Så efter att ha sett tillbaka på 2022 års resultat, vad är då målen för 2023?
Man kan säkert orda om huruvida man ska sätta upp en massa mål till höger och vänster, men jag tycker det är bra. Jag gillar att konkretisera för mig själv och kunna följa upp både under tiden och efteråt. I början av året sätter jag och maken våra privatekonomiska mål för året, och sedan har jag givetvis egna, personliga mål också.
Privatekonomiskt
Det huvudsakliga målet för året är att betala av huslånet i augusti när det annars ska läggas om. Efter att ha åtnjutit superlåga räntor (just nu 1,07% bundet i 2 år) sedan vi först tog lån för att köpa förra huset är räntorna nu avsevärt högre, och vi har ingen lust att betala till bankernas vinster. Det är heller inte så att avbetalningen kommer tömma våra börskonton, utan det kommer fortfarande finnas en fin kudde där. Det kommer göra att vi frigör många tusenlappar i månaden som annars hade gått i ränteinbetalningar, men framför allt kommer det bli en riktigt skön känsla. Vi inser att det inte nödvändigtvis är det bästa på lång sikt utifrån ett optimeringsperspektiv, och att det finns en alternativkostnad då samma pengar skulle kunna få jobba på börsen, men faktum är att vi då äger allt vi har fullt ut och det blir riktigt nice.
Målet om minst 40% sparkvot kommer kvarstå, och det borde gå fint för året. Det finns några ”skakigare” månader då maken går på föräldraledigt två månader under våren, och under sommaren kommer vi få saxa eftersom vi inte har förskoleplats till mini förrän i augusti, men utöver det har vi dubbla löner igen.
Börsmässigt får vi se om vi sätter något mål. Det känns lite efter de senaste åren att det inte spelar så stor roll. Rasar börsen som den gjorde det här året kommer det gå ner, skjuter det i höjden som under 2021 kommer det gå upp. Vi kommer fortsätta stoppa in pengar där när vi har betalt av huset.
Vi har satt ett nytt mål för utdelningar, men det blir lägre än 2022 eftersom vi kommer ha sålt av en del för att betala av huslånet.
Hus och trädgård
Under våren kommer vi att lägga om taket och sedan få upp solceller. Taket är i behov av att göras om, och den ultimata tidpunkten att sätta upp solceller är när det är nylagt (för då borde vi rimligen inte behöva göra om taket innan solcellernas livstid är slut). Detta kommer dra ner elräkningen, vilket är bra eftersom vårt bundna avtal går ut i början av hösten.
Jag har stora drömmar om att odla en hel del av våra egna grönsaker nästa år. Redan året som gick blev det riktigt bra skörd av vissa saker (grönkål, morötter, sockerärtor, zucchini) och till nästa år ska det bli mer. Vi har anlagt nya odlingsbäddar och det ska bli så kul att fylla ut dem! Dessutom läser jag på om insekter och avser odla en hel del blommor för deras skull. Jag hoppas också att de perenna bärbuskar vi satt ger mer avkastning – redan under året fick vi massor av blåbär, men jag hoppas att även hallon, havtorn (som vi tog som sticklingar från gamla huset), vinbär och björnbär (också sticklingar från förra trädgården) ska börja ge oss bär. Fruktträden vi satt kommer väl ta ett par år till, liksom sparrisen (som jag avser sätta fler av!).
Personliga mål
Jag ska disputera. Det fyller mig med rätt mycket ångest, men det ska bli otroligt skönt när det är gjort. Exakt fem månader kvar.
Jag kommer fortsätta arbeta deltid, då jag inte har något som helst intresse av att jobba fem dagar i veckan och bara träffa mina barn mellan 17 och 19 på kvällen plus helger. Under våren kommer det bli tre dagar i veckan på vårdcentralen och två dagar forskningstid, de senare med vår yngsta hemma eftersom vi inte har förskoleplats till henne, medan de stora får vara kortare dagar på skola/fritids och förskola. Under tiden maken är hemma heltidsföräldraledig i mars-april kommer jag jobba heltid för att jag randar mig på akuten och där är heltid inte riktigt heltid (det är drygt 36 h/v), och dessutom är passen inte 8-17 utan väldigt varierande, så det blir bra. Jag gillar akuten.
