I helgen var vi på Kolmården. Vi har årskort dit vilket är ekonomiskt fördelaktigt när man bor mindre än en timme bort, och ännu mer ekonomiskt fördelaktigt eftersom vi fått dem i julklapp istället för att betala själva. Annars blir man ju lätt avskräckt från att åka dit när en endagsbiljett går loss på 495 kr för en vuxen och 449 kr för ett barn. För en Svensson-familj på två vuxna och två barn går det således loss på 1 900 kr att bara ta sig in i parken, plus förmodligen en hundralapp till i parkeringsavgift eftersom man tar bilen dit. Men vill man dit så kanske det är värt det? (Det är inte väsensskilt i kostnad mot t ex Liseberg eller Gröna Lund, det är dyrt att åka till den här typen av parker)
Något som däremot är klart ovärt är maten inne i parken. Tre, visserligen ekologiska men ändå, pannkakor med grädde och sylt går loss på 65 spänn (fem pannkakor (vuxentallriken) kostar 79 kr). Jag gissar att parkens marginal på detta är i runda slängar 60 spänn. Det finns givetvis annat att välja på, men billigare än 65 spänn blir det inte om det är mat (huruvida pannkakor med sylt nu är mat eller efterrätt låter jag bli att gå in på).
Får det vara några superexklusiva pannkakor för bara 65 kr?
Detta innebär att den hälsosamma måltiden bestående av pannkakor för vår Svensson-familj går på nästan 300. (Och sedan, när ingen i familjen är mätt, får man köpa ännu mer mat.)
Så vad kan man göra istället, som någotsånär sparsam?
Matsäck så klart!
Förslag på sådant är till exempel:
Korv med bröd. Korv i en större termos med varmt vatten, och ta med bröd och alla tillbehör du vill ha.
Pizzarolls. T ex så här. Görs med fördel i kanelbulleformar och mycket enkla att ta med.
Matiga mackor. Lägg på precis det du vill på valfritt bröd. Baguetter är trevliga att proppa fulla med allehanda godsaker, och kladdar minimalt.
Sallad i burk. Om man är nyttig kan man ju göra en sallad som Fru EB skrivit om nyligen. Gaffel nödvändig.
Pastasallad. Vegetarisk, med kyckling, eller något annat. Glöm inte ta med gafflar och tallrikar.
Egna pannkakor. Steker du dem hemma och tar med egen sylt så kostar de inte riktigt 20 spänn styck (eller ens i närheten). Och man kan göra många. Egna pannkakor är mycket poppis bland ungarna. Även här behövs gafflar och tallrikar.
Frukt. Äppelbåtar eller banan eller vindruvor eller vad ni nu tycker är gott.
Vilket du än väljer så blir det bra mycket billigare än 300 kr per måltid, och inte helt sällan är det ju desto godare. Dessutom vet du precis vad du stoppar i dig. I helgen valde vi mackor och frukt, och kompisarna som var med hade korv med bröd med. Såväl barn som vuxna var mycket nöjda!
Google tipsade mig om en artikel på Barrons.com (inte en site jag någonsin besökt tidigare) med någon ekonomimänniska, Teresa Ghilarducci, som skrivit en bok om hur man går i pension med tillräckligt med pengar på banken. Medan större delen av artikeln handlar om folk som planerar att jobba hela livet tar Ghilarducci ändå och snabbt river av en sågning av FIRE-konceptet:
The person who says, “I want to retire early,” should probably talk to a therapist, because behind that is probably an uncertainty about what they want to do with their life, or they don’t like their job. But just financially, it doesn’t make sense unless you’re very, very rich, and if you’re very, very rich, you probably have expensive taste. For most people to quit work for 40 or 50 years, it’s just not a plan that can be sustained for anybody, except for people on TV. So that’s what I’d say to someone who wants to retire in their 40s and 50s. Did you hear what I said? And 50s! 50s is too young. The math won’t work.
Man borde alltså gå och prata med en terapeut om man vill sluta jobba, för att man inte vet vad man vill eller för att man inte gillar sitt jobb. Hopp. Men vad ska den där terapeuten säga om man nu inte gillar sitt jobb? Suck it up och fortsätt i 30 år till? Det låter ju som givande terapisessioner. Alla kan ju inte älska sitt jobb, det kommer alltid finnas (gott om) folk som inte tycker om sina arbeten och bara jobbar för att få in pengar varje månad. På samma sätt kan ju inte alla veta exakt vad de vill med sina jobb, och i vissa fall, framför allt med FIRE, är det ju många som åtminstone vet precis vad de inte vill göra: de vill inte jobba 8-17 varje dag tills de fyller 67. Och att veta vad man inte vill göra är ju ett klart steg på vägen mot att veta vad man vill (själv har jag kommit fram till vad jag vill bli specialist inom genom att utesluta allt jag inte vill göra).
