För en vecka sedan var det den sista dagen på förra decenniet. Tiotalet tog slut och blev tjugotalet. Det återstår att se om det nya decenniet får ett epitet likt 1900-talets dito (”det glada”).
Jag funderar tillbaka på var jag var för tio år sedan.
Vid årsskiftet 2009/2010 hade jag inte ens börjat på läkarutbildningen. Jag var halvvägs genom det naturvetenskapliga basåret efter att ha tagit juristexamen ett halvår tidigare. Högskoleprovet var skrivet och jag hoppades intensivt att 1,9 skulle räcka till att komma in. Jag hade siktet inställt på Linköping men visste inte om det skulle bli verklighet.
Jag bodde i Malmö i min lägenhet där. Jag tränade och instruerade ju-jutsu som jag har andra dan i. Jag levde ensam, hade aldrig varit sambo.
På tio år har jag gjort en läkarutbildning och allmäntjänstgöring och fått legitimation. Jag har träffat min man, blivit sambo, vi har förlovat och gift oss. Vi köpte hus och fick barn, och tre år senare fick vi ett till. Jag har fått så många nya vänner att jag inte kan räkna alla, och jag har hittat en bästa kompis.
Jag har lite svårt att se att nästa decennium kommer innehålla fullt så många stora förändringar som det gångna, men livet har en förmåga att överraska, både positivt och negativt. Just nu är livet bra och jag njuter av det. Vi har mål, både jag och maken, som individer, som par och som familj. Vi vill inte bara åka genom livet, vi vill leva aktivt och välja det som får oss att må bra. Om vi fortsätter med det även detta nya decennium, då tror jag att allt blir bra alldeles oavsett.
Hur såg ert förra decennium ut? Vad har ni för förhoppningar om tjugotalet?
Jag har några större saker på to-do-listan för 2020.
Jag ska, till slut, släppa min bok. Elementalerna, en roman jag skrivit på i flera år, blev egentligen i stort färdig 2016 men sedan har jag av mestadels feghet inte gett ut den. Det är lite lagom skrämmande att lämna ut sig själv så mycket som det är att ge ut en egen skönlitterär roman. Boken är i fantasygenren, om en sjöjungfru och en flicka som förlorar sina vingar i en storm.
En av många bilder jag ritat för min bok...
När en Moira, en prinsessa från ett land uppe bland molnen, träffas av en blixt som bränner bort hennes vingar räddas hon av en Nerida, en kvinna från vattnet som bor i en stad långt under ytan. De börjar inte som vänner, men när de ger sig ut på jakt efter något sätt att återställa Moiras vingar tvingas de börja lita på varandra. Resan blir lång och farlig, och de möter både vänner och fiender på vägen…
Så den ska jag ge ut under 2020. Egenugtivning blir det. En gång i tiden fick jag den accepterad till ett förlag, men det förlaget la ner och nu vill jag få ut den. Det är dags.
Dessutom ska jag ge ut en liten kort bok om studieteknik på läkarprogrammet som jag skrivit, baserad på mina föreläsningar om ämnet. Det blir en e-bok.
Jag brukar sällan – aldrig – ge några nyårslöften, men det här året ska jag faktiskt göra det, och det är kopplat till ovanstående. Dels att ge ut böckerna, men också att ha ett mål om att skriva 500 ord varje dag. Det behöver inte vara skönlitterärt, utan kan vara blogginlägg eller något annat jag vill skriva, men skriva. Varje dag. Det blir en utmaning, inte minst med två barn och allt annat som finns i livet, men skulle jag hålla mig till det så skulle jag under året skriva 183 000 ord. Min roman är 115 000 ord, som jämförelse.
Det kanske blir ett litet glapp mellan inläggen nu.
För att jag har mycket att fokusera på.
För att jag är lite ledsen över ett jobb jag inte fick.
För att jag inte riktigt vet vad jag vill med livet.
Det är mycket som drar. Två underbara, jobbiga, härliga, frustrerande, älskade barn som konkurrerar om min tid och mitt hjärta. Ett jobb jag utbildat mig till i åratal, en dröm från barnsben som inte riktigt lever upp till förväntningarna, allra mest när det hela tiden är nya flaskhalsar jag ska ta mig igenom trots att jag hela tiden tänker ”det där var den sista”. Alla tentor som följdes av hetsen att få underläkarvikariat, följt av ångesten för att få en plats på AT och nu svårigheterna att få en ST-tjänst.
