Vi har genomlidit två år av Covid med alla restriktioner det inneburit. Jag har sett folk bli sjuka, patienter som knappt kunnat andas, patienter som skickats till akuten, patienter som dött. Patienter på mitt äldreboende som inte fick träffa sina anhöriga på månader, som fick barnbarnsbarn som de aldrig träffat trots att de firat sin första födelsedag. Patienter som kommit till vårdcentralen och pratat om sin ensamhet, sin ångest, sin sorg. Patienter vars anhöriga gått bort utan att de fått säga farväl.
Nu närmar vi oss ett slut på pandemin, även om Covid kommer finnas kvar, men kanske mer som säsongsinfluensan.
Då kommer Putin in och tycker att det är dags att starta krig.
Jag är så trött på världen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tittar på mina barn, njuter av deras leenden, av bebisen som lär sig vända sig, treåringen som håller på att knäcka simkoden, och sexåringen som läser allt bättre. Men medan de två mindre inte förstår vad krig innebär, har den äldsta många tankar som snurrar kring det.
Det här är en blogg om privatekonomi, och jag kan ju säga att det märks när jag följer vår ekonomi, våra utgifter, att det blivit dyrare. Maten har blivit dyrare. Dieseln har blivit dyrare. Elen märker vi inte av något särskilt eftersom vi har bundet (jag valde det i september; bra val), men i övrigt märks det. De månatliga utgifterna blir högre.
Jag ska trycka min bok och möts av info-rutor som berättar att pappret blivit dyrare, så det är nu dyrare att trycka böcker.
Börsen går ner. Loggar jag in på Avanza lyser det rött.
Men vi klarar oss. Även om jag är föräldraledig och har minimal inkomst så har vi så vi klarar oss och kan spara. Vi köper i nergång, precis som vi köper i uppgång. Men den här nergången gör ont, inte för att det lyser rött, men för att anledningen till att det lyser rött är så vidrig. Rött som blod, rött av blod.
Det är många bollar i luften just nu. Bebisen (precis över tre månader gammal) är givetvis huvudfokus, men det är en sömnig liten tjej jag har och hon ägnar fortfarande stora delar av dagen åt att sova. Jag går långpromenader med henne, ligger på golvet i babygymmet med henne, och pratar med henne så att hon pratar tillbaka (det är roligt).
Samtidigt pluggar jag. Jag är anmäld till 15 hp medicinsk juridik, 7,5 hp digital bildbehandling, och 7,5 hp pandemier genom tiderna som jag skrev i förra inlägget.
Sen ska jag skriva en sista vetenskaplig artikel för avhandlingen också. Och kanske pilla på kappan, där jag skrivit en hel del av bakgrunden än så länge.
Och det där med att publicera en bok, ja. Förste mars. Det är skrämmande men roligt. Det varierar mellan yay! och ingen kommer någonsin läsa den och om de gör det så kommer de tycka att den suger.
Om det är någon som läser både ekonomibloggar och fantasy, så tänkte jag dela med mig av en liten giveaway som jag deltar i. Den kommer gå hela februari, där jag och några författar-kompisar delar med oss av böcker, short stories, eller kapitel, av våra fantasyböcker. Jag har med min short story Before Moira, och det är ytterligare 29 andra författare som deltar. Om du gillar fantasy på engelska, kolla om det är något för dig! 🙂
Vad gäller det här med författarskapet så håller jag för närvarande på att sammanställa Årsutmaningen till en behändig bok också. En del kapitel får lite påfyllning i samband med det. Och jag har redigerat och skrivit om och skrivit till i den första boken jag gav ut (Förbättra din studieteknik), så att den blir mer allmänt hållen och inte bara för läkarstudenter. Den kommer heta Plugga bättre.
Jag har återgått till skolbänken. Bänken är i detta fall mitt skrivbord med en dator på eftersom samtliga kurser jag läser är på distans, men ändå.
Vet inte riktigt vilka högskolepoäng i ordningen det är. Ligger någonstans över 800, det vet jag, men jag minns inte riktigt exakt. Man fick högskolepoäng för basåret, och lite högskolepoäng är det på forskningen, så det blir lite svårräknat.
Den här gången blev det kurser jag kände kunde vara kul.
Medicinsk juridik, för att det är användbart i mitt yrke, och för att det sätter ihop mina två utbildningar. Min förhoppning är att 15 hp kan göra att jag slipper ST-kursen i juridik som är tvång för ST-läkare. Men vi får se.
Digital bildbehandling, för att jag redan kan det rätt bra efter många års användning av Photoshop, men man kan alltid lära sig nytt.
Pandemier genom tiderna, för att det känns relevant för mitt yrke, och spännande med tanke på de senaste två åren (även om jag är så sjukt trött på pandemin och idiotin med vaccinationspass och testning och så vidare).
Någon kul ekonomikurs på distans hittade jag inte. Betyder ju inte att det inte finns, jag kan ha missat det. Det var väl runt 800 kurser som erbjöds helt på distans.
