Vill du få en hjärnblödning? Den här boken är sprängstoff för vilken hjärna som helst – utom möjligen för alla de politiker som möjliggjort idiotierna.
Slöseriet med dina skattepengar – 258 exempel som du inte vill betala för, av Johan Gustafsson, aka Slöseriombudsmannen (tills någon gång i närtid då det byts till en ny). Boken som får dig att vilja knarka lugnande mediciner för att ta dig igenom nästa sida.
Slöseriet med dina skattepengar av Johan Gustafsson
Det finns allt från fågelburar för kommunpolitiker kommuninvånare (men det är högste kommunpolitiker som har nyckeln dit, och som har sina fåglar där) och ett mini-zoo som går före skolbarnen:
När Tibro fick ont om pengar och tvingades spara föreslog kommunens tjänstemän att stadens mini-zoo skulle läggas ner, eftersom det inte skulle påverka kärnverksamheten med exempelvis skolor. men politikerna valde att prioritera djurparken istället. De beslutade om stora nedskärningar i skolan för att rädda fåren och grisarna på zoo.
– En kommun kan inte bara ha skola, vård och omsorg. Det måste finnas något annat, sa kommunalrådet Rolf Eriksson (S) till GT.
Det finns givetvis lite större slöserier också:
Två regeringar satsade 140 miljoner på att ge svenskarna enklare tillgång till sina hälsouppgifter i ett eget hälsokonto på nätet. Nu skrotas hälsokontot och skattebetalarna fick ingenting för pengarna. Efter över sex år, förseningar och överklagade upphandlingar står det klart att känsliga personuppgifter skulle riskera att hamna i fel händer och att hälsokontot därför inte var förenligt med svensk dataskyddslagstiftning.
Eller varför inte vårt älskade Migrationsverk?
Migrationsverket betalade 60 miljoner per år i kallhyra för ett asylboende på Pite Havsbad. På det betalade man 40 miljoner i löpande kostnader, utan att kontrollera att man fick vad man betalade för. Enligt avtalet betalade myndigheten ut ett schablonbelopp som skulle justeras mot de faktiska kostnaderna var tredje månad. Men migrationsverket följde aldrig upp kostnaderna.
– Det stora problemet är att man inte följt upp som man borde göra, vilket innebär att man med stor sannolikhet har betalat alldeles för mycket. I vart fall finns den risken. Det är klantigt, dumt och slöseri med skattemedel, sa Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt till SVT.
Ja, det är ju svårt att inte hålla med.
Eller en feministisk crash-course i kärnvapendebatten? Visst är det värt 481 000 kr? Det tyckte Jämställdshetsmyndigheten, som gav Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet så mycket pengar för ändamålet. Eller att arbetsförmedlingen i snitt förmedlar ETT jobb per anställd PER ÅR? Eller att Vattenfalls tyska kolkraft såldes ut för 100 miljoner för att strax därpå uppvärderas av de tjeckiska köparna till 6 miljarder (vinsten under de första 14 månaderna för de nya ägarna blev 2 miljarder) – och detta efter att Fridolin (MP) viftade med en kolbit i valrörelsen och sa att det skulle stanna i marken.
Läs den. Eller inte, om du vill behålla tron på typ hur Sveriges politiker håller i våra surt förvärvade pengar. Med tanke på all skit mina pengar hälls på så tycker jag det vore mycket rimligare att vi fick behålla en större del av kakan själv. Så kanske vi skulle köpa en egen fågelbur, eller något annat vi gillar mer, om vi vill det – för egna pengar.
Numera har vi Netflix och när jag stod i källaren på crosstrainern ville jag titta på något intressant. Jag kom plötsligt ihåg att Fru EB gjorde ett gäng inlägg på en serie om Marie Kondos städmetod, och jag tänkte att det vill jag också se. Lite sent till kalaset, men jag började titta i alla fall.
Tio minuter senare gick jag av crosstrainern och började städa, för att det var helt omöjligt att låta bli.
Nu har jag sett hela serien (tyvärr finns det bara en säsong) och läst boken och jag har inte KonMarie-at mitt hem helt och hållet än, men jag har kommit en bit på väg. Jag gör det absolut inte i rätt ordning, men så har jag också två små barn, så man får ta sig an det som för närvarande känns rimligt att hinna igenom. Jag försöker göra det hon har som en av sina huvudprinciper: ta ut allt som hör till samma kategori på en gång, och sortera på en gång. Annars sitter man där och har rensat något förråd och så går man till nästa och hittar typ samma grejer i en ny uppsättning, och så sparar man båda för det kan vara bra att ha och man tappar lite tron på sig själv och rensningen.
Kondos grundprinciper:
Rensa först, behåll bara det som ”sparks joy”.
Varje grej som behålls ska ha sin egen plats.
Enkla grundregler. Jag har väl liiiite svårt för den första om jag ska vara helt ärlig, för t ex linsvätska ger mig ingen glädje när jag tar tag i förpackningen, men nog förbannat är det bra att ha hemma när man använder sig av linser. Samma sak med en tejprulle, eller en elvisp. Eller tusen andra grejer. Hon har dock en andra fråga att ställa sig, som jag ibland tycker är mer relevant: ”Do I want to take this with me into the future?” Vill jag att den här grejen ska vara del av mitt liv framåt? Den tycker jag är relevant. För ja, då vill jag ha både linsvätska, tejprulle och elvisp.
Lite mer utvecklat är principerna:
Föreställ dig ditt rensade hem och vad det kommer innebära för dig. Specifika visioner är bäst.
Städa hela huset på en gång (”på en gång” är en ”kort tidsperiod”, definierat i hennes bok som max sex månader).
Släng först. Tacka alla grejer du inte behåller.
Rensa efter kategorier, inte efter plats.
Följ rätt ordning.
Behåll det som ”sparks joy”.
Jag har ingen specifik vision, det kan jag lugnt erkänna. Jag har lite dåligt med det både för mitt välstädade hem och för målet med vårt sparande. I stort, för hemmet, vill jag ha ett rent, lättstädat, lugnt hem som inte ger mig ständig stress att komma hem till. Jag har inte heller tackat grejerna jag gjort mig av med, för det känns ärligt talat för flummigt.
Ordningen man ska göra saker är:
Kläder
Böcker
Papper
”Komono” (småsaker, allt det andra)
Sentimentala saker (foton, brev, etc)
Jag har inte gjort det i den ordningen…
Jag har rensat vår stora förrådshylla nere i källaren. Tidigare bestod den av en röra av grejer, blandade för att de ställts in efter hand som de behövt någonstans att stå. Nu består den i stort sett av tre sektioner nu: verktyg och byggmaterial i första, tårtgrejer och lite blandat i mitten, och skafferi i den sista delen. Den renodlades och en hel massa grejer har åkt till återvinningen/sålts/skänkts. Det känns otroligt mycket lättare att komma ner i källaren nu, eftersom det är det första man kommer till ner för trappan.
Jag planerar att ta mig an min garderob någon dag när jag har möjlighet (dvs lite tid utan barnen). Då ska jag göra enligt KonMarie – ta ut allt på en gång och gå igenom varje plagg. Jag är inte övertygad om att jag kommer hålla mig till ”det som gör mig glad” eftersom jag inte är helt säker på att jag får en fungerande garderob då (kläder gör mig inte särskilt glad, de är praktiska och nödvändiga), men jag ska försöka.
I köket har jag rensat majoriteten av lådorna och skåpen, och precis som KonMarie-metoden säger har jag vikt och fixat lådor för att hålla ordning. Plötsligt blir det inte ett ångestpåslag att öppna en låda, utan en njutning. I skåpen har jag sorterat efter vad produkterna används till, så att jag har en låda för brödbak, en låda söta bakprojekt, all pasta på samma ställe i skåpet, osv.
Jag har också vikt och lagt fint allt jag valde att behålla i vår linnegarderob, där alla våra sängkläder finns.
Något jag gjort i många år är vika kläderna så att jag kan ställa dem på högkant. Det är något Kondo förespråkar och det är också otroligt mycket enklare att få överblick över grejerna, så det lär jag fortsätta med resten av mitt liv. Jag organiserar barnens och makens garderober/byråer likadant (jag sköter ofta tillbakaläggningen av kläder efter tvätt, därför sköter jag samtligas garderober i större eller mindre utsträckning just nu). Något jag ska testa när jag gör min klädgenomgång är att sortera kläderna från ljust till mörkt, det tilltalar min estetiska sida.
Precis som Prylbanta-boken gör KonMarie-metoden mig motiverad att rensa och få ordning. Jag gillar flera delar av KonMarie-metoden och hoppas fortsätta ha energin att dra igenom hela hemmet.
Jag ser inte mig själv som någon stor entreprenör – jag har inte startat något som blivit något stort, jag har inte uppfunnit någon spektakulär pryl, och jag har inte heller sålt något företag och tjänat miljoner på det – men i dagarna startar jag mitt tredje företag. Lite entreprenörisk är jag således förmodligen, även om det inte är på ett sätt som gör mig till mångmiljonär.
Jag startade mitt första företag – en enskild firma kallad Cosmic Consulting – redan året efter att jag gick ut gymnasiet, om jag inte minns helt fel. Det företaget hade jag i drygt tio år, med en omsättning som mest på drygt 100 000 på ett år. Inte sådär överdrivet fantastiskt, men å andra sidan inte helt illa eftersom jag samtidigt pluggade heltid och jobbade deltid, och det gjorde att jag kunde ta examen från juristlinjen utan studielån. Jag gjorde hemsidor och reklamgrejer, visitkort, posters, med mera.
För ett par år sedan startade jag och maken istället ett gemensamt bolag och denna gång ett aktiebolag, LCV Konsult AB. Jag stängde ner CC och la över verksamheten i LCV istället. Där har vi dels min hemsideverksamhet (i den mån det fortfarande hinns med vid sidan av jobb, familj, osv) och dels när maken arbetar privat som läkare.
Nu startar jag mitt tredje företag (vårt andra gemensamma). Vi får se om det blir mitt önskade namn – Moira förlag AB – men i vilket fall som helst blir det ett företag för att ha hand om bokutgivning i olika format. Min skönlitterära bok, Elementalerna: De förlorade vingarna ska ut där genom egenutgivning, liksom en bok om studieteknik för läkarstudenter som jag skrivit, och slutligen mitt projekt kallat Viktigt att veta om allt det där som är viktigt för dina anhöriga att veta om den dag du inte längre finns.
Jag väljer att starta ett nytt företag eftersom verksamheten är så skild från LCV-verksamheten, och jag vill ha ett bolag med fokus bara på utgivning.
Verksamt.se
Jag sköter starten av bolaget via Bolagsverkets Verksamt.se vilket är en superbra sida om man ska starta bolag – det är verkligen steg-för-steg och förklaringar på allt. Det är enklare nu än när jag och maken startade LCV, så de gör kontinuerliga förbättringar. 25 000 kr krävs i aktiekapital, men det är ju pengar du sedan får använda i verksamheten så det är inte pengar som försvinner ut i tomma intet på något sätt. Kostnaden för att starta själva bolaget är (i skrivande stund) 1 900 kr om du inte vill ha utländskt namn eller något annat som fördyrar processen. Det finns också ett förenklat förfarande om man är ensam och ska starta aktiebolag, då behöver man fylla i ännu mindre än om man gör allt manuellt.
Eget företag är bra till mycket. För något år sedan sålde jag mina studentanteckningar från läkarstudenttiden (anteckningar jag tidigare sålt själv) till en site som heter Hypocampus.se, och då fick jag betalt genom att jag fakturerade dem. Det hade varit mer komplicerat jag inte haft eget företag. Maken arbetar extra som läkare vid motortävlingar och fakturerar för det. Och har vi inget jobb i företaget så är det inte heller något större problem i perioder, eftersom vi inte har särskilt mycket utgifter där.
DI Digital frågade Prisjakt och Pricerunner vad som går bäst – och sämst – nu när det är Coronatider. Det känns som att svaren stämmer väldigt väl överens med vad folk håller på med i samhället just nu:
Vad går bäst just nu?
”Allt som har med hemmet och trädgården att göra. Städprodukter, robotdammsugare, högtryckssprutor, heminredning, byggmaterial, trädgårdsprylar… Även cyklar går bra, liksom hudvård, med undantag för smink, och hemelektronik.”
Vi tar hand om hemmet och trädgården. När jag cyklar till jobb har jag sett flera uppfarter där partier till nytt uterum eller växthus. På tippen är det långa köer för att folk rensar och renoverar så att det sjunger om det. Att sköta hudvården hemma är heller inget konstigt, det är nog få som för närvarande vill att någon annan pillar en i ansiktet i en timme. Och sminket går inte bra, för när vi påtar i trädgården eller rensar i garaget, eller för den delen bara jobbar hemifrån, då behöver vi inte vara lika uppiffade som vi kanske brukar vara (även om jag lugnt går till arbetet osminkad lika ofta som jag orkar sminka mig…).
Vad går sämst?
”Festkläder, plagg med hög modegrad, sånt man använder vid stora sammankomster.”
Hur mycket tid, energi och pengar ägnar vi i vanliga fall åt att se bra ut för andra människor? Jag undrar om något av detta kommer kvarstå efter att Corona är över. Kan vi inte tagga ner med ”plagg med hög modegrad”? Desto högre modegrad, desto snabbare omodernt, desto snabbare ”måste” vi byta ut dem.
Vår familj följer mönstret som jämförelsesidorna beskriver, även om vi inte köpt varken städprodukter (bikarbonat, såpa och ättika är utmärkta till det mesta) eller robotdammsugare, eller för den delen någon heminredning. Vi jobbar mycket i trädgården och det har gått en del pengar till det, inte minst eftersom vi byggt vårt hett efterlängtade uterum. Maken och svärfar byggde upp det (egentligen skulle det väl vara snickare som gjorde det, men de har satt upp det helt perfekt och det är såå fint) så vi sparade mängder med pengar på det. Nu väntar tomater, paprika, chili, och många andra växter på att få komma ut och bosätta sig i uterummet, som alltså kommer att agera även om växthus.
Vi planterade pioner i helgen och jag hoppas att de tar sig bra för de är så otroligt vackra. Annat i trädgården verkar trivas bra, det ser ut att bli ett riktigt vinbärsår i år. Jag har tagit skott från vår björnbärsbuske för att framöver få den att bli en hel vägg och även det nysatta verkar må bra. Hallonen sprider sig utan att man försöker och jag hoppas på att för första gången få så stor skörd att vi kan ha kvar lite i frysen.
Jag älskar den här perioden på året, när allting växer och det finns så mycket att se fram emot.
SVT gör en serie om bostadssituationen i Sverige. Mest är det snyftartiklar i stil med ”De bor fem personer i en trea” och liknande, men den här artikeln fångade mitt öga för att det var faktiskt ett annat perspektiv.
Emil är 21 år gammal och förra året köpte han sitt hus. 125 m2 i Kopparberg, med garage och källare. Mystifierade frågar SVT hur detta gick till, hur kunde han köpa sitt eget hus som 20-åring?
– Det handlar om att jobba och spara. Man måste prioritera rätt saker. Har man det rätta psyket tillräckligt länge, då kommer man till slut ha råd med ett bra hus.
En annan är 26-åringen Johan som köpte sin gård i Hylte kommun. Det är billigare att bo på landsbygden och eftersom han började spara som tonåring för att kunna köpa sitt drömhem gick det vägen.
Härligt att SVT väljer att ta in åtminstone någon som ser på saken som en prioriteringsfråga.
”Man får ju spara pengar hela sitt liv för en etta”, tycker en 22-årig Wilma, för att få ihop till en kontantinsats på 240 000 kr. Nå, lite tidigare än så tycker jag att man borde kunna nå en kvarts miljon, men det är väl bara jag. Det kanske också bara är jag, men det låter underförstått av Wilmas uttalande som att man borde få pengarna i handen när man fyller 18 så att man kan köpa sig sin lägenhet. I vilket fall som helst ska man inte behöva spara ihop till det.
Det är lustigt hur olika ungdomarna resonerar – Johan och Emil å ena sidan, Wilma å andra sidan.
Ska det vara en rättighet att kunna köpa sig ett boende som tjugoåring? Om man svarar ja på den frågan, då blir nästa fråga hur det ska gå till. Tänker man sig att alla tjugoåringar ska ha rätt att låna (skuldsätta sig) obegränsat? Ska man skapa en parallell marknad för de som inte är lika väl bemedlade som andra, så att det finns boenden som bara de mindre bemedlade kan köpa? Ska man sätta tak för hur mycket lägenheter får kosta? Ska man lotta ut boendena istället?
Visst borde det förmodligen byggas mer – men de centrala, fina lägenheterna kommer inte att bli särskilt många fler även om städerna breder ut sig mer, och stora boenden för stora familjer kommer alltid att vara dyra.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
