Igår sålde jag den elbil för barn som jag vann åt min dotter i somras på Linköpings stadsfest. Det har stått på to-do-listan en längre tid, men bland alla andra måsten som fredagens disputation (den gick för övrigt utmärkt och firades med en hejdundrande fest och vi är nu så djupt lättade att det är över att det är svårt att sätta ord på) innebar så har det fått vänta.
Bilen var i nyskick eftersom dottern inte var vidare intresserad av den – hon tyckte radion i den var det roligaste, men vi hade ingen bra plats att köra den på eftersom den inte funkar på gräs och inne är det lite tight för att köra ett vrålåk som detta (hon körde mest in i saker när hon testade).
I söndags lade jag ut den (vi tänkte att det kanske skulle finnas någon som tyckte det var en bra julklapp). Det gick över förväntan. Jag tror det tog fyra minuter innan den förste intressenten skrev. Sedan följde ytterligare trettionio personer på mindre än ett dygn. Statistiken var sådan att trettiosju hade utländska namn, en del så att jag verkligen undrar hur de uttalas. Tre hade både svenska för- och efternamn. Och mer förvånande var att tre skrev på arabiska som första kontakt. Jag undrar om den här typen av statusprylar för barn är vanligare i icke-svenska familjer? Verkar ju som att önskan att köpa ett vrålåk till minstingen är större där i alla fall.
En av de som skrev var en farmor eller mormor som gärna ville ge bilen till sitt barnbarn. Jag hade sådan lust att säga till henne att skippa sådana meningslösa saker som detta vrålåk och lägga pengarna i en ISK till ungen och köpa tre Investor istället. Det gjorde jag inte, för man säger inte så, men… Vad ska ett barn med en sån här bil till? Ordinarie pris är typ 1 500 kr (även om den för närvarande kostar 899 ny på Jollyroom, vilket gör det väldigt kul att jag fick 900 för min…). Det är jättemycket pengar för en leksak till ett barn, och pengar som tveklöst borde kunna göra bättre nytta för den stora majoriteten på annat håll.
Själv är jag glad att den är borta – den tog mycket plats. Maken vill köpa en hockeyklubba till dottern eftersom hon önskat sig det länge, men resten av pengarna ska investeras. Som sig bör. Förmodligen i Investor.
Hej!
Jag har varit så nära att köpa en sådan.
Nu skulle jag aldrig kunna tänka mig det.
Men innan spartänket kom in i vår familj var sådana saker mycket intressant att lägga pengarna på.
Tack och lov inser jag numera att det finns mycket bättre saker att lägga pengarna på.
Mvh PB?
Tänk vad ens inställning kan förändras. Kanske hade jag kunnat fundera på att köpa en sådan innan spartänket kom igång, men nu, aldrig. God jul!
Snyggt att du fick ut så mycket pengar. Det är dock sorgligt att dåliga bilaffärer skall börjas innan man ens har fått körkort.
Gällande bilar och status. Många unga killar bor hemma längre bara för att ha råd med den fina bilen… Det gör ont i mig när jag ser dessa unga män fräsa runt i sina bilar. Så fel på så många plan. Livsprio, ekonomi, miljö. SUCK (jag har varit en av dem).
https://iblandgormanratt.blogspot.com/2018/08/var-bilhistoria-och-hur-man-drar-ner-pa.html
Eller hur! Varför är folk så villiga att kasta bort pengar på den här typen av plastgrejer till barn?
Jösses vilken massa bilar du haft! Jag är så totalt ointresserad av bilar (bilar och alkohol, det är bra att vara ointresserad av dessa eftersom det blir mycket billigare). Jag har aldrig ägt en bil 🙂 Nåja, maken har ägt båda de två vi haft tillsammans, men ändå. Det är de enda två bilar vi någonsin ägt. Den första köptes begagnad och när familjen växte ur den (för att bilbarnstolar tar en sån galen massa plats) köpte vi den andra, senaste, nuvarande ny. Det kanske inte var det vettigaste rent ekonomiskt, men den betalades kontant och vi är supernöjda och kommer förmodligen ha kvar den i många år. Så det känns okej ändå.