Tillhör vi ens FIRE-rörelsen längre?
Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.
Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.
Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.
Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).
Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu.
Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.
Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.
Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.
Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.
Jag säger som jag sagt tidigare: Var sak har sin tid!
Nu är tiden för er just att utnyttja de bekvämligheter ni behöver för att kunna orka med det ni vill (=vara närvarande för era barn). Ni har gjort ert val att flytta till ett boende som passar er bättre, även om det kostar. Själva gjorde vi valet (med tillstånd av bygglovsnämnden) att bo kvar men bygga ut huset när det började bli trångt. För att vi trivs där.
Med växande barn så blir det större utgifter. Under en 10-årsperiod så hade jag inget annat sparande än till en konstig warrant som banken hade övertygat mig om att det var bra (det var väl sådär) + barnens fonder. Trots att vi är ekonomiska (ja, vi har ny bil – den är ny för oss, men gammal årsmodell) så gick pengarna åt till ridlektioner, hockeyträningar, instrument och orkesterspelningar, resor till tävlingar och massor av annat. Men det är ett val vi har gjort i och med att vi skaffade barn. Vi fick mycket annat också, tex nya vänner och kunskaper.
Jag gillar att läsa din blogg just för att den inte bara är fokuserad på hur din aktieportfölj har gått och analyser av företag man aldrig har hört talas om, som många andra FIRE-bloggare har. Sen att mycket av det du skriver inte rör mig eftersom jag är förbi småbarnsåren (tack och lov, tonåringar är sååå mycket roligare att interagera med), det gör inte så mycket. Jag kan sitta här, skumögd och gråhårig och le igenkännande. Och tänka: Var sak har sin tid!
Tack 🙂
Haha, min man ser med skräck mot tonårstiden – tre tonårstjejer? Hu…
Men skämt åsido så ja. Det är precis så, att det finns olika tider i livet. Just nu och ett antal år framöver är sannolikt de dyraste i våra liv, med behovet av större boende, bil, och diverse aktiviteter, med mycket mera. Det får vara så. Vi har redan sparat ihop en bra summa och har det som backup och som ränta-på-ränta-ägg.
Några djupa aktieanalyser kommer jag aldrig att skriva om (om man nu ska säga aldrig). Jag fortsätter på inslagen väg med reflektioner om småbarnsåren, familjeekonomin, husrenoveringar, med mera.
/Cosmonomics
Som jag brukar säga att man ska vara försiktig med att tänka i kategorier och vara medveten om att vi alla är unika och under livets resa så krävs det olika versioner av oss själva för att uppnå normal/effektiv livsföring. Dessutom är det nästan viktigare att man är närvarande och medveten kring hur man använder sitt medel (pengar) men även hur man ransonerar sin tid som helt enkelt är för ovärderligt att jämföras med pengar. Huruvida man tillhör eller inte är av mindre relevans, jag menar vi är inte en förening där alla möts upp och har möten eller årsredovisningar.
Har alltid gillat denna bloggen men intressanta ämnen samt annan nyans av FIRE världen, då många verkar tror att knäckebröd och gröt samt att göra avkall på livets njutningar är en del av FI vilket det såklart kan vara men extremt vinklat. Balans är ordet jag försöker beskriva. Fortsätt som du känner för jag tycker om att läsa om vardagliga besvär och liv också då det får en att se att allt är inte som en dans på rosor trots att man har det bra ekonomiskt ställt inklusive mig själv. Hela tiden för man överväga om priset är värt att betala i utbyte mot tjänst/vara/energiåtgång/livskvalité.
Är själv också i en period av mycket spenderande då vi är utomlands och träffar familj. Fast man får förvånansvärt mycket för pengarna utomlands jämfört med svenska mått mätt.
Mvh Anonym-m
Tack för dina snälla ord! Men haha, bilden av att FIRE-folket träffas och går igenom årsredovisningar var ju något… ”Men vad är den här utgiften? Var den verkligen nödvändig? Sparkvoten för den här föreningen är för låg!”
Balans är helt klart det jag och maken försöker nå, mycket mer än att varje krona ska optimeras. Det är svårt ändå, men jag försöker se tid som egentligen mycket viktigare än pengarna (även om pengarna givetvis ger möjligheten att ta mer tid för oss själva).
