16 09 2021 | Hushållsekonomi |
Sparkvoten för augusti landade på drygt 2%. Ska jag vara helt ärlig så är jag nöjd att vi alls gick plus, med tanke på alla extrakostnader som kom av att vi flyttade, och som dessutom sammanföll med en månad som har en del årskostnader i försäkringsväg.
Vi la om golv i tre rum eftersom de gamla golven var slitna, och det blev enhetligt och snyggt med samma golv i alla tre sovrummen. Men golv är inte billigt.
Vi målade om i de tre rummen där vi bytte golv, och i hallen/allrummet. Färg, även sådan köpt på rea, är inte helt billigt heller.
Yngsta dotterns barnförsäkring betalades. Varje år funderar jag över våra försäkringar men jag har hittills inte kunnat förmå mig själv att säga upp barnförsäkringarna. Jag är inte särskilt vidskeplig av mig, men det känns som att säga upp dem är att be om problem… Så de löper vidare, med samma resonemang om ett par andra försäkringar.
Dessutom löper ju just nu ett överbryggnadslån, ett lån på nya huset, och ett lån på gamla huset. En herrans massa lån, och överbryggnadslånet är ju inte sådär fördelaktigt som de 1,07% i två år som vi fick till på det nya husets lån. September månads räntekostnader är riktigt tråkiga, men sedan är det ju slut på det i och med överlämningen av huset den första oktober.
”Nya” grejer till huset har i princip uteslutande köpts på Marketplace. Skrivbord och skrivbordsstol till äldsta dottern (som växt ur barnbordet och barnstolarna hon hade i gamla huset), en loftsäng, hurtsar till allrummets pysseldel, och en ny garderob till barnens rum. Även om priset blivit mellan 1/5 och hälften av vad det hade kostat nytt blir det givetvis också pengar.
En hel del har jag fått iväg på loppis/Marketplace också, är väl uppe i drygt 2 500 kr in på det sättet. Det är trevliga pengar in och grejerna kommer till användning. Win-win.
Så det är läget just nu. Och utöver ekonomi så innebär ju flytt en helt vrickad stress och tyngd. Bloggen är inte högst upp på priolistan, men jag ska försöka fortsätta skriva regelbundet.
13 09 2021 | Årsutmaningen, Hushållsekonomi, Mat, Spara pengar |
Det är inget fel på att ta genvägar när det gäller matlagningen — jag köper färdig pesto istället för att göra egen, och ibland köper vi bröd trots att jag gillar att baka. Hittar vi pizzadeg i kort datum kan vi ibland köpa även det, även om det går rätt snabbt att göra egen. Det handlar om att det finns begränsat med tid som småbarnsförälder, middagen behöver hamna på bordet inom en viss tid från det att alla kommer hem från jobb, skola och förskola, och vissa saker behöver bara vara enkelt.
Men ibland får man utmana sig, så den här veckan är utmaningen att låta bli hel- och halvfabrikaten. Skippa de färdiggjorda Mamma Scan-köttbullarna, skippa pizzan som bara är till att stoppas i ugnen, och skippa butikens bröd.
Baka eget bröd istället — min favvobok har jag skrivit om här vad gäller just brödbakande — och njut av doften av nybakt i ditt hem. Stek egna godare köttbullar än Mamma Scan (även om ungarna kanske gillar dem bättre), och gör egen pizza hela vägen från grunden.
Passa också på att göra matlåda varje dag av dina kulinariska påhitt.
Brukar du använda hel- och/eller halvfabrikat?
6 09 2021 | Årsutmaningen, Hushållsekonomi |
Så var september igång — men tydligen är sommarvärmen på återtåg. Helgen har varit ljuvlig vädermässigt, även om nätterna varit kalla (vilket bara är skönt, lättare att sova då). Vi har haft mina föräldrar på besök och mamma har varit en tornado som rensat flyttlådor i rasande hastighet.
Men nu är det dags för vecka 36, och ekonomi i parrelationen ska lyftas igen. Lyxfällan har åtskilliga gånger visat skräckexempel på vad som kan hända om man inte har koll på ekonomin i ett förhållande, eller att den ene bara antas ha koll på allt.
Utöver att prata den dagliga ekonomin är det viktigt att ni har gemensamma mål för er ekonomi. Vad vill ni i framtiden? Har ni siktet inställt på hus, eller på att resa jorden runt? Vill den ene av er vara hemma med framtida barn i flera år? Exakt vilka just era drömmar är är bara viktigt för just er, men fundera över dem. Om ni till exempel vill öka ert sparande är mål för framtiden otroligt viktiga, precis som vi tidigare (redan vecka 1!) diskuterat för dig som individi Årsutmaningen.
Har någon av er — eller ni gemensamt — skulder, se till att sätta er in i hur era skulder ser ut och vad ni har för plan för att bli av med dem. Om en av er har skulder sedan innan ni träffades, hur ska ni hantera det?
