för att man har hög lön så betyder det inte att man har en intelligent inställning till pengar. Men… ändå. Jag fick en smärre chock. Det är ingen korkad person, hen är riktigt smart och har titlarna för att bevisa det. Ändå hade hen ingen aning om att det finns något som heter ISK (kommentaren när jag sa att vi får motsvarande en månadslön i utdelningar var, ”Jamen sen är det ju 30% skatt på det”, och såg ut som ett frågetecken när jag sa, ”Nej, vi har dem på ett ISK” – ”Vaddå ISK?”).
Det var till och med så illa att hen berättade att med den nuvarande inkomsten är det ibland svårt att få ihop det. Pengarna rinner mellan fingrarna.
Nu har hen inga större bekymmer att hitta extragig vid sidan av, och få bra betalt för det, så gissningsvis (förhoppningsvis) blir det väl okej ändå (och så blev ju pensionen bättre än väntat). Men ändå. Hen är typexemplet på lifestyle inflation, på hur en hög lön innebär höga utgifter. Det är stort hus, sommarhus, renoveringar, fin båt, fina bilar, dyra viner, dyr mat, resor, och så vidare.
När man väntar sig att inkomsterna alltid kommer att stiga, då förstår jag att det blir en oro när pensionen närmar sig.
Jag och maken har tillsammans inte lika höga inkomster som hen har, men vi har ändå ett snitt över året på 40% sparande. Vi har fortfarande många år av jobb kvar (eftersom vi inte är intresserade av tidig pension, bara jobb på egna villkor), och vår ekonomiska position är redan betydligt bättre än min bekants. Det är jag stolt över.
Tyvärr fanns inget intresse för att lära sig heller. ”Det finns ju inget att spara”, lydde devisen, för lönen tog ju hela tiden slut.
Stöter ni på den här typen av människor runtom er?
Vill du börja se över din ekonomi? Jag har en liten serie som heter Var börjar man?
Gick till banken häromdagen, har en del insatt på sparkontot men väldigt liten inkomst. Det är ju dumt att ha allt på sparkontot, så jag ville höra mig lite för om fonder som jag borde vara mer intresserad av men det finns en osäkerhet och noll intresse.
Bankmannen förhörde mig grundligt, blev lite störd över det eftersom det är mina pengar som sitter på kontot och jag gör väl vad jag vill med dem!? Människan var förbryllad, påtalade att jag är ovanlig, väldigt ovanlig t o m som lever 4000 kr under deras schablon och skulle hör sig för med sin chef om jag överhuvudtaget skulle få öppna ett fondkonto med min inkomst. Jag skull ju inte låna pengar! Kände mig misstänkliggjord.
Tror däremot om jag hade haft noll på kontot och tjänat 80000 kr i månaden som jag satte sprätt på utan en tanke på morgondag så skulle jag säkert fått öppna ett konto utan att bli ifrågasatt eftersom det verkar var något många gör, lever från löning till löning fast de har en hög inkomst. då är man ”vanlig” och behöver inte försvara sin inställning till pengar eller ekonomi.
Jag känner inga högavlönade som inte har koll på pengarna men däremot har jag vänner i låglöneyrken som sätter på sig offerkoftan för att de aldrig kan hålla i pengarna, det skulle inte hjälpa om de så tjänade 100000 kr i mån och försvar finns alltid för att de låter pengarna rinna mellan fingrarna. De är såna som personer helt enkelt oavsett inkomst.
Oj, vilket märkligt besök på banken – du borde byta bank och få en vettigare bankman. Eller mycket bättre, öppna ett ISK på SAVR om du vill ha fonder (Avanza eller Nordnet om du vill ha aktier), strunt i de gamla vanliga bankerna. SAVR ger billigare avgifter och möjlighet att månadsspara automatiskt.
Men ja, förmodligen hade du inte blivit ifrågasatt om du levt som ”alla andra”. Å andra sidan hade du ju då inte haft några pengar kvar att sätta in i fonder…
/Cosmonomics
Jag är en vanlig arbetare och jobbar inom industrin. Lönerna där är trots allt ok med skifttillägg mm. Nu till saken, jag har en kollega som passerat de 60 och vi kom in på pension och jag frågade om det inte började bli dax för honom att tänka på refrängen.
