Numera läser jag sällan skönlitterära böcker. Det fanns en tid i ungdomen då jag slukade allehanda böcker och det fortsatte även under tiden på juristlinjen, men väl på läkarprogrammet blev det så otroligt många timmars läsning att all nöjesläsning försvann – det var helt enkelt inte tillräckligt avslappnande att efter att ha läst hela dagen sätta sig och läsa ännu mer, oavsett att det då inte var medicin.
Det senaste året har jag börjat läsa mycket igen, men det blir mest fackböcker på olika områden. Jag vill lära mig mer.
Men det finns ett undantag: Fredrik Backman.
Jag läste En man som heter Ove för vid det här laget ganska många år sedan, och blev lika tagen av den som alla andra verkar ha blivit. Inte många böcker blir ju både enmansteater och film och går på export till en massa andra länder, allra minst böcker om gamla griniga gubbar. Men Backmans fantastiska språk ger liv åt Ove och alla känner någon, eller ser sig själv i honom. Och jag vet inte om Backman har en medveten tanke om det, men han skriver på samma sätt som Pixar resonerar i sina filmer: för varje skratt, en tår. Oves tur till sjukhuset när han träffar clownen fick mig att gapskratta – och de stora förluster han genomlidit (om nu någon inte läst dem ska jag inte spoila) fick mina ögon att tåras.
Sedan dess har jag läst alla böcker han skrivit, mig veterligen. Den långa Mormor hälsar och säger förlåt, som är annorlunda, sorglig i delar och nära nog obegriplig i andra ända tills allt knyts ihop. Britt-Marie var här, en uppföljare som inte har mycket med första boken att göra och vars huvudperson är en femtio plus kvinna som får ett litet äventyr. Varje dag blir vägen hem längre och längre, om en farfar vars minne sviktar i någon demenssjukdom. Ditt livs affär, som griper i mig när jag tänker på den lilla flickan och där Döden faktiskt inte är sitt jobb.
Och så har vi Björnstad och Vi mot er.
Långt mer komplexa än de andra böckerna är Björnstad och dess uppföljare en rad människoöden som blir så verkliga i Backmans händer att det känns mer som att han intervjuat ett gäng människor och sedan skrivit en bok om dem. För inte kan väl en enda människa i sitt huvud skapa så många karaktärer, var och en av dem både goda och onda, rädda och modiga, starka och svaga, men på tusen olika sätt precis som vi är i verkligheten? Människor som hatar och älskar och allt däremellan, och vars handlingar får konsekvenser i stort och smått. Inte kan väl en vuxen man förstå hur två tonåriga tjejer – bästa kompisar men ändå helt olika – tänker, bara för att nämna något?
Allt kretsar kring hockeyn, men det spelar ingen som helst roll att man som jag är totalt ointresserad av hockey, för egentligen handlar det inte alls om det.
Jag är ändlöst fascinerad av hans förmåga att hålla mig gissande gällande vad som ska hända. Vem kommer leva, vem kommer dö, vem kommer överleva de hundra olika vändningarna? Ibland vill jag gå in och bara skrika åt karaktärerna, få dem att förstå sin egen inskränkthet och vad deras hat orsakar. Det lämnar ingen berörd. Det tog mig lång tid att ta mig igenom Vi mot er, bara för att den i delar är så mörk – men den är värd att läsa till slut. Och jag älskar hans språk, hans liknelser, hans förmåga att sätta ord på det omöjliga.
Nu kommer snart den bisarra (enligt författaren själv) Folk med ångest som Backman skrev bara för att han behövde skriva något roligt. Jag är inte den ende som kommer läsa den – långt innan utgivning har den redan 22 reservationer på vårt bibliotek… Det ska komma en tredje bok i Björnstad-serien, men böckerna är inte bara tunga att läsa utan även tunga att skriva, verkar det som, för Backman behövde en paus. Det unnar jag verkligen honom.
Och oavsett vad han skriver framöver kommer jag att läsa det.
Sedan jag blev intresserad av ekonomi har jag börjat peta på folk i min omgivning om detta ämne. Vänner och arbetskamrater, frågor som Sparar du? Investerar du? Har du koll på din egen ekonomi?
