Here we go again.
Återigen ska de som siktar på att ”hoppa av ekorrhjulet” skämmas ögonen ur sig, den här gången efter att en arbetsmarknadsanalytiker i GP (hädanefter kallad ”tant”) får häva ur sig om solidaritet och hållbarhet.
De finns plötsligt överallt – i tv-inslag såväl som i lokaltidningar och veckotidningar. Helgbilagorna tycks dessutom ha sina huvudartiklar dedikerade till dem och de får, utan följdfrågor eller nyansering, fritt lägga ut orden om att deras väg är den rätta.
[….]Gemensamt för dem alla är att de aktivt tar avstånd från förvärvsarbete och inte prioriterar finansiell självförsörjning.
Vad härligt att vi är överallt numera, vi som inte tycker att 40 timmars arbetsvecka i 40 år (eller mer!) med 40 % skatt och sen 40 % pension är vad livet går ut på. Jag kan väl inte riktigt hålla med, och framför allt tycker jag att de som intervjuas får gott om följdfrågor. Men okej, jag tycker att vissa andra grupper får bre ut sig ”överallt”, så vi kan ju alla ha olika upplevelser om vad som får ta plats.
Sedan undrar jag vilka grupper hon egentligen pratar om, när hon säger att det är folk som ”inte prioriterar finansiell självförsörjning”. Har jag missuppfattat hela artikeln till att handla om bidragstagarna som aldrig gör en arbetsdag i sina liv? Men det tror jag inte, för hennes definition av gruppen är etniska svenskar i yngre medelålder eller ännu yngre, ofta i medelstora städer – och det är inte den typiska bidragstagargruppen i Sverige idag. Således tror jag att hon menar FIRE-folk. Och vi är väldigt duktiga på det där med finansiell självförsörjning, så tant behöver inte oroa sig.
Man undrar ofta hur de försörjer sig, vilken arbetsgivare som betalar dem lön eller var de får sina eventuella kunder ifrån. Man undrar också hur deras framtida pension kommer att påverkas av deras livsval, och hur länge de kan fortsätta detta ”drömliv”.
Tant verkar ju i det här ha väldigt tydliga åsikter. Antingen försörjer de ju sig genom just en arbetsgivare (de kanske jobbar på distans, gig-ekonomi, det borde väl en arbetsmarknadsanalytiker ha koll på?) eller genom kunder (också på distans, eller genom att arbeta kortare perioder?), eller så har de inkomster eller tillgångar som de samlat ihop på något annat sätt. Vem vet, de kanske till och med har – flämt! – sparat. Och investerat. Och lever på avkastning. Tant kanske inte har hört talas om det, men det finns något som heter börsen.
Just pensionsfrågan tycker jag stöts och blöts vareviga gång någon i FIRE-sfären intervjuas, i alla fall. ”Men har ni tänkt på hur låga era pensioner blir?” Märkligt nog så har folk inom FIRE-sfären väldigt, väldigt ofta tänkt på det, och räknat med det. Vi ser generellt inte pensionen som något givet kommer finnas kvar när vi går i pension, utan en bonus. Vi tar hand om vår egen ekonomi.
Vi får veta att deras tidigare liv var en pina, jobbet var hemskt och att det var för stressigt. Hur stressigt blir det då att inte längre ha trygga inkomster, att inte ha planerat för sin pension, att sakna kollegor och vänner kring sig?
Vem vet, de kanske har löst inkomsterna på ett annat sätt? Och ja, pension skrev jag ju om innan. Och kanske har de vänner utanför jobbet? Tant kanske inte har det, men annat folk vet hur man skaffar sig bekanta på andra sätt än att prata skit på kafferasterna.
En hel del av ”avhopparna” har dessutom valt ett liv utan lönearbete. Bortsett från att detta drabbar deras framtida pension, så har de även valt att inte bidra med inkomstskatter till välfärden, trots att de är i sina bästa år och glatt utnyttjar välfärdsstatens alla förmåner och skattefinansierade tjänster.
Ärligt talat känns texten ganska osammanhängande i vem den handlar om. ”En hel del av ’avhopparna’”? Är man avhoppare om man fortsätter lönearbeta? Räknas alla vi som deltidsarbetar också som avhoppare, eftersom vi inte rakt av köper idén med heltidsjobb? Är inte avhoppande från traditionellt lönearbete en del av definitionen? Äh, jag vet inte.
Sedan kommer den invändning jag tycker syns i var och varannan intervju och artikel om folk som gör något annat än den vanliga 40-grejen, just att man ändå utnyttjar välfärdsstatens alla delar. Man står ju trots allt utanför och bidrar inte, hemska människor. Men är det sant? Visst betalas inte skatten in från lönen – men har man investeringar finns det kapitalskatt, och på varenda köp man gör ligger det moms, alltså skatt. Om man inte jobbar sig in i väggen, utan kan ta hand om sig själv, träna, vara ute, med mera, kanske man konsumerar mindre vård också? Har sina barn kortare dagar på förskola och fritids? Och åtminstone inom FIRE-sfären jobbar folk ändå, bara med helt annat än 8-17-jobb på kontor.
