Sparo skrev om en familj i Skåne någonstans som det är synd om för de har inte tillräckligt mycket pengar. Hon är föräldraledig med parets femte barn, han är lagerarbetare. Tydligen klarar de inte sig på sina inkomster, men ett femte barn tyckte de var lämpligt. Och då blir det någon annans uppgift att försörja dem verkar de tycka, eftersom de hade velat kunna få bidrag.
De berättar att socialtjänsten anser att deras inkomster uppfyller normen. Därför kan de inte söka ekonomiskt bistånd.
Och barnen får inte nya skolväskor till skolstart. Vilket tydligen är tragiskt. Tycka vad man vill om familjen och föräldrarnas val, men jag blir lite trött när jag läser följande:
– De flesta barn som börjar skolan har nya saker. Om man kommer med något begagnat så sticker man ut. Och barn har en önskan av att passa in, de har ett behov av att höra till, säger hon.
Detta säger socialchefen på Stadsmissionen.
Vad är det vi lär våra ungar om de måste ha en ny väska varenda skolstart? Vad är det vi lär dem alls om begagnat är något konstigt och som gör att man sticker ut?
Båda mina barn går omkring i begagnade kläder. Ärvda från äldre kusiner (eller storasyster, i lillasysters fall), köpt på loppis, eller köpt på Myrorna. Båda tjejerna sover i begagnade sängar från Marketplace, har sina begagnade kläder i garderober jag köpt från Blocket eller Marketplace, och även deras pyssel är i viss utsträckning köpt på loppis (i den mån det går, men t ex har jag hittat oanvända målarböcker och sånt på loppis).
Vårt hem är inrett med många grejer jag köpt begagnat. Behöver vi något så är alltid min första tanke att kolla Marketplace, om det är något jag alls kan tänka mig finns begagnat. Och väldigt, väldigt mycket finns.
Både vårt förra hus och vårt nya ligger i ”fina” områden (om än att det förra låg lite väl nära ett mindre fint område). ”Kraven” det pratas om i artikeln borde således vara skapligt höga. Men jag tror mer att det handlar om vad vi förmedlar till våra barn: om vi förmedlar att begagnade kläder är precis lika bra som nya, då är barnen lika stolta över dem.
(Sedan har både barn och vuxna i alla tider hittat grejer att hacka på andra över. Det är en annan sak. Om ett barn som är utsatt för mobbning, som i vanliga fall har begagnade kläder, plötsligt komma i nya kläder, riskerar det att bli retat för de nya kläderna som är ”fel” på något annat sätt. Eller så väljer plågoandarna något annat, från storleken på öronen till hårfärgen till att barnet är en plugghäst, att fokusera på. England har skoluniformer, men inte tusan har de utrotat mobbning. Mobbning är och förblir överjävligt.)
troligen förväxlar de begagnat med slitet eller trasigt.
Jag handlar regelbundet på Erikshjälpen och allt där är i fint skick ibland oanvänt.
Ja, det är mycket möjligt. Men i så fall har man inte särskilt bra koll på begagnatmarknaden, och i så fall har man inte spenderat särskilt mycket tid där, vilket den här familjen kanske borde göra mer. Jag har handlat på Erikshjälpen, Myrorna, Blocket, Marketplace och fysiska loppisar och majoriteten av det jag tar hem är i fint skick (ibland väljer jag att köpa även om det inte är perfekt, t ex när jag vet att det blir förskolekläder), och ibland sitter prislapparna kvar.
Tack för din kommentar! 🙂
/Cosmonomics
Håller med om att mobbning i princip alltid har sin grund någon annanstans. Tänk om det hade kunnat avhjälpas med en shoppingrunda, då hade jag gladeligen bjussat så många ungar jag kunde på de där jeansen eller den där väskan!
Kanske ett stickspår men vill lägga till en nyans: Jag är själv all for begagnat (om man nu överhuvudtaget måste köpa något alls), men har förstått att för den som växer upp under väldigt knappa förhållanden kan det vara GULD för självkänslan att någon gång få ett plagg eller en leksak som inte har använts av någon annan, som inte är den billigaste eller den där prylen som någon annan ratat. Har ju inte riktigt med den situationen som du beskriver att göra men mer som en allmän påminnelse till alla oss sparnördar att man kan ha olika utgångsläge 🙂 Och tack förresten för en fin blogg!
