21 12 2020 | Hushållsekonomi, Spara pengar |
Begagnade barnkläder är helt och hållet min grej. De få saker ungarna äger som är nya är i princip uteslutande köpta av någon annan (främst mormor, som då i sin tur brukar hitta grejer på rea). Jag köper såväl skor som vanliga kläder och ytterkläder. Undantaget är trosor.
Var hittar man begagnade barnkläder?
- Facebook: marketplace. Alla kan annonsera, annonserna är gratis. Finns hur mycket som helst där, barnkläder och annat.
- Facebook: specifika köp-och-sälj-grupper. Också gratis annonser. Vissa grupper är bättre än andra, jag föredrar Linköping Bloppis-gruppen eftersom allt ligger kategoriserat, så att jag slipper försöka ta mig igenom ett helt flöde av grejer jag inte är intresserad av, utan istället kan gå direkt till t ex 98/104 i storlek på barnkläder, men här gäller det att hitta någon grupp man gillar upplägget på.
- Fysiska loppisar. Finns det inte lika många av för närvarande, men de kan vara fantastiska för att hitta barnkläder. Dessutom får man ta på dem, undersöka dem för fläckar och hål.
- Myrorna och andra second-hand-affärer. Har ett väldigt varierande utbud och det kan vara jättebra skick eller fullständiga motsatsen.
- Tradera. Jag köper sällan eller aldrig på Tradera för jag gillar inte hela budgivningsgrejen, men det finns massor där.
- Sellpy. Här har jag köpt en hel del och det tycker jag funkar bra.
- Blocket. Finns en del där med, men inte lika mycket.
Vad ska man tänka på när man ska köpa begagnade barnkläder?
- Försök få en uppfattning om skicket på kläderna, även om det är på bild. Förhoppningsvis är säljaren ärlig och berättar om det finns fläckar med mera, men det är de inte alltid. Fråga! Och bestäm dig för vad du accepterar. 100 kr för en hel påse kläder kan ju ändå vara okej, även om en del är mer slitet än annat. Barnkläder är ofta lite slitna när man köper dem, men det reflekteras av att priset ofta är lågt jämfört med nypris. Framför allt dagiskläder (som slits hårt) tycker jag det är helt okej om det redan finns någon mindre fläck eller så. Mindre storlekar = mindre slitet ofta, när man kommer ner i bebisålder, eftersom bebisar dels växer ur kläderna för fort och dels inte sliter så hårt på kläderna.
- Är det ett rökfritt hem? Det är jätteviktigt för mig åtminstone, liksom om det är ett djurfritt hem – och om det inte är det, vilket djur? Har de varit i närheten av kläderna?
- Hur långt är det att hämta kläderna? Tänk på att drivmedel och din tid också kostar.
Annat att köpa begagnat
Man kan köpa mycket annat begagnat till barn också. Här är några saker jag köpt begagnade till våra barn:
- Barnvagn. När vi skulle ha en ny barnvagn hittade vi en för tusenlappen på Marketplace.
- Skridskor och inlines.
- Cyklar. Alla cyklar barnen fått utom en balanscykel äldsta dottern fick för ett par år sedan (som var nedsatt med 80% från ursprungspriset, så den kostade som en begagnad) har varit begagnade.
- Leksaker. Nästan all inredning i lekstugan.
- Böcker. Barnens bibliotek består nästan uteslutande av begagnade böcker.
- Garderober. Båda garderoberna barnen har i sina respektive rum är köpta via Marketplace.
- Sängar. Bådas sängar är köpta begagnade.
- Bärselar/bärsjalar. Billigare än att köpa nytt, helt klart, och finns en uppsjö (finns hela grupper dedikerade till bärsjalar).
3 12 2020 | FIRE, Hushållsekonomi, Side-hustle, Spara pengar |
IGMR, Att välja lycka och Pappa betalar? har skrivit bra inlägg på sistone om balansen mellan sparande och livet. Jag känner igen mig en hel del i deras inlägg.
När vi började vår sparresa blev det radikala omläggningar som gjorde stor skillnad för sparkvoten. Det är det första steget när man blir en del av ”sparkyrkan” (som AVL kallar det) eller FIRE-communityt. Översikt av inkomster och framför allt utgifter, och sedan sågning av alla utgifter. Vi såg över matköpen och kunde snart halvera matkostnaderna. Vi tog bort mycket av det som hade med TV att göra, inte minst vårt kabel-TV-abonnemang. Vi slutade i stor utsträckning att shoppa, och jag växlade än längre från att köpa nytt till att köpa begagnat.