Ibland önskar jag att jag hade ett jobb jag avskydde. Det hade varit så lätt då, att välja att vara hemma med barnen istället. Men jag har utbildat mig nästan hela mitt liv och jag kan inte bara lägga det åt sidan. Även om jobbet inte lever upp till förväntningarna alltid, så är det fortfarande ett fantastiskt jobb. På mitt jobb gör jag skillnad. Inte för alla, inte varje dag, inte ens varje vecka. Men ibland når jag fram till en patient och gör skillnad för den, för att det var just mig de träffade.
Och så har jag ett projekt vid sidan av som jag håller på att dra igång, en idé jag tycker om och vill testa om den flyger. En produkt jag tror faktiskt skulle göra nytta, något jag brunnit för inombords i en månad, som kommer bli ett större projekt än jag först tänkte, men det kan bli så bra. Tror jag.
Jag tänker fortsätta skriva, men om det är lite större mellanrum mellan inläggen så vet ni varför.
Buffett har vid något tillfälle sagt att vill man utvecklas ska man läsa tvåhundra böcker om året. På vilket de allra flesta förmodligen svarar: ”WHAT? 200? Är du inte klok? Jag har inte tid!”
Och för all del, jag vet ju själv hur mitt liv ser ut. Två småbarn, ett hus, och ett heltidsjobb som alla drar i mig. Klockan tio vill jag släcka lampan för att hinna sova tillräckligt för att orka upp 06.30 nästa morgon. Tiden mellan barnens läggdags vid halv åtta och klockan tio när jag går och lägger mig går åt till att plocka undan alla pinaler som ungarna och vi vuxna dragit fram. Läsning? Hah! När skulle jag ha tid med det?
Men det finns ju tid. Framför allt all den där tiden när mobilen åker fram. Det var mer förr, innan min digitala detox, men visst finns det ännu mer tid att hämta av att lägga bort telefonfanskapet. Vem bryr sig egentligen om de oändliga raderna av uppdateringar från vänner och ytligt bekanta? Ett och annat guldkorn ses men det är inga bra odds på att se något som verkligen gör någon skillnad i mitt liv. Till min bästa kompis har jag sagt att om det skulle bli en förlovning för hennes del så skulle jag bli mycket besviken om jag såg det på Facebook innan jag fick reda på det av henne personligen.
Så egentligen finns det ju tid för de allra flesta av oss, även upptagna småbarnsföräldrar. Jag försöker ha min senaste bok inom räckhåll hela tiden för att just kunna ta de där tio minutrarna här och där. En del kanske inte tycker att det är lönt, kanske framför allt om man mest läser skönlitterärt, men med fackböcker som jag håller mig till går det bra. Då kan man läsa kortare bitar och processa dem. Skönlitterära böcker vill åtminstone jag sjunka ner mer i och det är svårt med småbarn som drar.
Till syvende sist handlar det om prioriteringar. Vill jag lägga min tid på senaste avsnittet av en TV-serie, på att kolla vad bekanta lagt upp på Facebook, på att träna, på att läsa… Jag tycker att det är fritt fram att välja själv, men att det bör vara ett aktivt val, inte bara slentrian. Inte bara skylla på att man inte har tid.
Jag kommer inte upp i tvåhundra böcker om året, men runt två i månaden blir det i alla fall, vilket ju blir tjugofyra böcker om året. Och det känns rätt lagom för mig (eftersom jag även vill hinna med träning, någon TV-serie, och en hel del andra projekt).
Vi har en halvstor trädgård med förhållandevis mycket odlingar numera (när vi flyttade in var det några bärbuskar, nu är det många fler bärbuskar och diverse annat). Förra sommaren hade vi precis satt upp sex stora odlingslådor för att utöka odlingen av potatis, lök, ärtor och annat gott, för att sedan få den torraste, varmaste sommaren i mannaminne. (Att vara höggravid då var [svordomar].)