Att man som finansiell expert hävdar att det finansiellt inte går ihop om man inte är ”väldigt, väldigt rik” är ganska märkligt. Har man då verkligen koll på siffrorna? Varför räknar en ekonom så annorlunda mot t ex Mr Money Moustache? Tänker sig Ghilarducci att man bara en dag går hem från jobbet utan att ha tjänat ihop en bra peng på banken först? Jag är nyfiken på hur hennes matte ser ut, eftersom det enligt henne ”doesn’t make sense”.
Och den andra delen av den meningen är ju just det i princip alla FIRE-bloggare/intervjuade personer jag hört tänker tvärtom med: att man visst kan ha mycket pengar utan att man har dyra vanor. De som syns och hörs mest av de som har mycket pengar gör givetvis också av med mycket pengar – jag vill inte veta vad en familj som Kardashians går runt på på en månad. Men som i Millionaire Next Door, som jag inte läst men som jag fattat geisten av efter att ha hört om den otalet gånger, är det ju inte så att det måste synas utåt att man är miljonär, utan att man blivit miljonär just för att man kunnat hålla i pengarna. Bra inkomster, låga utgifter.
Sedan kan man ju konstatera att det är lite paradoxalt med de som strävar efter FIRE. FIRE-anhängare sliter under en kortare period för att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna sluta jobba, men efter att ha slutat sitt vanliga jobb blir det lite per automatik att man fortsätter jobba – men ofta med helt andra saker. I såväl Sverige som utomlands är det ju bokskrivande, egna företag, bloggar och så vidare när folk går ”i pension” från sina vanliga arbeten. Jag vet inte hur många som faktiskt helt, fullständigt slutar arbeta och slutar dra in några som helst pengar, och därmed bara lever på sina passiva inkomster från investeringar. För är man så driven att man når FIRE, då är man nog sådan att man inte vill ligga i en hängmatta på en strand eller sitta på en stubbe i skogen resten av livet. Har man skaffat sig ett eller flera side-hustles under tiden man jobbat så kanske någon av dem är något man vill fortsätta driva efter pensionen.
Paradoxen ligger således i att personer som lyckas nå FIRE är typen som förmodligen kommer fortsätta tjäna pengar på ett eller annat sätt, medan personer som inte strävar efter, eller strävar efter men inte lyckas nå, FIRE är de som redan från början kanske har svårt att få inkomster.
I slutet av artikeln med Ghilarducci kommer frågan om vad man borde göra istället för att sträva mot FIRE eller jobba för evigt:
Here are some rules of thumb. If you’re 30, you should be out of debt, and you should have about half of your salary in the bank. By the time you’re 40, you should have a little more than your annual income in the bank sequestered for your retirement in either a 401(k) or an IRA. By the time you’re 45, you should have two times your annual salary. By the time you’re 50, you should have three.
By the time you’re 65 or so, 63, you should have about eight times your annual salary, if your annual salary is about what you want to live on, you know, net of taxes and savings. Get out of debt by 30; save 5% to 10% of your pay in a safe, secure retirement account, and don’t touch it for 40 years.
Det är inga osunda råd, utan snarast väldigt traditionella sådana. Visst, inte tillämpligt med 401(k) här i Sverige, men tänk det istället som en indexfond på ett ISK. Att spara 5-10% är ju Svensson-rådet som kvällstidningarna gärna kommer med, så inget nytt där. Och då blir det givetvis att jobba till 65 eller mer, för det är så lång tid det tar att komma upp i summorna som behövs för att sedan ha en trevligt oproblematisk pension. Dock tycker jag att ”om din årsinkomst är ungefär vad du vill leva på” är talande. Slutlönen är förmodligen nära nog den högsta lönen du någonsin har, och vid det laget är ungarna utflugna och boendekostnaderna borde kunna vara lägre än de var med ett eller flera hemmavarande barn. Om man då fortfarande behöver hela sin lön för att gå runt, då har lifestyle inflation verkligen tagit vid.