Så det blir en lärorik vår, på alla sätt. Och kanske kan man få en studentrabatt eller två också, haha. Ekonomiskt är det ju inte det bästa beslutet eftersom jag bara tar ut 25% föräldraledighet och är tjänstledig resten av tiden, vilket innebär att bara 25% är semestergrundande, och bara 25% inbetalningar för pension, och så vidare – meeeen jag kommer inte behöva semesterdagar det här året i nån större utsträckning och jag har sparade sedan tidigare, och pension sparar vi till så det räcker ändå.
Jag får väl ut 8 000 eller så tror jag. Kan vara före skatt också, jag har inte kollat så noga. Som tur är har vi makens inkomster också.
Jag lägger föräldraledigheten på fredagar för att på så sätt kunna ta ut dagar även lördag-söndag, och det gör att barnen går i princip hela dagar på förskola/skola/fritids mån-tors, och sedan är yngsta ledig från fsk på fredagar, medan sexåringen bara går i skolan och ingen fritids. De är överlyckliga över att vara tillbaka på fsk/fritids, eftersom treåringen inte varit på fsk sedan i början av oktober, och storasyster inte fått gå på fritids på lika länge. Hade det inte varit för att det är deras explicita önskemål att gå på fsk/skola så hade jag kanske inte gjort det här, men nu blir det en utmärkt lösning för alla.
Sexåringen grät under andra halvan av hösten, när hon inte längre fick vara på fritids, eftersom precis alla hennes kompisar är på fritids. Det finns således ingen att leka med om eftermiddagarna när hon varit hemma. Treåringen var nöjd hemma rätt länge, men någonstans i december började hon knorra om att hon minsann ville tillbaka till förskolan (där hon inte hade varit sedan början av oktober, eftersom vi tog ut henne helt p g a risken för RS-virus för bebisen). Hon ville träffa sina kompisar och inte bara vara hemma och träffa mamma hela dagarna.
Jag har full förståelse för att man som föräldraledig ska umgås med sina barn. Samtidigt tycker jag att det är kategoriskt att säga att alla barn mår bättre av att vara hemma, och att man som förälder inte vill vara med sina barn för att det är på förskola/fritids. Det hade varit skillnad om treåringen istället hade varit 1,5, för då har de inget större behov av kompisar och det sociala med andra än föräldrarna. Men vid 3,5? Jodå, hon har behov av annat. Och sexåringen, som är en supersocial varelse precis som sin far, ska vi inte prata om…
Jag har helt och hållet för avsikt att klara av kurserna, så att jag avslutar våren med mer kunskap (och fler poäng…).
Har redan delat den här på Twitter, Facebook, Instagram och TikTok, meeeen den måste ju finnas här på bloggen också — framsidan av min bok! 1 mars är det planerat boksläpp, efter år av skrivande och redigerande. Som tur är går bok 2 fortare, annars hade folk fått vänta 12 år på del två i serien och så kan vi ju inte ha det.
Mer information finns på www.camillavavruch.com, men jag lär fortsätta skriva lite om det här också. Skulle du vilja följa mig mer där så finns det en sign-up för mitt nyhetsbrev.
Innan jul stals min cykel. Jag har haft min elcykel i 1,5 år och på jobb ställer jag den inomhus, hemma i vårt öppna cykelförråd, låst med ett tjockt, av cykelhandlaren rekommenderat kedjelås.
Inte hindrade det tjuvarna.
Det hade snöat, så när jag på morgonen kom ut för att ta cykeln syntes det fina spår i snön av både skor och cykeldäck.
Suck.
Det var dels känslan av att de tagit något som är mitt. Svordomar. Och sedan… allt meck som följer på det. Polisanmälan, försäkringsanmälan, leta upp information om hur mycket cykeln (och barnsitsen, och låset) kostade när de köptes in och vad de kostar att köpa nya nu, ramnummer, med mycket mera. Och sedan beställa ny cykel eftersom det inte funkar något vidare att vara utan cykel.
Och sedan ringde polisen, dagen efter, och meddelade att de hittat cykeln, till allas vår chock. What, liksom? Var den inte på väg utomlands? Nej, den stod i en cykelkällare i andra änden av stan, och någon uppmärksam person hade noterat dess närvaro och att den inte brukade stå där.
Så maken fick åka iväg och hämta den.
Därpå följde att meddela försäkringsbolaget att vi fått tillbaka cykeln, men med diverse skador (batteriet bortryckt, och det kan bara tas bort med nyckel egentligen, barnstolen borta, cykellåset uppklippt). Jag fick också avbeställa den nya cykel jag redan beställt. Cykeln fick vi ta till reparatören och de fick lämna in underlag till försäkringsbolaget och sedan informerade de hur mycket de tänkte betala ut och…
Ugh.
Sedan visade det sig att batteriet var restat (ihop med hela resten av världens varor för närvarande). Jag fick till slut tillbaka cykeln den här veckan. Nu ska vi montera en ny barnsits på den. Jag ska se till att varenda jäkla gång ta ut batteriet. Och hoppas att idioterna kan hålla fingrarna i styr.
Träligt är bara förnamnet. Några tusenlappar minus blev det ju också av det hela, och ärligt talat hade det varit enklare om polisen bara inte hade hittat cykeln. Jag är glad att det inte hände när jag jobbar åtminstone — med ett spädbarn används cykeln ytterst begränsat, till skillnad från när jag jobbar och cyklar varje dag.
Det är på det hela taget en erfarenhet jag kunnat vara utan.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