Efter ett tag landade vi, precis som många som hamnar i det här (och väljer att fortsätta, för ett alternativ är ju att man ger upp för att en så asketisk hållning inte är något de vill leva i, och de sparkar bakut istället), i en väldigt sparsam hållning där det för min del gjorde ont varje gång vi drog kortet. Maken och jag fick ha en (flera) diskussion(er) om att vi är i en tid i livet då vi kommer behöva köpa saker, underhålla huset, och så vidare. Det kostar pengar att leva, och det kostar definitivt pengar att leva det liv vi lever. Samtidigt är det hälsosamma diskussioner att ha – vad är det vi värderar i livet? Vad är det vi tycker är viktigt, vad är det vi är villiga att lägga pengar på?
(Ett exempel på sistone: När vi var på Kolmårdens halloween sålde de en liten påse marshmallows med pinnar så att man kunde grilla dem över deras öppna eldar. Påsarna kostade 30 kr/st, vilket säkert är långt över inköpspris, men vi köpte. Det är ett ljuvligt minne, äldsta dottern har velat grilla marshmallows länge och vi har aldrig kommit oss för det. Båda ungarna tyckte så klart att det var jättegott, och det var värt varenda krona.)
Till slut kommer det – i bästa fall – balans. Vi har hittat en nivå vi trivs med – en balans mellan utgifter och sparande. Vi vet vad vi sparar mot, vi har bra grund där onödiga utgifter har rensats ut, som gör att vi brukar landa på en sparkvot som är över 40% varje månad. Vi har inget behov av att maxa upp till 70% sparkvot (även om det händer någon enstaka gång då och då), eftersom ingen av oss tänker sluta arbeta. Vi väljer inte billigast möjliga vid varje givet tillfälle, men vi väljer medvetet. Vi gör inte alla reparationer på saker och ting själva när det tar oss för mycket tid och är en för dålig kronor-per-timme-uträkning – men det vi kan och tycker är värt med den ekvationen i åtanke, det gör vi. Inte alltid den enkla vägen, men inte heller alltid den svåra. Och att radikalt minska utgifterna på sådant vi inte tycker är värt pengarna ger oss möjlighet att lägga betydligt mer på sådant som är viktigt för oss.
Vi har aldrig maxat inkomstsidan på det sätt som t ex IGMR gjort. Jag har tittat på t ex mystery shopping, men kommit fram till att kronor-per-timme-uträkningen är för dålig. Hellre lite lägre sparkvot, och mer tid som är min egen. Vi hyr inte ut allt vi hade kunnat hyra ut, för att jag känner att det skulle ta för mycket tid för en för liten peng in. Hade jag inte jobbat, forskat, haft två barn att älska och ta hand om, ägt hus, skrivit böcker, tränat och bakat tårtor, så hade det kanske varit annorlunda, men min fritid är just nu otroligt mycket värd. Jag vill tillbringa den tiden med min familj, inte med att jaga kronorna som kan öka vår sparkvot marginellt. Däremot använder jag mig alltid av cashback-siter när jag handlar online, vi har kreditkortsbonus (automatisk), och ibland säljer jag begagnat (mer här om våra side-hustles/extraknäck). Sådant som känns som en bra kronor-per-timme-nivå.
Givetvis påverkar det att vi har förhållandevis bra löner. För vår del spelar inte en hundralapp hit eller dit någon särskild roll. I ett annat hushåll, med helt andra inkomstnivåer, kan ju prioriteringarna av den anledningen vara annorlunda. På det sättet har vi det fantastiskt lyxigt förspänt.
Kanske blir det annorlunda när barnen är större, kanske inte. Jag tror att jag alltid kommer att tycka att min fritid är det viktigaste, och den tiden får vägas mot arbetsinsats och tidsinsats på ”side hustles”. Som IGMR sammanfattade det: Man kan inte göra allt, alltid.
30 11 2020 | Hushållsekonomi, Spara pengar |
Danske bank (banken där vi har våra bolån) skickade ut ett mail med ”tips”. Där fanns bland annat en länk till deras sparkalkylator som säger ”hur mycket du borde spara och till vad”, så den klickade jag på och fyllde i mina uppgifter.
Det lustiga är att alldeles oavsett vad du fyller i för siffror så är svaret detsamma:
Du ska ha 1-2 månadslöner i buffert på ett konto och du ska spara 5% av lönen som ”målsparande”, och 5% av lönen som pensionssparande.
Jag tycker att det är en väldigt intressant inställning att oavsett vad så ska man spara samma. Oavsett ålder, oavsett lön.