Det är lite kul att det nu är april 2019, för det innebär att jag har följt vår ekonomi i två år och således har ganska gott om siffror på hur ekonomin varierar över året, vad våra tunga utgiftsposter är, vad vi blivit mycket bättre på, och så vidare. I april 2017 hade vi en sparkvot på 18% och så låg har den sedan dess aldrig varit igen (även om jag förstår att 18% inte är så lågt, men det beror ju mycket på att vi även då hade bra inkomster). Kul är det i vart fall fortfarande att följa!
Inkomster
Det här var, precis som förra månaden, en bra månad inkomstmässigt. Maken tvångsutbetalades en hel massa timmar eftersom man inte får ha mer än 300 jourkompstimmar liggande, och jag fick min löneförhöjning efter halvtidskontrollen, retroaktivt dessutom. Så bra löneinbetalningar. Däremot har jag inte sålt en pinal begagnat denna månad tyvärr, mycket för att jobbet tagit enormt mycket energi (att vara ny på jobbet varannan vecka är tufft). Bot och bättring till nästa månad! Maken fick lite pengar i födelsedagspresent och en uppsagd försäkring bidrog med någon hundralapp tillbaka.
Utgifter
Matkostnaderna för månaden inkluderade påsken, flera middagar med vänner, makens födelsedag och efterföljande kalas, och landade på 3 900 kr, vilket är lite mer än vanligt. Utematen höll sig å andra sidan på en vettig summa om under tusenlappen, för en total matkostnad den här månaden om 4 700 kr. Detta var också första månaden då maken varit hemma och skött inköpen. Första veckan messade han mig under tiden han handlade, mycket nervös över att övertrassera de gränser jag satt – men jag tycker att det gått utmärkt. Jag hoppas vi kan upprätthålla detta även efter att vi båda återgår till jobb i höst. Håller vi oss till Willys och Lidl i första hand, och jag fortsätter göra min genomgång av reklamblad (tar ju inte mer än 20 min så timpengen på det är bra), tror jag att vi kan lyckas.
Huskostnaderna är på väg neråt inför sommarens härliga lågkostnadstid då uppvärmningskostnaderna sjunker och elproduktionen stiger. Fakturan från elbolaget den här månaden låg på hela 95 kr, och borde vara nollad och ge pengar tillbaka nästa månad. Däremot har ju trädgården börjat kosta lite – dels träolja till trädäcket, och dels vårt söta nya plommonträd. Och en lekstuga till barnen som varit på planeringen sedan över ett år tillbaka är nu äntligen beställd (blir deras gemensamma födelsedagspresent), vilket ju var en stor utgift men vi hoppas att den kommer användas flitigt. (Vi hade en fundering på att bygga själva, men möjligheten finns helt enkelt inte med en niomånaders som är mobil och vill vara överallt där vi är.)
Månadens utgifter och sparande.
Bland extravaganser beställde jag fyra fotoböcker. Det är ju som jag skrivit om tidigare en av mina stora hobbies, och jag gör en bok för varje halvår numera (innan barnen gjorde jag en årsbok, men sen vi fick barn har det ju blivit fler bilder, minst sagt). Jag gör dessutom gärna fotoböcker för speciella tillfällen – namngivningar, semestrar, och sånt. Dessa drog iväg, men jag väntade i alla fall på en rabattkupong som gjorde kalaset 350 kr billigare. Jag har haft böckerna klara i datorn sedan januari i väntan på en bra rabatt, så det är jag nöjd med. Maken har också köpt sin promoveringsring, och ett årskort för hockeyn nästa år.
Trots lekstugan och ringen som väldigt stora utgiftsposter landar sparkvoten ändå på 41,88% (alltså fortfarande över de 40% vi satt som mål!).Vi kan lägga ytterligare 12% av årets sparmål till handlingarna, och nästan 54% av årets sparmål är då i hamn. Inte så illa med tanke på att det här bara är årets fjärde månad.
Sparkvoter.
Investeringar
Vi återinvesterar utdelningarna och samlar lite krigskassa just nu, eftersom vi tycker att mycket känns rätt dyrt just nu.
26% till SBAB för att vi planerar att betala av lite av våra huslån i samband med att vi förhandlar om lånen om ett år. För över samma summa varje månad
ca 65% till Avanza för framtida investering i aktier
3% till Lendify, vår månatliga överföring
2 000 kr till barnens portfölj, där hälften investeras automatiskt i fondportföljen och hälften läggs i enskilda aktier.
