Det var någon krönika på Aftonblaskan som jag inte läste hela vägen, men jag förstod snabbt innebörden (den kom upp på Twitter eftersom den illustrerades med en mörkhyad ung man med sitt barn, vilket är allt mer vanligt förekommande snarare än att i Sverige ha ljushyade på bilderna).
Innebörden var väl i princip att män är drägg som inte gör tillräckligt mycket hemma och därför går mammorna på knäna och blir sjukskrivna för utmattning. Det brukar ju vara sådant krönikörerna på Aftonblaskan går igång på att skriva om, eftersom de tydligen inte kan ta sådana diskussioner med sina män hemma istället.
Det handlade som vanligt om att dela ”lika” på hushållssysslorna — städa, diska, laga mat, tvätta, och så vidare. Och varför har inte karlarna bättre koll på förskoletiderna, och studiedagarna, och att ungarna har med sig frukt till skolan? Och så vidare, ad nauseum.
Det är bara det att i dessa krönikor saknas det alltid en hel massa uppgifter som i både vårt och gissningsvis många andras förhållanden faller på maken. I vårt förhållande är vi skapligt jämlika vad gäller diska och städa och tvätta, maken lagar oftast mer mat än mig eftersom han gillar det, medan jag är den som har full koll på förskolettider och studiedagar och i princip allt som har med förskola/skola att göra.
Men det betyder ju inte att maken rullar tummarna.
Istället tar han hand om: bilen (allt som har med den att göra), allt som involverar renovering (från att sätta upp tavlor till att bygga uterum), rengöring av avloppsbrunnar, han klipper gräset, trimmar gräsplantor, plockar bär som vi sedan gemensamt saftar eller syltar, och ungefär tolvtusen andra grejer.
Vi delar upp det på detta sätt eftersom det blir bättre så. Jag tar mycket av teknikinstallation och fix, eftersom jag är bättre på det, medan jag är fullständigt ointresserad av bilen annat än att den ska funka när jag behöver köra den. Det gör oss inte ojämlika om maken inte har hand om förskoletiderna, det innebär att han gör saker han är bättre på medan jag sköter administrationen.
Statistiken säger alltid att kvinnor gör majoriteten av hushållssysslorna, men tar den statistiken någonsin i beaktning de där andra grejerna som behöver fungera? Räknas gräsklippning och däckbyte som hushållssysslor? Tillåt mig att tvivla.
Jag blir så vansinnigt trött på dessa tyckare som bara tar med vissa delar av att ett hushåll ska gå runt, och om inte de är delade till millimeterrättvisa, då är det ”ojämlikt”. Precis som vi kan dela upp föräldraledigheter på olika sätt och ändå vara jämlika. Jämlikhet är inte en sak, ett enda sätt. Och nej, långt ifrån alla förhållanden är jämlika (det finns definitivt många där den ena parten står för majoriteten av att få hushållet att gå runt), men att sätta rubriken ”Hej du pappa — tar du ditt ansvar?” känns ändå förlegat och precis så sexistiskt som den typen av krönikörer tycker sig inte vara.
Ni verkar ha en väldigt välfungerande arbetsfördelning som ni båda två är nöjda med. Grattis till det!
Utan att ha på fötterna mer än magkänsla, gissar jag att kvinnorna ofta tar ett större ansvar för hushållsarbete och att männen tar ett större ansvar för hushållsekonomin. Om båda vuxna i en relation är nöjda med saken så finns det ju inget skäl för en utomstående att ha synpunkter. Om någon är missnöjd så får man lösa konflikten eller lämna relationen.
En annan aktuell fråga är att kvinnor börjar gifta sig med män på samma eller lägre utbildningsnivå. (https://www.svd.se/nya-trenden–allt-fler-kvinnor-gifter-ner-sig) (https://kvartal.se/artiklar/vem-ska-en-kvinnlig-akademiker-gifta-sig-med/) Det kan säkert ändra arbetsfördelningen hemma till en som feminister är mer nöjda med.
Att det är en större andel mörkhyade i reklamen än i samhället beror säkert på att det finns personer som räknar förekomsten av olika etniciteter och ser till att den är politiskt korrekt. En observation som några gjort är att par oftast representeras av ljushyad kvinna och mörkhyad man och mer sällan av mörkhyad kvinna och ljushyad man.