Jag vill ge ut två böcker i serien The Elemental Saga. Tvåan, trean och fyran är alla skrivna, men behöver nu redigering. Jag vill också komma igång med marknadsföring av böckerna, vilket jag avvaktat med tills jag haft fler böcker ute. Förhoppningsvis har jag också tid att skriva mer, jag har två idéer jag skulle vilja låta få spelrum nu när första serien är färdigskriven. Som alltid är det en spännande balans att försöka hinna med skrivandet bland alla andra åtaganden jag har, men det är samtidigt något som ger mig otroligt mycket och därför vill jag lägga tid på det. Målet för min författarmailinglista sätter jag till 1000 personer (den är just nu på drygt 400), och jag hoppas sälja 100 böcker (i valfritt format) under året för den skönlitterära delen, och lika många av Plugga bättre.
Jag ska prioritera upp träningen så att jag kommer iväg och tränar på gym regelbundet, utöver att gå och dansa en gång i veckan vilket jag gjort hela hösten och fullkomligt älskar. Med mitt friskvårdsbidrag 2022 köpte jag årskort dels på det gym som ligger allra närmast oss, och dels det som ligger i källaren på sjukhuset eftersom jag kommer vara där på randning under ungefär sex av årets månader och då kan passa på att träna i samband med mina arbetspass.
Jag vill läsa minst 30 böcker under året. Vi får se om det blir så, eller om det kommer dala när jag inte är hemma lika mycket. Förmodligen. Det har getts stora möjligheter att lyssna på ljudböcker under 2022 i och med alla promenader, och de kommer bli färre när jag jobbar tre till fyra dagar i veckan. Men mål får jag ju sätta ändå.
Gott nytt år! Så var det dags att lägga ytterligare ett år till historieböckerna. Efter att 2020 var året då pandemin greppade världen, och 2021 hade förhoppningarna om att det skulle vara Covid-fritt (det blev det ju inte), så hade vi nog alla högre förhoppningar om det här året än det utföll. Ryssland anföll Ukraina, börsen backade, inflationen skenade, el är för de rika, och drivmedel likaså. Inte direkt vad någon av oss hoppades när Covid-hysterin till slut dog ner.
Positivt under året i världen? Världens stöd för Ukraina har varit enormt. Covid är inte längre så hysterisk och nu verkar åtminstone Sverige i alla fall klassa Covid som i princip vilken annan luftvägsinfektion som helst (denna slutsats drar jag av att man nu slutat provta även sjukvårdspersonal, och rådet är istället att stanna hemma vid symtom, vilket ju är hur vi hanterar andra infektioner). Ett malariavaccin har tagits fram och den första vaccinationskampanjen är igång. Det har bara 30% skydd mot allvarlig malaria hos barn, men det är betydligt bättre än 0% skydd. Korallen i Stora barriärrevet har mer levande korall än på 36 år. Vi bytte från rödgrön röra till en högerregering, vilket jag tycker är bra även om runt halva Sveriges vuxna befolkning inte tycker det. Sverige tog hem 18 medaljer i OS i Peking.
Så ja, det finns väl en del positivt ändå.
I vår familj?
Målen för året
Negativt var att vi inte klarade vårt sparmål (nådde 85% av det i kronor uppsatta sparmålet) och vi klarade inte heller målet om en sparkvot på 40% (nådde 36,6%). Å andra sidan berodde det på att jag fick en massa tid med vår yngsta, eftersom jag var hemma med henne på heltid, och det är ju värt mer än pengar. Under hela våren levde vi på i princip en lön och lite pengar från Försäkringskassan (jag pluggade för att optimera så att de större barnen fick vara på förskola och fritids), och eftersom vi samtidigt renoverade hemma tog det det mesta av inkomsterna. Värsta månaderna var mars och april då vi faktiskt gick några tusenlappar minus, och då är det himla skönt att ha ett stort sparande att luta sig mot.
Bästa sparmånaden ser ut att bli december då vi ligger på 68% sparkvot, följt av november med 64% sparkvot. Under hösten har jag dock jobbat två dagar i veckan, vilket givetvis ger högre inkomster (även om maken då varit föräldraledig en dag i veckan och därmed minskat sin inkomst).
