För några dagar sedan skrev Avanza om det allt mer populära och spridda konceptet FIRE – Financial Independence, Retire Early. Eller ja, spritt och spritt – förmodligen får jag den uppfattningen eftersom Twitter blir en liten bubbla eller ankdamm av folk med samma mål, men ändå. Att Avanza skriver om det talar väl för att det börjar bli en lite större grej i alla fall.
Första halvan av artikeln är trevlig, med en kommentar av Mr Money Moustache, ansedd som en av grundarna till konceptet och med en mycket känd blogg. Han säger vettiga saker:
”För de flesta som når FIRE så innebär denna finansiella självständighet inte slutet på din yrkeskarriär. Istället handlar det om en fullständig frihet att vara den bästa, mäktigaste, lyckligaste och mest generösa versionen av dig själv”
Sedan får Börspoddens John whatever komma till tals. Och han gillar inte FIRE, det har jag väl fått rätt klart för mig även tidigare. Herrn får möjlighet att göra sånna här briljanta, insiktsfulla uttalanden:
”Den största risken är att de här personerna vaknar upp när de är 50 och inser att de slösat bort sitt liv på att spara. Sparande är uppskjuten konsumtion och livet blir bara tråkigare och tråkigare när man blir äldre”, säger han och tillägger:
”Ingen är avundsjuk på någon som sparar och gnetar och köper in 200 kilo pasta på extrapris, det är snarare tvärtom, att man tycker synd om dem, de har en försämrad livskvalitet”.
Okej, först: jag ska genast meddela mina föräldrar, som är en bra bit över femtio, att livet knappast är värt att leva längre, jag menar, det blir ju bara tråkigare och tråkigare när man blir äldre.
Två: Slösat bort sina liv på att spara? Och människan som jobbar tills de är 65 (eller snarare 67 för vår del, eller ännu mer), har de då per automatik inte slösat bort sina liv eftersom jobbat, och eftersom de kunnat köpa alla de där grejerna de någonsin önskat, och åkt på semester på lånade pengar eftersom de inte orkade spara ihop till en buffert? Hur är det att slösa sitt liv att inte lägga alla sina pengar på skit? Vi pratar inte om att käka nudlar sju dagar i veckan, vi pratar om att fundera en runda till innan man klickar på köpknappen och kanske komma fram till att man inte behöver trycka in mer prylar i sitt hem.
Tre: Köper in 200 kilo pasta på extrapris? Förlåt, men nu är du ju bara tramsig. Och om man nu mot förmodan skulle köpa 200 kilo pasta på extrapris för att man har lust med det, varför ska man bry sig om vad någon annan tycker? Jag brukar inte gå och döma folk för att de har hela sina kundkorgar fulla med chips och energidryck (okej, jo, ibland undrar jag vad de tänker på…).
”De här personerna är oftast för snåla för att bränna pengarna och många blir besvikna över vardagen. Vad ska man göra med all tid?”.
Han verkar känna många som gått i tidig pension. Märkligt att ingen av de som bloggar som faktiskt gjort det verkar vara det minsta besvikna över sin vardag, eller ha problem att fylla sitt liv med meningsfulla saker. Det handlar inte om att sluta jobba – det handlar om att göra sånt man tycker är givande. Man kan fortsätta jobba men inte för pengarna, eller hålla på med sin hobby, eller syssla med välgörenhet. Eller sippa drinkar på en strand om det nu råkar vara det man tycker är roligast. Grejen är att man styr över sin egen tid och då kan man göra det som är givande.
Slutligen detta:
”Att ha ett vanligt jobb med en medellön och spara ihop de miljoner som krävs är ett evighetsprojekt och något som väldigt få orkar hålla på med. Alla kan bli rika, men det krävs otroligt mycket tålamod”.
Alltså, snacka om att leva i denna värld av instant gratification. Att ha något som kommer ge något på lång sikt, det är helt uteslutet. Och om det är ett evighetsprojekt, hur kan det då finnas folk som blivit fria innan 40 års ålder? Det är en ny definition av evighet, måste jag säga.
Får nog sluta lyssna på Börspodden, om de kommer med så dumma uttalanden.
