18 10 2018 | Allmänt, Lär mig mer |
Kan ju inte hävda att det här är från senaste veckan, men här är några bloggar och poddar som haft extra spännande inlägg/avsnitt på sistone.
Poddar
- Fondpodden har gjort ett ensamavsnitt (tidigare har det varit intervjuer i varje avsnitt) om att hitta bra fonder med petrusko. Petrusko går igenom fondkollen och fondfaktablad för en guide på hur man hittar bra fonder. Pedagogiskt och lugnt.
- Investerarens podcast har en trevlig bonusepisod med Carl Armfelt från Robur Ny Teknik. Kanske för att det är en fond jag äger, men ett spännande samtal att lyssna på i alla fall.
- Rika Tillsammans poddar med Niklas ”Investeraren” Andersson. Ett lite mer personligt samtal med Investeraren, som dock gör sina tiominutersutsvävningar även här.
- Engelska podden av BBC kallad This is Capitalism har ett avsnitt från 4 oktober kallat ”Insecure overachievers” som ger en spännande och skrämmande inblick i hur det är att jobba högt upp i engelska finansvärlden.
Blogginlägg
9 10 2018 | Allmänt, Spara pengar |
Den frågan, hur mycket TV tittar du på, ställde jag till mig själv för familjens räkning för ungefär ett år sedan. Då satt vi med ett TV-paket via Canal Digital för 269 kr/mån, Cmore för 359 kr/mån, HBO för 89 kr/mån och Viaplay för 99 kr/mån (de har sedan dess höjt till 109 kr/mån). Totalt sett alltså 816 galna kronor på TV! Helt bedrövligt.
Vårt TV-tittande består i princip av att äldsta dottern tittar på några barnserier 1-2 timmar per kväll, oftast mer i bakgrunden än något annat eftersom hon tröttnar på att sitta still. Jag och maken tittar på någon serie då och då, men inte varje kväll. Maken följer SHL-hockeyn, därav Cmore-abonnemanget. Vanlig TV tittade vi på, framför allt maken slötittade på en del realityserier.
Jag började med att pausa vårt TV-abonnemang hos Canal Digital för att se om det skulle märkas. Det gjorde det inte. Makens slötittande blev istället slösurfande på mobilen, eller aktivt lekande med dottern, så det gjorde ju antingen ingen skillnad eller blev en bättre aktivitet. Nyheterna kollar vi sällan på, men kan vid behov ses via SVT-playappen, som kan castas utan problem till TV:n. Efter ett halvårs paus sa jag upp abonnemanget helt och hållet då vi ändå inte märkt någon skillnad.
Nästa punkt var streamingtjänsterna. HBO hade vi enbart för att vi tittade igenom Game of Thrones, och så snart vi hade sett igenom den sa vi upp det abonnemanget också.
I samband med att vi började investera i Trine skaffade vi ett kreditkort via Coop (eftersom de inte har något valutaväxlingspåslag) och Coop-poängen kan bytas in mot Viaplay. I nuläget betalar vi bara ungefär hälften av årets månader, resten går på Coop-poäng.
Cmore stänger vi av under hela den tid (ca 4 mån/år) som det inte är hockeysäsong. Tyvärr går det inte att komma åt SHL-matcherna via något annat än Cmore, så det är inte så mycket att göra åt det.
Totalt sett betalade vi för ett år sedan 9 792 kr/år för TV. Idag är vi en bra månad (sommar så ingen hockey, Viaplay betalt via Coop) på 0 kr, och en ”dålig” månad kostar det 458 kr – fortfarande mycket, men nästan halverat mot förra året. Total årskostnad med 6 månader Viaplay (654 kr) och 8 månader Cmore (2 872 kr) är 3 526 kr, dvs 36% av det vi betalade för ett år sedan. Hade jag fått välja hade det bara varit Viaplay, men ibland får man ju investera i makens välmående, och han älskar sin hockey…
Hur har ni löst TV-tittandet?
3 10 2018 | Allmänt, Investeringar |
Finanstwitter (sök t ex på #pratapengar för att hitta folk om du är ny) är roligt att följa, och bland ämnena som diskuteras finns ju alltid hela är-vi-på-väg-mot-en-krasch-eller-en-större-sättning. Det spekuleras fram och tillbaka om det är dags nu, om ränteläget och bostadspriser och fallande svensk krona och allt det andra som hänger samman med de där sammanlänkade faktorerna, om det gör att vi är på väg mot ”bostadskraschen” (efter IT-kraschen och finanskraschen).
