Februari har försvunnit och vi går in i årets tredje månad. Här kommer vår sammanfattning för februari:
Inkomster
Jag fick föräldrapenning fram till och med förra veckan, och de sista dagarna är det lön istället eftersom jag börjat jobba igen. Maken fick ut sin vanliga lön. Utöver detta har jag sålt begagnat för 1 000 kr (alltså totalt 2 000 kr av de 6 000 kr som är målet för året), gjort en större tårta som beställdes. Dessutom som alltid barnbidrag.
Utgifter/sparkvot
Matkostnaderna för månaden blev lägre än budgeterat, eftersom pappa, som bor hos oss i veckorna för att ta hand om barnen nu när både jag och maken arbetar under en överlappande period, betalade maten under en vecka (han ville inte ”äta oss ur huset”, vilket jag mest skrattade åt eftersom han inte äter särskilt mycket). Vi fick också tillbaka årskostnaden på Coop-kortet när vi sa upp det (eftersom de nu lägger på valutaväxlingsavgift på betalningar i andra valutor, vilket är hela anledningen till att vi hade dem) i form av en check på 349 kr som användes till matinköp. I gengäld för en lägre hemma-matkostnad blev ute-matkostnaden högre av olika anledningar. Utematen har dock varit mycket uppskattad, så värt ändå.
Hus-kostnaderna var också mer än vanligt, dels för att det är vinter och fjärrvärmen är dyyyyr (vilket dock inte är någon större skillnad mot februari förra året) och dels pga ett problem som nödvändiggjorde att en VVS:are kom till oss. VVS:are borde kunna bli miljonärer på väldigt kort tid…
Övrigt-kategorin blev lite större än tänkt eftersom dotterns Djungelgympa skulle betalas och jag betalade den bugg-kurs jag börjat på, vilket blev drygt 2 000 kr bara på de två posterna. Vi hade inga årskostnader, och månadskostnaderna på abonnemang med mera är låga. Äldsta dottern fick ett gäng ny-begagnade kläder från Sellpy eftersom hon växer så det knakar och därmed växer ur sina kläder.
Totalt sett landade sparkvoten på 60,15%, vilket mot sparkvotsmålet om 40% ju ändå får sägas vara mycket väl godkänt. Vi kan lägga ytterligare 12,5% av årets sparmål till handlingarna.
Våra utgifter och sparande februari 2019.
Investeringar
Vi kommer lägga de sparade pengarna som följer:
13,5% till SBAB för att vi planerar att betala av lite av våra huslån i samband med att vi förhandlar om lånen om ett år. För över samma summa varje månad
ca 58% till Avanza för investering i aktier (beroende på hur mycket Spiltan-aktien går för)
Vi kommer köpa en Spiltan-aktie
3% till Lendify, vår månatliga överföring
2 000 kr till barnens portfölj, där hälften investeras automatiskt i fondportföljen och hälften läggs i enskilda aktier.
Utdelning från Realty Income. Snart börjar utdelningssäsongen på riktigt och det ska bli roligt! Baserat på våra beräkningar kommer vi att slå vårt utdelningsmål (24 000 kr). Känns bra. Att det inte är ett jämt flöde över året stör mig inte nämnvärt, eftersom det ändå ”bara” ska återinvesteras.
Hälsa
Suck. Jag har varit förkyld nu i över två veckor, med kraftig minskad träning och fysisk aktivitet som följd. Ovanpå det skadade jag vaden någon vecka tidigare och fick ta det lugnt på grund av det. 395 000 steg blev det i alla fall (snitt: 14 100/dag), två pass med FitBit, tre pass (1,5 h per gång) bugg, två träningstillfällen på Medley, och två gånger i simhallen med barnen. Tack och lov har barnen varit friska och vi har inte haft någon VAB (eller ja, hemmavarande barn, jag har ju varit föräldraledig).
Bloggen
Totalt var det drygt 5 600 sidvisningar under månaden, något lägre än januari. Mest hänvisningar kom från Fru EB. Av någon anledning har jag 386 visningar från USA, trots att jag skriver på svenska – förvirrande men kul. Majoriteten är givetvis från Sverige.