/Surgubben
Jag tycker det är så spännande att man ser det som att kvinnor ”gifter ner sig”. Är det så man sett på det förr, att killarna ”gift ner sig” när de valt partners med lägre utbildningsnivå? Det känns så… stenålders att tänka på det sättet. Sen vet jag inte om det faktiskt bidrar till större jämlikhet — en kvinna med mycket driv kanske också är perfektionisten som vill ha ett vackert hem och välklädda barn och inte vågar lämna över det till sin make som inte alls har samma ambitioner? Vad vet jag, men ofta får ju inte sånt där riktigt de effekter vi väntar oss.
Ja, ljushyade kvinnor och mörkhyade män är normen. Eller ibland de ljushyade föräldrarna med det mörkhyade barnet. Som du säger, mycket sällan ljus man och mörk kvinna.
Tack för din kommentar!
/Cosmonomics
Kan någon pappa-man upplysa mig vad det är man ska göra med bilen hela tiden som motsvarar daglig insats i hemmet?
Själv ägnar jag mig åt bilvård 5h om året men barnet, middag, plocka och röja tar upp ungefär 5h om dagen?
Nu är jag inte pappa-man, men för vår del är ju bilgrejen bara en av sakerna han gör. Kanske motsvaras av att jag en gång i halvåret går igenom kläderna med ungarna.
/Cosmonomics
Oj, har vi fått en ny Sparo med allt mer politiska inlägg med värre extremhöger åsikter
Vi har nog rätt olika syn på vad ”extremhöger” är i så fall…
/Cosmonomics
Prova att googla happy white woman och därefter happy black woman samt happy asian woman
Ser ni någon skillnad i bilder som visas?
Självklart är det av en slump det ser ut så. Det förstår ju alla…..
Vi gör ungefär som ni och det fungerar bra. Sen är våra barn 4 resp 7 år och vi har mycket fix att göra i hus och trädgård samtidigt som ren barnavård minskat så kanske beror det på ålder också. Jag tror att man med fördel kan ha olika huvudansvar i familjen. Att försöka dela lika på alla sysslor tror jag mer riskerar leda till konflikt och ytterligare stress. Blir det ojämt fördelat skulle jag i första hand föra över de enklaste jobben, t.ex. skulle jag hellre ansvara för 50% av gräsklippning än 50% av bilen och mannen skulle lättare kunna sköta allt städ än att börja hålla koll på barnens aktiviteter och tider. Har så svårt att tänka mig en familj där den ena sliter som ett djur medan den andra är ute/pysslar med hobby/ligger på soffan, det vore ju enormt respektlöst som människa att utnyttja en annan människa så. Problemet kanske visserligen bottnar i könsroller men som familj kan man ju inte skylla på könsroll utan det behöver isåfall lösas omedelbart.
Det verkar definitivt finnas den typen där den ena sliter och den andra ligger på soffan (de kommer upp i en av ekonomigrupperna på Facebook med viss regelbundenhet), men det verkar ju inte som att de förhållandena är särskilt välfungerande på något sätt, och rekommendationen är nästan alltid att den part som gör allt och inte får gehör ska lämna.
Jag och maken diskuterade igår om det var önskvärt att dela på t ex att lägga in tider för förskola/fritids. Jag tror inte det —- det skulle nog mest bli risk att det blir fel/att det missas för att båda tror den andre gör det. Så jag håller med om att det är lättare att dela upp de ”enklaste” jobben.
/Cosmonomics
En sak jag inte förstår är varför så många kvinnor ska försvara att de lever i så jämställda förhållande och att det är överdrivet att säga att kvinnor gör mer i hemmet när krönikor som denna skrivs.
Studier visar gång på gång att kvinnor gör mer av det obetalda arbetet i hemmen, agerar projektledare, är mer stressade än män på fritiden pga krav osv. Jag länkar inget nu men det går enkelt att hitta massa statistik som påvisar icke jämställdhet i hemmen.
Är det inte bra att det lyfts så att vi kan få en förändring när majoriteten av förhållanden uppenbarligen inte är jämställda om man verkligen ransakar sig själv?