Det är ärligt talat TRAGISKT många som inte har 1) något sparande, 2) om de har ett sparande så ligger det på ett bankkonto, och 3) i princip noll koll för att ”det är tråkigt”. Ja, saker man inte har koll på är tråkiga. Ju mer koll man har, desto mer spännande tenderar de att bli. Som ränta-på-ränta-effekten, fast för intresset.
Själv gick jag från noll intresse – vi gick ju runt, det blev lite pengar över, what’s the big deal? – till… tja, när man har startat en blogg på området så har man ju nog blivit ganska intresserad.
Läste idag Bygg en förmögenhet: fixa familjens ekonomi (recension kommer) som verkligen rekommenderas om du är ny på området. Steg för steg utan en massa onödigt extra tar den dig från ”consumer-sucka” som Mr Money Moustache kallar alla hysteriska konsumtionsmänniskor, till en badass-sparare. För det vill man ju vara! Förutom en bättre ekonomi får du ett inre lugn av att det finns cash på kontot oavsett dag i månaden, och du mår förmodligen bättre när du successivt kan jobba ner mängden prylar i ditt hem (okej, jag jobbar fortfarande på den punkten men det är svårt med två småbarn att ha tid att rensa…).
Så boken rekommenderas för dig som är ny. Så att du kan svara ”japp” på alla tre frågorna i början av inlägget. Because you’re worth it, som de säger i nån reklam för nåt hudvårdsmärke (L’Oreal kanske? Minns inte. Denna info har ersatts av vettigare kunskap.)
Sen vet jag inte om man ”får” fråga om ekonomi. I ”Factfulness” hade Hans Rosling ett exemel där han ville veta kopplingen mellan sexuella vanor (och därmed sjukdomar och graviditeter) och ekonomi. Gänget som jobbade på gyn-kliniken tyckte att det var lugnt att fråga om sexvanorna men ryggade tillbaka vid tanken på att fråga om ekonomi. Sen frågade han de som jobbade med statistik om bland annat folkets ekonomi (som var ok att fråga om) om de kunde fråga om sex, men det gick sig inte alls för sånt kunde man inte fråga om… I Sverige är det mer öppet att fråga om sexet än om ekonomin, helt klart. Varför nu ”Vad tjänar du?” är en sån laddad fråga är för mig rätt obegripligt, men det är ju det.
Jag tycker att vi ska våga fråga varandra. Kanske kan du få någon att tänka till ett varv till?
Ljudböcker är trevliga. Eftersom Linköpings bibliotek är väldigt o-techiga av sig har jag dock fortfarande knappt begripit hur man går tillväga för att få tillgång till deras lilla utbud av ljudböcker (att ansluta sig till Biblio likt större delen av övriga Sveriges bibliotek var ”på gång” när jag frågade dem för ett halvår sedan utan att det hänt ett jota sedan dess), och därmed är jag i stor utsträckning utelämnad till ljudbokstjänsterna Storytel och Nextory. Jag har testat båda och detta är inte något reklamsamarbete med dem – snarare hackande.
Nextory testade jag i 45 istället för de två gratisveckorna som är standard, via något erbjudande som jag inte minns eftersom det är över ett år sedan. Glömmer man att säga upp tjänsten kostar den sedan 139, 169 eller 199 kr per månad beroende på abonnemang, där det billigaste gör att man inte har tillgång till de senaste böckerna, mellanvarianten är för en person, och det dyraste för upp till fyra användare på samma abonnemang.
Själv lägger jag alltid in en påminnelse i min kalender om att säga upp abonnemanget någon dag innan det förnyas, så det är inga större problem.
I höstas någon gång fick jag ett erbjudande om att testa Nextory igen, 30 dagar för 1 kr. Ja, varför inte, det lät ju klart prisvärt. Sa upp tjänsten någon dag innan förnyelse.
Dagen innan vi reste på semester ringde Nextory och ville ha tillbaka mig. För 9 kr fick jag ytterligare 30 dagar. Visst, det var ju 8 kr dyrare än sist, men ändå prisvärt. Så jag sa ja, och la in en påminnelse om att säga upp det hela.
Nu har jag alltså lyssnat på Nextory i 3,5 månad för hela tio kronor. Det känns verkligen värt pengarna! Jag är nog deras mardrömskund, but who cares?