/Cosmonomics
Det är väl klart att ni får vara med. Sedan är frågan om det är en rörelse eller vad det nu är. Jag ser det som ett gäng hjälpmedel / regler / ramverk för att spara och bli medveten om vad livet faktiskt innebär (inte konsumtion). Fokus på det man blir lycklig av och som man mår bra av. Att bidra i stort och smått istället för motsatsen.
Är vi diskvalificerade på grund av vårt tomtköp och nybilsinköp? Nä de sakerna möjliggjordes av att vi lever sparsamt och prioriterar det som ger värde – precis som jag upplever att ni gör.
Uppskattar din blogg och att den innehåller många olika element, inte bara ekonomi hit och dit. Det blir tråkigt 🙂
Ni har skapat manöverutrymme och kontroll. Läser gärna mer ovasett matbudget eller om ni kör Lamborghini eller Lada.
Tack 🙂
Ja, manöverutrymmet är ju definitivt från ekonomiska beslut – och nu kan vi skörda lite av de frukterna. Det vore dumt och helt enkelt snålt att inte använda det svängrum vi skapat för oss själva, och istället jobba oss hela vägen in i väggen båda två.
/Cosmonomics
Även jag som redan har slutat jobba sen länge uppskattar den här bloggen.
Kul att läsa om ett bra liv men ändå ett liv med sparsamhet.
Kanske borde ni byta ut ambitionen med FIRE mot just ”ett bra liv i sparsamhet”. Då kommer finansiell frihet och tidigare ledighet av sig självt.
Men det är klart att ”barnaåren” kräver både energi och kostnader. Ta väl hand om både dig själv och familjen.
Det är lätt hänt att man förlorar det som är viktigt om man bara ser på kostnader som något negativt…. (kostnader är både nödvändiga och bra i många fall….)
Besser
Tack! 🙂
Ja, ”ett bra liv i sparsamhet” , EBLIS blir ju inte en lika kul akronym som FIRE, men väl en bra inställning till livet. Som du säger, det är bara att inse att med tre barn är vi i den dyraste fasen av våra liv, där det krävs en del utrymme, bil, och diverse annat som kommer med barnen. Det får kosta, och det får också bli uteblivna inkomster av att vi tar ledigt ihop med våra barn.
/Cosmonomics
Tack för detta inlägg, jag känner så mycket igen mig! Efter ett antal år som sparsamma och en relativt hög sparkvot trots studier, föräldraledighet och sjukskrivningar, så har vi med byggt upp ett utrymme i vår ekonomi. Det är en sådan otrolig trygghet att ha. Jag är sjukskriven för utbrändhet nu, vi har två småbarn och väldigt begränsat med energi. Därför lägger vi mer pengar på bekvämligheter. En ny bil med minimalt underhåll (givetvis efter noggrann ekonomisk kalkyl och övervägande), vi har matkassar i omgångar, lite mer takeaway mat när det tryter och jag köper nytt när jag efter ett tag inte hittat det jag letar efter begagnat eller där begagnat är nästan samma som nypris. Vi hade absolut kunnat spara mer pengar än nu, men de extra sparade tusenlapparna är i dagens läge väldigt dyra att spara.
Vårt övergripande mål är fortfarande FI(RE), trots att vi aldrig gjort av med så mycket pengar i våraått mätt. Jag tänker att det är naturligt att livet händer, och att utgifterna därför varierar med det. Mycket av era utgifter som du beskriver låter som engångsutgifter, medan er grund fortfarande är sparsam 😊
Jag tycker det är jättebra att visa på olika FIRE-personer, inte bara de med stadigvarande maximal sparsamhetskvot. Jag fortsätter väldigt gärna att läsa bloggen, jag tycker den är väldigt bra och att jag ofta känner igen mig! 😊
Tack för dina vänliga ord 🙂
Jag håller helt med dig om att det är otroligt skönt att ha utrymme rent ekonomiskt när livet inte blir helt som tänkt. Jag blev heltidssjukskriven de sista två månaderna av graviditeten, vilket gjorde att inkomsterna gick ner radikalt tidigare än planerat. Det spelade inte så stor roll, och även om vi inte haft makens lön att luta oss mot hade det ändå varit lugnt. Det var väldigt skönt, och är även skönt nu när jag bestämt mig för att vara hemma med lilltjejen i över ett år (och därefter går maken på föräldraledighet).
