Månadsavstämning: februari 2021

Månadsavstämning: februari 2021

Februari var en klart bättre månad efter Covid-månaden januari. Samma dag som jag kom tillbaka till jobb började jag träna en massa av mina kollegor på vårdcentralen för att vi skulle göra Jerusalema Challenge. Det var mycket, mycket roligt och gav väldigt positiva effekter på sammanhållningen i hela personalgruppen. Resultatet av våra övningar finns här.

Inkomster

Maken fick en del jourkomp utbetalat (det blir tvångsutbetalat när det är över 300 jourkompstimmar liggande), medan jag fick lite lägre lön eftersom jag var sjuk i januari. Med flex, studietid, och en del arbete hemifrån blev det dock minimalt med frånvaro trots att jag inte var fysiskt på jobb på nästan 2,5 vecka. Plockade ut karensersättningen från Försäkringskassan också, lite högre än sist jag tog ut den. Utöver det tog jag ut drygt 600 kr i cashback från Refunder, vilket alltid är trevliga extrapengar. Totalt något över medelinkomsten för 2020.

Utgifter

Utgifterna blev faktiskt rätt milda under månaden. Maken tappade sin mobil i toaletten (usch) och tvingades köpa en ny eftersom den gamla tydligen också tyckte det var usch att bada. Matkostnaderna landade på 3 500 kr i butik och knappt 1 000 kr ”utemat”. Vi köpte en ny luftavfuktare till källaren, då den gamla gav upp efter nästan exakt sex års dygnet-runt-användning.

Sparkvoten blev totalt 63 %, vilket är en mycket bra siffra och väger upp för den sämre siffran i januari. Jämfört med den summa vi sagt att vi ska spara varje månad blev det 150 %.

Investeringar

Det tuffar på. Nya ATH. Inte så att vi är några briljanta investerare, utan det är ju helt baserat på att hela världen verkar köra TINA-principen (There Is No Alternative) och därför går börsen upp. Och upp.

Hälsa

Bättre månad, även om båda varit lite trötta efter Covid. Träningen har kommit igång igen. Snittat 10 700 steg dagligen.

Skrivande

Min bok kom tillbaka från editorn med följande trevliga meddelande. Massor av ändringar att genomföra i boken, men ändå. Det kändes väldigt bra att höra att det inte var totalt skräp 😀

Så nu fortsätter jag redigera, och samtidigt jobbar jag vidare med översättningen av bok 2 till engelska, och skriver på bok 3. Mycket att hålla i huvudet samtidigt, men det är kul och det går framåt.

Bloggen

6 800 sidvisningar under februari (6 000 förra året).

Mest populära inläggen:

  1. Vad händer om alla blir FIRE?
  2. Skyhöga inkomster, skyhöga utgifter
  3. Comparisonitis
  4. Månadsavstämning januari 2021
  5. Ta tag i dina skulder
Dela:
Vecka 9: Se över dina boendekostnader

Vecka 9: Se över dina boendekostnader

Redan veckan 9 av året 2021 – och av Årsutmaningen. Den här veckan ska vi börja titta närmare på de olika utgiftsposterna var och en av oss har.

Boende brukar vara en av de största, om inte den största, utgiftskategorin vi har. Andelen av inkomsten som går till boende är störst bland de som bor i hyresrätt (28 %), medan bostadsrättsinnehavare lägger något mindre (20 %), och villaägare minst (16 %), enligt Hyresgästföreningen. Detta beror både på hyrorna, och på att personer som bor i hyresrätt generellt har lägre inkomster. Anledningen till att kostnaderna för att bo i hus gått ner har till stor del att göra med att räntorna är så låga. Men i vilket fall som helst lägger vi en hel del pengar på vårt boende.

Boendet är också en kategori som kan vara svår att göra något åt. Det är inte lika lätt att byta boende som att börja handla på Lidl istället för Hemköp, eller att köpa barnkläderna begagnade istället för nya. Men nedan följer några saker att fundera över vad gäller boende.

Behöver du bo där du bor?

För många är svaret ett rungande ja – men det kan ändå vara värt att fundera över. I vår ”gig-ekonomi” med allt fler som jobbar hemifrån (något arbetsgivarna dessutom blivit allt mer vänligt inställda till efter Covid-19) kanske det inte finns samma krav på att bo så nära arbetsplatsen som du gör idag? Kan du flytta till ett billigare område, eller till och med byta stad? Jobbar man helt och hållet utan koppling till en fysisk plats kan du till och med byta land, kanske till ett med lägre omkostnader generellt, inte bara vad gäller boende.