Vi uppnådde också vårt utdelningsmål med nöd och näppe, men det gick.
Översikt över privatekonomin under 2022
Våra huvudsakliga inkomster kommer från lön och Försäkringskassan. Utöver våra löner och Försäkringskassan har vi även tagit ut en del pengar från företaget för utlägg som vi betalar med våra vanliga privatkort, och sedan har det varit en del ”övrigt” såsom gåvor till födelsedagar, cashbackutbetalningar/återbäring från företag, och tårtor jag sålt. Under året har jag sålt begagnat för 11 300 kr.
En av de två största kategorierna var boende. Där finns lån, Tekniska verken (el, sophämtning, fjärrvärme och vatten), städning varannan vecka, larm, samt renoveringskostnader. Kostnaderna för väggen som maken och svärfar byggde under våren för att skapa två barnrum av ett jättestort sovrum (23 m2, vem behöver det som sovrum?) ligger således här.
Uppbyggnad av vägg för att dela av det stora sovrummet till två barnrum a ca 11 m2 vardera.
Mat och transport tog lika stor del vardera. Gällande mat snittade vi 5 500 kr i butik och 1 950 kr på utemat, vilket är något högre än jag skulle önska men samtidigt är vi numera fem personer i familjen, vi köper bara ekokött (och det avsevärt mer sällan än vi tidigare köpt och ätit kött), och jag och maken tycker om att äta bra mat på restaurang när vi väl kommer iväg för att ha ”dejt”. Det märks en tydlig trend av att det blir en högre kostnad för mat under sommaren när vi alla är hemma, då vi gärna lägger pengar på t ex jordgubbar och annat färskt som finns då, än vi lägger under vår, höst och vinter. Jul och nyår är ett annat undantag, vilket jag tror att många känner igen. Våra matkostnader har jag skrivit mer om här.
Det har varit en del med bilen som behövt fixas, och sedan gör ju de där drivmedelspriserna sitt. Vi sålde Porschen under hösten, eftersom maken kom fram till att det finns en tid i livet för Porsche och nu är inte riktigt it. Vi kommer lägga pengarna till att betala av huset istället. Det gör i alla fall att nästa års transportkostnader kommer vara lägre.
Pallkragarna i juli
Trädgården är ett prioriterat område för oss båda och det har varit en hel del vi behövt och velat göra där för att få den att må bra. Vi får se om det blir lägre nästa år, det är en post vi båda tycker är viktig och poängen är ju inte mest pengar när man dör, utan att lägga pengarna på sådant som skänker värde.
Blåbärslandsanläggning.
Kläder. Totalt blev det 20 700 kr på kläder och skor över året, vilket således är ett snitt på 1 731 kr i månaden. Helt okej för en familj på fem, med tre snabbväxande barn. Jag håller nere kostnaderna genom att köpa begagnat i mycket stor utsträckning.
Jag har en kategori som heter månads- och årskostnader, för sådant som streamingabonnemang, förskole- och fritidsavgift, månadsgåvor till välgörenhet, linser, försäkringar (allt utom bilförsäkringen, som ligger under bil, bara för att den alltid har gjort det), med mera. En del är sådant det går att göra något åt (streaming, gåvor, etc) medan andra är avsevärt svårare (förskole- och fritidsavgift, till viss del försäkringar).
Övrigt var den enskilt största kategorin, med drygt 15%. Här hamnar helt enkelt allt som inte passar in någon annanstans, från pyssel till barnen, våra aktiviteter, teknikprylar, presenter, med mera. Här ingår också utgifter för min bok och diverse runtomkring den, vilket dock är utgifter som sedan täcks av mitt företag som har min bokutgivning som huvuduppgift. På samma sätt ligger det en del utgifter som har med mitt eller makens jobb att göra, som sedan (flera månader senare när regionens kvarnar malt färdigt…) betalas av jobbet. Övrigtkategorin blir således ganska stor.
Upplevelser
När helst jag funderar över om det är värt att lägga pengar på upplevelser säger pappa att Upplevelser kan ingen ta ifrån en. Maken har samma inställning. Och vi uppskattar upplevelser i vår familj. Så det här året har det blivit två resor utomlands med familjen, och under sommaren gjorde vi som vanligt och semestrade i Sverige. Har aldrig förstått poängen med att åka utomlands på sommaren, här är ju så fantastiskt fint då. Vi åkte till Öckerö och dess närliggande öar i Göteborgs skärgård, vilket var över all förväntan som semester. Vi hade en otrolig tur med vädret.
