Dags för vecka 10 av Årsutmaningen, och om du inte gjort det förr så är det denna vecka dags att prata ekonomi med din partner. Men var börjar man?
Inte helt sällan blir den ene i förhållandet intresserad av ekonomi innan den andre, om man inte träffas med detta som gemensamt intresse. I vissa fall blir den andre i förhållandet aldrig intresserad av ekonomi, oavsett hur den förste försöker.
Börja inte med Excel
Att lägga fram ett Excel-dokument, eller komma dragandes med en utläggning om er nya budget och hur mycket ni inte ska köpa, är sällan en framgångsrik väg att gå. Om din respektive inte redan på förhand är fullständigt såld på det här med ekonomi så kommer det här mest sannolikt att bara framkalla gäspningar, ögonrullningar, och protester.
Börja istället i andra änden. Precis som Årsutmaningen inte började med att göra budget och titta på inkomster och utgifter, utan började med att fråga varför, så börja likadant med din respektive. Vad drömmer din partner om? En resa, att vara hemma med barnen mer, att starta företag, att skriva en bok, att flytta utomlands, att köpa en sportbil, eller något helt annat?
Utgå från era drömmar, dina och din partners, när ni pratar om vilka prioriteringar ni ska göra framöver. Om du redan sett över ekonomi de senaste veckorna har du siffror du kan visa din partner: Ligger ni på plus eller minus i er nettoförmögenhet? Sparar ni varje månad? Hur långt tar detta sparande er, och vilka förändringar vill ni göra?
När ni pratar ekonomi
Man får vara oense. Man får vara oense om vad man värderar i livet, man får ha olika drömmar, och man får vara oense om hur man ska nå dessa drömmar. Det kan mycket väl vara så att en av er är mer materialistisk och gillar att shoppa (kläder, teknikprylar, bilar, eller något annat), medan den andra gärna klarar sig på mindre. Ni är olika, vad gäller privatekonomi precis som i andra delar i livet. Ni kanske inte är helt överens vad gäller hur mycket man ska träna heller, eller hur mycket av er mat som ska vara vegetarisk? Men ju mer ni pratar om er ekonomi, era drömmar och vad ni värderar, desto större blir er förmåga att förstå varandra.
Välj bra tillfällen. Bra tillfällen är förmodligen inte när din partner precis lagt mycket pengar på något som du inte håller med om. Neutrala tillfällen, t ex under en trevlig middag, är bättre. Eller allra helst, prata lite varje dag istället för att samla ihop allt till ett enda tillfälle, då blir privatekonomi ett ämne bland alla andra och så mycket mindre laddat.
Ljug inte. Ljug aldrig för din partner om ekonomin, det är förödande för förhållandet. ”Finansiell otrohet” kallas det, och det kan orsaka lika stora problem i ett förhållande som sexuell otrohet.
Skapa gemensamma mål. Gemensamma mål, oavsett om det handlar om privatekonomi eller något annat, stärker förhållandet. Med gemensamma mål kan ni också ställa varandra till svars för era val (”accountability”), vilket kan hjälpa er båda att hålla er motiverade.
Prata inkomster. Se till att inte bara diskutera era utgifter, utan prata också om era möjligheter att skaffa extrainkomster. Tycker ni att house hacking är aktuellt? Ska ni jobba extra? Eller vill ni hyra ut prylar med Hygglo? Har någon av er en idé för ett extraknäck? Var även här överens, så att inte allt läggs på den ene, då blir det lätt ojämnt i förhållandet.
Ständigt tjafs om pengar? Då kan det vara dags att ta in en tredje part som hjälper er att prata om pengar. Framför allt i skuldtyngda förhållanden kan det vara riktigt tufft att prata om pengar, men även i ekonomiskt ojämna förhållanden, t ex då en tjänar betydligt mer än den andre, eller då den ene tjänar och är sparsam medan den andre gör av med mycket pengar, kan det bli problematiskt. Tveka inte att ta hjälp – har ni inte råd med professionell hjälp, be om hjälp av en vän ni båda litar på.
Gemensam eller separerad ekonomi?
Gemensam ekonomi är när man har allting ekonomiskt tillsammans och betalar alla utgifter tillsammans. Separerad ekonomi är när man istället ansvarar för sin egen ekonomi – ofta med ett gemensamt konto dit man för över pengar för gemensamma utgifter såsom mat (delvis separerad ekonomi), men ibland håller par även detta separerat (helt separerad).
