Lyssnat på ett avsnitt av ChooseFI-podden (som det blivit mycket av på sistone, eftersom jag haft en del tid att lyssna på poddar och de jag annars lyssnar på inte varit så intressanta (bortsett från Kvalitetsaktiepodden, som levererar varje gång)) och den här gången blev det avsnitt #70 med Vicki Robin som heter ”Your money or your life”. Robin skrev på 90-talet boken med samma namn och kan ses som en av FIRE-rörelsens grundare, delvis. Det är nog det mest givande avsnittet av podden jag lyssnat på, eftersom den annars har en tendens att bli lite mycket halleluja-FIRE-är-bäst-that’s-so-powerful (just ”that’s soo powerful” är något programledarna säger lite väl ofta, är så otroligt amerikanskt och tröttsamt) och här låter de Robin snacka långa stunder själv utan att avbryta.
En spännande bit är hur man borde räkna på sin timpeng. Tanken är att medan man kanske tror att man tjänar säg 200 kr/h så måste man dra bort alla kostnader som kommer av att jobba:
kostnaden att ta sig till och från arbetet
arbetskläder
uteluncher
utbildningar som inte arbetsgivaren står för
om du har barn: kostnaden för att någon ska ta hand om dem (dagis-/fritidsavgift)
och så vidare
Sedan ska det ju delas på antalet timmar du jobbar. Och där är det nästa bit – hur mycket jobbar du egentligen? Om du har betalt för 40 timmar i veckan men arbetar 10 timmar utöver kontorstid med all tid du tillbringar hemma med att svara på mail eller lösa kriser eller vad du nu gör, då får du ju dela den verkliga lönen med 50, inte 40.
Så formeln blir:
Enligt Robins estimat tjänar de flesta ungefär 1/4 av det de tror att de tjänar, baserat på alla utgifter som är kopplade till arbetet. Jag vet inte om det är lika illa här – jag hoppas inte det med tanke på att stat, landsting och kommun här tar mer av våra pengar redan från början än i USA – men det är en intressant tanke. Och lägger man 100 kr/dag, alltså 500 kr/vecka eller 2 000 kr/månad, på uteluncher så är det ju en del att dra av bara där.
Driver man det vidare, som de gör i avsnittet, gör ju detta att om man tror att man tjänar 200 kr/h och i verkligheten tjänar 50 kr/h, då blir den där middagen för 400 kr inte bara två timmars jobb, utan åtta timmars jobb – en hel dag – och då kanske man blir lite mindre pigg på det och väljer att äta hemma istället. Det är ju lite då och då uppe till diskussion att man ska tänka sig sina kostnader i arbetade timmar, men här drivs det alltså ytterligare lite längre för att se vad din verkliga timpeng är. Plötsligt är ett par nya skor ännu fler timmar än du redan tänkte dig och då kanske det blir lättare att motstå.
Bland andra intressanta bitar de diskuterar är när de pratar om ihopkletningen av orden arbete, jobb och inkomst (work, job, income) och att arbete borde frikopplas från inkomst eftersom det annars vanligen är så att arbete som ger inkomst värderas högre än ett arbete som inte gör det. De pratar också om ”making a living” versus ”making a dying”, och mycket annat. Ett varmt rekommenderat avsnitt!
Efter att ha sett kommentarer om Rika Tillsammans avsnitt med Charlie Söderberg om FIRE och ekonomisk frihet kände jag, trots att jag numera sällan lyssnar på den podden, att jag behövde lyssna på det. Å ena sidan har det varit positiva reaktioner om att de har bra tankar om helheten i livet, å andra sidan irritation över att FIRE återigen verkar kokas ner till att man ska jobba som en iller, spara allt, och sedan sluta jobba för att sätta sig på en stubbe i skogen.
Jag måste säga att jag ser båda sidor i detta avsnitt. Å ena sidan verkar de knappt veta vad de pratar om när de pratar om FIRE, å andra sidan pratar de ju faktiskt genomgående om FIRE såsom jag ser det.
Det här är till exempel bra som intro, sagt av Söderberg:
Väldigt enkelt, passiva inkomster överstiger de totala kostnaderna, det vill säga när det kommer in mer pengar när jag sover varje månad än vad jag gör av med totalt under en månad. Om jag har den situationen löpande, då skulle jag säga att jag är ekonomisk fri. Det handlar alltså inte om hur mycket kapital man har på banken, utan det handlar om vilket flöde man har av pengar och hur mycket energi man behöver lägga ner för att ta tag i det flödet.