Jag och min bästa kompis åkte till London och såg Harry Potter and the Cursed Child, vilket var en fantastisk helg.
Harry Potter i London!
Vi har också besökt Kolmården ett gäng gånger eftersom vi har årskort och det är mysigt (men vi har bestämt oss för att inte ha årskort nästa år, då barnen tar det för mycket för givet, och då får de längta ett tag efter att få åka dit så blir det mer speciellt igen). I samband med att vi var i Göteborg var vi på Liseberg en dag. Barnen har också varit ett otal gånger på Leos lekland, där de också haft årskort (det tar betydligt längre tid att göra det värt att köpa årskort, nånstans runt 8-10 besök, än t ex Kolmården, men vi är där rätt ofta så det blir lönt).
Liseberg!
Här hemma har vi fortsatt upptäcka vårt nya närområde. Vi har två badplatser inom ett par minuters gångavstånd och använde dem frekvent (läs: dagligen, ibland två gånger om dagen) under sommaren. Det har också blivit mysiga promenader, och vintertid spolas en bandyplan till isrink så där får barnen öva skridskor, också inom gångavstånd.
Familj, hälsa, och utveckling
Vi har, tack och lov, fått fortsätta ha hälsan i behåll. Diverse förkylningar, höstblåsor, feberrundor, och annat som hör barnfamiljer till har givetvis kommit och gått, men på det stora hela har vi hållit oss friska, och vi hoppas att det fortsätter.
Maken och jag firade nio år som äkta makar. Nästa år blir det the big ten!
Jag har inte tränat så mycket som jag borde, det har varit en hel del annat som kommit före. Jag har dock gått väldigt mycket, genomsnittet ligger på 443 142 steg per månad (således knappt 15 000 steg om dagen, eller 5,3 miljoner steg över året!), eftersom jag i princip gått överallt med barnvagn. Gått och handlat, gått och lämnat och hämtat barnen, gått för att få lillan att sova. Jag har utmanat mig själv med hur många dagar jag kan låta bilen stå.
Under året har jag läst 47 böcker, många av dem i ljudbok medan jag varit ute och gått. Målet var 30 böcker. Favoriter var All Your Perfects by Colleen Hoover, Vinnarna av Fredrik Backman, A Good Girl’s Guide to Murder av Holly Jackson, The House in the Cerulean Sea av TJ Klune, Howl’s Moving Castle av Diana Wynne Jones, The Elf Tangent av Lindsay Buroker, och So this is Ever After av FT Lukens, ihop med Sara Bäckmos böcker om odling. Alla böcker och vad jag tyckt om dem finns på Goodreads.
The Lost Wings av mig!
Jag släppte min första roman, The Lost Wings. Den har sålt mer än de tolv ex som ca 50% av förlagsutgivna böcker säljer (enligt Penguin Random House), så yay, och finns att läsa via Kindle Unlimited, där ett gäng personer läst den. Den har fått bra recensioner och jag är väldigt stolt. Jag släppte också Plugga bättre, en bok om hur man just pluggar bättre på universitetet, vilken sålt betydligt mer utan att jag gjort minsta reklam för den.
Barnen växer så det knakar, och under året har de fyllt sju, fyra, och ett. Äldsta har börjat första klass, mellandottern håller på att lära sig läsa, och den minsta… tja, hon är en liten minitornado, som ettåringar är. I somras lärde sig mellandottern att både cykla, simma, och gunga själv (i den ordningen). Mini började gå några veckor innan hon fyllde ett, trots att hennes mamma tyckte att hon kunnat vänta med det lite till (de blir ju så snabba sen!).
Paw Patrol-chokladbollar till fyraåringens födelsedag.
Det blir avsevärt mindre stress för familjen när en person är hemma. Då kommer man inte hem klockan 17 efter att ha hämtat trötta barn på förskolan, och alla är hungriga och gnälliga och maten borde ha stått på bordet för en stund sedan. Istället har jag oftast kunnat ha middagen redo när maken kommer hem, och även morgnarna (då vi annars lämnar barnen innan kl 7 på morgonen) har varit lugna och behagliga. Sjuåringen går till skolan själv och jag vandrar de 100 metrarna till förskolan med fyraåringen vid halv nio. Mycket skönt på alla sätt.