Läsa mer om detta? Farbror Fri skriver om sin flytt till Leksand i sin bok ”Ut ur ekorrhjulet”, och även Fru EB har flyttat för att få ner boendekostnaderna.

”House hacks”

Det amerikanska uttrycket ”house hacking” är att använda sitt boende för att generera inkomst, som i sin tur täcker delar av eller hela ens kostnader för boendet.

Simply put, House Hacking is a strategy that involves renting out portions of your primary residence to generate income that is used to offset the cost of your mortgage and other expenses associated with owning a home.

~ Forbes

Det finns flera olika varianter på house hacking:

Långtidsuthyrning. Ett rum i lägenheten, eller en egen liten lägenhet i sitt hus, eller ett Attefallshus fixat för ändamålet? Det finns alla varianter. Kompisar till oss har en lägenhet ovanför garaget som de hyr ut – himla smidigt. När jag gick på läkarprogrammet hade jag vänner som bodde i ett litet kollektiv, där en person ägde lägenheten och hyrde ut alla rum utom det den själv använde.

Köpa ett hyreshus – och hyr ut alla lägenheter utom en, som du själv bor i. Hyresgästernas hyror ska då täcka dina hyreskostnader. Tänk dock på att du ansvarar för huset, så inkomsterna från hyresgästerna behöver även täcka de löpande kostnaderna för att hålla efter huset, och en buffert om något större behöver göras.

Korttidsuthyrning. Med t ex Air B’n’B kan du hyra ut en del av ditt boende över en natt, en vecka, eller vilken tid som passar dig. Samma delar av ditt boende som kan långtidsuthyras, kan även korttidsuthyras. Dessutom kan du hyra ut hela ditt boende på kort tid om du t ex åker på semester, eller tillbringar somrarna i ett sommarhus.

Det finns fler varianter på house hacking, som inte innebär uthyrning av ditt eget boende:

Jobb där boende ingår. Givetvis inte något som är aktuellt för alla, men det finns jobb där boende ingår, såsom au pair, eller fastighetsförvaltare. Bor du i ett litet hyreshus kan det finnas möjlighet att få lägre hyra utbyte mot att du hjälper till med praktiska saker i hyreshuset.

Hyr ut din parkeringsplats, om du bor i ett område som är attraktivt vad gäller parkeringsplatser.

Vi hade en inneboende en kortare period, en av mina vänner som inte fick tillgång till sin nya lägenhet förrän en och en halv månad senare. Det var himla mysigt att ha en inneboende, faktiskt, men vi har inte gjort mer sedan dess (eftersom vi använder det rummet som gästrum alla gånger mina föräldrar kommer på besök). 2020 la vi 13,3 % av våra inkomster på boende, plus ytterligare 3,95 % på vår trädgård. Vi ligger således nära de 16 % i snitt som folk lägger på sitt boende, när de bor i villa.

Hur mycket av din inkomst går till boende? Har du gjort något house hack? Vilket i så fall, och vad tyckte du om det? Om inte, är det något du skulle kunna tänka dig?

Dela:
Comparisonitis

Comparisonitis

Frihetsmamman skrev ett inlägg om möjligheterna att bli miljonär innan man fyller trettio (intressant inlägg, läs!). Jag fick vara en del av inlägget i form av att hon beskrev mig som ett föredöme vad gäller att köpa begagnat till barnen istället för nytt.

Jag rodnade en aning, lite ovan vid att bli kallad föredöme – men det fick mig också att fundera lite på det här med föredömen och att jämföra oss med andra.

Engelskan har ett påhittat ord (okej, alla ord är påhittade, men du vet vad jag menar), comparisonitis, som är ”sjukdomen” att konstant jämföra sig med andra för att på så sätt få reda på sitt eget värde.

The compulsion to compare one’s accomplishments to another’s to determine relative importance, etc.