Hälsa
Äldsta dottern hostar och det har varit lite småförkylt hemma, men hälsan har ändå varit bättre denna månad än många andra. Inte minst gäller det för maken som i och med föräldraledigheten äntligen fått börja återhämta sig. Han har dessutom kunnat komma iväg och träna runt tre gånger per vecka, och snittar över 25 000 steg om dagen när han är hemma med yngsta. Själv har jag hunnit med tio pass med FitBit, gått en del men inte alls lika mycket sedan jag började jobba (men cyklar till och från jobbet varje dag i alla fall, och har lyckats med över 10 000 steg varje dag). Dessutom hunnit med bugg varje vecka, och en danskväll med två timmars socialdans, och zumba två-tre gånger.
Psykiskt har jag varit mer tagen av nytt jobb. Eftersom jag dessutom växlade arbetsplats (två veckor geriatrik, två veckor ortopedi, och nästa vecka blir det vårdcentral) har jag varit lagom utmattad av det, och det har varit jobbigt att vara ifrån den lilla. Jag vill bli färdig med AT och få min legitimation, men samtidigt ångrar jag att jag redan är tillbaka på jobb. Jag saknar min lilla tjej. Men hon har det jättebra med sin pappa och han har redan fått mycket bättre relation till henne.
Bloggen
Mitt eget lilla mål om ett inlägg varannan dag har jag hållit. Det har varit 5 107 besökare vilket är färre än i mars, men så kan det ju vara. Konsumentverket-serien har tre av topp-fem-platserna för månaden, kul eftersom jag gillade att skriva om det.
Visst, jag borde ha börjat för längesedan, inte minst med att driva upp tomatplantor och sånt där. Ogräset har varit snabbare än jag i rabatterna. Men det har varit kallt tills jag slutade vara föräldraledig och sedan har vi haft annat inbokat.
I helgen var det dock äntligen dags för en riktig trädgårdspremiär. Björkarna är skirt ljusgröna och till och med elen har börjat få små begynnelser till blad. I rabatterna frodas kirskålen och vinbärsbuskarna ser härligt lovande ut.
Vi har sex pallkragar och i dessa har jag under hösten och våren lagt ner bokashi för att förhoppningsvis få fin jord. Maken var igår iväg och hämtade hästgödsel hos en kollega, så det skulle också blandas ner. Så nu är fyra av sex odlingsbäddar redo, och mina armar lite mer vältränade än tidigare.
Vi har också haft en ful gammal oregerlig buske som vi ville byta ut, eftersom den är precis framför huset och det första man ser vid ankomst. Idag rök den och vi lä närmare en tusenlapp på ett fint plommonträd i trädgårdshandeln. Inte det mest ekonomiska, men vi hoppas att njutningen av att ha ett fint litet plommonträd som ger ätbar avkastning väger upp. Vi vet hur mycket vi njuter av allt annat ätbart vi har i trädgården.
Den bokashi jag haft i lådor sedan i somras pytsades ut i alla rabatter. Jag har aldrig sett så många feta maskar på ett och samma ställe som i den jorden och jag hoppas att de kan ge bärbuskar en välbehövlig energiboost så här efter vintern.
Svarta vinbär anno 2018.
Näst på listan står att sätta potatis. Tomater lär vi få köpa när det planerade uterummet står på plats någonstans i sommar, annars har vi inte någonstans att ha dem. Jag ska sätta morötter och rödbetor, och sen hoppas på en något blötare sommar än förra året…
Men att låta fingrarna sjunka ner i jorden och låta musklerna arbeta med att ösa stora spadtag med jord… det är bara härligt. Livskvalitet. Njutning.
Jag älskar våren, har jag nämnt det?
(Bilden överst är från våra odlingslådor förra sommaren. Det var torrt men det växte ändå!)
Kalassäsongen har dragit igång och vi började med något som verkligen kan rekommenderas: gympasalskalas. Två familjer gick ihop för att fira sina nyblivna fyraåringar på samma gång och hyrde en av de närliggande skolornas gympasal. Vilken grej!
En idrottshall på under 150 m2 i den här stan kostar, på en lördag eller söndag, 77 kr i timmen. Ett kalas brukar vara två timmar i våra kretsar, och så behöver man en timme före för förberedelser och en timme efter för städning. Fyra timmar x 77 kr = 308 kr. För en sal på 116-175 m2 är det inte mycket värre, 110 kr/h. Totalt sett blir det rätt små potatisar vi pratar om alltså.
Och ungarna älskade det.