Sedan finns såklart undantag där man tar ett delat ansvar vilket är toppen.
För att det i dagens läge blivit en sport bland diverse krönikörer (och politiker, och andra) att göra det mesta till männens fel, och det också påhejas på alla håll och kanter. Män – framför allt den vite, heterosexuelle mannen – får skit från alla håll. Jag tycker inte att det är rättvist, och då tycker jag det är rimligt att försvara att det finns gott om män som inte gör särskilt stort väsen av sig och som hjälper till på ett utmärkt sätt i hemmet.
/Cosmonomics
Jag håller inte med. Självklart ska man dela upp så som passar ens familj bäst, men man bör vara medveten om varför männen på något vis har intresse för bilar, klippa gräs, grilla och snickra o varför kvinnor är mer i hemmet och lagar mat, städar och tar hand om barn. Samt att många gånger handlar det inte om vem som gör vad utan om vem som tar initiativ till att något behöver göras. Alla borde få göra som man vill utan påhopp men det finns en historia som gör att det ser ut som det gör, på strukturell nivå, inte individnivå.
Men som sagt huvudsaken är att alla är nöjda och har lagom belastning, vilket ni verkar ha!
Visst finns det en historia av hur det har sett ut och hur det till viss del fortsätter se ut. Men samtidigt hindrar ju inte det att jag är totalt ointresserad av att ha hand om t ex allt som har med bilen att göra, från reparationer till däckbyte och annat. Maken lagar också det mesta av maten hemma, eftersom han har intresse av det. Städning försöker vi dela på, och för den delen ha städ varannan vecka. Och i perioder gör den ena av oss mer av något än den andra, av olika anledningar, innan det växlar.
/Cosmonomics
Min uppfattning är att statistiken även har med traditionellt sett ”pappauppdtag”.
När jag har delat denna checklista (https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf)
till vänner och kollegor så har det tyvärr visat sig att sysslorna är ojämnt fördelade och att projektledarhatten oftast sitter på kvinnan (i hetropar).
Har ni använt er av den checklista när ni ser över vem som gör vad i er vardag? Administration av familjen brukar ju i regel vara betydligt mer återkommande än bilfix, renovering m.m. De senare är ju ofta punktinsatser som görs kanske kvartalsvis medan att ha koll på ”barngrejer”.
Om ni inte har gjort den så rekommenderar jag den varmt, den har varit en ögonöppnare för många!
Får ta och titta på den, jag är alltid öppen för idéer. I den krönika som jag bara halv-läste var dock de traditionella ”pappauppdragen” inte med i listan.
/Cosmonomics
Utan att ha läst din checklista så är min erfarenhet att det INTE är kvinnan/mamman i en familj som oftast är projektledaren. Däremot så är hon logistikern! Om hon har släppt projektledarrollen (dvs fördelningen av arbetet) till någon annan så är det självklart att den personen tar på sig det denne tycker är roligast och fördelar övriga uppgifter till övriga familjemedlemmar.
Sen är det tyvärr så att många mammor inte litar på sin partner och måste kontrollera allt denne gör. Vad spelar det för roll om tex tröjan och byxorna inte matchar färgmässigt? Det är självklart att den som blir ”överkontrollerad” släpper uppgiften till den som har ett stort kontrollbehov.
(Eftersom jag jobbar som projektledare så vet jag hur svårt det är att hitta en logistikansvarig, särskilt om man har en projektgrupp med många småbarnsföräldrar
Ingen gör det frivilligt)
Intressant take Spargrisen!
Min upplevelse är att den förälder som är hemma den första längre tiden med barnen, är också den som oftast blir logistikern/projektledarn. Att vara hemma första 9-12 månader med ett barn leder lätt till en ”jag vet bäst”-känsla som i många fall kan hålla i sig om inte paret aktivt arbetar på att bryta fetta mönster. Är det något du också har noterat eller var tänker du att kontrollbehovet kommer ifrån?
När det gäller färgsättning av kläder finns det ju färger som verkligen! skär sig med varandra och vi lever också i en samtid där det ibland fästs alldeles för stor vikt vid det yttre (hel och ren absolut, men brukar också tillkomma andra parametrar).