Det där med buffert är en intressant diskussion som ständigt återkommer. Hur mycket ska man ha – och vad ska den vara baserad på? Är det rimligt att basera bufferten på inkomsten, eller ska den baseras på utgifterna? Danske bank rekommenderar dessutom en buffert på 1-2 månadslöner före skatt, så det kan man ju också diskutera om det ska vara bruttolön eller nettolön. Själv föredrar jag att basera bufferten på våra utgifter. Vi har bra koll på hur stora våra utgifter är – framför allt vet vi vad vi behöver för att gå runt. Den siffran tycker jag är bra att använda för att bedöma hur stor buffert man behöver. För vår del skulle det vara fullständigt onödigt att ha två bruttomånadslöner liggande på ett sparkonto.
Bufferten beror också på vad det finns för tillgängliga pengar i övrigt. Själv tänker jag att ju mer man har på sitt frihetskonto i investeringar, desto lägre blir behovet av en enorm buffert med tiden.
Dessutom beror ju buffertbehovet på livet i övrigt. För oss, med två barn, bil och villa, är behovet betydligt större än för singel-studenten utan barn som bor i en studentlägenhet, som använder cykeln och kollektivtrafiken för att ta sig runt. Det är helt enkelt helt olika vad som kan drabba oss, vad gäller hur stora påfrestningar våra ekonomier behöver kunna klara av.
Slutligen tycker jag att ett mål om att spara totalt 10% av lönen är lågt, men det är ju preaching to the choire i FIRE-communityt. Men till det ska ju sägas att 5% är ”målsparande”, vilket de inte har definierat, men det låter ju som att det är ett sparande till något särskilt (ett nytt kök eller en resa eller något), snarare än för framtida frihet. Således är det bara 5% av lönen som läggs mot framtida frihet och att slippa 40-40-40-blåsningen (jobba 40 timmar i veckan i 40 år för att få ut 40% av lönen i pension). Det är väldigt lite.
Så, Danske bank har givetvis rätt gällande att ”det bästa sparandet är det som blir av” – men deras sparkalkylalator lämnar mycket att önska för att inspirera folk att spara mer.
23 11 2020 | Hushållsekonomi, Investeringar, Spara pengar |
Jag har avvaktat att flytta vårt fondsparande till Savr ett tag, för att se så att det faktiskt verkar vara legit. Nu tyckte jag att jag hade tillräckligt på fötter för att flytta pengarna, så i början av oktober sålde jag av från Avanza och flyttade relevant kapital till Savr, där de nu ska in i fonder där istället.
Så vad är Savr? (Uttalas Saver, det fattade inte jag från början i alla fall…)
Savr är, enligt den egna hemsidan, ”plattformen där du kan äga över 1 300 av de bästa fonderna utan att år efter år betala provisioner till någon. Resultatet blir att du betalar 30-50 % lägre avgifter, varje år.”
Hos en vanlig fondmäklare, såsom Avanza eller Nordnet, betalar du dels en fondavgift (satt av fondbolaget, t ex 1%) och sedan en avgift till fondmäklaren (satt av Avanza/Nordnet, t ex 0,5%). Det är så fondmäklaren får in sina pengar för att hantera fonderna, eftersom du inte betalar courtage vid köp och sälj av fonder. Det Savr gör annorlunda är att de tar en plattformsavgift (för närvarande 0,09%) och tar ingen provision på den enskilda fonden. Den fondavgift som presenteras på hemsidan är inklusive plattformsavgiften, så du behöver inte sitta och räkna på det.
Savr erbjuder investeringssparkonto (ISK), insättningsgaranti och investerarskydd. Du kan månadsspara och pengarna kan dras direkt från ditt vanliga bankkonto. Du kan också flytta en ISK rakt över från din nuvarande nätmäklare.
Exempel: TIN Ny Teknik.
Avgift på Avanza: 1,59%
Avgift på Savr: 1,08%
Engångsinsättning om 100 000 kr, låter stå i 30 år med 8% årsavkastning.
Slutvärde Avanza: 622 000 kr (142 000 kr i avgifter)
Slutvärde Savr: 726 500 kr (107 000 kr i avgifter)
Skillnad: 35 000 kr i avgifter, 104 000 kr i slutvärde (för att ränta-på-ränta gör att Savr-pengarna växer snabbare). Avanza tar 27% av avkastningen, Savr 17%.
Uträknat med Rika tillsammans fondkalkylator.
Negativt med Savr? Möjligen att alla fonder inte finns. Men ärligt talat finns det alldeles tillräckligt många fonder där för att du ska kunna hitta det du behöver. I övrigt har jag så här långt inte hittat något annat att gnälla över (vissa verkar inte gilla deras app/hemsida, men det finns betydligt sämre i bankvärden får jag säga).