Föräldrarna till födelsedagsbarnen hade dragit fram det mesta för ungarna att klättra på, hoppa på, gunga i, hänga i, och sen kan man ju alltid, om inspirationen tryter, bara springa runt runt.
Det serverades korv med bröd och ketchup, och en stund senare var det fika med chokladbollar och saft, allt serverat i ett av omklädningsrummen sittandes på ett stort papper så att det blev lätt att städa. Föräldrarna gjorde det lätt för sig i vem-ska-vi-bjuda-diskussionen och bjöd hela dagisavdelningen. Totalt var det uppåt tjugo ungar och kostnaden för hela grejen kan inte ha varit mer än 500 kr totalt – dessutom delat på två föräldrapar.
För egen del har jag skapat en liten ”presentlåda”, efter diskussionen om kostnadstak för presenter. När Lidl haft pysselböcker på extrapris har jag köpt på mig, och från Penstore (ingen affiliate-länk) köpte jag paket med pennor och kritor. Dottern fick välja vad som skulle ges. Eftersom vi fick veta att ena födelsedagsbarnet gärna ville ha pussel gick vi dock utanför presentlådan och hämtade ett av de pusselset som dottern tröttnat på, och gav det vidare. Mottagaren hade inte en tanke på att kartongen såg lite mer välanvänd ut. Billigt och bra för oss, och mycket uppskattade presenter av de båda födelsedagsbarnen. För enkelhetens skull köpte jag också ett tiopack med kort för ett tag sedan på Netto, så det är också bara att plocka av när det är dags. Skönt att slippa skynda till stan för att panikhandla!
The simple path to wealth av JL Collins är väl en av de mer frekvent nämnda böckerna i FIRE-sammanhang, skriven av en bloggare (www.jlcollinsnh.com) som började med att skriva ett antal brev om hur man investerar till sin dotter, vilka sedan blev en serie på hans blogg, och till slut en bok.
The simple path to wealth av JL Collins
Det är en trevlig bok med ett mycket enkelt budskap: köp bred(a) indexfond(er) med låg avgift. Böka inte runt med något annat, varken något annat tillgångsslag eller några enskilda aktier eller någon dyr fond som komplement, utan ta en indexfond som är så nära gratis du kan komma – i hans fall, genomgående i boken, Vanguards VTSAX som har hela den amerikanska börsen i en enda indexfond.
Eftersom jag sett boken rekommenderas i FIRE-sammanhang så mycket väntade jag mig en bok som handlade om mer än bara indexinvestering, i form av att jag tänkte mig mer FIRE-tänk i inkomster/utgifter också. Men det är fullt fokus på investeringarna. Och i och med det tycker jag att boken blir rätt tjatig om jag ska vara ärlig. Det är ju bara ett enda budskap som hamras in från början till slut, och i min värld finns det inte fullt så många sätt att säga att man ska köpa billiga indexfonder så att det räcker till en hel bok.
Den är dock välskriven och i omgångar rolig. Språket är vänskapligt och okomplicerat. Vill man verkligen få klart för sig varför indexinvesteringar is the way to go, läs boken. För den mer kompletta FIRE-boken på engelska får jag leta vidare (jag vill skicka en grym FIRE-bok till en kompis i USA så jag måste först hitta den).
Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken!
Hygienkategorin (och andra) enligt Konsumentverket.
Precis som med klädeskategorin tycker jag det här är enormt mycket pengar. Återigen är vi uppe i över 25 000 kr om året.
För bebisens del är det givetvis blöjorna som drar iväg. Här har jag dock konstaterat att det går att komma undan billigt, åtminstone om man har Lidl i närheten. Lidl har sitt eget märke Lupilu och ett erbjudande, åtminstone på Lidl här i stan, om att köpa ett paket blöjor för 30 kr vid köp av annat för över 300 kr. Vi är uppe i storlek 4 och där är 50 blöjor i varje paket, alltså ett styckpris på 60 öre. Viss skillnad mot att betala 70 kr för 50 av Icas blöjor. Jag har hur som haver skrivit upp alla inköp av blöjpaket och konstaterar att sedan lillan föddes har jag lagt ca 570 kr på blöjor, med ett snittpris på 1,24 kr/blöja. Och hon är åtta månader nu, så det skulle ju motsvara runt 71 kr i månaden. Då har vi en ganska bra bit kvar till de 500 kr hon ska kosta varje månad.