Idag har ca 50 % av svenska gifta par gemensam ekonomi. Detta tal är sjunkande, och eftersom siffran är från 2017 är det möjligt att den sjunkit ytterligare sedan dess.
Jag undviker ordet ”delad” ekonomi som annars är poppis, för det är väldigt svårt att veta om det innebär gemensam eller separerad.
Vad är för- och nackdelarna med separerad ekonomi?
Fördelar
- Varje person har sina egna pengar. Detta gör att du och din partner kan lägga pengar på det som ni tycker är viktigt. Om den ene vill spara så gör den det, om den andre vill köpa en häftig bil så gör den det.
- Det blir en större ekonomisk frihet för individerna i förhållandet.
- Det är enklare vid en separation.
Nackdelar
- Det är lite krångligare. Ska man dela de gemensamma utgifterna efter inkomst, eller ska man dela 50/50? Vilka utgifter ska man betala ihop? Ofta är det förhållandevis enkelt fram tills man får barn ihop.
- Om den ene är hemma med barn mer än den andre kan det behövas någon överenskommelse om kompensation.
Vad är för- och nackdelarna med gemensam ekonomi?
Fördelar
- Skillnader i inkomstnivå kan suddas ut, genom att båda har tillgång till varandras pengar.
- Det kan bli en ökad tillit i förhållandet, genom att man känner att man har ekonomin ihop.
Nackdelar
- Risken för bråk kan vara desto större, framför allt om det är ojämnt i hur mycket man spenderar.
- Individerna i förhållandet blir mindre självständiga.
- Om den ene sköter allt med ekonomin blir den andre väldigt utsatt genom att hon eller han inte har koll.
- Lånar den ene pengar blir båda ansvariga för att betala tillbaka.
Tänk på…
Tänk på att om ni är gifta så spelar det ingen roll om ni har separerad ekonomi om ni skiljer er – så länge ni inte har äktenskapsförord. Har ni inget äktenskapsförord ska era tillgångar delas lika mellan er oavsett om ni under förhållandet haft separerad ekonomi.
Hur gör vi?
Jag och maken har haft gemensam ekonomi i princip sedan vi träffades, vilket är helt tvärtemot vad alla förstå-sig-påare säger. Nyblivna sambos ska absolut inte ha gemensam ekonomi eftersom man inte vet hur den andre beter sig ekonomiskt. Men vi gjorde det, det kändes rätt för oss. Vi kom från väldigt lika bakgrunder, men kom samtidigt in ojämnt gällande ekonomin – jag ägde lägenheten som han flyttade in i och var student på termin två, medan han var nästan färdig och började tjäna pengar ett halvår efter att vi träffades. Det hade inte varit helt givet hur vi skulle leva om vi skulle hålla fast vid separerad ekonomi – men andra par gör säkert helt andra val och prioriteringar.
Har ni gemensam eller separerad ekonomi? Hur pratar ni om pengar i ert förhållande? Är det lätt eller svårt att prata om ekonomi?
Hej Cosmo! Jag skulle behöva maila dig men lyckas inte med mailformuläret på blögga din. Kan du inte maila mig på fruefficientbadass at gmail.com?
Mail skickat 🙂
Vi har separerad ekonomi men för detaljerad kassabok i Google Sheets varje månad, och ser till att vi betalar exakt 50/50 av alla gemensamma utgifter med hjälp av Splitwise. Båda har stenkoll på den andres pengar, alla beslut tas gemensamt, och vi har gemensamma spar- och livsmål som följs upp. Att prata ekonomi är som att prata om vädret – en naturlig del av vardagen. Oavsett hur mycket/lite vi har tjänat så har båda alltid bidragit med exakt lika mycket till det gemensamma över tid, och vi har aldrig bråkat om pengar (eller något annat). Hur vi spenderar/placerar våra egna pengar är upp till var och en när allt gemensamt är draget. Vi är inga storshoppare så våra ”egna” utgifter brukar ligga runt 2-3 tkr/mån per person (inkl. personförsäkringar, a-kassa, fackavgift, kontoavgifter, mm.).