Prata om vad ni prioriterar — tycker den ene att ni kan leva på nudlar och ketchup, medan den andre uppskattar fine dining? Är den enes hobby att läsa böcker medan den andre håller på med en dyr materialsport? Inget är fel, men om det leder till konflikter i förhållandet är det viktigt att lyfta och prata igenom det.
Se också till att planera för framtiden — vad händer om ni separerar? Vad händer om en av er dör? Skriv samboavtal om det är aktuellt, skriv testamente (definitivt om ni är sambos!). Det är mycket enklare att prata om dessa saker medan man fortfarande är vänner.
Att prata om er ekonomi förebygger problem med pengabråk. Med gemensamma mål — och kanske till och med ett gemensamt intresse för er ekonomi — skapar ni ett starkare förhållande. Med en trygg ekonomi står ni också stadigare om något skulle hända.
Pratar du ekonomi med din partner? Har ni gemensam, separerad, eller någon annan variant av par-ekonomi? Har du varit i en relation som tagit slut på grund av bråk om pengar?
2 09 2021 | Barn, Hushållsekonomi |
Sparo skrev om en familj i Skåne någonstans som det är synd om för de har inte tillräckligt mycket pengar. Hon är föräldraledig med parets femte barn, han är lagerarbetare. Tydligen klarar de inte sig på sina inkomster, men ett femte barn tyckte de var lämpligt. Och då blir det någon annans uppgift att försörja dem verkar de tycka, eftersom de hade velat kunna få bidrag.
De berättar att socialtjänsten anser att deras inkomster uppfyller normen. Därför kan de inte söka ekonomiskt bistånd.
Och barnen får inte nya skolväskor till skolstart. Vilket tydligen är tragiskt. Tycka vad man vill om familjen och föräldrarnas val, men jag blir lite trött när jag läser följande:
– De flesta barn som börjar skolan har nya saker. Om man kommer med något begagnat så sticker man ut. Och barn har en önskan av att passa in, de har ett behov av att höra till, säger hon.
Detta säger socialchefen på Stadsmissionen.
Vad är det vi lär våra ungar om de måste ha en ny väska varenda skolstart? Vad är det vi lär dem alls om begagnat är något konstigt och som gör att man sticker ut?
Båda mina barn går omkring i begagnade kläder. Ärvda från äldre kusiner (eller storasyster, i lillasysters fall), köpt på loppis, eller köpt på Myrorna. Båda tjejerna sover i begagnade sängar från Marketplace, har sina begagnade kläder i garderober jag köpt från Blocket eller Marketplace, och även deras pyssel är i viss utsträckning köpt på loppis (i den mån det går, men t ex har jag hittat oanvända målarböcker och sånt på loppis).
Vårt hem är inrett med många grejer jag köpt begagnat. Behöver vi något så är alltid min första tanke att kolla Marketplace, om det är något jag alls kan tänka mig finns begagnat. Och väldigt, väldigt mycket finns.
Både vårt förra hus och vårt nya ligger i ”fina” områden (om än att det förra låg lite väl nära ett mindre fint område). ”Kraven” det pratas om i artikeln borde således vara skapligt höga. Men jag tror mer att det handlar om vad vi förmedlar till våra barn: om vi förmedlar att begagnade kläder är precis lika bra som nya, då är barnen lika stolta över dem.
(Sedan har både barn och vuxna i alla tider hittat grejer att hacka på andra över. Det är en annan sak. Om ett barn som är utsatt för mobbning, som i vanliga fall har begagnade kläder, plötsligt komma i nya kläder, riskerar det att bli retat för de nya kläderna som är ”fel” på något annat sätt. Eller så väljer plågoandarna något annat, från storleken på öronen till hårfärgen till att barnet är en plugghäst, att fokusera på. England har skoluniformer, men inte tusan har de utrotat mobbning. Mobbning är och förblir överjävligt.)
23 08 2021 | Årsutmaningen, Hem & trädgård, Hushållsekonomi |
Några veckor innan flytten lyckades jag till slut med något jag försökt i flera år: att få min man att rensa bland sina kläder. Han har haft ett enormt motstånd mot det, för att det är något han finner skittrist. Till slut blev det så pass irriterande för mig att jag slutade lägga undan hans kläder (eftersom jag ändå annars stör mig på att hans rena, nyvikta kläder ligger framme i en vecka efter att jag tagit upp dem i sovrummet har det varit enklare att bara själv lägga undan dem; han gör mycket annat hemma), eftersom jag fick försöka trycka ner dem i lådorna och sedan försöka pressa igen lådorna.
Men till slut så.
Vi gjorde oss av med två ordentliga säckar kläder, den ena till klädåtervinningen (fläckigt, håligt, etc) och den andra till Myrorna (helt, rent men används inte). Dessutom blev det ett antal plagg som svågern fick testa och behålla vad han ville av. Plötsligt finns det gott om plats i hans klädlådor! Och han hittade dessutom gott om kläder han inte visste att han hade, eller som han tappat bort. Som grädde på moset kan hans fru nu lägga undan hans kläder igen…
Den här veckan är det dags för dig att göra samma sak: dags att ta tag i din garderob.