16 11 2020 | Hushållsekonomi, Spara pengar |
Efter att ha haft min Samsung Galaxy S8 i över tre år blev det till slut behov av att byta den. Skärmen var spräckt sedan över ett år tillbaka (något jag inte iddes fixa eftersom 1) det kostade typ som en ny mobil av lite sämre modell) och 2) vi har barn, så risken var överhängande att det skulle hända igen) så det störde mig inte så mycket, men när batteriet började förlora i kraft så att det inte riktigt orkade en hel dag, och mobilen blev allt långsammare, bestämde jag mig till slut för att inskaffa en ny.
Så vad gör man, när man å ena sidan vill ha ”flaggskepp” eftersom de har de bästa kamerorna och jag tar bilder varenda dag, medan man å andra sidan absolut inte under några som helst omständigheter kommer lägga över 6 000 kr på en mobil, som man definitivt behöver göra om man ska köpa en sådan mobil via de vanliga ställena?
Man letar alternativ.
För min del landade det i en nybegagnad mobil från Returhuset.se. En Samsung Galaxy S9+, det vill säga en modell senare än min gamla mobil, men inte den senaste (vid det här laget finns ju både S10 och S20, för de ville tydligen inte köra siffrorna 11-19). Den finns, vad jag kan hitta, inte att köpa längre i vanliga butiker.
Returhuset jobbar med producenter, försäkringsbolag, E-handlare och logistikbolag, och tar in sådant som detaljhandeln inte kunnat sälja, eller grejer som returnerats. Jag valde en mobil i A-klass, det vill säga nyskick, men det finns andra klasser också. De lämnar garantier på det mesta, och har alltid 14 dagars öppet köp, enligt deras ”om oss”-sida. De säljer inte alls bara mobiler, utan annan teknik, vitvaror, lampor, inredning, barnprylar… Mycket är nytt eller i nyskick.
Jag tycker det känns bra för egen del att ha köpt något som annars förr eller senare hade gått till kassering utan att någonsin ha blivit använt, bara för att det kommit nya modeller. Mobilen kostade 3 800 kr och det tycker jag känns helt okej, jag bytte ju till och med upp mig en modell från min gamla.
(Jag har inget som helst samarbete med Returhuset. Jag tycker bara att de funkade bra för mig.)
5 11 2020 | FIRE, Spara pengar |
På Instagram följer jag Dave Ramsey som lägger ut en massa bilder på folk som lyckats bli av med sina skulder på X månader. Det är roligt att se folk som tar tag i sina problem och gör något åt det. Ibland lägger han ut andra saker, och den här fick en massa kommentarer:
En del fattade innebörden i tweeten, andra gjorde det inte. Exemplen på de som inte förstod innebörden var t ex den här:
Normally love the posts, but this one doesn’t make sense to me … if I increased my salary to a millionaire’s salary, I could easily live on a smaller fraction of it too ?
och den här:
Usually I like this page but this is the worst quote lol you can not compare millionaires budgeting capabilities to an average household income and their ability to budget.
och så vidare:
Haha! Of course they do. They make more. ?♀️
Då har man, trots att man följer Dave Ramsey och kanske är lite ekonomiintresserad, inte fattat grejen. För det tweeten säger är trots allt inte alls att det handlar om miljonärer som tjänar miljoner varje månad/år, utan folk som har tillgångar på en miljon (dollar i det här fallet) eller mer. Skillnaden är enorm, och det är sorgligt att folk inte begriper det. Som tur är finns det en hel hög personer i kommentarsfälet som protesterar mot de ignoranta kommentarerna, men ändå.
Den enkla förklaringen är ju så här:
Om du alltid gör av med mindre pengar än du får in, då blir du till slut miljonär.
Om du alltid gör av med mer pengar än du får in, då blir du alltid utfattig till slut.
Det spelar ingen roll om du tjänar 18 000 kr i månaden, eller 18 miljoner i månaden. Johnny Depp sägs vara bankrutt, trots sina enorma inkomster från filmer. Att vara miljonär som i tweeten handlar inte om att tjäna miljoner, utan om att varje månad lägga undan pengar. Man blir inte miljonär genom att tjäna mycket pengar, man blir miljonär genom att inte göra av med de pengar som kommer in.
Det är klart att man då inte är miljonär från dag ett, men låt tiden jobba – och desto mer du sparar, desto snabbare går det så klart. Där spelar inkomsterna roll, eftersom det generellt borde vara enklare att spara mer när man tjänar mer. Det är dock en sanning med modifikation, för med högre lön brukar det komma lifestyle inflation och saker förändras. Att leva snålt som student när alla andra lever snålt som studenter är en sak, men ett par år senare med barn, bil, större boende, och så vidare, så går lönen åt till det.
De 45% som enligt tweeten inte lever på mindre än de tjänar, de kommer aldrig att bli rika. Gör man av med allt så finns det per definition ingenting kvar. Därför är Johnny Depp bankrutt.