Kan enbart hålla med. Nu kanske jag sticker in handen i getingboet, men på något sätt känns det som om männen är lite av förlorarna i det s.k. ”jämlika samhället”. Vi får göra alla klassiska man-sysslor som vi redan gjorde innan (hus, trädgård bil, ekonomi etc) men får samtidigt ta mycket av barnuppfostran och sånt som var klassiska tjejsysslor. Inte att det skulle vara dåligt att männen är mer med sina barn, men vi har varit dåliga på att lämna över vissa saker till våra fruar. Hemma funkar det så att min fru är den som gör mycket av inköpen och står för merparten av matlagningen, samt att vi delar 50/50 på barntiden. Resten tar jag hand om, och det blir en mängd småsysslor när man har bil, hus och ett intresse för ekonomi. Jag är definitivt en av de som har varit lite dåliga på att lämna över vissa saker till min fru, som t.ex. gräsklippning, biltvätt, byta glödlampor och sånt.
Intressant att du också har reflekterat över alla dessa mörkhyade som dyker upp i alla möjliga sammanhang. Det känns som det har gått inflation i detta. Det märks väldigt tydligt i information från kommun och myndigheter, t.ex. försäkringskassan. Där är 8 av 10 reklambudskap med mörkhyade familjemedlemmar. Varför? Slöjprydda kvinnor dyker också upp väldigt ofta i vissa sammanhang, ofta från vår kommun. Varför? Sverige är inget muslimskt land och kommer förhoppningsvis aldrig att bli ett sådant. Vi visar aldrig folk i samedräkter eller nån gubbe med en turban eller fez på huvudet. I nytillverkade barnböcker är det nästan mer regel än undantag att minst en av två ”huvudpersoner” heter Ali eller är i alla fall mörkhyad. Det är aldrig någon asiat med, utan det är alltid en person av förmodat ursprung i Afrika eller mellanöstern, med tanke på utseende och namn. Varför?
Jag kanske är konspiratoriskt lagd, men vår dotter tittar väldigt mycket på bolibomba och andra barnprogram, och där är minst 50% av deltagande barnen av utländsk härkomst eller åtminstone mörkhyade. Men i de insända filmerna från barn som dansar, gör konster eller säger hej till draken, där skulle jag säga att 95% är ljushyade. Hudfärg spelar ingen som helst roll för mig egentligen, det känns bara lite konstigt… men det är väl SVT i ett nötskal.
Min fru kommer från asien och till och med hon tycker det är konstigt med ”alla dessa arabier överallt” som hon brukar säga. Till och med våra kompostpåsar från kommunen har instruktioner på svenska, engelska och … arabiska.
Jag tycker att det är rätt bisarrt att vi i Sverige har så enormt hög andel av reklam, illustrationer och myndighetsinformation mm som har mörkhyade eller tydligt icke-svenska namn. Jag förstår att alla ska känna sig representerade, men majoriteten av den svenska befolkningen är fortfarande vit. Och som du säger, samer och andra invandrargrupper är extremt sällan inkluderade. Fullständig överkompensation och rädsla för att inte göra ”rätt” numera.
Den skola äldsta dottern skulle börjat på (men vi flyttade) skickade ut info på svenska, arabiska och somaliska. Bara där kände jag att nej. Nej tack.
/Cosmonomics
Samma mönster i alla europeiska samt europeiskättade länder. Från ovan är budskapet utblandning. Målet är inga nationer, bara rotlösa konsumenter.
På nittiotalet var en stor del av alla skolboksexempel Lisa, Ali och Mohamed. Jag och mina kompisar tyckte det var så lustiga namn. Vi hade kanske träffat två utlänningar våra första femton år (+ett par adopterade) och förstod inte att det var en del av totalpropagandan vars syfte var att kratta manegen. En tredjedel av skolböckerna handlade om Förintelsen och hur hemska tyskar är och hur dumma vita människor var mot bruna och svarta.
De har börjat lite försökt med Japan också men där är uppförsbacken lite längre.
Tur att man gick i skolan på 1970- och 1980-talet i en mindre svensk stad med i princip helsvenska klasser samt några enstaka elever som härstammade från andra europeiska länder. Personligen lägger jag ingen tid på myndighetsreklam (propaganda) signerad S, C, MP och V.