Jag ska disputera den 2 juni.
Boken är hos tryckeriet nu och jag hoppas att jag inte får den i handen och upptäcker ett stavfel på framsidan. Att jag kommer hitta fel inne i boken är det ju ingen tvekan om, men helst inte på framsidan (som en bekant som råkade skriva fel nummer på vilket nummer avhandling det var).
Samtidigt jobbar jag. Två månader randning på akuten, dessutom på heltid, har gjort att jag i princip jobba 150%. Inte riktigt det läge jag vill vara i. I maj kommer jag dock vara mestadels ledig i form av forskningstid, som förberedelse för disputationen. Det blir bra med ett fokus istället för flera.
Jag tillbringar mycket tid i trädgården. Fingrarna i jorden är min paus, min ångestlindring. På Instagram har det blivit mycket mer trädgård än spartips på sistone (inte minst för att det är mycket roligare att fotografera). Nu spirar trädgården, färgerna återvänder, och jag njuter. Förhoppningen är att denna sommar skörda mer grönsaker än vi någonsin gjort tidigare. Alla sorters kål, tomater, rotselleri, morötter, lök, vitlök (den ser redan mycket lovande ut), och mycket mer.
Dessutom fokuserar jag mer än jag gjort innan på blommor, för att skapa en vacker oas för såväl mig och min familj, som för insekterna. Rosenskära, ringblomma, blåklint, och så många fler ska jag försöka mig på. Till hösten ska jag sätta ännu fler höstlökar, för det var underbart när de första krokusarna tittade upp. De ger liv åt min själ, och mat åt de tidiga insekterna.
Vi har bytt tak och fått upp solceller. Gör mindre grejer hemma efter hand som det behövs. Försöker njuta. Maken har varit föräldraledig, och efter disputationen är det jag som är hemma över sommaren. Vi fortsätter spara, vara medvetna med våra pengar. Vi planerar att betala av våra huslån.
Hur har ni det där ute? Om någon fortfarande läser efter månader av uppehåll…
Imponerande driv. Jag jobbar 80% och har inte mycket mer tid där hemma tycker jag. Småbarn och hushållsjobb (städa, tvätta, diska laga amt) har en förmåga att äta upp tiden.
Vågar inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut om jag hade tvingats vara på jobbet 150 %. Bankkontot hade antagligen varit betydligt mera fyllt, men hade nog mått skit. Hade nog blivit mycket hämtmat och RUT-tjänster med. Barnen hade ju fått maxa tiden på dagis med.
Läser absolut bloggen, blir alltid lika förundrad av hur mina medbloggare hinner med så mycket 😀
Jag är mycket tacksam över att det här är en kortare tid. När randningen på akuten är över kommer jag fokusera helt på disputationen, så då blir det lite lugnare åtminstone. Tacksamt har också varit att min man varit föräldraledig under månaderna jag varit på akuten, vilket gjort att han skött mycket av markservicen och haft hand om barnen.
Framöver, i höst efter en lång sommar ledig (hemma med barnen, så ledig från jobb men inte direkt ligga-och-lata mig ledig 🙂 ), kommer jag jobba 70%. Det är vad jag tycker är lagom, och vad som får hemmet och barnen att må bra också. Maken planerar att jobba varannan vecka tre dagar och varannan vecka fyra dagar, så ska vi se om vi hittar balans på det sättet.
/Cosmonomics
Låter intensivt men skönt att det finns en bortre gräns. Är på samma ställe med trädgården. Mer blommor och säkra kort på det ätbara. Skippar pumpor etc som tar plats och ger lite.
Uppskattar alltid dina inlägg!
Det är mycket intensivt just nu, men som du säger, skönt med ett tydligt slut.
Jag ska ha pumpor och squash, men det blir ju efter att jag skördat annat och har plats. Ska ha några nya odlingsplatser. Förra året gav squashen så otroligt mycket och det äter vi gärna.
/Cosmonomics