Så här i nyårstider är tidningarna verkligen fyllda med ”Så blir 2019 ditt bästa år!” och ”Förverkliga dina nyårslöften nu!” och annat som förmodligen säljer (annars hade de väl inte hållit på med den typen av rubriker). Själv har jag fått hem två nummer av Amelia eftersom det fanns ett erbjudande om två gratistidningar därifrån via Tidningskungen (nu är den uppsagd) och dess klatchiga huvudrubrik, lagd ovanpå en naken Carolina Gynning, är ”Ge dig själv en nystart!”. Man ska komma igång med träningen, göra en hälso-makeover, och på alla sätt må bra.
Två sidor ägnas faktiskt ekonomin, med titeln ”Aldrig mer en fattig januari”. Är januari så fattigt? Det verkar så, baserat på alla artiklar som skrivs på ämnet. Tydligen är det här en del av problemet:
Många får sin decemberlön redan innan julafton och den ska sedan räcka till slutet av januari, vilket kan bli kärvt ekonomiskt för en del.
Jag undrar så hur det är möjligt att det här skulle kunna omfatta så många att det berättigar alla artiklar. Det är klart att det finns de som faktiskt inte har något utrymme i sin budget och som vänder på varje krona, men för den stora majoriteten borde det inte behöva vara så. De allra flesta kan spara. Och kan man spara ett par procent av lönen, då borde det inte spela någon roll att lönen kommer redan den 21 december som den gjorde för många 2018, och att den ska räcka till den 25 januari 2019.
Amelias uppslag för bättre ekonomi med "garanterat resultat!"
Amelia #2 2019
Tipsen i Amelias artikel är förhållandevis bra:
Bryt dåliga shoppingmönster – slentrianshoppa kläder inte bara för att du inte har något att göra. (Personlig reflektion: nej gud jag avskyr att shoppa kläder, varför tycker folk att det är så kul?). Inventera det du redan har och köp inte fler likadana. Leta begagnat (det var ju trots allt årets julklapp).
Spara på rätt grejer – bolån, skippa utekaffet, hoppa över spontanköpen.
Gå inte i fällorna – spara i början av månaden, följ upp dina utgifter så att du vet och inte behöver gissa, håll koll på småutgifterna (de här tipsen går verkligen in i varandra, för utekaffet och spontanköpen hade de ju i förra punkten), och se över det du har på autogiro.
Tänk hållbart i vardagen – cykla, ät efter säsong, mindre kött och den alltid återkommande matlådan.
Det är ju för all del vettiga tips. Långt ifrån radikala, men det är ju en början.
De avslutar dock lite tveksamt:
Nu är det dags att öppna ett sparkonto och börja föra över det du sparat varje månad. Välj ett konto med ränta, alltså inte ett vanligt räntekonto.
Men visst, har man noll kronor i buffert så är ett sparkonto med ränta ett bra ställe. Sedan, om man kommer en bit förbi det, är det dock inget vidare. Men det kanske kommer en uppföljande artikel om investeringar?
Vad är era bästa tips på sparande så här mitt i fattig-januari?
David Eberhard gillar att röra runt i Sverige-grytan, tidigare med böcker som ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” och ”Hur barnen tog makten”. Nu kommer han med en rak höger mot genusvetenskapen, som han tycker har ett bättre namn på engelska (gender studies) eftersom man kan undra hur mycket vetenskap det egentligen är. Och efter den här boken, då undrar man verkligen. Eberhards främsta motståndare i boken är extremfeminismen och dess politiska förespråkare, ett krig i bokform mot allt genustänk som genomsyrar kort sagt varenda del av våra liv numera.
Det stora könsexperimentet av David Eberhard
Boken består av tjugotvå kapitel och tio ”kurer mot könsexperimenterande”. På ett metodiskt sätt tar Eberhard upp allt som berör genusvetenskapen. Han börjar med postmodernismen som är så inne nu:
Den postmodernistiska genusteorin bygger på två grundantaganden. Det ena är att kön är en social konstruktion och alls inte har med biologi att göra (vilket implicit innebär att kön egentligen inte finns) och det andra är att det ena könet (som då alltså egentligen inte finns) alltid strukturellt är överordnat det andra.