Din utbildning har du fått gratis och har den inte hjälpt dig på arbetsmarknaden så är det ditt eget fel. Det är du som då måste byta bana. Ta konsekvenserna av dina fel-val och gör nya men se till att ta ansvar för ditt liv, inte bara idag utan långsiktigt.
Men det är ju det folk gör. Folk som hoppar av ekorrhjulet och väljer något annat tar ansvar, för sig själva och sitt välmående. Dessutom är det så fruktansvärt oförskämt att säga att om din utbildning ”inte hjälpt dig på arbetsmarknaden så är det ditt eget fel” – visst finns det utbildningar som är högst tveksamma, men förändringar kan också ske på arbetsmarknaden – eller jobbet efteråt visar sig att det inte alls var vad man trodde (sjuksköterskor, poliser, socialarbetare, med flera). Det är vrickat föraktfullt att uttrycka sig på sätt som tanten gör.
”Ekorrhjulsavhopp” är inte en hållbar strategi – inte för individen och och definitivt inte för samhället och välfärden.
Nä, så stanna och slava och betala skatt tills din dödsdag. Det är fint att betala skatt, och egentligen är alla pengar statens. Faktiskt är hela du statens, och ditt jobb från vaggan till graven är att se till så att samhället går runt. Går du sönder på vägen är det ditt eget fel.
Herregud vilken smörja.
Och arbetsmarknadsanalytiker? Typiskt låtsasjobb som knappast har något större existensberättigande.
Kul att se att du kan ryta till…. bra skrivet.
Från mitt perspektiv så har samhället utvecklats från förr då alla ”jobbade lagom mycket” till att det nu är 120 % på alla arbetsplatser, oberoende av jobb.
Då är det ett sundhetstecken att kunna hålla emot och ta deltid eller helt hoppa av karusellen. Det kommer att löna sig i längden av många skäl, hälsa, relationer, egen utveckling mm.
Du får ett bättre liv helt enkelt genom att inte alltid prioritera jobbet framför alla andra delar av livet.Svårare än så är det inte….
Besser
(som (liksom Cosmonomics…) alltid haft ett bra jobb men också alltid prioriterat livet före jobbet)
Tack! Jag kan absolut ryta till när det kommer dumheter i min väg 🙂 Jag håller helt med, oavsett var folk jobbar verkar det krävas allt och lite till av dem, åtminstone utifrån att folk som sitter hos mig på läkarmottagningen för stress och utmattning kan ha alla möjliga olika jobb. Att ta hand om sig själv och ta ansvar för sig själv borde premieras, istället för att alla rakt av ska köpa en livsstil som kommer driva dem till att må dåligt.
/Cosmonomics
Dessa påhopp kommer bli vanligare i takt med att Fire rörelsen växer. Vi bidrar genom moms skatt, isk skatt och att näringslivet växer och jobb skapas genom våra investeringar. Ett argument som jag har svårt att bemöta är om alla skulle göra som oss? Tänk om allmänheten lär sig att skjuta upp sina belöningar? Vad händer då med mina investeringar och samhällets tillväxt? Hjälp mig tvåla till dom som kommer med denna kritik.
Det enklaste sättet att bemöta är: Det kommer aldrig att hända. Vi är fortfarande ett litet fåtal som klarar av uppskjutna belöningar och att inte ständigt ha det senaste av allt.
Det mer komplexa svaret är: Om alla skulle lära sig att skjuta upp sina belöningar, spara och investera så skulle vi förmodligen få en mycket gladare, lugnare population och det hade varit bättre för miljön. På sikt hade det kanske blivit lite mindre in till statskassan genom att mindre pengar skulle komma från skatt på arbete – men å andra sidan skulle nog många ändå fortsätta jobba. Jag och maken är två som fortsätter jobba trots att åtminstone en av oss lugnt hade kunnat sluta i nuläget. Många andra hade kanske bytt till arbete de finner mer givande, med en högre nöjdhet som följd.
Om statskassan fick lite mindre att jobba med i och med detta skulle man få se över den svällande budgeten, men det ser jag inte som ett problem – de kan fokusera på sina grunduppdrag (sjukvård, skola, rättsväsende, försvar) istället för all annan smörja pengarna går till idag. Kanske skulle den psykiska ohälsan sjunka rejält av att folk gjorde vad de ville istället, med mindre skattepengar som gick till sjukskrivningar i så fall? Och kanske skulle folk ha tid att ta hand om sig själva på ett bättre sätt? Kanske skulle de ha tid att träffa sina äldre och ta hand om dem, så att äldre blev mindre ensamma? Kanske skulle barnen gå kortare dagar på förskolorna, med mindre personalkrav där som följd?
Jag ser bara positiva effekter egentligen, av att folk skulle jobba mindre och ha en större frihet. En del skulle fortsätta jobba med det de gör idag, andra skulle byta jobb. Några skulle sluta helt, men det är ju ingen större skillnad mot hur det är idag – vi har soffliggare nu också.