~ Wikipedia

Det allra vanligaste är förmodligen att jämföra sig med hur lyckade alla andra är – prylarna, resorna, de leende barnen, och så vidare som visas på sociala medier, i grannskapet, i tidningarna, på arbetsplatsen, eller i vänskapskretsen. Det är en del av konsumtionshysterin, för om alla man kände fortfarande hade en tjock-tv så hade det förmodligen inte sålts mängder av nya platt-tv i allt större versioner under julrean. På samma sätt jämför vi våra kroppar med tjejerna och killarna på tidningsomslagen och blir mindre nöjda med vad vi själva ser i spegeln, eller när någon annan lägger ut bilder av deras fantastiska resa till X så känns vår egen vardag (eller till och med vår egen resa, som ju ”bara” var en dussincharter) plötsligt tråkigare.

För egen del ser jag min egen comparisonitis varenda gång jag öppnar en bok för närvarande. ”Åh, varför kan inte jag skriva så?” Eller, ”Åh, jag önskar att jag fattade hur man fick sådär många läsare.” Eller, ”Varför skriver inte jag en bok var 45:e dag som författaren X?”

Ni fattar.

När jag gick på läkarprogrammet ställde föreläsarna ibland frågor till publiken/studenterna, såsom föreläsare gör. Ofta hade jag ingen aning om svaret – men någon av mina kursare kunde svaret. Min tolkning av detta blev då att ”alla andra kan redan det här”.

I min klass fanns det en som tävlat i SM i segling. En annan som var ett socialt geni. En tredje som hade över 90% rätt på varje tenta. En fjärde som var med i ett grymt duktigt dansteam. En femte som spelade flöjt på en nivå som skulle passa i en symfoniorkester. En sjätte sprang maraton på bra tid. En sjunde som kunde namnet på varje enzym.

Och så vidare.

Min tolkning? ”Alla i den här klassen är fantastiska superatleter och sociala genier, fattar medicin intuitivt, kan svaren på alla frågor, och hade kunnat jobba som musikproducenter.”

Ja, alla utom jag då. Jag var (och förblir) en högst medelmåttig atlet som gillar att sjunga och som får plugga hårt för att ta mig över godkäntgränsen, som definitivt inte är något socialt geni.

Vi separerar inte ut individerna runtom oss när vi jämför oss. Vi ser framgångsrika supermodellersnygga infoga-drömyrke-här som ständigt reser till exotiska platser, med välartade ungar som alltid ler på bilderna, boendes i vackra hem som alltid är välstädade. Allt-i-ett-paket, ett ouppnåeligt ideal – för inte heller de vi jämför oss med är där. 

Jag tvivlar inte för en sekund på att detta bidrar till de ständigt ökande sjukskrivningstalen för psykisk ohälsa, inte minst för utmattning. Hamsterhjulet snurrar allt snabbare och vi har ett ständigt inflöde av intryck, av saker och människor vi kan jämföra oss med.

Även inom FIRE-sfären kan jag känna en del comparisonitis ibland. IGMR är DYI:are ut i fingerspetsarna. Frihetsmamman också gör massor själv. Sparos fantastiskt låga matkostnader och hans förmåga att skriva dräpande inlägg på löpande band. Fru EB som gör det mesta FIRE-rätt och dessutom skriver så kul att hon har en enorm följarskara. Och så vidare.

På läkarprogrammet lärde jag mig till slut (någotsånär) att inte jämföra mig med resten som helhet. Vad gäller det materialistiska är jag inte den som jämför mig så mycket, jag gillar inte kläd-/sko-/väsk-/whatever-shopping, jag jämför inte min bil med andras (gud så ointressant), resorna vi gör gör vi för att vi njuter av dem… Men visst ser jag ibland Det Vackra Folket i de glansiga tidningarna och undrar varför jag inte är smalare eller mitt hår inte ser ut som deras eller min näsa är mindre.

Jag måste påminna mig själv om vad som ligger bakom de där Vackra människorna. Dieter? Kirurgi? Personliga assistenter, sminköser? Photoshop?

Det gör nog oss alla gott att stanna upp och försöka lägga bort jämförelserna. Jag måste tänka på vad som gör mig och min familj lyckliga, inte vad någon annan familj gjort. I en egocentrisk värld behöver vi, i den här aspekten, faktiskt bli lite mer egocentrerade. Öva på tacksamhet för allt det du har, istället för att fokusera på det du inte har. Du blir gladare och lugnare – och förmodligen rikare med tiden, om det du jämför dig med är Det Vackra Folket i sina stora hus och dyra bilar och exklusiva semestrar. Jämför du dig med FIRE-folk, ta det lugnt med det också. Gör det som passar dig, som du orkar med. IGMR skrev om hur han försökte göra allt för att maxa inkomsterna, men konstaterade att det inte funkade. Man kan inte göra allt, alltid.