I kapitel fyra påbörjar Eberhard en genomgripande och fullständig sågning av boken Testosteron Rex, skriven av Cordelia Fine och belönad med priset för bästa vetenskapsbok av världens äldsta akademiska samfund, ”The Royal Society” i Storbrittannien. Boken hävdar att testosteron inte har något med manlighet att göra, och att kvinnor och män inte alls är olika i grunden. Då kommer Eberhard med fniss-vänliga spydigheter (om man är lagd åt det håll att man håller med honom om att biologiska skillnader mellan könen finns) som:
För oss som råkar leva i den verkliga verkligheten och till exempel har sett vad som hände när de fuskande östtyska friidrottarna blev statligt injicerade med testosteronliknande anabola steroider, känns hennes slutsats minst sagt… märklig.
Fine förordar tydligen också att man för att få män att ta hand om sina barn mer än vanligt, kan låsa in dem med sina ungar…
Vidare förklarar Eberhard fenomenet med normalfördelning och överlappning av normalfördelningskurvan, och hur skillnaderna i svansarna av dessa kurvor kan bli stora. Som läkare ägnar han ett kapitel åt att ta upp alla de sjukdomar som skiljer sig åt mellan könen, och han frågar sig retoriskt om alla dessa sjukdomar (många endokrina sjukdomar för kvinnor, hjärt-kärlsjukdomar för männen) är resultatet av könsmaktsordningen.
Ibland funderar jag på om Eberhards motståndare är påhittad, mest för att en del av det han bemöter verkar så urbota dumt. Hittar han bara på? Men han har hela tiden hänvisningar till källor där tokigheterna sagts, så jag får ju anta att det är korrekt återgivet. Dessutom går han då och då ner på att möta en mindre extrem nivå av feminism och genustänkande, vilket gör boken betydligt mer balanserad. Han tar upp nyspråk till följd av genusvetenskapen (inte bara hen-debatten), #metoo, förskolegenustänk, och jämställdhet på arbetsmarknaden. Han erkänner att genusteorin påbörjades…
[…] som ett ”litet och tämligen obskyrt men intressant projekt, vilket gick ut på att försöka vända på världen och se det ur ett annat perspektiv. En viktig tankeövning […].
Men att idag har denna teori förvandlats till ett monster.
Jag tycker att det är en viktig bok. Jag funderar på att försöka ta mig igenom Testosteron Rex för att läsa den andra sidan, men vi får se om jag mäktar med det.
Om inget annat ger Eberhards bok förhoppningsvis en tankeställare.
Sedan maken disputerade har energin så sakteliga återvänt till familjen. Nåja, treåringen har väl alltid haft gott om energi, sådär så att det sprutar ur öronen, och bebisens energinivåer har väl inte heller varit direkt påverkade – det blir så när man tar tre tupplurar om dagen – men deras mammas och pappas nivåer har blinkat med stora röda bokstäver: ”KRITISKT LÄGE!”
Nu har det vänt. Och det är inte bara det att energin återvänder, för ibland har jag haft energi, men det kombineras dessutom med mer tid. Det gör att när vi väl har energi, då har vi också tid att lägga.
Således stod jag på lillejulafton (dagen innan julafton för alla icke-skåningar, jag har förstått det som ett skånskt påfund?) och rensade kökslådor för glatta livet.
Jag kan meddela att det behövdes…
Vi hade typ tretton lock till fem kastruller.
Vi hade prylar vi aldrig packat upp ur kartongen (en ligger nu på Marketplace, den andra gavs bort i julklapp till någon vi tror kommer använda den).
Vi hade grejer, grejer, grejer som vi inte använder eller som vi använt så sällan att de inte förtjänar att vara kvar.
Och nu är de inte kvar (eller ja, de står i källaren i väntan på skjuts till återvinningen/Myrorna, men ändå).
I samband med att jag rensade köket fick maken rensa bland sina forskningspapper. Det var ett par kilo papper som kunde åka i soporna, så skönt!
Igår fick maken ett ryck och tillsammans rensade vi och omorganiserade i frysen så att det finns någon chans att hitta i den. Vi passade också på att frosta av den. För ett par dagar sedan organiserade jag och tvättade ur kylen.
Jag har rensat badrummet på alla de miljoner hygien- och sminkprodukter jag har liggande tack vare en mamma som jobbar inom det området. (Typ en gång i halvåret-året brukar jag låta mina tjejkompisar få titta igenom det utrensade eftersom det är mer eller mindre oanvänt, och ta vad de vill ha. Det brukar vara poppis.)