Nextory är i sig trevligt, de har många böcker, många nya böcker, och framför allt många ljudböcker. Men i vanliga fall när jag inte är på semester hinner jag bara lyssna på en, max två böcker på en månad (och hinner jag två är det för att jag låter bli att hålla mig ajour med mina favvo-poddar). Då är 139 kr dyrt. Så till ordinarie pris skulle jag inte köpa tjänsten. Tur att de har ”win back”-kampanjer regelbundet…
Jag skrev ju ett inlägg om Börsdata och dess fantastisk-het, så jag tänkte göra ett inlägg om två siter som också är superbra: Ibindex.se och MA200.se.
Dessa drivs båda av samma företag (Katujo AB) och är jättebra för sina respektive inriktningar.
Ibindex står för investmentbolagsindex och har mängder av information om de svenska investmentbolagen; deras noterade och onoterade innehav, deras rabatt och premie, utveckling över tid, med mera. Är man investmentbolagsinvesterare så är den ovärderlig! Jag går in på Ibindex varje gång jag ska investera i ett investmentbolag, för att kolla till vilken rabatt de handlas.
MA200.se är en site där man helt enkelt kollar hur MA200 (glidande medelvärde över 200 dagar) ligger. Har man detta som en av parametrarna man använder i sitt investerande (som t ex Kavastu framhåller) är det en jättebra site. Förutom MA200 ses även MA10, 20, 50 och 100.
Jag får inte en spänn eller annat för att göra reklam för dem, de är bara jättebra precis som Börsdata.
Efter att ha läst Det stora könsexperimentet av David Eberhard beställde jag den här på biblioteket, en av många böcker Eberhard refererar till. Precis som Eberhards bok har denna ingenting med ekonomi att göra, men den är grymt intressant ändå. Hon han och hjärnan är skriven av professor Markus Heilig (som sedan 2015 arbetar på samma arbetsplats som jag – Linköpings universitetssjukhus). Han är psykiater och leder Centrum för social och affektiv neurovetenskap.
Hon han och hjärnan av Markus Heilig.
Boken handlar, som titeln antyder, om hjärnan och hur den skiljer sig åt mellan könen. Heilig tar sig an ämnet med en sann forskares inställning: öppensinnat och utan svar på frågorna han ställer. Han går igenom forskningsfältet hela vägen från bananflugor till MR-sekventieringar av mänskliga hjärnor, och det finns ju inget annat sätt att läsa det än att konstatera att evolutionen har gjort könen specialiserade på olika saker. På ett föredömligt sätt går han igenom hur en normalfördelningskurva ska tolkas, och han gör den extremt komplicerade perioden från då spermien möter ägget och de kommande veckorna förhållandevis begriplig (i den mån den processen någonsin kan bli begriplig).
Det är intressant att lära sig om hur feminin organisation faktiskt är grundplanen när hjärnan utvecklas – för att få maskulin utveckling krävs att genen SRY (den enda gen jag någonsin lärt mig namnet på, eftersom jag läser ut den som ”sorry”, som om den ursäktar sig för att den gör pojke av fostret) går in och styr. Han tar upp ett musexperiment som visar att om det genetiska könet är manligt och man ger COX-2-blockad, då sker normal defeminisering och ingen maskulinisering, vilket ger ett asexuellt beteende. Om man däremot ger en mus med feminint genetiskt kön PGE-2 så får de dels den enligt grundplanen satta feminiseringen – och maskulinisering samtidigt, vilket ger både feminint och maskulint sexualbeteende beroende på omständigheterna.
MR-bilderna som visar på de stora skillnader i hur mäns respektive kvinnors hjärnor är kopplade är fascinerande att läsa om.
På det hela taget tar han upp så många och så övertygande studier om att det finns en genetisk skillnad mellan mäns och kvinnors hjärnor att det inte kan råda något tvivel om saken, oavsett vad högljudda feminister gapar om.
Han problematiserar kring könens olikheter framför allt mot slutet av boken:
Om det faktiskt finns systematiska könsskillnader i hjärnans organisation och funktion kan det hända att förväntningar om lika utfall inte är realistiska eller skulle kräva att vi systematiskt diskriminerade mot en av grupperna för att uppnå lika utfall. Om människor fortsätter att bete sig annorlunda än man önskat och hoppats är det också lätt hänt att det utvecklas alltmer konspiratoriska förklaringar om dolda maktstrukturer och att grupperna skuldbelägger varandra. Det verkar, enligt min uppfattning, inte heller vara ett framgångsrecept för en jämställd, harmonisk och produktiv samlevnad.