Medan det här inte är det (också Söderberg):
Det finns ingen poäng för mig att banta ner min ekonomi så pass mycket så att jag kan påstå att jag inte behöver jobba. Ska jag sitta på en stubbe då i skogen och aldrig kunna träffa dig, aldrig kunna åka någonstans, bara för att kunna hävda att jag är ekonomiskt fri? Då tar jag hellre och gör en massa roliga jobb, saker som jag tycker är kul att göra och som ger mig pengar, och sedan använder jag de pengarna dels till att investera men annat till att köpa champagne, för att jag gillar champagne. Mitt mål är inte att vara ekonomiskt fri, mitt mål är att ha en långsiktigt hållbar livsstil.
För min del handlar inte FIRE om att ”jobba tre jobb och spara 80%” för att någon gång i en avlägsen framtid sitta på en stubbe i skogen och stirra ut i tomma intet. Jag vet faktiskt inte någon som har den planen. Istället ser jag ett community runt FIRE som bygger på precis det som Söderberg & co pratar om i en timme: ett mindset och möjligheter. En långsiktigt hållbar livsstil, som gör att man inte behöver sitta fast i ett arbete man inte tycker om i årtionden och bli fattigpensionär på ålderns höst. Sparande och därmed kapital öppnar upp mängder av möjligheter som annars inte skulle finnas, till exempel om man vill starta eget så kan man luta sig mot ett kapital och därmed vara mindre stressad över att omedelbart få in kunder. Eller att istället för att sitta på ett jobb man ogillar, välja att skriva en bok. Eller vad man nu vill göra.
Ironiskt nog är det precis det Söderberg säger, men på något sätt är det enligt honom inte kopplat till konceptet FIRE:
Det är klart att det finns en massa andra faktorer i det där, men jag känner väldigt få människor som har slutat jobba. Däremot så känner jag många människor, med mig, som upplever en enorm frihet med att inte behöva jobba.
Det handlar i relativt få fall (inga i nuläget?) vad jag sett i bloggosfären om att självspäka och tvinga sin ekonomi till det ena eller det andra. Det handlar om att inte lägga sina surt förvärvade och hårt skattade slantar på totalt meningslösa saker som inte ger någon glädje, utan på att låta en del av dem gotta till sig i form av aktier eller fonder, för att i framtiden kunna göra något mellan att sätta guldkant på sin pension till att gå i pension när man är trettio. Det betyder inte att man inte kan njuta av det man verkligen tycker om i nuet också. Det betyder bara att man prioriterar och väljer vad man faktiskt tycker om.
Så när Söderberg säger:
Jag tror att det handlar om att defaulten för oss är att skruva ner, det är det vi alltid hör i media. ”Drick en kopp kaffe mindre om dagen, så har du sparat 30 kronor om dagen…” Men tänk om man gillar kaffe då?
…då tänker jag att givetvis får man gilla kaffe. Man får hälla i sig så mycket kaffe man vill, om det är det man prioriterar. Poängen för många i FIRE-rörelsen skulle jag snarare säga är alla som av ren lathet eller vana går förbi Pressbyrån eller Espresso House och köper en kaffe med sig, oavsett att det inte ger något mervärde mot att koka en termos hemma eller helt avstå kaffe just den gången. Det handlar inte om att skära bort allt, det handlar i första hand om att ta bort sådant som inte tillför något värde.
Jag förstår inte varför man inte bjuder in någon av alla de bloggare/FIRE-profiler som finns, istället för att sitta och slå ner på hela konceptet utifrån felaktiga premisser. De pratar ju om finansiell frihet, det är ju exakt vad FI står för. RE är ju väldigt valfri, och det är få som går i någon total pension. Man fortsätter göra det man gillar, med eller utan ekonomisk kompensation.
Det här resonemanget gillar jag dock väldeliga (och förstår inte varför det inte skulle vara FIRE-kompatibelt):
Om man skulle vara konspiratoriskt lagt så skulle man kunna säga att det här är ju… Jag tror inte att det är en strategi, men det spelar ju de som sitter med mycket av informationsmakten kring ekonomi i händerna något enormt, för vi lär oss alla att man ska gå till någon annan som ska berätta vad som gäller. Någon som har ett bankpalats och slips och som för bara 3% per år i avgift kan se till att det förvalta det här nu så att det inte går illa. Man vill inte förlora de pengarna man har.
Det pratade vi ju om här om dagen, att de flesta tar för lite risk i sitt sparande och investeringar. Det är för att man är så rädd att förlora pengar på det sättet. Men att köpa en bil som man förlorar 100,000 direkt på helt garanterat, det är ingen som upplever. Att man köper en platt-tv för att det var halva priset, men sedan konstaterar man inte att den är bara värd en tiondel 20 minuter senare än vad man köpte den för.
Det räknar inte man på, för så gör alla andra. Man sitter och jobbar för en arbetsgivare där man får en väldigt dålig utväxling per timme på hur mycket man får betalt, det räknar man inte som förlust, för det är ju så man ska göra.