Föredöme är jag gärna, men låt bli att jämföra er med mig eller någon annan. Vi gör alla så gott vi kan.

Comparison is the thief of joy.

~ Theodore Roosevelt

Dela:
Vecka 8: Planera för större utgifter

Vecka 8: Planera för större utgifter

Vi har nått vecka 8 av Årsutmaningen och den här veckan ska vi titta på hur större utgifter kan hanteras.

Större utgifter drabbar oss alla då och då, mer eller mindre väntat. För helt oväntade utgifter har du skapat eller håller på att skapa din buffert, så du har en planering för dem. Men bufferten ska inte användas för att hantera väntade större utgifter.

Väntade större utgifter kan vara:

  • Försäkringar, t ex för bil eller boende
  • Semester, då du kanske vill äta ute mer än vanligt, eller göra utflykter som kostar
  • Resor
  • Ny mobiltelefon
  • Renoveringar
  • Bilköp
  • Eller vad som helst annat som är större och inte sker särskilt ofta, och därför inte passar in i budgetmallen

Egentligen gäller samma sak för allt, oavsett vad den väntade större utgiften är: planera i förväg.

Om du vet att bilförsäkringen betalas varje år och går på säg 3 000 kr, lägg då undan 250 kr varje månad i budgeten till detta. Vill du så sparar du pengar som är öronmärkta till den här typen av utgifter på ett eget konto, om du annars riskerar att bli förledd att spendera dem på annat. Gör gärna överföringen automatisk (det är bra att automatisera så mycket som möjligt av sin ekonomi!), så att det inte är något du behöver tänka på, och lägg den automatiska överföringen samma dag som lönen kommer in på kontot. Leta gärna upp ett konto som ger dig någon typ av ränta.

På samma sätt bör du göra en ungefärlig beräkning för vad sommarsemestern kommer kosta. Titta gärna tillbaka på föregående år för att få en uppfattning – och gör sedan som i exemplet med bilförsäkringen ovan: börja spara så snart förra årets semester är över. På det sättet slipper du stå tomhänt och frustrerad när nästa semester kommer.

Genom att spara på det här sättet slipper du också hamna i låneträsket, eller att du sitter med en baksmälla efter semestern och/eller julfirandet. Du mättar munnen efter matsäcken, och du får dessutom öva dig på tålamod. När det gäller konsumtion kanske du i slutändan inser att det där du suktade efter inte var så spännande när du väl tjänat ihop pengarna. Glöm heller inte att kolla begagnatmarknaden, något vi återkommer till framöver, om det är prylar du är ute efter.

Hur löser du de större, väntade utgifterna? Sparar du extra inför sommarsemestern eller julen, eller något annat tillfälle på året?

Dela:
Vad händer om alla blir FIRE?

Vad händer om alla blir FIRE?

Ett argument som jag har svårt att bemöta är om alla skulle göra som oss? Tänk om allmänheten lär sig att skjuta upp sina belöningar? Vad händer då med mina investeringar och samhällets tillväxt? Hjälp mig tvåla till dom som kommer med denna kritik.

Frågan kom för ett tag sedan i kommentarsfältet, och jag svarade på det där, men jag kände att det var en fråga som faktiskt förtjänar ett eget inlägg. Den kommer ofta (i princip alltid) när FIRE-folk blir intervjuade, och visst är den intressant.

Det enklaste sättet att bemöta denna fråga är: Det kommer aldrig att hända. Andelen människor som klarar av att vänta på belöningar till senare – långt, långt senare vad gäller FIRE – är och förblir liten. De allra flesta vill fortfarande ha det senaste av det mesta – det nya köket, den senaste mobilen, den där semesterresan till Thailand varje år, och så vidare. Även om en del av dem påbörjar en FIRE-resa är det långt ifrån alla som kommer att bli kvar, för de orkar inte hålla fast kurs.