På det hela taget är detta ytterligare en väldigt läsvärd bok, som är mindre konfrontativ än Det stora könsexperimentet. Heiligs inställning är hela tiden att han vill se vad forskningen visar. Jag hittar inte citatet igen nu, men han skriver om att vi som forskar endast har att reda ut det Moder Natur från början skapat. Det är inte nödvändigtvis så att det vi har med oss efter miljontals år av utveckling är det som passar in i dagens bild av hur det ska vara, men det ändrar inte på förutsättningarna. Förutsättningarna är där, att göra det bästa vi kan med.
Då var 2019 års första månad redan slut, och det här inlägget kommer, tack vare det där som är viktigare än bloggen (dvs Livet AB) lite sent. Men den som väntar på något gott… och visst har ni alla väntat som på nålar på vår första månadsavstämning? (Hah.)
Inkomster. Inkomsterna var inte så höga som de brukar, på grund av lägre föräldrapenning eftersom vi är nere på minimidagarna för äldsta dottern (har ”amorterat ner” dem för att komma till 94 dagar eller vad det är, eftersom man av någon anledning inte får ha fler än så kvar efter fyraårsdagen, då försvinner de ut i tomma intet) och mina extra 10% som jag fått av lön under en viss period sedan födseln av yngsta dottern verkar ha tagit slut. Men, men. Makens lön har stigit blygsamt efter disputationen (verkligen blygsam nettoökning) så den var något högre än tidigare. Jag har gjort mitt bästa för att ändå bidra till hushållskassan genom att sälja begagnat för 1 000 kr, mina gamla läkarstudentkompendier för drygt detsamma, och tagit ut Refunder-pengar. Dessutom hade vi min bästa kompis inneboende även halva denna månad, och hon betalade en liten slant. Totalt sett blev inkomsterna några tusen lägre än snittet för 2018.
Årets sparmål. Vi har satt upp nya sparmål, 20% högre än förra året eftersom vi väntar oss lönehöjningar över året. På grund av semester nådde vi inte riktigt upp till månadskvoten, men räknar med att ta igen det framför allt i mars-april då vi båda arbetar heltid.
Sparkvot. Vi åkte på semester, vilket givetvis åt upp en del av inkomsterna. Min personförsäkring betalas också i januari, så den drogs. Utöver det var vi jätteduktiga och höll igen hela månaden. Matkostnaderna i butik landade på knappt 2 400 kr (exklusive semestern, den räknas in under det jag kallar ’extravaganser’ i budgeten), och utematen bara på 310 kr. Vi köpte en begagnad säng till yngsta dotterns rum och sedan en till eftersom vi inte var nöjda med den första, och den första ligger nu ute till försäljning. Totalt sett måste jag ändå säga att med tanke på att det försvann tusenlappar till semestern, försäkringen, och att vi hade lägre inkomster än vanligt, så är jag väldigt nöjd med en sparkvot på 46,72%. Det är över målet på 40%.
Utgifterna för månaden.
Utdelningar. Kom från Realty Income och Walt Disney. Vi har ökat i båda på sistone och RI är ju en rolig aktie som delar ut varje månad. Återinvesteras.
Hälsa. Jag har bara hunnit tre pass med Fitbit den här månaden, men kompletterat det med fyra tillfällen gruppträning (testade BodyAttack tidigare i veckan, hur jobbigt som helst!), ett besök på simhallen, och två pass på Kanarieöarna. Och det ska inte stickas under stol med att det tar på krafterna att gå med både barnvagn och ett barn på snowracer till förskolan, dra upp och ner för pulkabacken ett antal gånger, och gå hem igen… Stegmässigt var det 422 220 steg som registrerades, men det är färre än det borde vara eftersom jag på dagtid på Kanarieöarna för det mesta tog av mig klockan (den är inte vattentät och det var rätt mycket bad). Bortsett från en del utsvävningar under semestern har både jag och maken tagit tag i maten också, och siffrorna på vågen går åt rätt håll.
Sammanfattning. Mindre inkomster och semester gör sparkvoten lägre än snittet 2018, men det är det här vi sparar till så who cares? Vi ligger ändå en bit över de 40% vi satt som mål. Hälsomässigt en bra månad.