Sammanfattning
Även om omvärlden inte varit någon munter historia har vi haft ett bra år. Privatekonomiskt inte det mest optimala, vilket det sällan blir när någon är föräldraledig, men för familjen desto bättre. Även om det varit slitigt i perioder, vilket det helt enkelt är med tre barn, så har det faktiskt, när jag tänker efter och tittar på det så här, varit riktigt bra.
Det här blev så långt att jag lägger målen för 2023 i ett annat inlägg…
Helt plötsligt går det ett tag utan att jag uppdaterar här. Det har varit så mycket annat. Hösten med all dess vardag, barn som ska till skola, förskola, beslut om huruvida den minsta skulle börja förskolan eller inte just nu (det blev inte, hon börjar i augusti istället). Maken jobbar på men är föräldraledig en dag i veckan, och då är jag tillbaka och arbetar på vårdcentralen, vilket är ett trevligt avbrott med vuxenkonversationer och att använda hjärnan.
Jag har skrivit min fjärde och sista bok i serien The Elemental Saga, och ska nu ge mig på att redigera de typ 260 000 orden uppdelat på de tre böckerna som ännu inte släppts, till en enhetlig berättelse samtidigt som varje bok står på lagom mycket egna ben. Är du nyfiken på första boken så finns den här, The Lost Wings.
Jag skriver också min avhandling, för att disputera nästa år. Hu.
Och så går jag en kurs på Luleå Tekniska Högskola i Kreativt skrivande, 30 hp, så det har varit lite skrivande för den också, även om det vore lögn att hävda att det är någon heltidskurs när man jämför med annat jag pluggat.
Så bloggen har hamnat på efterkälken, även om ekonomin inte direkt blivit mindre viktig på sistone. Snarare tvärtom, för de flesta.
Samtidigt har jag ett större lugn nu än när alla ”krisrapporter” började dimpa ner. Jag känner inte längre någon särskild oro, vi har bra koll på vår ekonomi, våra inkomster och utgifter, och vi har en plan för hur framtiden ser ut.
I augusti, när våra lån går ut, avser vi betala av våra huslån helt och hållet. Det är givetvis inte så att det nödvändigtvis är det ekonomiskt klokaste, för alternativkostnaden är säkert avsevärd vad börsen skulle kunna göra med pengarna över tid, men det kommer bli en helt fantastisk känsla att veta att huset är vårt, och alla tillgångar vi har i övrigt är våra utan förbehåll. Vi kommer heller inte tömma vårt börskapital för att betala av lånen, utan det mesta kommer finnas kvar. Men eftersom vi kan betala av dem är vi helt enkelt inte sugna på att ligga kvar och betala en massa ränta år ut och år in till banken. 1,07% var en sak, de nya räntorna en annan.
I vår blir det också nytt tak och sedan solceller. Vi gjorde det i vårt gamla hus, och det känns som ett vettigt sätt att hantera elpriser och -kriser. Än så länge har vi bundet elpris, men det håller i sig till början av nästa höst, sedan får vi se hur det blir.
Men utöver det så har vi ”urstarka” finanser om man ska låna förre statsministerns uttryck. Det gör att det inte spelar så stor roll om det gungar i ekonomin i övrigt. Även om vi detta år har gått med mestadels bara makens inkomst har vi ändå en sparkvot på 33%. Inte riktigt målet på 40% (det är första året sedan vi började sätta sparkvotsmål som vi inte kommer nå det), men ändå. Det är under ett år med rätt mycket renovering (bland annat bygge av vägg, byte av innerdörrar, med mera) eftersom vi flyttade till nytt hus och skapade nya sovrum till ungarna. Nästa år räknar vi med att det blir avsevärt mindre renovering, eftersom vi har som huvudfokus att spara pengar till låneavbetalningen, solceller och tak för att behöva ta ut mindre från börsen.
Pengarna vi samlar på hög har vi för närvarande på ställen med så hög ränta som möjligt, vilket framför allt är Lunar med (i skrivande stund) 2,25% upp till 1 050 000 kr (de har insättningsgaranti).