Så plötsligt rör det på sig här hemma. Grejer sorteras i behålla, sälja och slänga. Yta frigörs. Några kronor här och där kommer in på försäljningar. Och allt känns bara lättare och bättre. Nu har jag som mål att rensa en sektion (en låda, en byrå, eller något större beror på dag och tid, men ”en” i alla fall) varje dag. So far, so good.
Äldsta dottern är tre och ett halvt, och vi har påbörjat hennes skolning i ekonomi. Tidigt? Tja, det är det säkert. Men vi gör ju inte det särskilt avancerat för någon som inte kan räkna längre än till femton.
Än så länge får hon ingen veckopeng, det tror jag vi börjar med när hon blir runt fem-sex. Däremot kan hon ibland få tjäna en liten peng när hon hjälper till med något utöver det vanliga, som när hon krattade löv i trädgården i nånstans runt en timme ihop med sin pappa och tjänade tio kronor. Härlig timlön, eller hur? Hon var supernöjd.
När hon tjänat en peng får hon lägga den i sparbössan. Detta tycker hon verkligen om. Inte helt sällan får vi i samband med detta ta ut pengarna i bössan och räkna dem också, vilket gör henne ännu nöjdare.
Igår var jag på Jysk för att införskaffa madrasskydd till de två nya sängar vi köpt. Det var rea – även om jag ärligt talat tror att det alltid är rea på Jysk – och dottern hittade ett lakanset med My Little Pony på. Hon älskar två saker här i livet: prinsessor och enhörningar, och detta uppfyllde det senare. Jag var motvillig; hon har redan lakan. Sedan bestämde jag mig för att i så fall får hon betala en del av dem själv (till henne sa jag att hon fick betala hela, men 175 kr har hon ju inte). Jag förklarade för henne att hon då har mindre pengar till att köpa något annat hon vill ha, och efter lite funderande (okej, typ fyra sekunder) bestämde hon sig för att hon ändå ville köpa lakanen.
Jag betalade – hon var lite frustrerad att hon inte fick använda betalkortet… Och väl hemma fick hon sedan ta fram sparbössan och vi tog ut pengarna, räknade dem, och jag tog de tjugo kronor jag sagt till henne att de kostade.
Allra mest nöjd var jag med hennes kommentar, när hon betalt: ”Mamma, nu måste jag arbeta mer så jag får pengar igen.”
Det var en mycket, mycket nöjd liten tjej som gosade ner sig i sängen på kvällen. (Jag vet, de ska tvättas innan användning, men med tanke på att kiddo inte släppte dem hade jag varit tvungen att lägga även henne i tvättmaskinen i så fall. Så de tvättas idag istället.)
Bloggaren Miljonär innan 30 har skrivit en bok tidigare som jag läste men inte har recenserat eftersom det var ett bra tag innan bloggen började. Han har nyligen utkommit med en andra bok, som ingår i serien ”Den enkla vägen”, vilket i det här fallet blir den enkla vägen till ekonomisk frihet. Boken har inte mycket gemensamt med den första boken som handlade mer om hans egna resonemang och strategier för att bli just miljonär innan han fyllde trettio (och pensionär innan han fyllde fyrtio); denna bok är mer om vad som händer sedan. Vad ska man med friheten till? Första sidan i boken sätter tonen:
Om du fick behålla lönen utan att gå till jobbet. Skulle du då fortsätta tillbringa 8 timmar om dagen plus restid på just det du jobbar med idag?
Boken är uppbyggd i tre större delar och några avslutande sidor. Första delen är återigen MI30 som pratar om sitt eget och varför ekonomisk frihet är något att sträva efter, hur mycket pengar som krävs, och så vidare. Kan ju inte påstå att det var så mycket nytt om man dels läst första boken och dels läst andra böcker på ämnet. Andra delen är kort och handlar om vad forskningen säger, med en forskare som studerat spelvinnare och en som är lyckoforskare. Den är inte särskilt djup och hade för min del gärna fått ta lite mer plats.
Den enkla vägen till ekonomisk frihet av Miljonär innan 30.
Tredje och största delen är intervjuer med olika mer eller mindre kända personer om ekonomisk frihet, där vissa har uppnått detta och andra är på väg ditåt. Denna del blir jag något besviken över. Har man följt eller lyssnat på intervjuer med personerna som intervjuas – majoriteten antingen bloggar själva eller har varit med i poddar – så vet man det mesta som står här. Maribel Lindbergs berättelse om hur hon och maken Oscar (Farbror Fri) blev fria har jag hört i poddar och läst om. Günther Mårders ovilja att ge sina ungar något annat än gröt på morgonen, för att yogurt är dyrt, när han har 20 miljoner i tillgångar, likaså. Per H Börjesson har varit med i poddar och skrivit egna böcker.