Tänkte att jag måste skriva ett litet hyllningsinlägg till en site som verkligen är fantastisk: Börsdata.
Det är definitivt inte alla som investerar mot FIRE gör det i aktier – det många föredrar är passiva indexfonder som är billiga och just följer index, eftersom det trots allt är ganska svårt att slå index. Jag och maken tycker att aktier är kul och allt eftersom vi lär oss mer om det har det gått bättre för oss. Vi har en del pengar i fonder också, men när det kommer till val av aktier är Börsdata en guldgruva. Den är en guldgruva redan i gratisversionen, men man får ju säga att i betalversionen så är det en guldgruva där man hittar en massa diamanter och rubiner också. Screening-verktyget är grymt bra. Jag gissar dessutom att jag bara skrapat på ytan gällande sitens alla olika funktioner, novis som jag är.
Numera har de hiskeligt många bolag också, 8 000 st över hela världen, även om huvudfokus är Norden och Sverige.
Man kan se alla möjliga nyckeltal, dagliga aktiekurser och mycket mer, och det för tio år bakåt i tiden.
Så, om du är intresserad av aktier, använd Börsdata. Och om du använder Börsdata, fundera på om det inte vore värt att testa betalversionen (hint: det är värt).
Och vid sidan av detta får jag ju också tillägga att Kvalitetsaktiepodden (som Börsdata samarbetar med) är en grymt bra podd som tar mycket (det mesta? allt?) av sin data från Börsdata. Jag har lärt mig enormt mycket av den podden och man hittar många spännande bolag genom dem. Lugnt, sakligt och östgötskt. Lyssna på den!
(Och det här inlägget är inte ett enda dugg sponsrat, betalt eller nånting, det är bara en grym tjänst och en bra podd.)
Dagens Nyheter är ingen tidning jag tycker är vidare bra, och när till och med mina föräldrar börjar tycka att de publicerar så vinklat att de funderar på att säga upp prenumerationen, då blir man ju sådär motiverad att läsa dem.
Men.
Om man får betalt för att läsa dem, då kan ju åtminstone jag tänka mig det.
Cashbacksiterna har regelbundet erbjudanden med DN digitalt med första månaden gratis och någon cashback. Jag passade på under Black Friday via cashbackshopping.se, som då erbjöd två månader gratis och 100 kr cashback. Ovanpå det hade de sitt Black Friday erbjudande, så desto fler köp man gjorde, desto mer bonuscashback fick man. I och med ”köpet” av DN fick jag 70% extra cashback, så det blev dels 70 kr ytterligare och dels 10% extra på övriga sex köp jag gjorde under Black Friday.
Det allra, allra viktigaste när man tar den här typen av erbjudande är att komma ihåg att säga upp dem i tid så att de inte drar för en (eller flera…) betalmånader. DN hade som krav att man inte fick säga upp den inom 1,5 månad, om man gjorde det gick cashbacken om intet, så jag la in en påminnelse i min kalender efter 1,5 månad + 1 dag och sa upp den när jag fick påminnelsen. Annars kostar DN digital 179 kr/månad så då förlorar man hela poängen!
När man väl är med i deras (och de flesta andra prenumerationstjänsters) databas får man sedan, när man sagt upp sitt abonnemang, erbjudande om ytterligare månader till väldigt förmånligt pris (precis som jag fick från Nextory). I dagarna fick jag ett mail med erbjudande om ytterligare två månader gratis. Så med det blir det fyra månader där DN betalt mig 170 kr…
Just nu har t ex Cashbackshopping.se ett erbjudande om en månad gratis DN och 150 kr i cashback. Gå med via min länk så får du 25 kr i värvningsbonus, vilket innebär totalt 175 kr i gratispengar och en månads DN. Win!
Jag vet, jag vet, klimathot, flygningar, allt det där. Ekonomi, spara, sparkvot. Vi ignorerade allt det och åkte ändå. För att sol och värme behövdes i januarimörkret. För att maken har skrivit en avhandling och tog lite slut. För att barnen, framför allt det stora barnet, har saknat sin pappa och hemma är det alltid tusen andra saker som behöver göras. Fixas. Lagas.