Även om vi har lägre sparkvot än vi haft tidigare år så är sparandet ändå den största enskilda posten i vår ekonomi, och ingen annan kommer i närheten (boende och övrigtkategorin är de två som kommer näst, med ca 15% vardera).
Vi fortsätter med svinnpåsar, mycket vegetariskt, och jag har blivit mycket bättre på hur olika typer av grönsaker och frukt ska paketeras för att hålla sig fräscha och fina över lång tid. Vi har dessutom utökat odlingsmöjligheterna kraftigt, så det kommer bli mycket mer egenodlat under nästa år. Många bäckar små.
Till nästa höst är vi dessutom helt tillbaka med dubbla löner. Jag kommer inte jobba heltid, det ser jag ingen anledning till, men jag kommer ju definitivt att jobba (dessutom med lönehöjning när disputationen är gjord!). Det blir bra för privatekonomin, även om det blir tuffare för ”livspusslet” inte minst i VAB-tider.
Ovanpå alltihop har ju faktiskt börsen börjat återhämta sig en hel del. Visst, det är fortfarande rejält minus på årsbasis (21% OMXSPI, 12% OMXS30 i skrivande stund), men ändå. Det är inte alls så blodigt som det har varit.
Så det lackar mot jul, Nissa har flyttat in och får barnens ögon att tindra med sina bus, och jag tycker saker och ting känns ganska stabila. Att ha koll på vår ekonomi ger mig trygghet.
I dagarna är det ett år sedan jag blev sjukskriven och slutade jobba. Min barnmorska på mödravården förklarade att mitt barn inte mådde bra av att jag mådde så himla kasst, vilket i sin tur berodde på en allt mer hysterisk arbetssituation under hela våren. Jag sjukskrev mig själv och blev sedan heltidssjukskriven fram till förlossningen av en läkare på KK.
Jag var så trött under sjukskrivningen och lång tid därefter att jag inte var säker på att jag någonsin skulle vilja jobba igen. Bokstäver simmade framför ögonen på mig när jag försökte läsa något längre än en tweet. När jag vaknade önskade jag bara att få gå och lägga mig igen, men med två barn som skulle till skola och förskola var det ju bara att gå upp
Sedan kom vår tredje dotter till världen lagom till att löven föll från träden och sjukskrivning övergick i föräldraledighet.
Sakta återkom min mentala kapacitet. Jag började kunna läsa igen, skriva, och redigera min roman för att sedan släppa den den förste mars i år.
Men jag var fortfarande inte övertygad om att jag någonsin skulle gå tillbaka till jobbet igen. Bara tanken gjorde mig trött och gav mig lätt ångest. Att vara ledig — så ledig man nu är med tre barn under sex år — var så mycket behagligare. Styra över min egen tid, runtom förskole- och skoltider. Vila så mycket jag behövde när bebisen sov. Tanken på patienter, administration, möten, medicinska PM och oändligt många meddelanden fick mig att rysa.
Jag planerade för heltidsledigt fram till årets slut, och sedan deltidsledigt under våren, följt av ledigt under sommaren. Bort från jobbet.
Till i juni.
Det gick från en dag till nästa. En dag kände jag bara att jo, nu vill jag börja jobba igen. Kanske hade det en aning att göra med att ha tre barn hemma på heltid när sommarlovet tog vid och mina studier tog slut, men en hel del var bara att jag var trött på att gå hemma. Trött på avsaknaden av sammanhang, av det sociala som automatiskt kommer med ett jobb. Problemet med att vara föräldraledig, om man inte har tur och får barn precis samtidigt som sina kompisar, är att det är ganska ensamt. Jag är heller inte den som går till öppna förskolan för att hitta nya bekantskaper — jag försökte när äldsta var liten, men det var aldrig riktigt min grej. Därmed har dagarna blivit ganska ensamma, isolerade. Alla andra har jobbat, jag har gått hemma.