Utöver blöjor använder jag tvättlappar, billigaste sorten, som inte kostar många kronor (typ 25-30 kr för 250 st). För puder räcker en burk i en halv evighet. Lite babyolja (20 kr) i badet, en flaska räcker länge. Hon har en babytandborste (kanske 20 kr?) och en yttepytteliten dutt barntandkräm varje dag.
…och nu börjar jag få slut på saker som lillan använder i hygienväg. Några femhundringar i månaden går det inte iväg på henne.
För treåringen får jag anta att Konsumentverket tycker att hon ska använda blöja fortfarande, för att berättiga den enorma summan man får lägga på henne. Alternativt att hon badar i lervälling och att det behövs enorma mängder tvål för att få henne ren, antar jag. Eftersom hon varit blöjfri sedan innan hon fyllde två är blöjor ingen utgift längre. Lite schampo, balsam, och tvål går ju däremot åt. Liksom förebyggande anti-lusspray (139 kr – cashback) när det är sådana tider på dagis, och lotion för att smörja in henne med. Men sedan börjar det ta slut även där. Hårklippning sköter jag eller maken.
Personlig hygien går kraftigt ner när ungen fyller fyra, till 140 kr i månaden, vilket jag antar är att de då ska ha slutat med blöja. 140 kr/månad känns fortfarande ganska mycket, men betydligt mer rimligt. (Det innebär alltså att man får anta att Konsumentverket tycker att det ska gå femhundra spänn i månaden på blöjor?)
Och sedan jag och maken. Schampo, balsam, tvål, tandkräm går ju åt men det är ju inga enorma mängder (jag försöker hålla mig till att tvätta håret max två gånger i veckan). Klippning av makens hår sköter jag. Själv går jag till frisören och klipper håret max en gång om året sedan jag blev snål numera, och färgar gör jag själv (färgen kostar väl typ 100 kr i inköp en gång i kvartalet). Ansiktskrämer och sådant hade kunnat vara en större post, men jag har en mor som förser mig med det jag behöver via hennes jobb. Så även här blir det rätt begränsat. Tandläkarbesöket kommer väl vartannat år, inte varje år, och ligger på uppåt 900 kr, men slå ut det på två år så blir det ingen jätteutgift (37,50 i månaden utslaget på 24 månader).
Förra året (vilket även var innan lillan kom) snittade vi 293 kr/månad. Den andra halvan av året är något dyrare än första halvan på grund av bebis, men vi kommer aldrig i närheten av Konsumentverkets ”basbehov”. Kanske är vi otroligt lortiga av oss?
Fortsättning av genomgången av kostnaderna i Konsumentverkets ”Koll på pengarna”, denna gång har turen kommit till kategorin ”Medier” (efter förra gångens matkostnader och klädkostnader):
Kostnad för bredband, fast telefoni, streamingtjänster, dagstidning med mera.
Observera att i detta ingår inte mobiltelefon, det är en egen kategori. Jag tycker det är lite gulligt att ”fast telefoni” fortfarande ingår, hur många har det fortfarande?
För vår del, med fyra personer i hemmet, ”får” vi lägga 1 210 kr/månad på medier. Jag tycker det är roligt att det är sån liten skillnad beroende på hur många man är i hushållet, och är lite oklar över varför man får tio kronor mer för att man är tre istället för två, och fem istället för fyra.
För vår del ingår i denna kategori:
Bredband: 957 kr/kvartal = 319 kr/månad
Viaplay: 109 kr/månad (om vi inte har något erbjudande eller bytt in Coop-poäng, vilket vi har typ halva året)
Spotify: 49 kr/månad (studentpris eftersom jag räknas som student som doktorand)
Sporadiskt har vi ytterligare någon streamingtjänst, vilket nog kan snittas till 150 kr/månad sett över året numera
Vi har ingen dagstidning och prenumererar inte på några andra tidningar. Ibland har vi Nextory eller Storytel, men då är det för att det kostar typ 1-10 kr i en månad och det behöver knappt räknas med.
Totalt blir detta 627 kr/månad, eller ca 7 500 kr/år. Får väl därmed tycka att Konsumentverkets ”basbehov” av medier är ganska väl tilltaget – men det skulle samtidigt gå snabbt att komma upp i de summor de nämner med ytterligare abonnemang och om jag inte var så himla intresserad av att leta erbjudanden och rabatter, samt att stänga av abonnemang vi inte använder även under kortare perioder. Vi låg en bra bit över Konsumentverkets summa när jag började med vår ekonomi, på grund av både TV-abonnemang och flera streamingtjänster. Men det visar väl också på att det, om man vill spara, är en förträfflig kategori att kapa i.