FI(RE) får vara målet på sikt, men skulle vi maximera det just nu så skulle det inte ge ett bra liv. Vi skulle jobba heltid båda två, lämna in barnen på förskolan tio timmar om dagen, och sedan komma hem helt utmattade allihopa. Eftersom vi har möjlighet att välja bort det så gör jag det.
Heja er med er ekonomiska buffert och fokus på det viktiga i livet!
/Cosmonomics
Jag tror FIRE är ändå överdrivit – de flesta verkar menar att de sparar en hel del eller att de börjar jobba deltid eller blir frilansare -vilket folk har gjort i många år innan FIRE nämdes. Nästan alla blogg jag läser där folk säger att de har uppnått eller är på väg mot FIRE är folk som fortfarande jobbar med ett eget företag eller har en partner som jobbar (enkel boning, Mi30, Fru EB tex). Och förresten kan inte du uppdatera till 3 barn i ’Vem är jag’ – glöm inte den nya! 🙂
Så är det ju – driftiga personer som blir FI slutar väl sällan jobba, de bara jobbar med något annat som de verkligen vill hålla på med istället.
Haha, jag ska uppdatera det, det är klart att hon ska vara med 🙂
/Cosmonomics
För att man är Fire så slutar ju inte kostnader att komma…Saker går sönder, barn som behöver sitt och annat här i livet som kan sätta krokben. Ett liv är inget avtal som man är tvungen eller ens kan att följa till punkt och pricka. Vad man är föresätter sig så blir det ju nästan aldrig som man har tänkt sig eller trott. Har man pengar och råd, är det väl bra att använda dem till att underlätta livet när det behövs. Kanske har ni avikit från firevägen, och kommit lite på avvägar, vad vet jag men vad gör det, livet är ingen raksträcka.Lev som ni vill efter era egna förutsättningar.
Tack för din kommentar!
Ja, det är väl så – vi har det ekonomiska tänket kvar, vi har koll på utgifterna och vet var pengarna går, men vi väljer annorlunda i den här tiden i livet. Med tanke på den ekonomiska grund vi ändå redan byggt upp ger det oss frihet.
/Cosmonomics
Jag uppskattar verkligen denna blogg och känner igen mig i så mycket, jag hoppas att du inte avslutar.
Om definitionen av FIRE är att skaffa sig ekonomiska möjligheter att inte vara tvungen arbeta heltid fram till 65-70 så inkluderar jag mig själv, helt klart. Men känner också att det är väldigt mycket som skiljer mig från en typisk FIRE-anhängare. Visst, vi har tätat de flesta småläckor i ekonomin – klipper mitt eget hår, har inga betalda streamingtjänster, beställer aldrig hem färdiglagad mat, handlar second hand och rotar runt i kort datum-lådan. Däremot har vi ett relativt dyrt boende och lägger förhållandevis mycket pengar på aktiviteter och resor. Då det är två stora poster så blir ju livet inte billigt men vi sparar förstås kontinuerligt för framtida trygghet och valfrihet.
Nu jobbar jag visserligen deltid, men har inget önskan att jobba mindre just nu. Om någon säger att jag måste jobba x antal år extra för att bo där vi bor eller att semesterresan kostar 10 arbetspass så tänker jag alltid att det är värt det. Vill inte byta bort mer ledig tid för den ”lyxen”. Självklart har även alla inom FIRE-rörelsen olika önskningar men det blir ju skillnad när man inte har något specifikt mål att avsluta sin anställning. Kan inte heller relatera till ”löneslav”.
Så även om den här bloggen kanske inte har fokus på just FIRE så är vi nog många som läser med stor behållning, helt enkelt för att det är intressant att läsa om andra som försöker använda sina pengar på bästa sätt genom livet.
Tack för dina vänliga ord!
Jag har också kommit mer mot ”ja, okej, det kostar X arbetstimmar men vi får ut Y så det är värt det” när det gäller saker som är viktiga för oss. Däremot har vi kapat det som inte ger oss något, enligt ungefär samma principer som ni. Vårt boende är inte överdrivet dyrt i nuvarande ränteläge (eller snarare dåvarande, när vi band lånen förra året), men som ni lägger vi pengar på upplevelser.
/Cosmonomics