Nybliven student – igen
Jag har återgått till skolbänken. Bänken är i detta fall mitt skrivbord med en dator på eftersom samtliga kurser jag läser är på distans, men ändå.
Vet inte riktigt vilka högskolepoäng i ordningen det är. Ligger någonstans över 800, det vet jag, men jag minns inte riktigt exakt. Man fick högskolepoäng för basåret, och lite högskolepoäng är det på forskningen, så det blir lite svårräknat.
Den här gången blev det kurser jag kände kunde vara kul.
Medicinsk juridik, för att det är användbart i mitt yrke, och för att det sätter ihop mina två utbildningar. Min förhoppning är att 15 hp kan göra att jag slipper ST-kursen i juridik som är tvång för ST-läkare. Men vi får se.
Digital bildbehandling, för att jag redan kan det rätt bra efter många års användning av Photoshop, men man kan alltid lära sig nytt.
Pandemier genom tiderna, för att det känns relevant för mitt yrke, och spännande med tanke på de senaste två åren (även om jag är så sjukt trött på pandemin och idiotin med vaccinationspass och testning och så vidare).
Någon kul ekonomikurs på distans hittade jag inte. Betyder ju inte att det inte finns, jag kan ha missat det. Det var väl runt 800 kurser som erbjöds helt på distans.
Så det blir en lärorik vår, på alla sätt. Och kanske kan man få en studentrabatt eller två också, haha. Ekonomiskt är det ju inte det bästa beslutet eftersom jag bara tar ut 25% föräldraledighet och är tjänstledig resten av tiden, vilket innebär att bara 25% är semestergrundande, och bara 25% inbetalningar för pension, och så vidare – meeeen jag kommer inte behöva semesterdagar det här året i nån större utsträckning och jag har sparade sedan tidigare, och pension sparar vi till så det räcker ändå.
Jag får väl ut 8 000 eller så tror jag. Kan vara före skatt också, jag har inte kollat så noga. Som tur är har vi makens inkomster också.
Jag lägger föräldraledigheten på fredagar för att på så sätt kunna ta ut dagar även lördag-söndag, och det gör att barnen går i princip hela dagar på förskola/skola/fritids mån-tors, och sedan är yngsta ledig från fsk på fredagar, medan sexåringen bara går i skolan och ingen fritids. De är överlyckliga över att vara tillbaka på fsk/fritids, eftersom treåringen inte varit på fsk sedan i början av oktober, och storasyster inte fått gå på fritids på lika länge. Hade det inte varit för att det är deras explicita önskemål att gå på fsk/skola så hade jag kanske inte gjort det här, men nu blir det en utmärkt lösning för alla.
Sexåringen grät under andra halvan av hösten, när hon inte längre fick vara på fritids, eftersom precis alla hennes kompisar är på fritids. Det finns således ingen att leka med om eftermiddagarna när hon varit hemma. Treåringen var nöjd hemma rätt länge, men någonstans i december började hon knorra om att hon minsann ville tillbaka till förskolan (där hon inte hade varit sedan början av oktober, eftersom vi tog ut henne helt p g a risken för RS-virus för bebisen). Hon ville träffa sina kompisar och inte bara vara hemma och träffa mamma hela dagarna.
Jag har full förståelse för att man som föräldraledig ska umgås med sina barn. Samtidigt tycker jag att det är kategoriskt att säga att alla barn mår bättre av att vara hemma, och att man som förälder inte vill vara med sina barn för att det är på förskola/fritids. Det hade varit skillnad om treåringen istället hade varit 1,5, för då har de inget större behov av kompisar och det sociala med andra än föräldrarna. Men vid 3,5? Jodå, hon har behov av annat. Och sexåringen, som är en supersocial varelse precis som sin far, ska vi inte prata om…
Jag har helt och hållet för avsikt att klara av kurserna, så att jag avslutar våren med mer kunskap (och fler poäng…).