Sedan måste jag säga att deras säljsnack genom hela avsnittet är tröttsamt. Ja, vi fattar, ni säljer kurser och ni vill gärna nämna hur fantastiskt det kan vara med coachning. I slutet blir de tydliga med att man kan få höra av sig till Balansekonomi, men det behövde de knappast säga eftersom det är ett tema genom precis hela avsnittet. De nämner Balansekonomi 23 gånger enligt transkriberingen, och coachning åtta gånger.
Exempel:
Är det inte som med allt annat, att vi påverkas av människorna vi har omkring oss? Vi pratar mycket om det i Balansekonomi […]
…
För att när människor träffas och pratar om de här frågorna under kraftfull handledning och coaching, så kommer de få helt nya resultat.
…
Du har ju skapat Balansekonomi av en anledning. För att när människor träffas och pratar om de här frågorna under kraftfull handledning och coaching, så kommer de få helt nya resultat.
…
Där tycker jag att Balansekonomi har gjort något väldigt bra, för man tar en bit av livet, investeringar då eller pengar till exempel, och sätter till det här med personlig utveckling
…
Faktiskt var det nog när vi var studenter och gick den där Balansekonomi-kursen som jag förstod att…
Lyssna gärna på avsnittet och skapa er en egen uppfattning, jag vill gärna höra vad ni tycker.
Läst ut två böcker på FIRE-temat i snabb takt, där den första var ”Meet the Frugalwoods” och den andra var ”Jag lämnar ekorrhjulet”. Nu tar vi den senare, en bok som fått en del uppmärksamhet på sistone som en av två böcker på temat som släppts med väldigt kort mellanrum. Jag gissar att författaren Åsa Axelsson inte diskuterat med Farbror Fri, som släppte boken ”Ut ur ekorrhjulet” (som jag står i kö på på biblioteket), eftersom deras titlar är förvirrande lika. Dock är Åsas rosa bok mycket snyggare än paret Lindbergs hysteriskt orangea…
Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson
Jag har inte läst den här boken i fysisk form för en gångs skull. Jag fick ytterligare 30 dagar Nextory för 9 kr (mer om mig och Nextory här) och fann att den finns som e-bok hos dem, så istället för att vänta på mitt ex på biblioteket blev det att jag läste den på paddan. Därmed fick jag inte se om insidan var lika fin som utsidan, men det kan man ju hoppas.
Jag gillar den här boken. Jag har träffat patienter som Åsa tidigare, men inte någon som tagit den här approachen. Det är roligt att följa hennes väg från att inse att om ungarna inte häller i sig en liter mjölk vardera om dagen (typ) så kommer de spara en massa tusenlappar varje månad, hela vägen via att ge dottern klädpengar att använda på egen hand (vilket kostar sjutusen om året istället för att mamma följer med med kreditkortet, vilket kostar elvatusen, tydligen), att börja baka bröd, göra eget Bregott (måste testa!) och ända in i kaklet med att klocka familjemedlemmarnas duschtider.
En del av det är sådant som jag de senaste två åren gått igenom. Hos oss går det åt en dryg liter mjölk i veckan så det är ingen stor post, men jag har ju börjat baka bröd sedan årsskiftet, jag handlar nästan uteslutande begagnat, och vi har börjat odla mycket själva (även om sommarens totala torka gjorde att det gick sådär). Så det är hög igenkänning, även om hon drar en del saker längre än jag är villig att göra, såsom att bara käka gröt till lunch varenda dag (men hon gjorde det som ett års ”test” så sedan mjukade hon upp det). Hon kommer i slutet av boken fram till att hon genom att vara hemma sparar mer pengar än hon tjänar på att jobba. Eftersom vi gått från några enstaka procents sparkvot till en bit över 50% känner jag igen även det, framför allt som föräldraledig. Dessutom känner jag som sagt igen utmattningspatienterna.
En av de bästa, återkommande bitarna i boken är när hon återger konversationer med kompisen Anett. Jag har ingen aning om Anett finns på riktigt eller om hon är ett påhitt för att kunna jämföra, men jag gissar att hon är helt äkta. Det blir en sån hård kontrast mot Åsas kontinuerliga insikter, eftersom Anett sitter stenhårt i ekorrhjulet och vägrar att ens tänka tanken att livet inte behöver vara så (hon blir bland annat förfärad när författarens yngsta dotter inte längre ska vara på fritids efter skolan utan kan gå hem med mamman, för att då kan hon ju bli ”utanför”).