Vad lägger ni på den här kategorin? Vad är rimligt?
Jag fortsätter min lilla genomgång av Konsumentverkets ”Koll på pengarna” där de listar hur mycket pengar man ”får” lägga på olika saker (igår var det maten).
I kategorin ”Kläder och skor” ingår:
Ett basbehov av kläder och skor som används till vardags, på fritiden och vid festligare tillfällen. Här ingår även tillbehör som väska, klocka och paraply.
Enligt texten på sidan innan står det:
Konsumentverkets beräkningar baseras på ett basbehov av varor och tjänster och visar exempel på kostnader för detta.
För vår familj får vi lägga:
Bebisen: 360 kr/mån 3-åringen: 470 kr/mån Mig och maken: 660 kr/mån vardera, alltså 1 320 kr/mån
Den här utgiftsnivån tycker jag ärligt talat är helt befängd. Det skulle ju innebära att vi la över 25 000 kr på kläder och skor på ett år?! (Jag var tvungen att kolla, men ja, det är verkligen per månad i den där tabellen.)
Om några månader blir treåringen dessutom fyra, vilket skulle innebära att hennes klädkvot går från 470 kr/månad till 710 kr/månad (!), alltså en ökning med ytterligare 2 880 kr per år.
Nu är jag totalt ointresserad av kläder, så det hjälper ju väldigt mycket för att hålla ner kostnaderna, men två barn kan det väl rinna iväg massor av pengar på? Eller?
Förra året la vi totalt 8 800 kr på kläder – för samtliga i familjen. Då var jag dessutom gravid, och begagnade gravidkläder är överraskande svåra att hitta, så det fick bli till att köpa lite nytt. Samma sak med amningskläder, även om jag hittade några begagnade. Vi fick också vår andra dotter, men hon har ju fått ärva storasysters kläder.
Hemligheterna till att hålla nere klädkostnaderna är två (and it ain’t rocket science):
1) Låt bli att handla. De allra flesta av oss vuxna har trots allt en hel garderob fylld med grejer. Vi behöver sällan mer, även om vi ”inte har något att ta på oss”. Som gravid och ammande har jag i princip använt kapselgarderob (jag vägrar köpa särskilt många plagg för en så kort tid livet) och det funkar jättebra (testa t ex Project 333 om ni inte är gravida/ammande och behöver gå ner i mängd kläder i garderoben).
2) Köp begagnat. För barnens del fungerar ju inte ”låt bli att handla”-grejen eftersom ungarna har en förmåga att växa ur sina kläder, ta sönder dem på ett sånt sätt att de är svåra att laga, och smutsa ner dem bortom igenkännlighet och bortom vad Vanish klarar av. Då måste man köpa. Men oftast, åtminstone när barnen är rätt små (upp till säg storlek 128, och då de inte är så små längre), går det utmärkt att köpa via begagnatmarknaden. Babykläder är ingen diskussion, det finns oändligt mycket i princip oanvända kläder att köpa för en spottstyver. Någonstans runt storlek 98-110 kan det bli lite bökigare eftersom ungarna sliter på sina kläder så att utbudet att sälja blir mindre, men det finns gott om det ändå. Ytterkläder går utmärkt att få för en fjärdedel av ordinarie pris. På loppisar brukar man kunna få t-shirts för 5-20 kr i vettigt skick. Byxor till pojkar har jag förstått är ett undantag, eftersom de oftast är sönder på knäna efter vild lek, men om det är det enda du behöver köpa nytt är det ju inte något stort problem. Och även om ni köper både skor och byxor nya så är det på inget sätt så att ni behöver lägga 5 640 kr per år på kläder för en treåring (eller 8 520 kr för en fyraåring!).
Med våra 8 800 kr på ett år la vi alltså drygt 730 kr per månad på kläder. Vi saknar ingenting; när treåringen behövde en ny overall hittade jag en i gott skick för hundra kronor. När hon behövde nya stövlar blev det faktiskt ett nyköp, men då efter att ha kollat var de var billigast online och med Refunder-kod på det. Jag har köpt tröjor, klänningar, skor, jackor och byxor via Sellpy. För egen del har jag köpt gravid- och amningskläder (både nytt och begagnat). Maken har gjort ett par nyköp under året.