Han beklagade sig då och sa att han nog var tvungen att jobba vidare så länge som möjligt då pensionen skulle bli alldeles för liten. På frågan om han inte inte hade sparat något svarade han att han för några år sedan hade försökt och då fått ihop 25.000kr men att det var ju ingen ide att bara ha pengar på ett sparkonto så han hade shopat upp dem!?
Hur är det ens möjligt att leva och arbeta helt liv i Sverige och aldrig lyckas att spara ihop mer än 25.000kr??
Spännande grej också att resonera att det inte var någon idé att ha dem på ett sparkonto, och därför var han tvungen att shoppa upp dem. Det riskerar nog att bli en tuff pension om man är van vid att leva med den typen av utgiftsnivåer och sedan ska ner på låg pension…
/Cosmonomics
Som snålgrisen påtalar, men som jag hela tiden undrar – vad har hönor med det här att göra?
Blev helt förvirrad och fattar inte vad texten går ut på.
Har också detta i min närhet. Ofta beror det på att ekorrhjulet och livspusslet (som det heter) snurrar så fort att man måste köpa sig ur alla situationer SAMT upprätthålla fasad och tänkt standard. Inget fel i det egentligen om det inte skaver vilket det gör i detta fall, och i de flesta skulle jag tro på ett eller annat sätt. Mjukt eller hårt.
Har också vänner likt ovan men som saknar impulskontroll. En god vän köper det mesta för att det ”är kul”. När vi skulle ha middag här förra sommaren kom han hit med en pilbåge för barn som han lajjade med och sköt. 350 kronor impulsköp av kinaplast på vägen hit. Inte till barnen utan till han själv.
Haha, pilbåge för barn att lajja runt med, det skrattade jag högt åt!
Ja, förmodligen att det snurrar fort, att man har en fasad, och dessutom har man ju uppenbarligen vant sig. Man är en person som har vissa (många) bekvämligheter, och det är man inte villig att lämna ifrån sig.
Skulle säga att den här personen inte heller har någon vidare impulskontroll, men leksakerna som köpts är desto dyrare… vilket ju är en dålig kombo om man vill ha en fungerande ekonomi och stabilitet under pensionen.
/Cosmonomics
Måste bara sätta att det nog är något fel på mitt huvud, men det är jobbigt att läsa en text med ”hen” och ”henoms” 🙂 Det blir en mikropaus varje gång det märkliga pronomenet dyker upp…
nåväl, jo några sådana personer känner jag till, och ajg är alltid lika fascinerad av hur f-n de har tid med alla deras nöjen och leksaker. Vi hade mycket lätt kunnat köpa en båt. Vi bor några km från en jättestor sjö och 5 mil från havet. När ska vi ha tid att åka ut en dag med denna båt? Gissningsvis under de få dagar under sommaren när vädret är fint och det inte blåser för mycket. Men då finns det 1000 andra saker man vill göra. Många köper nog båtar för att säga att ”jag har en båt”, men är mindre benägna att prata om hur ofta de använder den… likadant med husbilar och husvagnar.
Alla har vi 24 timmar om dygnet, och har man sådana inkomster som den personen har, ja då gissar jag att man får jobba häcken av sig också. När ska man ha tid att åka till sommarstugan, om man har ett hus att sköta också? Sen är det ju en fördel att hinna med hus, vuxenleksaker, den äkta hälften, barn/barnbarn, krävande jobb utan att gå in i väggen eller få en hjärtinfarkt. Eller sköter saker sig själva, när man har lite pengar på fickan? Jag lägger kanske 4 timmar i veckan enbart på underhåll av hus, bil, trädgård, och betydligt mer under sommaren. Om man anlitar folk till allt, ja då drar pengarna iväg snabbt, Sverige är inte Indonesien om man säger så, där du får en allt-i-allo vaktmästare för några tusen i månaden.
Det hade varit kul att få lite mer inblick i en sån persons liv, gärna med en Lyxfällan-budgettavla.