Bäst av intervjuerna tycker jag den med Volatis Patrik Wahlén är, vars aktier i bolaget gör honom till miljardär. Han jobbar vidare ändå och trivs uppenbarligen förträffligt med det. Förmodligen bokens bästa citat är detta, som svar på frågan om vad han tycker om trenden med tidig pension:
Något jag tycker glöms bort i den här frågan är vad man egentligen drömmer om. Jag tycker det är galet att drömma om att inte göra något. Till exempel inte jobba. Drömmen borde istället handla om vad man ska göra mer av om man inte jobbar. […] Jag tror man mår som bäst av att sätta upp mål och klara av utmanande saker. Sen behöver det inte vara på ett jobb för alla människor. Men att drömma om att inte jobba är en konstig dröm.
Författaren själv sammanfattar också intervjuerna i ungefär den riktningen:
[…] är det tydligt att friheten är något som man är väldigt glad och tacksam för och den har inte i något fall lett till förslappning, sysslolöshet eller kroppsligt förfall. Nästan alla pratade om drömmar och visioner för framtiden och jag såg inte minsta tecken på känsla av tomhet eller brist på mening med livet.
Slutdelen innehåller räkneexempel på hur man kan använda sig av sparande för att t ex gå ner till halvtid om man tycker att det verkar som för mycket jobb att spara hälften av lönen eller mer för att bli helt fri, följt av överkurs gällande olika strategier för hur man får portföljen att räcka, och ett gäng läs- och lyssningstips.
Sammantaget känns den här boken lite som ett gäng poddintervjuer eller längre blogginlägg. Att boken känns mindre givande när man hänger på bloggar och lyssnar på poddar om ekonomisk frihet är inte särskilt konstigt, eftersom det är en ganska liten ankdamm trots allt med personer som dels har som mål att bli ekonomiskt fria och dels bloggar om det/på annat sätt gör det så att andra får veta om det. Och om gruppen man har att välja från är liten och rätt välkänd, då blir ju de man plockar ut det likaså.
Jag fann inte boken lika motiverande och taggande som t ex Den enkla vägen: bli rik och fri med aktier, eller Investeringsguiden, men precis som MI30:s första bok är den både lätt- och snabbläst om man har en liten stund över. Lite sådär småputtrigt trevlig, ett samtal med kompisarna.
Man säger ju att sannolikheten att man uppnår sina mål blir många gånger högre om man skriver ner dem, så jag tänkte göra just det. Jag har inte avlagt några nyårslöften för 2019, det är inte något jag brukar göra, men jag har ett gäng personliga och ekonomiska mål som jag kommer jobba mot.
Ekonomi
Vi har satt upp ett nytt sparmål för året. Förra året slog vi målet med drygt 12%, så nu höjer vi målet. Jag väljer att inte säga exakt siffra på bloggen, men den är en utmaning. Vi får dock höjda löner vid tre tillfällen respektive två tillfällen under året, så förhoppningsvis löser det sig. Dessutom har vi inte lika många stora utgifter planerade som vi hade förra året (då vi satte upp solceller, installerade luftvärmepump, och byggde trädäck). Brasklappen är att maken går på föräldraledighet i maj, så då sjunker inkomsterna.
Utdelningsmålet för året är satt till 24 000 kr, d v s 2 000 kr per månad. Om allt följer planeringen är vi i nuläget ca 3 000 kr ifrån detta mål så det borde inte bli några problem. Förra året fick vi in 16 000 i utdelningar, då var målet 12 000 kr.
Investera alla utdelningar. Överhuvudtaget är det inte tanken att plocka ut något från portföljen det här året.
En sparkvot på minst 40% i snitt över året. Förra året gjorde vi ju över 50%, så det är bara att fortsätta på samma sätt.
Hushåll
Sälja saker begagnat för mer än 6 000 kr över året. I så fall klår jag förra året med 300 kr, det vore ju kul. Dessutom innebär det mindre saker hemma, vilket är den stora vinsten. Vi har, som de flesta, alldeles för mycket grejer.