Jag tycker det är ett par tragiska sista sidor när hon tvingas åter till jobbet (med Försäkringskassans blåslampa i rumpan eftersom hon nu mår för bra för att vara sjukskriven) med allt vad det innebär av förfall av allt hon byggt upp i hela boken. Men relativt snabbt inser hon att nej, det här funkar inte. Och vad jag förstår av intervjuerna så jobbar hon nu inte.
Jag kan tänka mig att den här boken skulle fungera alldeles utmärkt som ögonöppnare för nästan vem som helst som inte tillhör FIRE-communityt. Jag kommer förmodligen rekommendera den till både en och två patienter under min tid på vårdcentralen framöver. Även om målet inte är att få alla att sluta jobba såsom Åsa gjorde så är den utmärkt för att få läsaren att tänka efter. Att förstå att man måste prioritera.
Och nej, jag ser det inte som en ”kvinnofälla” att bli ”hemmafru” och få påta i trädgården, ta hand om barnen, baka bröd, handla, och så vidare. Hon vill göra det. Hon tycker uppenbarligen att arbetet är en mycket värre fälla (stressfällan kallar hon den i intervjuer). Hade hon tvingats till det av sin man trots att hon egentligen ville jobba, då hade det varit en annan sak. Men det vill hon inte.
Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken!
Tredje dagen av den digitala detoxen har kommit och gått. Det går över all förväntan får faktiskt sägas. Jag hade trott att det skulle kännas jobbigare, men det jag kan konstatera är att medan jag upprepade gånger om dagen tänker att jag ska ta upp telefonen så är det inga problem att motstå. Jag gör annat istället: läser, skriver, och framför allt är närvarande med barnen.
Igår var jag på lekplatsen med barnen och det var nog typ första gången någonsin (åtminstone vid längre lekplatsvisiter) som jag inte tagit upp telefonen för att kolla sociala medier/läsa något/whatever. Detta har alltid varit med en berättigande tanke om ”jamen hur kul är det att titta på när en treåring leker?” även om det också alltid kommit med ett visst dåligt samvete. Och nej, det är inte jordens mest spännande upplevelse att titta på när en treåring leker, men när jag deltog mer aktivt i leken var det roligare. Eftersom jag hade yngsta dottern, som vägrade sova middag, i famnen var det begränsat hur aktiv jag kunde vara, men ändå. Även idag var vi ute, dottern på cykel och jag med barnvagnen med lillan, och vi besökte en lekplats och även denna gång var jag aktiv (idag sov lillan faktiskt).
Jag ser fram emot att tankarna på sociala medier ska försvinna. Efter ett tag borde ju impulsen att ta upp telefonen i tid och otid mattas av. Jag märker redan att det börjar sjunka undan. Igår och i förrgår var det en impuls nära nog var tionde minut (så ofta som vi enligt statistiken plockar upp och pillar med mobilen), men idag har det varit lugnare med det.
Som konsekvens av detoxen har jag nu dels lyssnat klart på Digital Minimalism av Cal Newport, och dels läst större delen av Hans Roslings Hur jag lärde mig förstå världen (tidigare har jag ju läst Factfulness och tyckt mycket om den).
Den digitala detoxen, som är ett förbud mot sociala medier, har också haft andra konsekvenser än en aktivare mamma på lekplatsen och mer läsning av riktiga böcker. Jag stängde ner fönstren för Twitter och Facebook på min dator för att slippa lockas (så klart), men jag har en förmåga att öppna oändligt många flikar med olika siter. Jag har stängt ner samtliga nu; bokmärkt de jag behöver komma ihåg och bara stängt resten. Det är jätteskönt och har faktiskt minskat en stress jag inte visste att jag hade. Dessutom har jag valt att inte ha mailprogrammet konstant öppet, utan öppnar det vid ett tillfälle, kollar igenom mailen och stänger det sedan (och samma i appen, automatisk koll har jag stängt av).
Jag förväntar mig bakslag framöver i form av att det blir jobbigare att vara utan sociala medier. Att jag ”missar” något. Vi får väl se. Tilltron i min omgivning till om jag klarar det är sådär, med kommentarer med tveksamma tonlägen och ord som ”Jaa, vi får väl se om du fixar det…”. Bästa kommentaren som jag fick berättad för mig, var från svärfar. På svärmors fråga om huruvida jag kommer klara det här var hans svar, ”Om någon klarar det så är det väl hon.” Det värmde!
Jag har ju blivit smått tokig i att baka bröd istället för att lägga 25-35 spänn per bröd i affären. Eget bröd är underbart gott, doftar ljuvligt och dessutom har du koll på exakt vad som är i det. Nedanstående limpa gjorde jag eftersom jag hade ganska mycket filmjölk hemma och jag ville testa något annat än det bröd jag hittills oftast bakat. Det här var superenkelt och grymt gott och du behöver inte hålla på att jäsa brödet – bara blanda ihop allt och in i ugnen!