Jag förstår invändningen mot hen, men valde det för att helt anonymisera… 🙂
Jag hade såå gärna sett en Lyxfällan-budgettavla på den här personen, även om jag fick en viss inblick i hur det ser ut bara genom prat. Men personer som inte har koll tenderar ju att underskatta hur mycket pengar de lägger på saker, så de nivåer jag fick är ju förmodligen minst 50% högre i verkligheten.
Förmodligen hinner de inte med. Som du säger, hur ofta hinner man med en båt? Vi har en liten fiske-motorbåt som maken är ute med ett par gånger i veckan under sommaren. Den kräver minimalt med underhåll och åker bara runt på en och samma sjö. En större båt kräver större ytor för att det ska vara lönt, vilket förmodligen blir till att åka längre för att ens komma till båten. Gissningsvis blir det inte så många rundor om året. Samma sak med alla bilar (man kan ju trots allt bara köra en åt gången). Så leksakerna står och samlar damm/förlorar i värde medan den som äger dem behöver fortsätta jobba häcken av sig för att ekonomin ens ska gå runt.
Inte mitt drömliv, kan jag ju säga…
/Cosmonomics
Så himla vanligt, båtar, sommarstugor och bilar som nyttjas max ett par veckor om året och nästan lika mycket tid i underhåll. Och pengarna för dessa hade räckt halvvägs till ekonomiskt oberoende..
Ja, ju mer prylar man har desto mindre känns ju sannolikheten att man har tid att nyttja samtliga.
/Cosmonomics
Att byta han mot henne eller tvärtom blir ju ännu mer anonymt…
Jag får erkänna att jag starkt ogillar detta tredje pronomen och vägrar själv att skriva det.
Jo, jag funderade över det, men i det här fallet valde jag hen av flera skäl.
/Cosmonomics
Nu tjänar ju vi inte ens hälften av inläggets huvudperson men enligt budgettavlan så lägger vi 33% av inkomsterna på sparande, med utökad amortering 44% och i verkligheten ännu lite mer än så. I och för sig hamnar en klump av sparandet, i storleken en kvarts miljon, på kommande VA-anslutning på stugan. Men när den överhängade bilan släpper så får sig nog stugpriserna i området ett rejält skutt uppåt så den investeringen bör löna sig på sikt och vi kan rikta sparandet mer långsiktigt igen. En tuff kostnad för en del äldre i området tyvärr.
Båten, för bara ca 150k så inte heller den lika fin inläggets kostar ca 7000 om året i nuläget då den servas varje höst för att bibehålla garantierna plus försäkring. Om den mest står så blir det väldigt dyrt per användning men maj-oktober är den flitigt använd i olika kombinationer av bad, fiske, fika och turer i solnedgången.
Kombinationen äga stuga/båt kostar per månad i storleksordningen samma som elen för huset, mindre än bilen (1st, inga lån), femhundring mer än barnomsorgen osv osv. Underhållet får plats i det vi lägger undan för huset. Men såklart, vår semester/sommar spenderas vid sjön och inte på nån charter. På vintern kan man fiska o åka skridskor, jul har vi firat där också. Jobba på corona-distans gick utmärkt också.
E vi miljonärer innan 30? Nä. 40? För sent för det med. Skulle jag sluta jobba om jag inte var tvungen för pengarna, absolut. En vacker vinterdag som idag hade jag hellre varit på sjön, men en dag med pissregn på hösten, då kan man väl knacka lite kod o få betalt för det.
Det behöver inte vara blodigt med båt o stuga mm, men sen hänger jag ju på FIRE-bloggar också. Bara steget kvar till ett par veckors uthyrning per år så bekostar det hela kalaset.
Givetvis går det att ha båt och stuga med man kan ju göra det på väldigt olika sätt – lite olika kostnadsnivåer så att säga. Vi har också båt, men den kostar definitivt inte mycket, och inköpspriset låg på 25 000 kr. Som ni använder vi (eller ja, maken) den flitigt på sommaren.
Man ska hitta sin egen balans, sin egen nivå där man mår bra – men jag tror inte att man mår riktigt bra när man måste oroa sig för hur man ska klara pensionen. Även om man då går runt och tycker att det är bra i övrigt, så kan det ju inte kallas balans. Tycker att det låter som att ni har hittat det!
/Cosmonomics