Tack för din kommentar och kul att du gillar bloggen! Jag kan absolut tänka mig att om man växer upp i ett hushåll utan pengar där allt alltid är begagnat då blir något nytt en helt fantastisk grej. Det köper jag absolut 🙂 Sen tänker jag att familjen i artikeln inte är i närheten av den nivån utifrån beskrivningen.
Och ja, hade det hjälpt hade jag också gett ungar shoppingrundor. Men då vänder plågoandarna sig mot något annat (eller till och med mot de nya kläderna, med kommentarer som ”va, försöker du passa in” och liknande).
/Cosmonomics
Alltså… IGMR junior går runt i mestadels begagnat och jag med. Det är inte en j*vel som märker det skulle jag nock säga. Hemma är det mesta också begagnat eller DIY:at.
Jag förstår inte hur barn ser skillnad på en ny och begagnad väska i nyskick. De måste ha falkögon… Junior har en sådan där poppis rygga från VANS som de flesta ungar i hans klass har. 50:- på tradera.
Ja, med tanke på hur mycket nytt eller nästan nyskick det går att köpa begagnat så är det ju knappast så att begagnat måste vara lika med slitet. Jag har köpt gott om grejer, både i klädesväg och möbler mm som varit i princip nytt. Kläder, väskor, mm går ju att få med prislappen kvar, till en bråkdel av priset.
/Cosmonomics
Ja vi köper massvis begagnat, allt från tv-spel till kläder, böcker och leksaker. Inte många nya prylar hos oss. Mycket har vi även fått av vänner som hellre ger bort en låda barnkläder än att sälja det. Sen ger vi i sin tur bort grejorna när de är för stora.
Mobbning finns överallt, det är de vuxnas ansvar att stävja detta och lära barn och ungdomar att det är mer klimatsmart att köpa en pryl begagnad än nu för då minskas klimatavtrycket. Sen får man ju mer pengar i plånboken också, men det verkar barn och ungdomar idag inte bry sig om, de verkar få allt de behöver ändå. Det enda som har effekt är att stänga av internet har jag hört.
Skulle vår dotter bli mobbad för en begagnad väska och skolan inte tar tag i detta skulle jag bli skogstokig. Jag blev själv mobbad när jag gick i skolan. Var väl ett tacksamt mobbningsoffer, klen och hade väl inte det senaste i frisyr och kläder, men det var i alla fall nytt, men det spelade mindre roll. Lärarna var ganska slöa även på den tiden. Det krävdes att farsan fick åka till skolan och läxa upp både lärare och elever, då blev det mycket lugnare.
Begagnat som är helt och rent är det absolut inget fel på, vi har även gett begagnade leksaker i present, även om jag märkte att mottagande barnets föräldrar såg lite konstigt på det. Det var vår dotter som ville ge bort en av sina leksaker till en kompis. Inget konstigt med det kan jag tycka.
Ni kör med precis samma resonemang som vi. Det är inte det begagnade det är fel på om barnen råkar illa ut i form av mobbning i skolan, det är helt andra saker som man behöver lära barnen – både hemifrån och från skolans håll.
Vi har både fått begagnat i present och gett vid ett par tillfällen. Nu har jag också stått på loppis med sexåringen för att hon ska förstå att man kan sälja prylar och ge dem nytt liv, och samtidigt tjäna en peng på dem. Hon tyckte det var väldigt spännande.
/Cosmonomics
Tror ni att det är bättre att vara med i tidningen gällande att man inte kan köpa nya väskor till barnen än att helt enkelt inte köpa några väskor alls och inte låtsas som någonting, ur ett rent mobbningsperspektiv?
Jag vet vad jag tror. 🙂
Very good point. Kan inte föreställa mig att någon som går ut i tidningen och gnäller över något i-landsproblem får något särskilt positivt ut av det. Allt från de ovan nämnda till idioterna som åkte på semester och gnällde i kvällspressen om att de med positivt Covid-test fick spendera hela semestern på hotellrummet, eller mamman som gick ut och klagade på att hon inte hade råd att ge sin son cash under semestern så att han kunde käka hamburgare ute med sina kompisar. Men hon gick i alla fall inte ut med bild och namn…
/Cosmonomics