Ljuvligt filmjölksbröd. Jag hade i en riven morot också.
Ingredienser
3 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
2 dl havregryn
2 tsk bikarbonat
1 ½ tsk salt
1 dl linfrön
4 ½ dl filmjölk
0,75 dl mörk sirap
Valfritt: en riven morot, hasselnötter, russin eller något annat trevligt du vill ha i
Gör så här
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Tillsätt filmjölk och sirap.
Rör ihop allt till en kladdig smet.
Smöra och mjöla en brödform. Häll i smeten och strö lite vetemjöl på ytan.
Grädda limpan längst ner i ugnen i ca 50 min. Lägg över aluminiumfolié i slutet av gräddningen om den blir för brun på ytan.
Låt limpan svalna inlindad i en handduk. Vänta tills den kallnat innan du skär den i skivor.
Amerikanska podden ChooseFI pratar ju i tid och otid om ”side hustles”. Jag har mer än ett sånt, eftersom vi har företag där jag gör hjälper småföretagare med hemsidor, men den som får räknas som en passion som blivit en side hustle är ju tårtgörandet. Så lite reklam i detta inlägg för mina tårtor (men jag har inte betalt mig själv för det så ingen sponsringsvarning!). För att jag är stolt över dem och tycker att det är jätteroligt att göra dem.
Det är ingen stor inkomst eftersom många görs inom familjen så att jag ger tårtan istället för att vår familj köper någon present. Win-win eftersom tårtorna uppskattas och jag slipper försöka hitta på något lagom krystat att ge bort…
Det är intressant att lyssna på/läsa böcker som Digital Minimalism och Skärmhjärnan (recensioner kommer). Digital Minimalism lägger fram hur Facebook (och andra sociala medier, men framför allt Facebook eftersom de har legat i framkant) har utvecklats från att vara en förhållandevis passiv tjänst där man skrev lite om sig själv och kunde se när kompisarna postade sitt, till att, via tummen-upp/like-knappen, delningar, med mera, bli något mycket mer interaktivt och beroendeframkallande:
Sorteringen av inlägg som ska vara så intressanta som möjligt för mig
Att det finns nya likes och annat i lysande rött ungefär varannan gång man går in i appen/på hemsidan, för att på ett optimalt sätt aktivera vårt belöningssystem (dopaminkicken blir som störst om vi ”vinner” ungefär varannan gång – vinner vi varje gång blir den inte alls lika hög, och i sociala medier är en like en vinst)
Sponsrade inlägg som ska få mig att shoppa, framtaget för precis just mig baserat på mina likes och googlingar (och dessutom vara svåra att skilja från kompisars inlägg och delningar)
Plötsligt spenderar vi massor av tid på Facebook. Och Twitter, Instagram, och andra sociala medier.
Och jag inser att jag är en av dem som behöver en paus. Och som författaren Cal Newport föreslår i Digital Minimalism tänker jag nu genomföra en 30 dagar lång digital detox. Jag började rensa igår. Tog bort apparna för Facebook, Twitter och Instagram som är de sociala medier jag ägnar tid åt. Stängde av aviseringarna för mail, sms och diverse appar så att jag nu aktivt måste gå in och till exempel kolla mailen – och det blir en-två gånger per dag istället. Är det livsnödvändigt kan folk ringa istället, mail skriver man inte om man måste ha svar extremt snabbt. (Och vi pratar bara privat mail, inte jobbmail, som jag aldrig haft till telefonen alls.)
Trettio dagar utan. Sedan får vi se. Jag tycker att jag blivit alltför beroende av mobilen och jag vill inte vara det. Jag vill leva istället.
Newport trycker på att ha något annat att göra istället, så att man inte bryter detoxen så snart man blir uttråkad. Jag tänker vara med mina barn. Rita, något jag inte gjort på mycket länge. Läsa böcker. Skriva. Jag kommer fortsätta blogga så klart, för det är kul (och inläggen kommer fortsätta att automatiskt delas på Twitter).
Det kommer nog ett och annat inlägg om effekterna av det här…
Vi har en bebis och en treåring (snart fyra, oh my god var tar tiden vägen?), som nämnts i rätt många inlägg. Jag har redan skrivit om att bebisar inte alls behöver vara särskilt dyra, men hur är det med ”småbarn”? Är de dyra? Barn ska ju enligt beräkningarna kosta 1,4 miljoner kronor från födsel till sin 18-årsdag enligt Swedbank. Länsförsäkringar har liknande beräkningar, där 0-6 år ska kosta 417 000 kr över hela perioden, alltså 69 500 kr/år, och 1,05 miljoner kr för hela perioden (de är lite billigare, men den beräkningen är från 2010 mot Swedbanks från 2018). Och det är ju mycket pengar, minst sagt. Men kostar de så mycket?
