Nu kör Revolut en drive igen där du får ett kostnadsfritt kort och jag får 110 kr för att värva dig (sedan kan du värva andra!). Jag och maken använder Revolutkortet när vi lämnar Sverige, eftersom det inte har några växlingsavgifter och inget påslag vid uttag. Det har fungerat fantastiskt bra på de resor vi hittills varit på (USA, Barcelona, Kanarieöarna) och därför rekommenderar jag det varmt.
Appen för kortet är en grym app som får en att förstå hur efter storbankerna är med sina appar. Vill du tillfälligt stänga ner kontaktlös betalning, swipebetalningar, bankomatuttag, eller onlinetransaktioner? Bara gå till PIN-kod och säkerhet och ändra efter behag. Med platsbaserad säkerhet ser appen till att telefonen och kortet är på samma plats, annars nekas betalningen. Varje gång du drar kortet kommer det upp ett meddelande i din telefon om att kortet dragits och hur stort beloppet är, så skulle någon stjäla dina kortuppgifter märker du direkt när de börjar använda det. Säkerheten känns således väldigt hög. Du kan också låsa kortet tillfälligt och sedan låsa upp det igen.
Man får dessutom ett ”virtuellt kort” att använda online om man så vill, med egna kortuppgifter.
Kortet är ett debitkort, alltså inga krediter (än så länge). För över så mycket pengar du vill ha på kortet, eller ha automatisk ”top-up”.
Vi tycker som sagt att kortet funkat perfekt när vi varit utomlands, just med tanke på avsaknaden av växlingsavgifter och uttagsavgifter (som annars kan gå på uppåt 2%, vilket blir en del). Jag har inget annat än gott att säga om kortet. Vi har gratisvarianten, kanske ska tilläggas – det finns också betalvarianter med extra förmåner men de har vi inte testat.
Är det någon som är intresserad av att skaffa Revolutkortet så kan ni göra det via den här länken.
Följ länken och registrera dig
Bekräfta din identitet med ett foto-ID eller selfie (den svåraste delen, vi fick dra fram passen, men de kanske har förenklat nu)
Sätt in pengar på kontot via banköverföring eller kort i ditt namn
Jag funderar fram och tillbaka på hur mycket jag ska sikta på att skriva här på bloggen. Jag tycker det är jätteroligt, men det är så mycket här i livet som är roligt: att vara med mina barn, vara med min man, hänga med kompisar, göra fotoböcker, skriva på min roman, träna… Det är mycket jag vill hinna med på dygnets alldeles för få timmar. Eftersom allt som inte är ”vara med mina barn” dessutom i princip behöver hända när barnen sover är det i runda slängar två timmar varje dag mellan det att äldsta dottern somnat och jag själv däckar så är det mycket som ska hinnas med.
Balans är det allra viktigaste för mig i livet just nu: balans i arbetet, i tiden med familjen, och inom mig själv. Jag vill inte hetsa runt och upptäcka att åren gått och barnen är stora och jag vet inte var tiden tagit vägen. Tiden går fort nog som det är.
Så nu tänker jag sikta på ett inlägg på måndagar och ett på torsdagar. Jag har testat att ha varannan dag, och att ha tre dagar i veckan, men jag gillar inte ojämnheten i att helt plötsligt inte ha tid att skriva på ett litet tag och så blir det fullständigt stopp. Med två dagar i veckan kommer jag (förhoppningsvis) kunna fortsätta skriva intressanta inlägg som ger något till er. Det blir ett jämnare flöde då. Ibland blir det säkert något extrainlägg, men två dagar i veckan är min plan. Det är också så jag kört de senaste veckorna.
Har ni några önskemål om något ni vill höra mer om? Skriv gärna i kommentarerna, inspiration uppskattas!
För ett par veckor sedan började jag åter jobba (60%, man vill ju inte jobba ihjäl sig!) och en av de första dagarna hade jag en person i femtioårsåldern på besök. Hen beskrev besvär med ökade irritationsnivåer, huvudvärk, tryck över bröstet som kunde komma i vila men sällan vid aktivitet, försämrad sömn och nedsatt koncentrationsförmåga. Även om vi kollade av prover och status så blev det snabbt uppenbart att det handlade om en stressad person vars kropp sa ifrån. Hen jobbade med ett ganska tungt fysiskt arbete, visserligen bara fyra dagar i veckan men i gengäld betydligt längre pass, så i slutändan blev det vanliga 40 timmar.
Hen var ensamstående, vuxna barn, och bodde själv. Nu gick vi inte in så mycket på exakt var och hur hen bodde, men jag har svårt att tänka mig att det var något spektakulärt boende, och hen beskrev inga dyra fritidsaktiviteter eftersom hen var för trött för att göra något alls under sina lediga dagar.
Som rätt ofta med denna typ av patient (numera) kom jag in på hur det skulle vara att gå ner i arbetstid.
”Hur skulle det vara att jobba 75% istället för 100%?” frågade jag. ”Hur skulle det kännas? Skulle det funka ekonomiskt?”
Hen stirrade på mig som om jag hade två huvuden. ”De skulle vara bra men det skulle aldrig funka med ekonomin.”
Och då blir jag så väldigt, väldigt nyfiken. Det här är en vuxen människa i ett arbete som jag skulle tro ger typisk svensk snittlön eller lite över det. Hen var inte typen som gillade att resa. Omkostnaderna som ensamstående utan barn hemma torde kunna vara väldigt låga. Eller? Hur kan en person som denna inte ha alla möjligheter i världen att gå ner i arbetstid?