Så vi åkte till solen, till Sunwing Arguineguin, ett hotell för barn. Där dottern fick en drömsemester med Lollo och Bernie och bad och sol och ansiktsmålningar och flätor i håret, och där jag och maken fick en respit, tid att andas tillsammans. Vi behövde inte laga mat, inte städa, inte skriva avhandling, inte vara jour, inte göra något annat än att vid ett par tillfällen per dag se till så att vår dotter var på rätt ställe för att få vara med på olika aktiviteter.
Pooldisco.
Bernies födelsedagskalas.
Skattjakt.
Simskola.
Minidisco.
Dagar som gick i ett på ett bra sätt. God frukostbuffé med färskpressad juice och, till dotterns förtjusning, färska, varma pannkakor. Lunch på balkongen med söta tomater, mjuka avokados och saftig mozzarella. Middag utanför hotellet, vi gick efter TripAdvisors topplista.
Bebisen fick hänga med, bokstavligen hänga över en arm. Sova i vagnen i bara en body, utan tjock overall och tre filtar. Hon älskar att bada visar det sig, precis som hennes storasyster. Och storasyster kan flyta på rygg i trettiofem sekunder, vilket gör hennes mamma obotligt stolt.
Det är det här vi sparar till. Att kunna åka iväg och ge oss själva och barnen en ordentlig paus.
Nu återvänder vi till kylan och mörkret, men jag hoppas att vi kan bära med oss känslan av solens värme mot huden. Att batterierna som tidigare blinkade danger-danger för att de var så nära tomma nu är lite påfyllda.
Så orkar vi förhoppningsvis med resten av vintern och våren och vardagens alla bestyr.
Jag har med ganska stort intresse följt diverse diskussioner som förekommit, om det här med parekonomi. Ska den vara separerad, eller gemensam? (Jag gillar inte att beskriva ekonomin som ”delad”, för då kan det ju vara vilket som – antingen att man delar på allt som i att man betalar ihop, eller att man delar på allt som i att man betalar var för sig.)
För min och makens del har det alltid varit en icke-fråga. När vi bestämde oss för att leva ihop, långt innan vi gifte oss, slog vi också ihop våra ekonomier. Det hade blivit grymt rörigt annars: Jag ägde lägenheten och han flyttade in i den, men samtidigt hade jag i princip ingen inkomst på flera år efter att vi träffades eftersom jag var i början av medicinstudierna. Han tog examen ett halvår efter att vi träffades och började därmed dra in cash. I och med det stod han för den stora majoriteten av våra löpande kostnader (jag hade tills dess fått stöd av mina föräldrar, eftersom CSN tog slut efter första terminen på läk; när vi blev sambos slutade jag få stöd av föräldrarna). Lägenheten han flyttade från sålde han, men den var inte värd i närheten lika mycket som min, så han hade ändå fått problem att köpa in sig i min. Skulle han gå till banken och ta lån för att köpa in sig i min lägenhet, när han betalade de flesta räkningarna?
Nä, när han flyttade in blev vår ekonomi gemensam. Vi har alltid känt att det var det naturliga. Vi har varsitt lönekonto, men vem som betalar vilken faktura spelar inte så stor roll. Saknar den ene pengar på springkontot av någon anledning (det har inte hänt sedan jag började jobba) så för den andre över lite. Samtliga kort kopplade till krediter har vi gemensamt. Båda har koll på var pengarna tar vägen (även tidigare hade vi väl halvkoll, nu har framför allt jag stenkoll) och större köp diskuterar vi gemensamt innan de eventuellt genomförs.
För oss funkar det bra. Han har alltid tyckt att det hade blivit otroligt trista år tills jag fick lön om vi gjort på något annat sätt – ”Skulle vi gå på nån trevlig restaurang och du titta på medan jag åt, eller?”
Och nu är vi gifta, så nu är det ju allt-mitt-är-ditt ändå.
Med barn blir det ju ännu mer komplext, så jag är bara glad över att vi delar oavsett.
Jag har full förståelse för att folk gör olika val, och det är därför jag finner denna diskussion så intressant. Jag tycker det är en bra utveckling att man uppmanar kvinnor att ha koll på pengarna, för det är otroligt sorgligt att det finns människor (både män och kvinnor) som inte har råd att lämna en dålig relation. Samtidigt är det inte något för mig och min make, att separera allt och betala var för sig.
Hur gör ni? Separerad ekonomi, gemensam ekonomi, eller något däremellan?
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