I beräkningarna ingår nödvändiga kostnader som mat, kläder, fritidsintressen, månadspeng, utrustning i hemmet, kostnad för större bostad, barnomsorg och föräldraledighet.
Första året drar det iväg med 115 000 kr. Jag antar att anledningen till att första året är dyrast är det sistnämnda ovan – föräldraledigheten som kapar inkomsterna. Jag har svårt att se att ”kostnad för större bostad” är med i den pengen, det borde ju vara betydligt högre åtminstone om det räknas in i ett enda år, men det kanske är utslaget över hela perioden.
Som treåring ska min stora kosta 65 000 kr. Men vad behöver hon, vad är det hon kostar?
Plats. Fast det är inte mycket. Som treåring är hon sällan själv på sitt rum och således hade vi lugnt kunnat vänta med att ge henne ett eget (men nu hade vi ett rum till henne och ett till hennes lillasyster, så de har egna rum). Hon behöver någonstans att sova, men det finns ju många lösningar på sovplats om barnet inte har ett eget rum. Och att dela rum med syskon är inte heller något problem – det gjorde jag i flera år med min lillebror. Sedan behöver åtminstone min treåring ett bord för att pyssla vid, men förmodligen har de flesta redan ett matbord. Under året fick hon några ny-begagnade möbler till sitt rum, till en kostnad om ca 4 000 kr. Det kommer inte bli 4 000 kr på möbler nästa år. Kostnad: För huset vet jag inte alls vad man ska räkna. I övrigt ca 4 000 kr.
Mat. Men hon äter lunch på förskolan varje dag, liksom mellis. Hemma äter hon därmed fem dagar i veckan bara frukost och middag, och det är inga stora portioner något av det. I princip känns det som att hennes hennes mat är på felmarginalen av maten vi ändå gör. Kostnad:Kanske 600 kr/månad inklusive eventuell utemat, för en årskostnad om 7 200 kr.
Kläder. Jag älskar begagnatmarknaden, så kostnaden här är väldigt låg. Vi har generellt en väldigt låg kostnad för kläder, förra året landade den på 8 800 kr totalt för kläder och skor till hela familjen. Treåringen får nästan ingenting nytt. Kostnad:Säger vi att hon fick 1/3 av de 8 800 kr blir det knappt 3 000 kr. Jag tror att det är väldigt högt räknat. (Jämför med de 400 kr/mån Länsförsäkringar räknar på – 4 800 kr/år)
Plats på förskolan. Kostar i Linköping 968 kr i månaden för ett barn i den här åldern. Det varierar givetvis från kommun till kommun. Kostnad:11 600 kr
Leksaker. Behöver mycket sällan köpas, för gud vad det trillar in från alla håll ändå. Det lilla vi köpt (cykel, någon spade till trädgården) är köpt antingen begagnat eller på rea. Jag har också köpt en del pysselgrejer, men det är inte för några stora summor (de 400 kr jag la på hennes pyssellåda i januari kommer räcka lääänge (Skapamer rekommenderas, inte sponsrat men billigt, snabbt och bra för att köpa grejer till pyssel, och IKEA har också bra grejer faktiskt). Här är julklappar och födelsedagspresenter inräknade. Julklapparna i julas från mig och maken till henne gick på 80 kr (begagnad Elsa-klänning) + 60 kr (två Pettson-böcker köpta på Myrorna) = 140 kr och hon var inte mindre nöjd för det. Kostnad:1 500 kr
Bilbarnstol. Om man har bil, så klart. En av få grejer jag köper nytt och är således en kostnad på några tusenlappar, som togs under hennes första levnadsår. Kommer säljas vidare när hon växt ur den, vilket kommer minska kostnaden för den något. Dock får väl rimligen kostnaden slås ut över flera år med tanke på att den kommer användas 4-5 år. Kostnad:3 000 kr / 4 år = 750 kr.
Fritidsintressen. Denna termin går hon på Djungelgympa en gång i veckan, vilket kostar 1 250 kr. Några gånger under året går vi och simmar, vilket kostar 40 kr/gång (totalt kanske 6-7 gånger, vilket skulle ge en kostnad om 280 kr). Entré till någon nöjespark på sommaren, kanske 300 kr. Årskort på Leos lekland och Kolmården har hon fått i present och utnyttjas frekvent för gratis nöjen. Kostnad: Om man räknar en motsvarande aktivitet höst och vår blir det 1 250 x 2 + 280 + 300 = 3080 kr.