I Linköping fick vi aldrig något bevattningsförbud såsom i stora delar av övriga landet, men för både mig och maken tar det emot kraftigt att sätta på kranen och hälla ut dricksvatten bara för att våra egenodlade tomater ska bli röda. Det handlar väldigt lite om pengar – vatten är snorbilligt måste jag ju säga – utan det är det att det känns extremt ineffektivt. Vill vi ha tomater på sommaren finns det odlingar där det kan göras betydligt effektivare, och sedan får vi helt enkelt köpa tomaterna i butiken. Tråkigare och lite mindre gott, men på sommaren är tomater rätt goda oavsett.
Det vi dock gör för att kunna vattna våra odlingar på ett ekonomiskt och, vad vi upplever, natur-sparsamt sätt är att vi samlar vatten.
En genomsnittlig människa förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn.
Så vad har vi gjort? Vi har en balja i kökshon, och en i duschen. I den i kökshon hamnar allt vatten som vi tvättar händerna med, som vi sköljer av frukt och grönt med, som vi kokar saker i, som vi sköljer av med… det mesta, utom om det innehåller en massa diskmedel. Det ser väl inte alltid så fräscht ut när man hällt i gammalt te och sånt, men växterna klagar inte det minsta. Vi tömmer den dagligen, och är vi alla fyra hemma töms den flera gånger om dagen.
Vattensamling pågår i köket.
I duschen har vi också en balja i duschen där allt vatten som går åt innan vattnet blir varmt (det är en del!) och en del av det man sköljer av sig med innan man börjar använda tvål/schampo (också en del) hamnar. Om någon badar utan att ha en massa tvål eller olja i tömmer vi badkaret med samma balja och häller det ut genom fönstret så att det rinner ner för taket, ner i hängrännan och ner i den stora regnvattensuppsamlingstunnan vi har i slutet av stupröret.
Många liter vatten blir det, överraskande många. Och att då återanvända åtminstone en del av dem till att vattna ute istället för att använda nytt dricksvatten till det, det känns bra för oss.
(Det här inlägget taggas ”Många bäckar små”, för det tyckte jag var både fyndigt och sant. Ja, jag är lättroad.)
Visst, jag borde ha börjat för längesedan, inte minst med att driva upp tomatplantor och sånt där. Ogräset har varit snabbare än jag i rabatterna. Men det har varit kallt tills jag slutade vara föräldraledig och sedan har vi haft annat inbokat.
I helgen var det dock äntligen dags för en riktig trädgårdspremiär. Björkarna är skirt ljusgröna och till och med elen har börjat få små begynnelser till blad. I rabatterna frodas kirskålen och vinbärsbuskarna ser härligt lovande ut.
Vi har sex pallkragar och i dessa har jag under hösten och våren lagt ner bokashi för att förhoppningsvis få fin jord. Maken var igår iväg och hämtade hästgödsel hos en kollega, så det skulle också blandas ner. Så nu är fyra av sex odlingsbäddar redo, och mina armar lite mer vältränade än tidigare.
Vi har också haft en ful gammal oregerlig buske som vi ville byta ut, eftersom den är precis framför huset och det första man ser vid ankomst. Idag rök den och vi lä närmare en tusenlapp på ett fint plommonträd i trädgårdshandeln. Inte det mest ekonomiska, men vi hoppas att njutningen av att ha ett fint litet plommonträd som ger ätbar avkastning väger upp. Vi vet hur mycket vi njuter av allt annat ätbart vi har i trädgården.
Den bokashi jag haft i lådor sedan i somras pytsades ut i alla rabatter. Jag har aldrig sett så många feta maskar på ett och samma ställe som i den jorden och jag hoppas att de kan ge bärbuskar en välbehövlig energiboost så här efter vintern.
Svarta vinbär anno 2018.
Näst på listan står att sätta potatis. Tomater lär vi få köpa när det planerade uterummet står på plats någonstans i sommar, annars har vi inte någonstans att ha dem. Jag ska sätta morötter och rödbetor, och sen hoppas på en något blötare sommar än förra året…
Men att låta fingrarna sjunka ner i jorden och låta musklerna arbeta med att ösa stora spadtag med jord… det är bara härligt. Livskvalitet. Njutning.
Jag älskar våren, har jag nämnt det?
(Bilden överst är från våra odlingslådor förra sommaren. Det var torrt men det växte ändå!)
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