Vi hade en lång diskussion om att skapa luft i livet. Om att kunna ta hand om sig själv så att man håller på sikt, istället för att gå mot sjukdom och för tidig död för en anonym arbetsgivare som bara kommer ersätta henom med näste man till slakt. Hen tittade på mig som om jag pratade grekiska av och till, men vi tittade på viktigtpariktigt.se och hen fick själv läsa att alla hens symtom var stressymtom.
Proverna var mycket riktigt helt felfria, liksom EKG och annat vi kollade.
Jag hoppas hen kan ta till sig av vårt samtal (även om jag efter många liknande tidigare samtal inte har så stora förhoppningar).
Visste ni att det går att dra av 25% för gåvor till välgörenhet? Jag visste det inte förrän i förra veckan, när Barncancerfonden skickade ut mail för att berätta om det.
Tydligen är det nytt sedan 1 juli 2019 att man får en skattereduktion för gåvor som skänks till ideell verksamhet som ”bedriver social verksamhet eller vetenskaplig forskning”.
Den som har fyllt 18 år och har skänkt minst 2 000 kronor under ett år får dra av 25 procent av det skänkta beloppet. De enskilda pengagåvorna får inte vara mindre än 200 kronor för att vara avdragsgilla.
Totalt får man tillbaka max 1 500 kr om året och ska man kunna dra av så mycket måste man ha skänkt totalt 6 000 kr under året. Mer än så får man inte tillbaka.
Vi skänker pengar till två organisationer (Barncancerfonden och MS Forskningsfonden) och kommer kunna utnyttja den här skattereduktionen, så det är ju trevligt. Har man en viss summa pengar man skänker kan man ju faktiskt öka sin gåva med 25% och att det ändå kostar lika mycket för en själv i slutändan.
I slutet av varje avsnitt av Choose FI får gästerna svara på frågorna i ”The hot seat”, däribland frågan om vilket som varit deras största finansiella misstag. Eftersom det är osannolikt att jag någonsin kommer intervjuas på Choose FI ska jag fundera på den frågan här.
Så vad är mitt största finansiella misstag?
Ett enkelt svar är att jag börjat sent med att ta tag i ekonomin ordentligt, sätta mig in i hur man investerar på ett bra sätt och bli en partner till maken även i det ekonomiska.
En mer intressant diskussion är min juristutbildning. Jag har diplom från två långa universitetsutbildningar – juridik och medicin, 4,5 respektive 5,5 år – på väggen (och ytterligare kurser, så totalen på universitetet är elva år, plus ett år naturvetenskapligt basår). Detta har uppenbarligen kraftigt förskjutit min väg mot FI, eftersom jag under denna period inte haft några större inkomster och därmed väldigt lite sparande. Och eftersom tid är avkastning är ju det sämsta man kan göra ekonomiskt att inte börja tidigt.
Så ekonomiskt är elva år på universitetet helt åt skogen.
Rent personligt kan jag växla fram och tillbaka angående min juristutbildning. Å ena sidan är det bortkastat eftersom jag inte använder den – å andra sidan är juridik aldrig något dumt att kunna, och dessutom möjliggjorde den att jag skrev 1,9 på första försöket på högskoleprovet och därefter hade tillräckligt med tro på mig själv för att klara läkarprogrammet.
Det allra bästa hade givetvis varit att jag varit nöjd med att vara jurist och därför jobba som det. Jag var 24 när jag var klar med juridiken och löneutvecklingen som jurist är ju helt okej den med. Då hade jag haft ytterligare ett gäng år att tjäna, spara och investera pengar.
Men jag hade alltid gått och undrat hur det hade kunnat vara. Alltid fortsatt drömma om medicin. Jag hade inte träffat min man, inte fått mina barn.
Så medan det var ett finansiellt misstag att först läsa juridik och sedan läkare, så har jag svårt att se det som ett misstag i det stora hela.
Jag har några större saker på to-do-listan för 2020.
Jag ska, till slut, släppa min bok. Elementalerna, en roman jag skrivit på i flera år, blev egentligen i stort färdig 2016 men sedan har jag av mestadels feghet inte gett ut den. Det är lite lagom skrämmande att lämna ut sig själv så mycket som det är att ge ut en egen skönlitterär roman. Boken är i fantasygenren, om en sjöjungfru och en flicka som förlorar sina vingar i en storm.
En av många bilder jag ritat för min bok...
När en Moira, en prinsessa från ett land uppe bland molnen, träffas av en blixt som bränner bort hennes vingar räddas hon av en Nerida, en kvinna från vattnet som bor i en stad långt under ytan. De börjar inte som vänner, men när de ger sig ut på jakt efter något sätt att återställa Moiras vingar tvingas de börja lita på varandra. Resan blir lång och farlig, och de möter både vänner och fiender på vägen…
Så den ska jag ge ut under 2020. Egenugtivning blir det. En gång i tiden fick jag den accepterad till ett förlag, men det förlaget la ner och nu vill jag få ut den. Det är dags.
Dessutom ska jag ge ut en liten kort bok om studieteknik på läkarprogrammet som jag skrivit, baserad på mina föreläsningar om ämnet. Det blir en e-bok.
Jag brukar sällan – aldrig – ge några nyårslöften, men det här året ska jag faktiskt göra det, och det är kopplat till ovanstående. Dels att ge ut böckerna, men också att ha ett mål om att skriva 500 ord varje dag. Det behöver inte vara skönlitterärt, utan kan vara blogginlägg eller något annat jag vill skriva, men skriva. Varje dag. Det blir en utmaning, inte minst med två barn och allt annat som finns i livet, men skulle jag hålla mig till det så skulle jag under året skriva 183 000 ord. Min roman är 115 000 ord, som jämförelse.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
Läs mer på 