Resor. Man får ju givetvis betala för barnen också om man ska resa som familj – men generellt sett kostar de mindre än vuxna och det här är ju en post man enkelt kan eliminera om man vill spara pengar, genom att ”hemestra” istället. Semestern på Kanarieöarna kan väl ha gått på kanske 6 000 kr för henne? Mer? Mindre? Vet inte riktigt. Hon åt gratis på hotellet, flygplansstolen kostade betydligt mindre än min, hotellrummet var bara lite extra för att hon skulle få bo där. Hon kostade sina aktiviteter och när vi åt utanför hotellet. Kostnad: Vi räknar på 6 000 kr.
Barnförsäkring: Inte en nödvändighet och bland annat Onkel Tom förespråkar att spara pengarna istället, men vi har en. Kostnad: Knappt 3 000 kr.
Räknar vi samman blir detta ca 40 000 kr.
Även om någon av ovanstående siffror skulle visa sig vara konservativa beräkningar skulle det ändå totalen behöva ökas med nästan 40% för att bli de 65 000 kr hon ”ska” kosta.
Inställningen som yttras i artikeln är ju något märklig tycker jag:
Ett barn kostar ju vad det kostar.
Som att man inte kan välja kostnadsnivå för det många saker? Va?
Men jag kanske har glömt något? Vi flyttade till hus när jag var gravid med henne, så det blev ju en kostnad för större boende. Men om hon bär hela den kostnaden (vilket hon inte borde göra eftersom vi ville flytta till hus även av andra anledningar än att vi skulle få barn), då blir Lillan, alltså barn #2, extremt billigt för vi har ju inte behövt flytta till större för att vi fick henne. Lillan är dessutom snorbillig på även andra sätt, då vi redan köpt allting till stora tjejen och sparat det, så i stort sett har vi bara kostnader för sådant som går åt löpande (framför allt blöjor, samt lite mat numera).
Tillkommer gör ju också all eventuell VAB i form av inkomstbortfall. Det kan ju vara allt från noll till hela lönen, i princip, och är svår att beräkna. Länsförsäkringar räknar på 8 dagar/år, vilket de verkar omsätta till en dryg tusenlapp om året (7 100 kr för perioden 0-6 år).
Jag har hursomhelst svårt att få ihop det till 65 000 kr på ett år. Jag har svårt att se att hon kostade 66 000 kr förra året (faktiskt ännu svårare att se än nu som treåring, eftersom hon som tvååring inte hade några fritidsaktiviteter under terminerna som kostade, åt mindre och behövde ännu färre grejer – det enda som var högre var den typ 300 kr dyrare dagisavgiften) och ”ska” kosta 65 000 även nästa år. Och det är ju nästan 200 000 kr på tre år, det är ju galet mycket pengar!
När de blir större, typ tonåringar, och ”ska ha” både det ena och det andra i form av märkeskläder och teknikprylar kan det ju bli annorlunda, men småbarnsåren förstår jag faktiskt inte alls varför de skulle behöva vara så dyra.
Hur mycket kostar era barn? Kostar de som Swedbank/Länsförsäkringar hävdar?
Det här är en liten söt bok (omslagsmässigt: ledsen familj sitter och tittar ut från ett fönster i en grå stadsbyggnad, glad familj går mot solnedgången utanför ett hus på landet) med tveksamt mycket innehåll. Jag vet inte riktigt var jag fick idén om att läsa den – jag har bara varit på Frugalwoods hemsida en gång, men jag stötte väl på den på någons blogg. Och hon har varit med (x2) i ChooseFI-podden.
Anyway.
Meet the Frugalwoods av Elisabeth Willard Thames
Medan böcker som Jag lämnar ekorrhjulet på ett klart och tydligt sätt redovisar precis hur man kan göra för att minska sina utgifter är denna bok snarare en memoar än något annat. Den går igenom typ tio år av familjen Frugalwoods liv, från det att författaren lämnar college (utan skulder!) tills de köper sitt ”homestead” på landet i Vermont. Däremellan har paret varsin karriär och går från att bo kasst till att bo bättre till att köpa hus. Ungefär. Tyvärr är det sådär intressant – hon är lite neurotisk, han är bara en skiss genom hela boken. Hon verkar gilla allt som han gillar.
Redan baserat på att de lyckas spara ihop till att först kontantköpa ett hus i Cambridge (dyrt!) och senare kontantköpa ett hus med en massa mark, även om det är på landet i Vermont, på bara ett par år, kan man ju misstänka att de kanske inte har riktigt så ”vanlig” lön som de vill framställa sig som. De sparar 40-50% av sin inkomst när de spenderar mängder med pengar på utemiddagar och salongsklippningar. Från det att de bestämmer sig för att bli ekonomiskt fria till att de köper huset i Vermont tar det 1,5 år (med en sparkvot på över 80%) – och då behåller de huset i Cambridge för att hyra ut.