En vettigt bra månad ekonomiskt sett, men en katastrof för hälsan. Nya tag nu när förkylningen börjar ebba ut. Produktiv månad för bloggen och en hel del besökare.
Den 6 juni blir det Sveriges första ”Camp FI”, importerat koncept från USA men i svenskt mini-format. Närmare bestämt tre timmar i en park med cava, filtar och prat om att vara frugal. Typ.
Jag har för avsikt att vara där – det blir tåg upp på morgonen och tåg hem på kvällen för det är mitt i min placering på anestesin och jag tänker inte missa någon dag där – och men det kommer framför allt en massa andra intressanta människor också. Utöver Fru EB, som dragit igång det hela, planerar även familjen IGMR, eventuellt Sparo, med flera vara på plats. Baserat på kommentarsfältet hos Fru EB blir det ett helt gäng.
Jag har ju de senaste månaderna jobbat aktivt med att få ner matkostnaderna. Det går ju att handla ganska billigt om man verkligen försöker, så det är ett intressant projekt att hålla på med under mammaledigheten. Strävan efter en lägre matbudget har dock ibland gett en del funderingar för egen del gällande billigt versus t ex ekologiskt, närproducerat, ursprungsland, etc. Så jag tänkte beskriva reglerna jag har för mig själv:
I säsong. Jag undviker att köpa jordgubbar i januari och liknande dumheter. Tomat och gurka är de stora undantagen, det äter vi året runt.
Ursprungsland. Jag väljer helst svenskt. Kött från Tyskland, Irland, Polen, Sydamerika och Nordamerika går i princip alltid bort, framför allt på grund av antibiotikaanvändning (min stora oro för världen är inte terrorism eller klimatkollaps, det är antibiotikaresistens). Danmark har haft ett par för många skandaler när det gäller kött, så det undviker jag också. Jag försöker, efter intryck av min man som påpekat det viktiga i att hjälpa till att hålla liv i det svenska jordbruket, även försöka köpa svenskt i basvaror som mjöl, havre, mjölk, med mera.
Ekologiskt. Är inte en prioritet för min del. Jag har försökt läsa på och jag får inte alls en entydig bild av att ekologiskt är bäst, inte minst eftersom om vi alla skulle äta ekologiskt så skulle odlingsmarkerna inte räcka till eftersom det skulle behövas så pass mycket mer. Dessutom är reglerna runt vad som får kallas ekologiskt röriga. Kostar eko lika mycket som icke-eko kan jag välja eko.
Närproducerat. Mycket viktigare för min del än ekologiskt. Försöker handla från gårdar här i Östergötland. När vi kör förbi äggbodar brukar vi handla på plats.
Halv- och helfabrikat. I princip förbjudna här. Undantagen är sådant som pesto (men på sommaren gör jag egen på blast från egenodlade morötter) och någon gång Keldas toscanska tomatsoppa som jag gillar att ha till pasta och broccoli. Helfabrikat kommer inte innanför dörren.
Hade jag valt att köpa kött oavsett ursprungsland hade matbudgeten kunnat gå ner ytterligare. Vi köper dock inte särskilt mycket kött i butik nu för tiden, bortsett från köttfärs (svenskt och när det är på extrapris), utan via kollegor till maken som jagar. Dessutom har jag tvingat in hushållet på allt mer vegetariskt, så att det står vegetariskt på bordet två till tre gånger i veckan och utöver det är det ju också fisk och kyckling minst varsin gång i veckan.
Vad har ni för regler för matinköp? Är det bara pris som styr eller något annat?
Idag börjar jag arbeta. Jag har inte jobbat sedan i början av juni, då jag först hade fyra veckors semester och därefter gick direkt in i föräldraledighet med Lillan.
Det är tudelat, känslan av att gå tillbaka. Lämna henne.
Jag börjar inte med jobb-jobb. Jag har forskningstid i sex veckor och börjar med tre veckors forskningskurs innan jag ska göra min halvtidskontroll. Så det kommer inte att bli sex veckor åtta-till-fem. (Det blir det därefter.) Första veckans forskningskursschema är rätt mastigt, men det är ändå betydligt lugnare än vanligt heltidsjobb.
Men det är tillräckligt för att ifrågasätta. Med tanke på det community jag numera tillhör, detta underbara FIRE-community, blir det väl så. Jag har varit ledig i närmare nio månader och har kommit in i många saker som optimerat vårt hushåll. Jag handlar på ett sätt så att vi minimerat vår matbudget, och vi har dessutom sluppit gå och handla på helgen, jag har fixat det i veckorna. Jag har oftast maten väntande när maken kommer hem från jobb, vilket minimerar tiden med en hungrig och trött familj. Jag har sålt begagnat, tagit hand om tvätten, städat, bakat bröd, minimerat utgifter, fixat administrationen.
Jobbigast är nog tanken att under överskådlig framtid, när jobbet börjar på riktigt om sex veckor, så blir det på heltid. Maken går på föräldraledighet (vi har en period just nu när morfar går in och tar Lillan medan Storan är på dagis i större utsträckning) och jag ser till att göra färdigt AT. Jag vill bli klar. ”Få” min legitimation (”få” är ett intressant ord, med tanke på att den förutom 5,5 års utbildning även kräver AT med godkända placeringar, medsittningar på varje placering, och ett godkänt AT-prov). Jag vill kunna säga till anestesin, dit jag kommer söka mig, när jag har möjlighet att börja där. (Och får jag det vikariatet kommer jag fortsätta jobba heltid.)
Men jag tittar på Lillans runda kinder, det där gapande leendet med två små riskorn till tänder, ögonen som lyser med ren och skär glädje över livet, och jag undrar hur mycket jag kommer missa. Jag är splittrad. Någon gång måste jag ju gå tillbaka, för jag vill inte vara hemma resten av livet. När är lagom? Nu är ganska lagom ändå. Jag har varit hemma mycket, mycket längre än de flesta kvinnor i världen får vara hemma med sina barn, betalt. Det är väl bara i Sverige det är nära nog ”kort” att som mamma bara vara hemma tills barnet är sju månader.
En del av splittringen ligger ju i att jag hade kunnat fortsätta vara hemma så länge jag ville, betald av Försäkringskassan eller ej. Vi går runt på runt 40% av vår inkomst, så inte ens maken hade behövt arbeta heltid.
Jag vill vara läkare. Jag vill vara mamma. Jag vill göra det bästa för mina barn. Men det är svårt att veta vad det är.
(Storan är jag inte lika fundersam över. Hon är jublande glad över att nu få vara längre på dagis och slippa gå hem redan klockan tolv… Hon är så trött på sin mamma!)
Kameo erbjuder lån till företag och fastighetsprojekt som man som vanlig privatsparare kan investera i. Framför allt har de hittills erbjudit investeringar i fastighetsprojekt, och de tre som ligger presenterade på hemsidan just nu har haft 11% ränta på sina investeringar. Varje projekt kategoriseras med ett riskbetyg (A-E där A är bäst), baserat på den förväntade kreditrisken enligt UC.
Investeringsmöjligheterna på Kameo just nu.
Kameo rekommenderar själva att sprida risken över minst tio olika projekt, men eftersom de är ganska nya finns det inte så många att investera i och det kommer att ta tid innan man kommer upp i tio stycken. De projekt man har kunnat investera i har varit på 5-12% ränta beroende på riskklass.
Jag har ännu inte investerat i något projekt eftersom jag inte hittat något jag tycker känns tillräckligt stabilt. Jag har skapat ett konto och lite beroende på vad för typ av projekt som kommer framöver kommer jag eventuellt att investera. Det jag tycker är bra med Kameo, liksom med Lendify där vi har investerat en del, är att man kommer bort från börsen. Diversifiering är bra. Samtidigt, på den i nuläget negativa sidan, är ju riskerna förhållandevis höga i många fastighetsprojekt med tanke på fastighetsmarknaden. Det gör att jag håller mig lugn i båten i väntan på något jag verkligen tror på. Förutom Sverige har Kameo även projekt i Norge och Danmark att investera i.
Hemsidan tycker jag inte är den enklaste att hitta på, men här finns aktuella lån att titta på.
Gör alltid din egen bedömning innan du investerar pengar, jag är inte något facit. Investeringar innebär alltid en risk.
I det näst senaste avsnittet (12 februari, ”Om rabatter”) av podden På riktigt med Charlie och Mattias, som jag lyssnar på av och till, diskuterades rabatter. Det är ju ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag är uppväxt med att försöka hitta varenda rabatt som finns och har gjort det till en livsstil.
I programmet diskuterades huruvida rabatter gör att man handlar mer. Om det är tre för två och man egentligen bara behövde en, kommer man då hem med tre istället, som ju de facto blir dyrare än om man bara hade köpt den där enda man hade tänkt. På samma sätt blir ju hjärnan påverkad om man får en rabattkupong, så att de där byxorna som egentligen var för dyra plötsligt är 20% billigare (men ändå kostar mer än man tänkt sig lägga på det) och då ”slår man till”.
FOMO, eller Fear of Missing Out, diskuteras. Charlie har en intressant take på det hela – det han kallar JOMO, eller Joy Of Missing Out. Han gör något som jag blivit allt bättre på sedan jag tagit tag i vår ekonomi: han tittar inte på grejer alls. Om man börjar titta så blir man intresserad och plötsligt vill man ha något som man inte ens visste fanns innan. Om man låter bli att titta så vet man inte att man saknar det och kan lugnt gå vidare med sitt liv. Jag tror det är ett hälsosamt sätt att ta sig an saker och ting. Reklamen är ju trots allt till för att skapa begär, inte sällan för sådant vi inte egentligen behöver.
Det är helt enkelt lättare att hålla sig ifrån allehanda onödiga inköp om man inte vet om att möjligheten finns. Istället för att åka till ett köpcentrum på helgen för att fördriva tiden så gör man något helt annat. Då behöver man inte ens bli utsatt för alla kläder/teknikprylar/inredningsdetaljer/whatever som inte redan fyller garderoben/huset.
Så nöjet i att slippa bli meddragen i allt vad reklamen lockar oss till, nöjet i att ”missa” saker, nöjet i att ha pengarna kvar – det är Joy Of Missing Out. Och JOMO, det tar jag med mig.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Matsmart.
Yngsta dottern har passerat sexmånadersstrecket för ett litet tag sedan (hur fort går inte ett halvår när man har en bebis!?), och det är dags att låta liten äta annat än bröstmjölk. Med perfekt timing skickade givetvis Nestlé ut ett brev med smakprov på deras ”mat” som de vill att jag ger den lilla. Några rabattkuponger medföljde givetvis på deras ”klämmisar”, gröt, välling och barnmat.
Trots den glada layouten med kladdiga bebisar och leende föräldrar är det ju lite lätt hotande i texten, som att ”järnet är viktigt – det främjar den normala kognitiva utvecklingen”, vilket är varför man ska ge ungen just Nestlés järnberikade barngröt. Och visst, det är bra med järnberikat om man inte ger barnet något annat som innehåller järn, men det är förhållandevis lätt att göra (typ leverpastej, aprikoser, eller lite paltbröd i gröten). Det de glömmer nämna är ju att deras gröt innehåller 62 gram kolhydrater per 100 gram pulver, varav 26 gram sockerarter. Havregryn innehåller i sig ca 60 g kolhydrater per 100 gram, men bara 1,2 g sockerarter (siffror från Axas havregryn)…
För att slippa stora bitar havregryn i gröten maler jag havregrynen på förhand till samma typ av pulver som köpe-gröten består av. I de portionsstorlekar jag gör till lillan handlar det om en matsked havregrynspulver, och två matskedar vatten, och det går på 30 sekunder i micron. Bra när lillan skriker av hunger…
Och babymat? Det är ju så tramsigt enkelt att göra på egen hand, så varför ska man betala 10-20 kr för en enda måltid?
Till en början kan man ju göra det enklaste: rotfruktspuré. Välj valfri rotfrukt, koka, blanda i lite smör och grädde, mixa. Färdigt. Gör en större batch och frys in i iskubsformer så har man små bitar att plocka fram efter behov.
Lite senare går man över till mer komplexa rätter. Jag har inte hunnit så långt med lillan men till stora tjejen brukade jag göra ”puckar” av mat som jag hade i frysen. Jag tog mina muffinsformar i silikon (så bra om man vill göra fina höga muffinsar!) och la t ex broccolipuré i botten, mosad lax på det, och potatispuré högst upp. Eller andra innehåll, men så att det blev en blandning av protein, kolhydrater, vitaminer och fett. Jag gjorde oftast tio-tolv stycken per gång och det var superenkelt att plocka fram efter behov. Och de kostar definitivt inte 10-12 kr styck. Efter hand som barnet blir större kan man ju göra det allt mindre puré-igt och mer bitar.
Babymat i muffinsportionsstorlek.
Och sluligen, ”klämmisar”. Det ska ju erkännas att det är praktiskt att ha en liggande i skötväskan om det blir akut, men med lite planering blir det ju sällan så akut. Och fruktpuré är ju också löjligt enkelt att göra. För närvarande kokar jag frusna jordgubbar i vatten en längre stund och har till lillans (egengjorda) gröt. Socker/sötningsmedel göre sig icke besvär, och lillan älskar det. (Gröt, grädde och jordgubbar är faktiskt riktigt gott!). Frusna jordgubbar och hallon ska kokas minst två minuter eftersom de kan ha tråkiga bakterier på sig, därför är det viktigt.
Man kan ju också väldigt enkelt göra smoothie på till exempel banan, mango, blåbär, eller något annat. Vill man ha med något istället för att betala för klämmisar kan man ju ta en vara som på förhand är praktiskt paketerad – banan. I bästa fall finns de för 9,90 kr/kg, högsta priset brukar vara några kronor över 20 kr/kg. Även vid maxpris blir det billigare än att betala 10,50-20,90 kr för en klämmis… (priserna varierar efter innehåll, eftersom klämmisar kan innehålla smoothie, gröt, eller hela måltider i puréform). Alternativt äppelbåtar, skivat päron, kiwi, eller någon annan härlig frukt som inte är i puréform när barnen blivit bara lite äldre än sex månader.
Ska man envisas med att köpa barnmat är min rekommendation att göra det via t ex Matsmart (affiliatelänk). Jag köpte ett paket klämmisar när den enda gång jag handlat där, just för att ha i skötväskan till krissituationer. För närvarande finns det gröt-klämmisar 6 st för 49 kr, så det är ju lite billigare än på Ica. Dessutom får man räddar man ju mat som annars slängs, om man vill ha med det i beräkningarna.
Men alltså, det är så mycket billigare att göra det själv, och nej, så länge du ger ditt barn varierad mat med protein och grönsaker så kommer de inte bli undernärda, oavsett vad barnmatstillverkarna hotar med.
I dagarna skulle jag köpa några apoteksvaror. Apoteksvaror kan ju bli lite akuta, så det är bra att vara ute i god tid om man inte vill springa till närmsta möjliga apotek och betala mer än nödvändigt. Som tur var hade vi barnnässpray kvar hemma när vuxensprayen tog slut, så den har min förkylda näsa fått njuta av i väntan på det jag nu beställt.
För att maximera #sparadkrona gjorde jag följande:
Google för att snabbkolla priserna på olika saker. Om det är fri frakt på de olika ställena kan det absolut vara värt att köpa från olika, inget behov av att vara trogen ett ställe.
Kolla om det finns cashback i någon av de aktuella nätbutikerna. Är cashbacken på ett ställe så hög att det blir ett bättre pris där än på den andra där varan annars är billigare?
Kolla mecenat/studentkortet om du har det, eller bara googla nätbutikens namn + rabattkod för att se om du hittar någon sådan.
Betala med ett kort som ger dig ytterligare cashback.
För egen del lyckades jag hitta bästa pris på Apotek Hjärtat. Refunder hade en kampanj med höjd (7,5%) cashback istället för vad de nu brukar ha. Apotek hjärtat hade dessutom ”vabruari-kampanj” så att just nässpray var en av sakerna som var på extrapris (som för övrigt var bättre än butikspriset redan från början eftersom de tydligen har ”webbpriser”), så 15% extra rabatt på det. Mecenat gav mig 10% rabatt på hela köpet. Allt betalades med Preem-kortet som ger cashback på varje spenderad krona.
Slutpriset blev en bra bit under butikspris för det hela, och det levereras till brevlådan om 2-4 dagar (fri frakt). Så, har man tid att vänta kan man absolut spara pengar…
Framtidsfeministen tyckte att det var givet att man delar lika på föräldrapenningen eftersom det annars blir ekonomiskt ojämnt i framtiden (den som är hemma mest, generellt sett kvinnan, får mindre pension). Det var ett antal som höll med henne. Ett antal sa emot. Det är samma diskussion som så ofta, ekonomi och att den som är hemma tar mer av jobbet hemma. ”Jämställdhet” och allt det där.
Jag har varit föräldraledig i sju månader. Maken kommer inte vara hemma i sju månader, snarare fem. När vi är klara med föräldraledigheterna kommer det finnas dagar kvar att ta ut framöver.
Att vara hemma mer för min del är ju mitt och vårt val. Det passar för vår familj. Det är inte för att jag har den lägsta inkomsten som jag tar ut mer föräldraledighet, det är för att jag VILL vara hemma. För att det passar bäst med var jag är i livet och karriären just nu. Det passade också bättre med första barnet, eftersom jag fortfarande pluggade då. Maken har en opererande specialitet som det är svårt att vara borta från länge eftersom hantverket sitter mycket i händerna och man tappar det efter bortavaro (svärfar, neurokirurg, märkte skillnad på innan och efter ett par veckors semester!). Vi försöker lösa att vi är med våra barn mycket på andra sätt. Maken tar bland annat ut mycket tid på sommaren (mer än jag kan göra) i form av komptid, så att han är ledig mer än fyra veckors industrisemester, samt ledig fredagar på komp. Inget av dessa syns i jämställdhetsstatistiken för hur man delar föräldradagarna.
Är det undanflykter? Är vi ojämställda? Nej, det tycker jag inte. Det är vår familj. Våra val.
Och den som säger att man ska ”vara överens innan barnet kommer” har inte barn. Saker och ting förändras när man får barn. Det man sa innan behöver inte stämma för någon av de nyblivna föräldrarna längre. Jag har en kompis som gick tillbaka till jobb på 50% efter två-tre månader och pappan var hemma resterande, trots att hon hade tänkt vara hemma på heltid i betydligt fler månader. Andra människor, kvinnor som män, inser när de får barn att de inte alls vill jobba som tidigare. En del människor tycker att bebistiden är en skittråkig tid och slipper det helst, andra njuter för fulla muggar av den.
Det jag framför allt blir trött på är pekpinnar från ”feminister” och när politikerna lägger sig i det som borde vara vår familjs angelägenhet. Om det nu är så att kvinnorna får lägre lön för att vi är med våra barn (det är inte ett straff!) och ni så gärna vill in och pilla med det, förbättra då pensionerna/hur inbetalningarna görs under föräldraledigheten/whatever. Men ärligt talat, 1) har ni inte bättre saker för er att pyssla med i dagens Sverige, och 2) vi kommer ändå inte få ut vår pension förrän vi är 70+ och den riskerar ju att vara extremt låg med tanke på hur det ser ut redan idag. Snarare än att styra och ställa med hur familjer ska dela på föräldraledigheten kan man ju göra sparande mer tilltalande för alla inblandade, till exempel genom att INTE höja ISK-skatten och liknande dumheter. Men det är inga politiker intresserade av.
Mitt och makens gemensamma ”guilty pleasure”-TV är sedan länge Lyxfällan. Serien är nu inne på sin tjugofemte (!) säsong, så det finns uppenbarligen fler än vi som sitter och gottar oss i soffan. Inte åt andras olycka, så mycket som åt vår egen begåvning. Eller nåt.
I ett av senaste säsongens avsnitt var det ett par som som vanligt gjort av med bisarra mängder pengar och de hade dessutom lyckats med det på väldigt kort tid. De hade träffats elva månader tidigare, och två månader senare gjort slag i saken med ett extravagant bröllop för lånade pengar, en bröllopsresa där de använde hela krediten på Norweigan-kortet (40 000 kr) som ”fickpengar” under sex dagar, och så vidare. Utemat, energidrycker, cigg, snus, spel, och shopping var som vanligt vardag. Killen hade aldrig betalt en räkning i sitt liv. Lånekostnaderna var på 76 000 kr. I. Månaden.
Tjejen var student och skulle snart börja jobba som förskolelärare.
Och killen hade inget jobb.
Varför?
För att han har ADHD.
Jag kan börja jobba, ja, det kan jag. Men då ska förutsättningarna vara rätt också. Det känns som att ba’ bli överkörd av arbetsgivarna då. Att man är billig arbetskraft. Då är det inte så kul att jobba.
ADHD verkar, för vissa, vara en carte blanche för vilket beteende som helst. Ett tidigare avsnitt av Lyxfällan som fastnat hos mig var med en kille som med ADHD som ursäkt hävdade att han helt enkelt inte kunde hålla i pengar. Punkt. Ingen diskussion, det bara var så. Så då kunde han ju lika gärna fortsätta gödsla med pengar överallt utom på sitt eget sparkonto, det var ju ändå inget att göra åt saken. Han hade ju ADHD.
Och det är givetvis fullständig bullshit. Alla människor har vi olika saker vi kämpar med, och någon med ADHD har det klart svårare med impulskontroll, svårare att koncentrera sig länge – men det betyder att det är något att jobba med, inte att det är något att rycka på axlarna åt. ADHD är en del av det mänskliga spektrumet av personligheter, från de som kan sitta och koncentrera sig på något i timmar och glömma att äta, till de som blir trötta på saker efter trettio sekunder. Dessutom kan man ju undra över det där, för killen hävdar själv i programmet att när han börjar spela, då bara fortsätter han länge, så det kan han ju uppenbarligen koncentrera sig på. Man tycker inte allt här i livet är kul. Jag tycker att det är skittråkigt att dammsuga, men jag kan ju inte bara skippa det. Jag tyckte engelska var jättejobbigt i grundskolan (vi pratar två timmar av repetition för att lära sig kanske tjugo glosor, som lillebror lärde sig på tio minuter när han förhörde mig), men det betydde att jag fick kämpa med det, inte ge upp. Samma sak med matte. Och Isabella Löwengrip (Blondinbella), oavsett vad man tycker om henne i övrigt, är ju ett utmärkt exempel på hur man kanaliserar sin ADHD istället för att använda den som ursäkt.
När jag jobbade på vårdcentral så kom det in patienter som ville ha remiss för ADHD-utredning. ”Jag har ju svårt att koncentrera mig”, hette det oftast. Jag undrar om inte precis det här, att man får en ursäkt för en massa beteenden, som är inte helt sällan är orsaken till att en del människor vill ha en sån utredning och diagnos. (Det finns andra som under inga som helst omständigheter vill ha utredning och diagnos trots att de har uppenbara svårigheter, för att de inte vill ha den stämpeln, vilket väl också säger en del om hur vi ser på ADHD.)
I slutet av programmet har killen inte börjat jobba än, trots att Lyxfällan fixade en intervju som blev till ett erbjudande om jobb. För att det inte ”var läge för det just nu”. Oväntat.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