Det mer komplexa svaret då? Något sånt här:

Om alla skulle lära sig att skjuta upp sina belöningar, spara och investera så skulle vi förmodligen få en mycket gladare, lugnare population som ägnade sin tid åt det de ville istället för att slava på ett jobb de avskyr. De som gillar sina jobb hade fortsatt, övriga hade valt att göra något annat – antingen något mot betalning, eller något som inte betalar sig, men något de trivs med. I det långa loppet skulle detta minska den psykiska ohälsan bland vuxna, eftersom folk skulle kunna minska ner radikalt på stressen i sina liv. Många skulle kanske jobba deltid istället för heltid. De skulle i större utsträckning ha tid med sådant som att träna och röra på sig, vilket många i dagens samhälle prioriterar bort när livet går ut på att sitta framför datorskärmen på jobb hela dagen, och sedan stressa för att hämta barn på förskola eller fritids, följt av snabb matlagning – eller kanske hämt-mat – och läggning, städning, sova och repeat. Hinner man röra på sig och ta hand om både kropp och själ håller man sig friskare.

Om den psykiska ohälsan skulle sjunka skulle antalet sjukskrivningar minska – psykisk ohälsa står trots allt för nästan hälften av de 64 miljarder som gick till sjukskrivningar 2018. Kanske skulle folk också ha tid att träffa sina äldre och ta hand om dem, så att äldre blev mindre ensamma? Kanske skulle barnen gå kortare dagar på förskolorna?

Det skulle finnas mer tid för folk att hinna med saker som vi numera sällan gör: Laga saker istället för att slänga och köpa nytt. Baka eget bröd istället för att köpa massproducerat. Göra mat från grunden istället för att köpa hel- och halvfabrikat med diverse tillsatser som ingen människa kan uttala.

Det hade varit bättre för miljön. Vi har en planet som inte orkar med vårt nuvarande konsumtionstempo. Om alla skulle sänka tempot för att istället spara en del av sin lön så skulle vi hamna i en situation med mindre nyköp. Kanske skulle folk ha tid att i större utsträckning låna av varandra, och köpa begagnat istället för att hela tiden springa och köpa nytt för att det inte finns tid att leta på Marketplace. Och laga, och ta hand om, våra saker istället för slit-och-släng-rutinen.

På sikt hade det – kanske – blivit lite mindre in till statskassan genom att mindre pengar skulle komma från skatt på arbete – men å andra sidan skulle nog som sagt många ändå fortsätta jobba, för att de trivs med sitt nuvarande jobb, eller för att de hittar något annat som de gillar som drar in pengar. Det är få i FIRE-sfären som nått FIRE och lagt sig på soffan, eller ens på stranden med en piña colada. Jag vet att både jag och maken hade fortsatt jobba – det gör vi även i nuläget, trots att en av oss lugnt hade kunnat sluta. Mer pengar på ISK:n kommer inte att göra någon skillnad för oss. Däremot kommer jag fortsätta jobba deltid.

Om statskassan fick lite mindre att jobba med i och med detta skulle man få se över den svällande budgeten, men det ser jag inte som ett problem. Idag läcker Sverige pengar åt alla håll, både inom landet och utomlands, det är rena Lyxfällan i statsformat. Det går pengar till alla möjliga dumheter som absolut inte borde få en skattekrona, och långt innan man börjar kasta skit på folk som tar hand om sin egen ekonomi och tar ansvar för sina liv, kan de där högt uppe i politikeradeln börja ta ansvar för vårt land. Om fokus skiftas från allehanda bidrag till allt från enskilda individer till stora religiösa samfund, till grunduppdragen sjukvård/omsorg, skola, rättsväsende, försvar, då är det min fasta övertygelse att pengarna skulle räcka. Kanske med mindre barngrupper i förskolan eftersom färre har barnen på förskolan heldagar. Kanske med aktiva föräldrar i skolklasserna så att det blir lugnare. Kanske med gladare åldringar som inte behöver lika mycket hemtjänst, eftersom nära anhöriga hinner och orkar närvara.

Jag ser egentligen bara positiva effekter av att folk skulle jobba mindre på tvång och ha en större frihet. En del skulle fortsätta jobba med det de gör idag, andra skulle byta jobb. Några skulle sluta helt, men det är ju ingen större skillnad mot hur det är idag – vi har soffliggare nu också.

Vad tror ni skulle hända om alla nådde ekonomisk frihet genom att lära sig mer om FI-tänket? Skulle alla bli soffliggare och samhället kollapsa, eller tror ni det skulle vara något positivt?

Dela: