Två veckor av mer tid

Två veckor av mer tid

Nu har jag två veckor av halvtidsforskning och halvtidsföräldraledigt. Barnen lämnas utan stress på morgonen på sina respektive dagis, en process som tar runt 45 minuter. Därefter kan jag äta frukost och planera dagen, och jag har jag runt 4,5 timme innan det är dags att på nytt påbörja rundan till förskolorna, men denna gång för att hämta istället.

Vid 15-tiden är vi hemma igen, barnen och jag, och de får mellis. Barnen är (givetvis) mindre trötta än när de är på dagis till 17, och det brukar bli pyssel och gos under eftermiddagen tills maken kommer hem.

Jag har ett färdigt utkast på en artikel, och ytterligare en halv artikel skriven. Jag ligger i fas med hushållet (för det är klart att jag tar mer av det om jag är hemma mest) och inför jul är alla julkort skickade och julklapparna inköpta och inslagna – och det sitter till och med julstjärnor i fönstren.

Framför allt njuter jag av tiden. Av att inte behöva stressa för att bli färdig på jobb för att inte barnen ska vara alldeles för sent på dagis. Att kunna sitta ner med barnen och ta det lugnt. Förhoppningsvis har jag mer tålamod än jag brukar. Sedan ett par dagar har jag avinstallerat Facebook från telefonen och Ipaden, och stängt ner fönstret med Twitter. Det blir en ny detox, för att jag tycker det behövs. Sociala medier tar åter för mycket tid. Det känns bra inför jul att inte lägga så mycket tid på mobilen. Bättre att vara med barn och man.

Jag upplever en mycket större balans i livet. Jag njuter mer av barnen som inte är hysteriskt trötta och därmed gnälliga efter aplånga dagar på dagis. Jag njuter av min tid på egen hand som jag kan planera efter eget huvud.

Jag tackar vår hälsosamma ekonomi för möjligheten att stanna hemma på det här sättet. Jag är så glad att vi har så pass bra koll, besparingar, och möjligheter att ge vår familj den här tiden.

Dela:

Firandet av kunskap

Jag älskar Nobelfirandet. Och nej, det är inte för att drottningen och prinsessorna har sånna fina klänningar och smycken som gnistrar, även om det är det som oftast diskuteras mest.

Jag älskar Nobelpriserna för att det är kunskap som prisas.

Det finns åtta miljoner fester och galor för allting som brukar få uppmärksamhet – film, TV, musik, sport. Och visst, de lägger också ner tid och själ i det. Men kunskap. Det är en helt annan sak. Det är det som driver världen framåt. Årets kemipris är några av kuggarna i varför vi kan köra omkring i elbilar med litiumbatterier. Årets medicinpristagare har forskning som kanske kommer kunna bota vissa typer av cancer. Den tionde december varje år – på Nobels dödsdag – får vi hedra människor som ägnat sig åt att utveckla världens kunskap. Och sådant uppnår inte musiken eller filmen eller sporten, även om alla de tre kan beröra och lära oss nog så mycket.

Jag tycker det är härligt att se kunskap uppmärksammas på detta fantastiska sätt, och har jag möjlighet tittar jag alltid på det på TV. Att närvara vid Nobelbanketten någon gång under livet finns definitivt med på min bucket-list. Till och med dottern tyckte att det var kul att titta i tisdags, men det var framför allt för att hon tycker att drottningar och prinsessor är det bästa som finns (kungen blev hon lite besviken på – ”Han är ju gammal”…).

Själv pysslar jag på i det lilla och pillar för närvarande på två artiklar, en om leptin och en om MR-proADM, och jag tror knappt att ens eventuella läkar-läsare vet vad de är (möjlighen leptin, men mid region-pro-adrenomedullin är m er osannolikt). Något Nobelpris får jag inte för min forskning, men jag kanske kan bidra med min lilla, lilla pusselbit.

Dela:
Recension: Filmen Playing with FIRE

Recension: Filmen Playing with FIRE

Playing with FIRE – dokumentären om FIRE som haussats rätt hårt av communityt åtminstone innan den kom ut – fanns tillgänglig gratis på Vimeo, så jag såg den i helgen.

Den var rätt ytlig.

Den följer ett par som bestämmer sig för att bli finansiellt fria och gå i tidig pension, alltså FIRE. Och så följer man dem i typ ett år. Frun gnäller rätt mycket och de gör som de flesta (?) som hittar konceptet (inklusive jag själv): man kör järnet från början innan man hittar en balans.

Balans var något jag verkligen saknade i filmen. Allt handlade om FIRE, hur många år tills de kunde gå i pension. Samtidigt snackade frun om och om och om igen hur hon inte ville missa deras dotters första år genom att hon bara jobbade. Så varför inte fundera över att hon går ner i tid? Om man nu lyckas dra ner sina utgifter till 50% av tidigare, då finns det helt klart utrymme att gå ner i tid. Jobba halvtid medan barnet är litet? Vad spelar det för roll om det adderar fler år tills FIRE? Det är en annan sak om man börjar med det här innan man får barn tycker jag – då kan man köra in i kaklet. Men om poängen är att man vill spendera tid med ungarna, då är det ju helt kontraproduktivt att jobba heltid bara för att man om tio-femton-tjugo år ska nå FIRE. Jag tycker att filmen borde pratat frihetsgrader mer, snarare än att stenhårt fokusera på bara FIRE.

Det var kul att få ansikten på ett gäng av de rätt anonyma men stora profiler inom FIRE-rörelsen, även om jag gärna haft utsatt vilka alias de hade mer än en enda gång. Dock var deras intervjusektioner så korta och upphackade att de bara skrapade alldeles på ytan av vad FIRE innebär. Filmen hade vunnit på färre intervjuer och längre med de som valdes ut.

Familjens stint på Hawaii var ärligt talat obegriplig som del av filmen. För all del att familjen åkte dit, men vad spelade det för roll för narrativet? Hade mycket hellre tagit fem minuter intervjuer istället. Frun gnäller återigen en stund över det och FIRE och allt fint hon inte får ha. Mot slutet av året tycker hon dock att det var värt att byta bort villan och bilen och allt vad de hade, trots att hon inte egentligen fått något ut av det annat än att de börjat spara. Hon verkar inte ha gått ner i tid.

Jag tycker också att filmen saknar mycket av det konkreta. Boende, bilar – och sen då? Utöver det fanns det i princip ingenting konkret gällande hur man drar ner utgifterna. Mad FIentist hade gärna fått ta mer plats när han gick igenom deras ekonomi (la de verkligen 2 000 dollar i månaden på mat?!).

Liksom den ultimata FIRE-boken får vi vänta vidare på en ultimat FIRE-film. Jag tyckte dock att boken om Playing with FIRE var mycket bättre.

Dela:
Graf-bonanza

Graf-bonanza

Jag har ju, sedan ekonomiintresset väcktes, blivit lite av en Excel-nörd. Inte så att jag på något sätt påstår mig kunna Excel mer än basics, men att få sitta och knappa in siffror och göra grafer och följa utvecklingen är verkligen såå tillfredsställande. Allra mest nice är väl grafer som bara kan peka uppåt – som vår graf ”ackumulerat sparande”. Den visar hur den sammanlagda summan vi sparat sedan vi började den här resan utvecklats. Den kan ju inte gå ner, för vi sparar ju inte minus.

Vissa månader sparar vi mer, andra mindre. Men vi sparar, och stapeln växer sig allt högre.

En annan graf kan gå både uppåt och neråt, men är ändå spännande att följa – vår totala förmögenhetsutveckling. Den beror ju framför allt på hur börsen/våra investeringar går, vilket gör att den t ex följde nedgången under hösten förra året – och under 2019 har det pekat uppåt igen. Här har jag bara siffror sedan oktober -17 eftersom det var första gången jag gjorde en sammanställning över alla våra innehav.

Dessa bilder motiverar mig att göra de val jag tycker är rätt för mig och min familj. Jag får en bild av vilken effekt mina och familjens val får. Det är effektivt för mig, för att lugnt och lätt hålla mig på den inslagna vägen.

Ännu roligare tycker jag det är nu när det börjar finnas ett par års statistik att kolla på, så att jag kan jämföra mot samma månad förra eller förrförra året. Vi har ju nått en nivå som vi tycker känns lagom för oss, något vi kan hålla utan att känna att vi späker oss själva på något sätt, så det handlar inte så mycket om att bli bättre som att kunna se att vi håller oss på ungefär samma nivå. Sparkvoterna är en sådan sak. Engångskostnader (såsom fönstren i oktober som kraftigt drog ner sparkvoten den månaden) gör att det är lite svårare att bedöma, men överlag kan man se hur vi håller oss (det här årets sparkvoter har varit mer varierande än förra året…).

Någon annan som nördar lika mycket?

Dela:
Cashback!

Cashback!

I oktober plockade jag ut pengar från mina cashbacksidor igen. I princip allt jag handlar – vilket ärligt talat numera är ganska begränsat, men ändå – köps via internet och majoriteten av inköp kan ge cashback. Senast i helgen köpte jag kattsand och kattmat, och fick ett par procent tillbaka på köpet, vilket översattes till 25 kr om jag minns rätt. I september hade SmartPhoto en drive där man kunde köpa presentkort till dem för mindre pengar än vad presentkortet sedan gäller för och jag köpte ett 1000 kr-kort (inför att beställa julkorten därifrån) som jag betalade 600 kr för – och fick cashback på köpet. Det är ju mycket trevligt, för medan man säger att det inte finns gratisluncher så måste jag ju säga att det här verkligen känns som gratispengar.

Över de senaste åren har jag fått 2 500 kr utbetalt från Refunder, och lite mindre summor från övriga cashbacksidor. 750 kr blev det i september från cashbackshopping.se, mitt första uttag därifrån.

Vill du också få cashback? Bli medlem på nedanstående sidor. Det kan skilja en hel del mellan olika cashbacksidor gällande hur mycket de ger tillbaka på olika siter, så det kan definitivt vara värt att vara medlem på mer än en. Nackdelen är ju att det tar längre tid att komma upp i en stor nog summa att få utbetalning (varierar mellan 50 och 200 kr tror jag) om man får cashback på olika.

    • Refunder: 50 kr för oss båda när du handlat för minst 100 kr
    • Cashbacker: 50 kr till mig när du handlat för minst 100 kr
    • Cashbackshopping: 25 kr för oss båda
    • BonusWay: 100 kr i bonus till dig, 50 kr till mig
    • MyBonus: 50 kr i välkomstbonus för dig och jag får 10% av den totala årsåterbäringen på det du handlar
    • Reward Network: ingen välkomstbonus, men inkomst för varje person du värvar som handlar genom dem
    • Cashback Ninja: 50 kr i välkomstbonus för dig, 25 kr för mig

Man kan också maxa bonusen vid vissa tillfällen, som för några veckor sedan då jag via någon cashbacksida (minns inte vilken, kan ha varit Refunder) köpte en prenumeration på Miljonlotteriet. Prenumerationen kostade 149 kr för sex lotter, och man fick 300 kr i cashback. Dessutom vann jag 50 kr på en av lotterna, så det blev ännu bättre. Sedan sa jag snabbt upp prenumerationen igen. Samma typ av förfarande kan man göra med t ex Dagens Nyheter och Dagens Industri ibland, när de har specialerbjudande (men då brukar man behöva prenumerera en viss period, så man får sätta en påminnelse i telefonen om att stänga av prenumerationen för att den inte ska börja kosta en massa).

Det har hittills inte varit några egentliga problem att få ut min cashback från någon sida. Cashbackshoppings sida bråkade en aning men löstes lätt med ett mail, och Refunder är supersmidigt och snabbt för att få ut pengarna.

Dela: