Frihetsmamman skrev för ett tag sedan om det här med barnkalas och hur det tenderar att dra iväg, inte enbart när det egna barnet ska ha kalas (vilket då helst ska vara på Leos lekland och är det inte det, då ska det vara temakalas med Frost-muggar och -tallrikar som kostar mer än vad en riktig tallrik kostar på Ikea…), utan även när barnet ska gå på kalas hos sina kompisar, då de givetvis ska ha med sig en present.
Detta fick mig att ta tag i något som jag länge planerat – att i föräldragruppen föreslå att vi skulle sätta ett tak för vad presenterna ska kosta.
Jag var ärligt talat rätt nervös för att lägga fram detta i chatgruppen. Skulle jag framstå som snål och ogin mot barnen? En Joakim von Anka som vill bada i pengarna men inte ge bort så mycket som ett öre? Eller ännu värre, Krösus Sork.
(Sparsamhet och investerare har verkligen inga vidare förebilder i barnseriernas värld.)
Med en kompis som också har barn på förskolan, som också tyckte att det var en bra idé, i ryggen vågade jag lägga fram förslaget. Jag hade inte behövt oroa mig. Tydligen är det så – chockerande nog – att det är få andra föräldrar som har lust att lägga enorma mängder pengar på tveksamt uppskattade prylar till andras ungar. Förslaget möttes av idel tummen upp och ”Bra förslag!”.
Vi satte ett tak på 100 kr per barn. Fritt fram givetvis att hålla sig en bit under det också, men så slipper vi som föräldrar funderingarna kring huruvida det låter våra barn ge bort är ”bra nog”. Jag tror att det är få barn som noterar skillnaden om de får pysselböcker för 30 kr eller Lego för 300 kr. Och för en hel hundralapp får man faktiskt rätt mycket till barn om man bara letar lite.
Har ni några generella regler på er förskola/skola angående presenter? Har du själv någon strategi för att presentbudgeten inte ska dra iväg orimligt mycket?
Kul att du skriver om detta nu. Jag beslutade mig efter mitt senaste inlägg för att helt enkelt utgå från mig själv. Jag skulle tycka det vore jobbigt om folk gav mitt barn en massa prylar (som vi inte kan bli av med heller eller kanske vill ha) och har kommit fram till tumregeln att ge bort förbrukningsvaror för mellan 40 och 80 kr. Det senaste födelsedagsbarnet fick därför en pysselbok för 50 kr i ett tema som jag tror passar hen bra.
På det kalaset såg jag också att barnet fick saker som det redan hade och som kostat typ 200 kr. Hur kul är det egentligen? Jag får efter varje kalas/dop som min bästis haft en massa nya saker till min unge bara för att folk envisas med att köpa dyra presenter som de inte har en aning om huruvida de har eller inte. Och ofta så känner vi ju inte varandra bra nog för att ge en dyr present som barnet VILL ha eller SAKNAR. Därför blir det ju dubbelt onödigt med dyra saker. Min skitunge fattade nog inte att det givit en billigare present än de andra, men det märktes att mammorna såg det. Och i ärlighetens namn gjorde det lite ont i magen, hur rätt jag än tycker att jag har när det kommer till detta…
Gud vad jobbigt det verkar vara med mammorna i din omgivning. Förstår att det känns i magen. Här var alla som sagt bara nöjda att vi inte behöver lägga miljoner på nån annan unges presenter. Var på kalas för någon vecka sedan och de två som fyllde år fick massor av fina smågrejer för under den överenskomna hundralappen. Mycket nöjda barn och föräldrar! Två av samma, men det var nån förbrulningsgrej, pyssel, så det gjorde ju inget.