Så nu blir det jobb igen. Långt ifrån heltid — lillan är bara drygt nio månader, och maken är schemalagd att jobba, så någon måste ju ändå vara hemma med henne. Men en dag i veckan från och med början av september, den dag i veckan då maken är schemalagd för föräldraledighet. Det blir en bra glidning in i att börja jobba mer till våren igen. Det blir lite socialt, lite vuxet utbyte, och att använda hjärnan. Visst, jag skriver på min fjärde artikel och pysslar med min kappa för avhandlingen, och jag skriver böcker och annat — men det är inte riktigt samma sak som att hålla igång mitt medicinska kunnande, ha samtal med patienter som på en gång är informationsinhämtning och stöttning och detektivarbete och närvaro.
Det har fått mig att verkligen komma tillbaka till den utgångspunkt jag haft hela tiden med FI(RE): att jag inte vill sluta jobba helt och bara ägna mig åt mina hobbies. Jag tycker om mitt arbete som läkare, och vill fortsätta med det. Det är tveksamt om jag någonsin återgår till att jobba heltid, för det finns så mycket annat jag vill hinna med i livet, men jag vill jobba.
Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.
Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.
Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.
Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).
Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu.
Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.
Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.
Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.
Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.
Jag hoppas att 2021 varit ett bra år för er — för min del har det varit ett omtumlande år, med husköp, husförsäljning, flytt, graviditet, och bebis, ovanpå allt det vanliga som det är med småbarn och jobb. Det har varit ett toppenår på vissa sätt (älskade lilla L som kom till oss i oktober, många härliga ögonblick med familjen och vänner) och ett ganska kasst år på andra sätt (nästan in i väggen, ohållbar arbetssituation, sjukskrivning, en väldigt jobbig graviditet). Men så är det, livet är både upp och ner, ibland samtidigt.
Det här är den sista veckan på årsutmaningen, och det är dags att utvärdera året. Oavsett om du följt med i årsutmaningen eller inte så är det en bra sak att följa upp och utvärdera året som varit, för att kunna göra justeringar inför året som kommer. Vet man inte var man är är det svårt att ta ut en riktning för var man ska.
Exempel på saker att se över gällande ekonomin:
Inkomster. Hur har inkomsterna sett ut över året, och hur har de varierat? Finns det inkomstkällor att öka på, eller faktiskt några att ta bort för att de inte ger tillräckligt i relation till tiden de tar?
Utgifter. Vilken/vilka utgiftsposter har varit störst? Hur mycket har ni lagt på boende, mat, transport, och andra kategorier som du valt? Är det något du vill sätta upp ett mål för inför nästa år?
Sparande/sparkvot. Hur mycket har ni sparat under året? Vad har ni gjort med de pengar ni fått över? Vad är målet för det kommande året?
Investeringar. Hur har era investerade pengar avkastat under året? Vill ni göra någon förändring till nästa år? Är ni nöjda med riskprofilen, eller vill ni öka/minska risken? Om ni har aktier med utdelning, har ni nått ett eventuellt mål gällande utdelningarna?
Allmänt. Har du/ni arbetat åt det håll ni vill, mot de mål ni satt upp och de planer ni har?
Utöver det rent ekonomiska brukar jag tycka om att se tillbaka på året i övrigt också:
Familjen. Hur mår du/familjen? Hur har ni mått över året? Är det något ni vill ändra på inför kommande år?
Jobbet. Trivs du på jobb, har det varit ett bra år?
Hobbies. Vad har du ägnat din fritid åt?
Hälsa. Hur har hälsan varit för din eller familjens del? Har du tränat så mycket som du velat, skött eventuell medicinering, ätit som du tycker att du vill äta, och så vidare?
Skriv gärna ner er utvärdering så att den finns på pränt. Det är roligt att titta tillbaka senare år och fundera på var man varit och hur långt man kommit.
Fundera sedan gärna över året som kommer. Sätt upp mål för ekonomin, familjen, jobbet, hobbies och hälsa, och om det är något mer som är viktigt för dig.
Kanske vill du sätta mål för hur stort sparandet ska vara över året, eller att du ska förändra ditt arbetssätt på något sätt, eller om ni planerar att utöka familjen, eller kanske ska du springa en viss distans innan året är slut? Vilka mål som är viktiga för just dig (och din eventuella familj) kan bara du säga.
Utan mål är det svårt att veta om man nått dem.
Jag hoppas att ni där ute arbetar med era drömmar och lever era liv efter vad just ni tycker är viktigt. Livet är en resa.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