Hoppas det var några idéer för hur man kan svara på den frågan 🙂
/Cosmonomics
Tycker också att miljön bara försvann här. Visst är det så att personer som jag konsumerar så pass lite att staten inte ens får några större momsintäkter från mig, men det leder ju också till fördelar. Jag trodde nämligen att forskningen var enig om att minskad konsumtion och ökat deltidsarbete har en otroligt positiv effekt på miljön. En del partier driver ju också aktivt deltidsarbete som norm, men det hindrar inte deras företrädare från att piska på FIRE.
Känns lite som att vad man än gör så är det fel. Visst finns det i teorin en möjlighet att jobba mycket och tjäna mycket pengar inom en hållbar industri (inte offentlig verksamhet för att det ska vara riktiga pengar) och konsumera alltihopa extremt hållbart genom tex att gå på massage fem gånger i veckan och betala för andra tjänster (alltså inte varor som har en stor miljöpåverkan), men det är knappast normalfallet. Mina grannar som tjänar mycket pengar från privat sektor tenderar att ha stora, dyra tyska bilar. De renoverar i tid och otid sina kök och badrum, bygger pool och får var och varannan dag ett nytt paket från Zalando, h&m och liknande. De bidrar med andra ord med en jäkla massa pengar till statskassan, men utarmar vår planet så till den grad att deras barnbarn kanske kommer gå under ekonomiskt på grund av mängden klimatflyktingar som kommer till Sverige om 50 år. Vad är egentligen mest solidariskt?
Det där med miljö var helt uppenbart inte något hon brydde sig om ett dugg. Helt ärligt vet jag inte vad hon brydde sig om, annat än att samhället skulle få in sin skatt på lönearbete. Allt annat verkade oviktigt.
Visst att du inte har ett nytt paket från Zalando varenda dag, men alla konsumerar mat, el, kläder i någon mån, etc. Så länge man inte bor i en stuga ute i skogen utan el och med fullständig självförsörjning så kommer man ju på ett eller annat sätt ”bidra”.
Sen kan jag ju tycka att det finns all anledning att se över vad våra skattepengar egentligen går till. Det finns gott om poster i budgeten jag tycker kan strykas som förstasteg, lång, lååångt innan man börjar bitcha om att folk borde jobba mer för att bidra med skatt till det allmänna. (Och på samma sätt, långt innan man höjer skatterna!)
/Cosmonomics
Läste hennes inlägg med häpnad. Läste en annan insändare hon skrivit i VK. Hon är i båda fallen ologisk, osammanhängande och uppfylld av sin tro på hemgjorda teorier om hur samhällsekonomin hänger samman.
Bara ignorera henne. Ge inte syre åt dumhet.
När GP ger henne syre så tycker jag det ska bemötas, men i övrigt helt enig! 🙂
/Cosmonomics
Läste det igår och tappade hakan över idiotin, svartvittsynen och brist på empati och djupare analys.
Som du säger – arbetsmarknadsanalytiker passar nog under de sk ”bullshit jobs”.
https://www.iblandgormanratt.se/2018/09/bullshit-jobs.html
Jag är helt fascinerad över att GP tar in sådan osammanhängande smörja till att börja med. Det känns som att hon suttit med sina kompisar på kafferasterna och ondgjort sig över någon som slutat jobba och sedan har hon till slut blivit tvungen att skriva av sig och resultatet blev det här. Empatilöst och urbota dumt.
/Cosmonomics
Svårt att ta sånt på allvar. Hela artikeln andas troll lång väg, och man ska ju inte mata trollen sägs det ju. Man kanske kan tipsa ”tant” om att skriva en liknande artikel och beklaga sig över alla dess människor som kommer till landet utan att ha en avsikt att jobba en dag i sitt liv utan istället helt ogenerat leva på samhället tills dess de går i daga. Det gör mig ärligt talat spyfärdig, men tyvärr får man väl inte prata om detta, utan det ska ju vara så synd om alla hela tiden. Eller varför inte skriva om alla de förtidspensionärer som glatt renoverar sina hus, cyklar Vättern runt och så vidare. Känner flera sådana som kunde gå hem för gott under regeringen Persson. Att några få driftiga (svenskar?) jobbar och sparar som f-n för att göra något mer vettigt med sitt liv än att jobba 7-4 varje dag och bränna lönen på en massa skit, det borde snarare hyllas tycker jag. ”Tant” borde istället rikta hatet och vreden dit den förtjänas.
Jag håller med om att inte mata trollen, men hon är på bild och i GP så det kändes mer relevant än att svara på dumheter anonyma twittrare skriver (det låter jag bli!). Och jag håller med om allt annat du skrev också. Blir förbannad över folk som kommer hit och väntar sig (och får) bidrag resten av livet, aldrig jobbar en dag och bara lever på mina skattepengar. Tant ser uppenbarligen inte längre än näsan räcker.
/Cosmonomics