Gör du det Marie Kondo-style (KonMarie-metoden) så drar du ut alla klädesplagg du har i din ägo, från strumpor till vinterjackor, och lägger allt i en hög för att sedan sortera det. Det är ett bra sätt (jag har gjort det själv) att komma fram till hur mycket kläder du faktiskt har, och hur många dubbletter du förmodligen har. Framför allt är det bra om du har kläder på många olika ställen, som vi har i huset — vi har i källaren, i hallen, och i garderoben. Och i tvätten, för den delen. Annars är risken att du hamnar i att du tar en låda åt gången och rensar den (till exempel en där du inser att du har tio likadana tröjor, och rensar ner det till säg fem) och sedan när du kommer till någon annan låda någon annanstans i huset så hittar du ytterligare av samma plagg (t ex ytterligare sju likadana tröjor och då kommer du inte ihåg att du hade tröjorna i första lådan, så då sparar du fem där också, trots att du egentligen behöver fem och inte tio plagg totalt).
Samtidigt kan det kännas fullständigt överväldigande att rensa allt på en gång. Och då kan jag ju tycka — även om jag gillar KonMarie-metoden — att den rensning som faktiskt blir av är bättre än att allt ska göras på en gång.
Oavsett hur du väljer att göra så dela upp det du rensar i följande högar:
- Behålla (vilket rimligen bör vara helt, rent, och saker du verkligen använder)
- Säljes (helt, rent, används inte och har ett andrahandsvärde)
- Skänkes (helt, rent, men används inte och har lågt andrahandsvärde)
- Textilåtervinning (smutsigt eller sönder)
Se till att prova kläderna och kasta inte tillbaka dem i lådan bara för att du tror att det är något som passar och att du nog kommer använda det framöver. Såvida du inte verkligen har använt det nyligen bör du testa passform och om du fortfarande gillar plagget.
Vik sedan plaggen (jag föredrar alla tröjor vikta och stående på högkant, istället för att ligga på hög) och se hur fint och luftigt det blir.
Vill du gå ännu längre kan du testa någon capsule-wardrobe-utmaning där du har ett väldigt begränsat antal kläder i din garderob och byter en gång i halvåret. Googla ”capsule wardrobe” så får du massor av träffar på hur du börjar.
12 08 2021 | Barn, Hushållsekonomi |
När jag var liten stod jag och mamma på loppis vid något tillfälle. Jag tyckte det var roligt och man tjänade ju faktiskt en peng dessutom. På senare år har mycket av loppisverksamheten flyttat ut på nätet istället, även om jag fortfarande besöker en del fysiska loppisar (när inte Covid är ivägen).
För någon vecka sedan skulle grannarna organisera sin loppis som de håller ganska regelbundet. Vänner och bekanta till dem får sälja, och de sätter upp skyltar så att folk hittar dit. Jag som lovat sexåringen att vi skulle stå på loppis och sälja grejer — något hon såg fram emot — tyckte att det var ett ypperligt tillfälle. Dessutom ska vi snart flytta, så ju mer vi kan bli av med, desto bättre.
Sagt och gjort. Flyttkartonger med böcker, DVD:er, diverse smink, parfymer och krämer som jag fått men inte använder, några jackor… och så dotterns utsorterade gosedjur, My Little Pony, mm.
Till en början var det inte något högt tryck och dottern tyckte väl inte att det var så kul. Men när första försäljningen gjordes lyste hennes ögon och vi stod där i 3,5 timme innan vi till slut behövde åka hem. Eftersom det var bekanta som hade loppisen tyckte de att prylarna kunde vara kvar så kunde de fortsätta sälja, pengarna gick ju via Swish till mig ändå.
Totalt blev det en försäljning på ganska exakt en tusenlapp. DVD:er gick överraskande bra (med tanke på att de är närmast omöjliga att sälja på Marketplace), och parfymerna försvann förhållandevis raskt. Av tusenlappen kom ca 300 kr efter att vi gått hem, vilket ju var extra trevligt att det bara trillade in Swish-pling i telefonen. I vilket fall som helst var det pengar in för vår del (istället för att skänka alltihopa till Myrorna), och grejer som förhoppningsvis kommer till nytta. Inte världens bästa timpeng, men väl värt det i att lära sexåringen nya grejer.
Dottern var mycket nöjd med de 80 kr hon sålde för på loppisen, och utöver det fick hon 10 kr som betalning för att hon varit duktig på plats och skött sig exemplariskt. Efteråt ville hon åka till Myrorna och se om de hade någon begagnad bok (det hade de; en Sune-bok för 20 kr). Begagnat FTW, både in och ut.