Det pratas inte heller om exakta siffror annat än precis i början av boken, då författaren får 10 000 dollar + matkuponger för ett helt års arbete i en non-profit-organisation (det är imponerande att hon ändå sparade 2 000 dollar det året). I mitt sökande efter fler böcker i genren hamnade jag på bokens Amazon-sida (för att de alltid har tips på andra böcker baserat på det man tittar på) och ett antal recensenter skriver att bara herrn i paret tjänade över 200 000 dollar per år i ett par år (fortfarande? det verkar som att han fortfarande arbetar), och på den typen av lön är det ju inte riktigt lika svårt att spara massor som om man tjänar betydligt mindre. Det är ju också därför min och makens sparkvot är bra; han tjänar förhållandevis bra (dock långt, långt ifrån två millar om året) och jag har en acceptabel lön (som dock är under medellönen för kvinnor med mer än treårig eftergymnasial utbildning).
Tonen i boken är tyvärr lite översittar-mässig tycker jag. Hon påpekar om och om igen hur privilegierad hon är, vilket blir tjatigt. Att de ger till välgörenhet. Och att de absolut inte är som de superrika som hon tigger pengar från som jobb (donationer till non-profit-organisationen). Det blir lite mycket.
Jag har som sagt varit inne på bloggen en gång. Det finns mer tips där än det fanns i boken. Ett avsnitt jag gillade var om att hålla nere kostnaderna när man ska få barn. Det kan jag titta på mitt eget liv och tycka att vi gjorde ”fel” med vårt första barn, då vi köpte mer än nödvändigt nytt, istället för begagnat (en del var absolut begagnat, men långt ifrån allt som hade kunnat vara det; en bebis behöver verkligen inte vara dyr). Samtidigt kan jag känna att när hon verkar tycka att det är givet att man kan gå igenom en graviditet utan att lägga pengar på gravidkläder (hon verkar ha massor av kompisar som ger henne allt möjligt, trots att hon samtidigt hävdar att hon inte hade särskilt mycket vänner när hon bodde i stan), vilket jag inte upplevde för ett år sedan när jag var gravid. Jag letade ändå rätt mycket efter begagnat…
Det är inte en bok som jag känner ger så mycket. Att man ska sluta köpa dyr ost och nya stövlar för att istället spara, och äta hemma istället för på restaurang… tja, det är ju inte jättedjupa FIRE-tankar. Det finns en del trevliga sektioner ändå, som resonemanget om smink (även om jag inte förstår konceptet av att inte kunna lämna huset utan smink och nagellack) och att maken klipper hennes hår.
Det citat jag gillade bäst i boken var följande:
These revelations also led me to realize that paying money is the laziest, least creative way to solve a problem or reach a desired end. There’s no innovation in slapping down a credit card. […] A frugal life is a creative life and one that’s devoid of clutter, both physical and mental, and absent any boredom.
För det kan jag också känna. Det är mer kreativt att komma på lösningar som kostar mindre. Det är roligare att leta efter det man behöver/vill ha på begagnatmarknaden snarare än att gå in i en affär och bara beställa. Det är resan, inte bara målet.
Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken!
När jag gjorde veckohandlingen på Willys den här veckan – vilken blev senare än vanligt eftersom jag varit på jobb och maken har pendlat till Motala för sin sista randning innan han är färdig specialist och därmed har han haft bilen – hittade jag det här fantastiska påfundet:
Svinnsmart på Willys Ekholmen.
Två kilo frukt eller två kilo grönt – för 20 kr. 10 kr/kg! Jag tog en av varje. Enligt skylten hade de skönhetsfläckar som gjorde att de inte kunde säljas, men jag måste säga att när jag packade upp det var det jättefina varor. Apelsinerna var möjligen något torrare än vanligt vilket gissningsvis beror på att de legat lite längre, men vi hade dem i en fruktsallad så det spelade absolut noll roll.
I fruktlådan fanns vindruvor (vi slängde två som var tråkiga, resten var jättefina), ett gäng äpplen, två apelsiner, en ananas, två kiwi, och två päron.
I gröntlådan fanns fänkål, grönkål, stora tomater, babytomater, zucchini, en massa champinjoner, ett salladshuvud och eventuellt mer jag glömt.
Fantastiskt bra initiativ av Willys tycker jag och alltihopa kommer användas här hemma. Det är ju viktigt när man tar den här typen av erbjudande att man faktiskt använder det, annars blir det ju varken svinnsmart eller ekonomiskt. Frukten funkar jättebra i fruktsallad, efterrätter (äppelkaka i helgen kanske), eller smoothies (en kiwi hamnade i min smoothie imorse), och grönsakerna kommer integreras i matlagningen som vilka andra grönsaker som helst.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