Sen får man väl säga att om man är ett fan av dyra handväskor, exklusiva klockor, designer-skor eller sjukt dyra paraplyer så räcker 25 000 kr inte någonstans. Men är man villig att lägga sånna pengar på ett sådant intresse så är man kanske inte riktigt på den slingrande sparstigen heller.
Vad lägger ni på kläder och skor? Vad tycker ni om Konsumentverkets idéer om hur mycket pengar man kan/får lägga på kläder och skor? Vad skulle er klädbudget vara enligt Konsumentverket?
I Konsumentverkets ”Koll på pengarna” finns en massa roliga siffror att jämföra sig med. Jag tänkte gå igenom dem och vad jag tycker om dem, och hur vi ligger i vår familj som jämförelse. Vi börjar med matkostnaden.
Till att börja med har de ”förbrukningsvaror” som en separat rubrik. I denna, som för fyra personer ska gå på 270 kr/månad, ingår ”dagligvaror som främst används för vård och skötsel av hemmet som tvätt- och rengöringsmedel, toalett- och hushållspapper med mera”. Dessa saker ligger som del av vår matbudget, eftersom jag inte har någon ork att dra ut dem från matkvittona. Jag lägger således till 270 kr/mån till matbudgeten.
Vår matbudget skulle vara 840 kr för den yngsta (6-11 mån) som äter all mat hemma, 860 kr för den stora tjejen (2-5 år) som äter lunch på dagis, och 2 470 kr vardera för mig och maken. Ovanpå detta då ”förbrukningsvaror-pengen” på 270 kr. Totalt blir detta 6 910 kr. Det är faktiskt ganska väl tilltaget.
För att den yngsta skulle äta för 840 kr i månaden skulle kräva att hon åt köpe-barnmat till typ två mål om dagen. Om man räknar två färdig-rätter om dagen på 15 kr/st skulle det vara 900 kr/mån (räknat på en 30-dagars-månad). Ovanpå detta frukt, (köpe-)grötpulver, och eventuellt annat. Ja, okej, då blir det nog lugnt 840 kr i månaden. Men om man istället köper rotfrukter till facilt kilopris om typ 20 spänn kan man laga väldigt mycket mat till en väldigt låg kostnad.
Mellantjejen äter fil och müsli till frukost, och middag hemma. På helgerna givetvis alla mål med oss, och så lite frukt på det. Jag har inte räknat på det närmare, men 850 kr/mån låter ganska högt även här.
Slutligen, jag och maken. Jag tycker det är festligt att vi har lika mycket att äta för, när vi skiljer oss åt ganska väsentligt i kroppskonstitution, men okej. 2 470 kr per person – ja, det kan ju vara både mycket och lite. Äter man ute varenda lunch på jobbet är det inte alls mycket (lunch för 100 kr fem dagar i veckan i fyra veckor = 2 000 kr). Äter man matlåda och håller sig till det som är i säsong och billigt för tillfället är det dock rätt mycket.
Så hur ser det ut för oss? Förra året kan man se en radikal förändring i vår matbudget efter att jag tog mig an att sänka den – före och efter september 2018. Före september 2018 ligger snittet i butik på 5 286 kr/månad (borttaget januari, då vi var borta två veckor på semester så det var en mycket låg kostnad för mat i butik då). September till december sänks snittet till 3 926 – och då är både julmaten och nyårssupén inkluderad i decembers matkostnad (utan den blir snittet 3 410 kr). Visst är detta med bara tre ätande eftersom den yngsta då bara ammade, men ändå. Till detta kom även vår ”utemat”, men den vore enkel att skala bort om det behovet fanns. Inklusive utemat landade vi ganska nära de 6 030 kr/mån som Konsumentverket tyckte att vi fick lägga på mat förra året (då alltså minus den lilla som antingen inte var född än eller som bara ammade, vilket också ger lite mindre för förbrukningsvaror).
Det här året kommer vår matkostnad förmodligen vara väsentligt lägre sett som ett snitt över året, eftersom min tanke är att fortsätta på den inslagna vägen med billigare butiksköp. Vi får väl se var vi landar i slutet av året…
Så vad är take-away-message för det här? Att för Konsumentverkets beräknade kostnad kan man äta väldigt bra. Det är absolut ingen miniminivå utan den inkluderar att kunna äta ute då och då och köpa en del dyrare mat. Vill man så kan man absolut kapa – radikalt – och fortfarande äta god och hälsosam mat men till en mycket billigare peng.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