Att gemene man ger sig in på börsen ska ju vara någon slags tecken på att Slutet är nära. ”När taxichaffisen börjar snacka aktier,” muttrar de mer insatta på börsen och tycker att då ska man dra öronen åt sig. Det är det här med att det dräller in nytt folk på såväl finanstwitter som Avanza och Nordnet (det tog Avanza 44 mån att gå från 0 till 200 000 kunder, men från 600 000 till 800 000 tog 6 kvartal enligt denna tweet – visst är det alltid svårare i början, men man kan ju också tänka sig att fler vill prova lyckan på börsen när det verkar som att det bara kan gå uppåt), Unga aktiesparare och Aktiespararna.
Och jag är ju en av de nya, så jag känner mig träffad varenda gång det där diskuteras.
Meeen sen tänker jag att mitt intresse för börsen föddes inte ur en haussning av börsen. Mitt intresse började ju faktiskt med en kreditkortsfaktura som var alldeles för hög, och det tog flera månader från det att jag började med mitt Exceldokument över våra utgifter, tills jag började titta in på makens Avanza, och ytterligare ett tag innan jag kände mig kunnig nog att göra några förändringar på mitt eget Avanzakonto, eller föreslå förändringar på hans. När jag väl gjorde det var det väl snarare så att jag tyckte vi borde växla över till en del fonder och ”säkrare” aktier än de maken hade investerat i, snarare än att jag hoppade på någon het trend som Bitcoin eller cannabis.
Jag kan väl inte säga att jag ser fram emot någon större sättning (som ju är mer sannolik än en krasch, har jag lärt mig via poddar), men det kommer att bli intressant att se hur jag reagerar. Mina regler för köp och sälj har börjat ta form ordentligt, men jag har bara varit med i uppgång så vi får se om det håller när alla siffror blir röda. Jag hoppas det, så att jag inte blir den typiske in-på-toppen-ut-på-botten.
1 10 2018 | Allmänt |
Numera förespråkar jag allt mer att inte shoppa nytt om man inte måste, både för miljöns skull och för plånbokens. Mer prylar är inte vad världen behöver, och inte mitt hem heller. Städandet av befintliga prylar tar redan alldeles för mycket tid… (Vilket är varför jag skriver det här på en typ sex år gammal Ipad som snart inte orkar mer.)
Men ibland måste man ju, och då är det bra om man kan göra det så billigt som möjligt.
En del förespråkar siter som Pricerunner, men jag tycker rätt ofta att de inte alls hittar de bästa erbjudandena, så förutom för typ teknikprylar brukar jag inte använda dem.
Något jag använder desto mer är Refunder, Cashbacker, Cashbackshopping, BonusWay och MyBonus. De har samma princip allihopa, vilket är att de ger en viss procentuell återbäring på ditt köp. Affärsidén är att siten, t ex Refunder, egentligen är som en gigantisk reklamsite med reklamlänkar, och de ger dig en del av det de får in på att du klickar via deras hemsida.
Jag brukar kolla samtliga för att se vilka som har bäst erbjudande på just den site jag vill köpa varan från. På större köp, såsom mobiltelefoner, kan det bli flera hundralappar om det är en dyr mobil och en site med vettig ”cashback”. Även på mindre köp med små procentsatser är det ”många bäckar små”-principen som gäller. Total återbäring för mig på Refunder, som är den jag använder oftast, är över 2 000 kr vid det här laget!
Går du via mina länkar får både du och jag lite extra när du handlat – win-win för oss båda!
För att göra det tydligt:
Refunder: 50 kr till dig, 100 kr till mig när du handlat för minst 100 kr (inom 45 dagar från registreringen)
Cashbacker: 50 kr till mig när du handlat för minst 100 kr
Cashbackshopping: 50 kr för oss båda när du fått 10 kr i uttagbar cashback
BonusWay: 50 kr i bonus till dig, 50 kr till mig
MyBonus: 50 kr i välkomstbonus för dig och jag får 10% av den totala årsåterbäringen på det du handlar
Reward Network: ingen välkomstbonus, men man tjänar pengar om man värvar någon (jag får % på återbäringen du får, och värvar du får du i din tur % på vad de handlar)
Använder du någon cashback-site?
