Vad är du tacksam för?
Jag funderar inte särskilt mycket över den frågan. Jag tycker mig sällan ha tid, tror jag, att fundera över det.
Man borde nog fundera över det oftare.
De senaste dagarna, sedan Det hände, har jag tänkt mycket på det. Den enorma tacksamhet jag känt över att ha någon att komma hem till efteråt. Vänner som ställt upp alldeles enormt, som kommer och håller sällskap och ringer och lyssnar. Föräldrar som finns där, ibland med distraktion, ibland med frågor, alltid med stöttning.
Tacksamhet över den trygghet jag har att luta mig mot.
Även tacksamhet över sjukvården, att den finns och fungerar när den verkligen behövs. Vi kan gnälla mycket – och jag är på insidan dagligen i professionell kapacitet – över långa väntetider och svårigheter att få komma till. Det klagas över timtal på akuten och för få läkartider på alla mottagningar. Men som jag nu sett själv både som patient och som läkare så: när det behövs så funkar det. När det är akut så behöver man inte vänta.
Jag är tacksam över att kunna gå ut från huset barfota och sätta fötterna i gräset. Titta på hur tomaterna växer i vårt växthus, hur potatisens blast bara växer sig tätare. Jag kan dra in doften av vinbärsbuskarna och se alla de vita bär som snart kommer bli röda och svarta (och vissa bara bli större vita, för vi har två vita vinbärsbuskar i trädgården också).
Barnen som drar i mig, som skriker ”MAMMA!” när jag hämtar dem på förskolan. Som ger världens bästa kramar.
En man jag älskar, som älskar mig, som jag kan prata med, luta mig mot när jag inte orkar stå på egna ben.
Och jag är tacksam över min egen kropp, som hanterar det som hände så gott den kan. Som läker i sitt eget tempo. Som har gett mig mina två barn, som tar mig runt i livet.
Det finns så mycket att vara tacksam över.
Jag tänkte faktiskt igår på en så ”banal” sak som att jag är smärtfri. Det var en enorm tacksamhet jag sände upp till ”vadvinuskakalladetsomkanskefinnsellerkanskeinte”, för det finns så många människor som går omkring och har ont dagligen, som äter starka smärtstillande mediciner och kommer få göra det resten av livet. Jag är smärtfri och kan röra mig precis så mycket jag känner för. Träningsvärken som kommer ibland är en nyttig påminnelse, för den försvinner och gör mig starkare.
Kram på dig, hoppas att du får mer tid för reflektion efter denna jobbiga händelse.
Jag slås faktiskt av den insikten rätt ofta, när jag sitter med smärtpatienter framför mig. De som testat alla möjliga smärtmediciner och fortfarande har så ont att de har problem att komma upp på morgonen, men även de som ”bara” har ont av artros eller liknande, som därmed inte kan gå som de vill och göra allt de önskar.
Tack så mycket.
Hej,
Frågade för att du faktiskt lagt ut en del cliffhangers som liknar mycket Do you want to talk about it. Jag menar i rent allmänna termer.
Ha det bäst.
Lars
Vi får se om jag berättar mer om det, jag har inte bestämt mig i nuläget, det är lite för färskt än så länge. Skriver om det jag tänker på i nuet, för att det känns så fel att lägga ut tips om hur man sparar pengar precis just nu. Jag har som tur är gott om människor i min närhet att prata med. Tack för din omtanke.
Tacksamhet är en kraft och gör gott. Vi har så mycket att vara tacksamma för, även om livet inte är 100%.
Tror det med, vilket är varför jag hoppas att känslan stannar kvar.
Hej,
Som läsare undrar man givetvis vad som hänt! Det verkar vara ett paradigmskifte på gång här. Nej du behöver givetvis inte hänga ut något personligt men tror att många undrar.
Håll ut!
Lars