Jag har ett större sparkapital än Herr Lugn (jag började ”FIRE-spara” mycket tidigare än honom) så jag är den som har gått in med störst klumpsumma i handpenning till lägenhet/bil/hus, men då har han sen betalat allt löpande tills vi är tillbaka på 50/50. Det här känns absolut som den enda rättvisa vägen att gå för oss, och har blivit lättare ju jämnare löner vi har haft. Vi kommer dela 50/50 på föräldraledigheten, och anser att de små skillnader som fortfarande existerar i lön, pension, mm. är upp till var och en. Vi har själva valt utbildning, yrke, arbetsgivare, ambitionsnivå, heltid/deltid, osv., och de valen är upp till var och en. Det ger också en större frihet att göra de valen utan att behöva känna att man snyltar på den andre.
Det här synsättet bygger även på att vi är helt överens om vad ”gemensamt” är. Det tydligaste exemplet är Bebis Lugn – att skaffa barn är ett gemensamt beslut, så ex. gravidkläder, gravidförsäkring och graviditetsrelaterade läkemedel är gemensamma utgifter även om de tekniskt sett är mest till mig. Jag hade ju inte behövt dem annars, och det är ingenting som jag har valt utan hans inblandning. Vi har så pass höga och lika löner att vi inte ens behöver kompensera för ev. pensionsbortfall eller skillnader i föräldrapenning vid föräldraledighet, annars hade vi gjort det också. Mycket hänger såklart också på att vi har ett rejält sparande som vi inte är rädda för att använda till att ex. förlänga föräldraledigheten.
Om vi någon gång skulle skilja oss så tror vi på vår egen förmåga att komma överens som vuxna människor baserat på den syn vi har på ekonomisk rättvisa. Vårt övergripande mål är dessutom att vi ska kunna leva på en lön, och att en av oss vid en ev. separation därmed ska ha råd att bo kvar i huset. Skulle vi inte komma överens så skulle jag i dagsläget förlora mer pengar vid en tvångsdelning, men den risken minskar successivt i takt med att Herr Lugns sparkapital växer.
Åh, vad spännande att läsa om ert upplägg som är annorlunda mot vårt men så tydligt och genomtänkt och låter väldigt harmoniskt. Tycker det är så intressant att man kan lägga upp det på så olika sätt. Gillar ert tänk runt Bebis Lugn och att det faktiskt är något gemensamt, inte något som ligger på dig som kvinna bara för att det är du som bär barnet i magen.
Åh, det här – inte så mycket för parekonomi, men för samhället! Jag önskar att fler kunde inse att många av de skillnader vi idag i samhället i stort kommer av ovanstående. Det där om att kvinnor tjänar så väldigt mycket mindre än män stämmer ju inte om man korrigerar för flera av ovanstående. Eftersom vi förärats att leva i samhällen där vi faktiskt fått välja själva (de allra flesta av oss) så borde vi också kunna ta ansvar och förstå varför våra löner blir olika.
Tack för din kommentar 🙂
/Cosmonomics
Skulle säga en blandning av de båda. Vi spenderar olika mycket pengar på olika saker samt att jag är den som har det ekonomiska tänket gällande inköp. Vi lever också mer eller mindre på min lön då min fru inte har jobb ännu. (Språk behöver läras och även få erfarenhet från den svenska arbetsmarknaden) den del hon får ut delar jag upp procentuellt i förhållande till våra inkomster (endast hyra, el, varmvatten) allt annat står jag för. Allt som är mitt är ju också hennes även om vi har olika prioriteringar.
Pratas en del ekonomi men hade gärna pratat mer framförallt för framtida större inköp (bostad, mark, utomlands, längre resor).
Beror på vem ämnet rör ska det skickas till familj som behöver hjälp vill jag veta exakt vad det ska till. Inga problem för min att en del skickas vid behov men inte hela tiden. Eller om jag ska ge till mina yngre syskon/familj på min sida.
Mvh Anonym-m
Spännande att höra om hur andra lägger upp det 🙂 Det är alltid intressant när det är väldigt ojämnt i förhållandet, hur man då gör med ekonomin – jag var själv student under många år medan maken arbetade, och vi hade då gemensam ekonomi, medan andra kompisar i samma situation valde att göra annorlunda (att studenten levde på sitt bidrag och lån, medan den som hade inkomst levde efter de förutsättningarna). Vi räknar nog i vår familj med att det jämnar ut sig med tiden, i omgångar kommer vi få dra olika lass.
/Cosmonomics