26 09 2018 | Allmänt |
Under Black Friday förra året, detta shoppinghysterins toppdag, köpte jag en glassmaskin som funkade med vår KitchenAid. Jag gillar ju att göra tårtor och baka och sånt, så varför inte? Glass är ju supergott (det står för min del högre i kurs än tårtor och andra bakverk).
Sedan kom den varmaste sommaren i mannaminne – horribelt att vara gravid i, kan tilläggas – och jag gjorde massor av glass.
Not.
Jag packade inte ens upp den ur kartongen i källaren. Där stod den, som ett dåligt samvete för de 999 kr den kostat.
I början av september bestämde jag mig för att skicka tillbaka den. Den var köpt via KitchenTime, och de har en trevlig returpolicy på ett helt år. Jag fick betala frakten tillbaka, 49 kr, men de var verkligen supersmidiga med returen, inte minst eftersom jag tappat bort mailet med ordernumret. Det var inget problem, jag skrev till deras kundservice och de letade upp numret och sedan var det bara att fixa returen.
Jag misstänker att de kan ha ett års fri retur eftersom folk i allmänhet inte gör så här. Har något stått i källaren i nio månader så kommer man liksom inte att skicka tillbaka det, det är för bökigt att hålla på med. Dessutom verkar många tycka att det är svårt att släppa något som är inköpt. Därmed kan företaget stoltsera med en generös returpolicy som inte kostar dem särskilt mycket i verkligheten (jag har inga siffror eller belägg för det, jag bara misstänker att det är ungefär så).
De 950 kr ”extra” (de är ju redan borträknade sedan länge) investeras givetvis.
23 09 2018 | Allmänt |
En för de flesta betydande utgiftspost är försäkringar av olika slag. Hemförsäkring, bilförsäkring, personförsäkring, sjukdomsförsäkring, djurförsäkring, livförsäkring, barnförsäkring, försäkringar på diverse prylar, och så vidare i all oändlighet i princip.
Ett par månader efter att jag började sätta mig in i vår ekonomi satte jag mig ner och gick igenom alla våra försäkringar. Med tanke på att jag aldrig gjort en liknande genomgång tidigare, inte heller maken, var det inte särskilt förvånande att jag upptäckte att vi hade flera onödiga försäkringar.
Så vad var det som rök?
Vi hade bland annat id-skyddsförsäkringar. Det låter ju bra, i denna tid av id-kapningar. Men det visade sig att det skyddet som erbjöds i den specifika försäkringen redan finns i hemförsäkringen, så det var ju meningslöst att betala ytterligare pengar för det. Vi hade också en olycksfallsförsäkring som på samma sätt redan fanns i en större sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Jag tittade även på kostnaden för olika försäkringar, och när tiden kom för att förnya bilförsäkringen bytte jag bolag till ett billigare men med samma skydd. (Dock fick jag lära mig att bilförsäkringen måste stå på den som äger bilen, vilket i vårt fall är maken, så även om det var billigare med mig på försäkringen så funkade inte det…)
Totalt sett blev det 5 000 kr mindre ut i försäkringar varje år när jag var färdig. Inte illa för en dryg halvtimmes genomgång. Pengarna går nu istället till investeringar.
Sedan kan man diskutera behovet av försäkringar, vilket jag sett i andra bloggar. Om man till exempel istället för att betala några tusenlappar om året i barnförsäkring sparar och investerar dessa pengar, så har man ju en garanterad summa när barnet fyller arton, istället för en barnförsäkring som förhoppningsvis aldrig faller ut.
Vi har ändå valt att ha barnförsäkringar för båda barnen, dels för att vi köpte en försäkring för äldsta barnet innan vi börjat fundera i dessa banor och dels för att det någonstans känns som att utmana ödet att inte ha barnförsäkring. Och vi sparar till dem också, så det är inte ett antingen-eller. Men det är något att fundera på, för ränta-på-ränta-effekten av att spara ett par tusen om året blir ändå rejäl över en nästan tjugoårig period.
Hur gör ni med olika försäkringar? Vad har ni och vad rationaliserar ni bort?