Minska matsvinnet ytterligare. Vi har redan minskat det markant, men vi kan bli ännu bättre.
Äta vegetariskt två gånger i veckan. (Och således även hitta fler vegetariska maträtter maken accepterar, också en utmaning!).
Jobb
Bli klar med AT och därmed legitimerad läkare. Det blir jag under senhösten/tidig vinter om allt går enligt planen. AT-tentan skrivs förmodligen i augusti.
Göra halvtidskontroll i forskningen (skulle innebära första lönehöjningen enligt punkt ett i ekonomi).
Göra den sista obligatoriska forskningskursen.
Den största utmaningen blir att få vikariat på anestesin. Det är dit jag vill, jag vill bli narkosläkare, men tyvärr är jag inte den enda.
Träning
Träna gruppträning en gång i veckan.
Träna styrketräning hemma eller på gym 1-2 gånger i veckan.
Fortsätta promenera mycket (målet är 10 000 steg om dagen).
Gå ner till pre-gravidvikt. Det är där jag trivs med mig själv.
Renoveringar/huset
Bygga uterum. Den stora utgiftsposten för året.
Göra om plattsättningen och renovera den lilla trappan upp till ytterdörren. Allt är original från 1950 och väldigt slitet, och ogräset kan man rensa varje dag mellan plattorna, så ny duk ska läggas under för att slippa det…
Göra i ordning vår lilla balkong.
Bygga en kombinerad friggebod/lekstuga på trädäcket vi la i somras.
Så, det var målen för 2019. Tror jag. Kanske finns det några fler, i så fall lägger jag till efter hand. Känns som en tillräcklig lista oavsett.
Nyårsafton är här med oxfilé, hummer och annat som vi inte äter särskilt ofta annars. Tanken på nyårsmiddagen får det att vattnas i munnen på mig. Maken är en duktig kock, och själv står jag för efterrätterna (tre stycken blir det, så att vi har något som passar alla: sötsalt chokladpaj med saltkolasås, marängtårta (kusinbarnets önskan) och rabarbersmulpaj). Det ska bli otroligt gott alltihopa.
Men så här på tidig eftermiddag kan man ju ta och sammanfatta året.
Det har varit ett stressigt år, det ska inte stickas under stol med. Jag tillbringade över sex månader av året som gravid och jag har varit hysteriskt illamående vid varje graviditet från vecka sex till födseln, så det är inte så kul. Dessutom var de sista tre månaderna smällvarm högsommar. Men belöningen kom ju… Och för maken har disputationen och avhandlingen legat som en tung, blöt filt över axlarna tills även den belöningen kom här för bara drygt två veckor sedan. Med det sagt, en sammanställning av det ekonomiska och lite runtom:
Inkomster. Den största enskilda inkomsten står min man för, följt av mig med lön (första halvåret) och föräldrapenning (andra halvåret). Andra bidragande bitar har t ex varit loppisförsäljning på 5 700 kr vilket jag är mycket nöjd med med tanke på att jag inte lagt ner särskilt mycket tid på att försöka sälja saker. Målet var att sälja något varje månad, vilket jag gjort alla månader utom augusti. Elen från solcellerna har dragit in 1 500 kr utöver att vi inte betalt för elen under maj till november.
Snittutfördelning av utgifterna/sparandet under året 2018.
Utgiftssidan. Totalt kan konstateras att boendet, som för de flesta, är den post som tar den största procentuella andelen av våra inkomster på knappt 12% (11,86). Detta följs av drygt 9% på mat totalt (både mat i butik och mat på restaurang och liknande), och därefter övrigtkategorin på 7%. Års-och månadskostnader, såsom dagisavgift, Spotify, försäkringar undantaget bilförsäkringen, med mera, tar 5,3% i anspråk. Transporter står för drygt 2%. På kläder har vi nog lagt något mer än ett vanligt årssnitt med 736 kr/månad, men det drevs mycket av att jag dels behövde gravidkläder och dels amningskläder. För dessa finns väldigt lite att hitta på andrahandsmarknaden (förmodligen för att folk precis som jag använder samma fyra plagg tills de trillar sönder) och måste således köpas nya.
Utöver dessa har vi lagt större pengar på:
Solceller
Luftvärmepump
Trädäck
Dessa räknas inte in i ovanstående löpande utgifter, utan tas från de pengar vi sparat ihop på förhand. Ingenting finansieras med lån utan betalas kontant.
Tittar man över året kan jag konstatera att sommarmånaderna är dyrare än vintermånaderna generellt sett. Jag misstänker att det kommer hålla i sig. Både förra året och detta året var oktober vår billigaste månad, då är vi inne i vardagslunket och det är inga årsavgifter som ska betalas.
Sparande. Vår snittsparkvot över året landar på drygt 56%. Målet var över 40%, vilket vi ju klådde med råge trots att vi fått barn och jag därmed gått ner till föräldrapenning. Förra årets sparkvot var 40,4% – jag började ju halvvägs inpå 2017 med att verkligen ta kontroll över ekonomin – så vi har förbättrat den markant. Möjligen kan vi öka ytterligare lite till nästa år eftersom både maken och jag kommer gå upp i lön, men mycket äts upp i skatt så vi får se vad det blir av det. Målet kommer även fortsättningsvis ligga på ett årssnitt över 40%. Vi har inte under någon enskild månad under 2018 varit under 40%, det lägsta har varit ca 46%. Sparandet är varje enskild månad den tveklöst största kategorin av var våra pengar tar vägen.
Sparkvoter under året 2018.
Det sparmål vi satte upp i början av året klarade vi i november, och vi kommer att skjuta över målet med ungefär 12% vilket känns galet bra med tanke på ovanstående stora utgiftsposter.
Utdelningar. Målet på 12 000 kr i utdelningar slogs med 33% och vi landar på precis över 16 000 kr. Nästa års mål är 2 000 kr/månad.
Portföljvärde. Eftersom vi tankat in mycket pengar i portföljen är det totala värdet högre nu än vid årets start, men för oss precis som för de flesta har det gått utför under hösten tyvärr. Men vi ligger långsiktiga och har inga som helst planer på att ta ut pengarna, så vi fortsätter handla på ”rean”. Positivt är att vi viktat om portföljen från den höga risk den hade tidigare när maken var ensam ansvarig, från ca 50/50 utdelnings- respektive riskportfölj till ungefär 90/10. Det känns mycket bättre, inte minst när det stormar lite på börsen. Viktningen totalt vid årets slut är 55% aktier, 15% fonder, 20% övrigt och 11% barnens sparande (som är en blandning av aktier och fonder).
Bloggen. I september startade jag den här bloggen. Till dags datum har den fått 13 500 visningar så det känns ju inte helt illa pinkat. Nu på slutet har det varit dåligt med uppdateringar p g a Livet AB, men det ska bli bättre på andra sidan årsskiftet. Tycker det är jätteroligt att blogga igen, och det är kul att vara en liten del av FIRE-rörelsen, finanstwitter på ett hörn, och förhoppningsvis kunna inspirera någon där ute.
Tvåbarnsföräldrar. I juli gjorde vår yngsta dotter entré och vi blev tvåbarnsföräldrar. Någonstans känns det som att det var då vi verkligen blev en riktig familj. Jag gick på semester i juni och rakt in i föräldraledigheten i juli och har således inte jobbat under drygt halva året. Ekonomiskt sett har hon knappt kostat något förutom blöjor, då hon fått i princip allt begagnat av storasystern eller köpts begagnat.
Huset. I huset har vi gjort ett antal förändringar, där ovanstående tre får sällskap av att vi satt upp ett välbehövligt förråd i trädgården för trädgårdsredskapen, vi har fixat till ett hörn av trädgården där vi lagt ut singel och satt upp pallkragar, vi har förnyat äldsta dotterns rum från ett bebisrum till en treårings rum (allt inköpt begagnat), och vi har gjort om det vi tidigare hade som bibliotek/bäddsoffa-rum till yngsta dotterns sovrum (ärvt från storasyster eller inköpt begagnat).
Maken har disputerat. Nu i december genomförde maken sin disputation. Detta har tagit otroligt mycket tid och energi under hela året, med långa kvällar, nätter och helger för att få ihop det. Det känns väldigt skönt att äntligen kunna släppa det.
Hälsa. Träningen har blivit lidande av att maken ägnat så mycket tid åt avhandlingen, vilket i sin tur gjort att jag i stor utsträckning tagit barnen. Då är det svårt att få till träningen. Detsamma har gällt för maken. Jag har ändå försökt och lyckats hyfsat att hålla igång med Fitbit Coach, men nu har jag för friskvårdspengen införskaffat ett kort på en av träningsanläggningarna i stan så att jag kan få komma iväg på lite energigivande gruppträning.
Sammanfattning. Ett bra ekonomiskt år. Ett stressigt år. Ett fantastiskt år på sina sätt, men ett jag inte vill göra om…
Mamma, som läser bloggen numera, tyckte om föregående inlägg för att jag tycker att julen är en tid för lugn och samvaro. Det fick mig att reflektera över den värsta julen jag varit med om: år 2000 då jag var utbytesstudent i en liten ort utanför Los Angeles i Kalifornien. Jag tyckte mycket om min familj, de är gamla vänner till familjen sedan min mamma själv var utbytesstudent, och de är härliga och givmilda på alla sätt. De är dock också typiskt amerikanska ”consumer suckas” och aldrig blir det mer tydligt än under julen.
På julaftonskväll får alla i familjen ett paket med nya pyjamasar. Det tycker jag är en gullig tradition, så inget fel med det. Men sedan sov jag i den nya pyjamasen och väcktes klockan sex på morgonen av två galet peppade ungar som ville öppna den myriad av presenter som hade funnit sin väg in under granen. Då var det inte lika kul. Lagom trött masade jag mig ut i det lilla vardagsrummet där de hade satt upp en alldeles för stor gran med hiskeligt fula dekorationer (grunden var multifärgade, blinkande ljus och sedan gick det bara utför), och kurade in mig i soffan under en filt.
Och sedan började konsumtionshysterin.
I vår familj här hemma har vi alltid, sedan vi var små, först delat ut julklapparna en och en tills var och en har en mer eller mindre stor hög. Därefter har vi gått varvet runt och öppnat en present vardera, så att alla ser vad den person som öppnar fått, tills dess att allt är öppnat. Det ger också möjlighet att ta in reaktionen från mottagaren, vilket förmodligen är min favoritgrej med julafton, för jag försöker välja klappar som verkligen ska bli uppskattade.
I det kaliforniska hemmet? Not so much.
Julklapparna vräktes ut i hög hastighet av barnen och så snart den sista klappen funnit sin väg till sitt berg började alla att riva i klapparna samtidigt. Ingen tog någon större notis om vad någon annan fick och när en klapp var öppnad ägnades den ett ögonkast innan uppmärksamheten förflyttades till nästa inslagna grej.
Och det var så. Mycket. Grejer.
De av julklapparna som sedan dess följt med mig som galet exempel är följande: Barnen i familjen, en redan då något överviktig femåring och en då ännu inte överviktig tvååring, fick båda varsin sparkcykeln av sina föräldrar, kanske med en förhoppning att ungarna skulle ut och röra på sig lite för att bränna av all den läsk de hällde i sig (ett par år senare var vi där och då beskrev den äldste hur han var tvungen att dricka nära nog en liter läsk precis innan han gick till sängs för att ”annars blir jag alldeles uppe i varv och kan inte somna”…). Tydligen hade barnens farmor och farfar tänkt samma sak, för även de gav ungarna varsin sparkcykel. Så vad gör man då? Ber om kvittot så att man kan lämna tillbaka två av dem? Nej. Föräldrarna tyckte att det bästa man kunde göra var att behålla båda paren och ställa in ett par i garaget, så att man hade i reserv om de första gick sönder.
De gick inte sönder, kan jag meddela. De kördes nog inte ens en total kilometer. Sedan låg fyra oanvända sparkcyklar och skräpade runt huset.
Här var julen desto lugnare. Generellt jättebra klappar till både barnen och de vuxna (de få klappar vi vuxna utbytte; både far- och morföräldrar fick en fotokalender för 2019, vilket de fått varje år sedan äldsta dottern föddes). Massor av mat och mys och en brasa som var igång sedan tidigt på eftermiddagen. Några minusgrader ute och dessutom lite lätt med snö – det var ju faktiskt riktig julkänsla.
Nu, lite lugn under mellandagarna, sedan ett förhållandevis lugnt nyår, och så välkomnar vi 2019. Hoppas att ni haft en bra jul!
Snart är det jul igen. Jag har aldrig varit den som stressat över denna högtid, uppvuxen som jag är i en kärnfamilj som i princip alltid firat jul på egen hand bara vi fyra. Ett par gånger har någon annan varit med, men fram tills att jag träffade Mr. Cosmonomics har det inte varit så vanligt. Sedan han kom in i mitt liv har vi växlat vems familj vi tillbringar julafton med, tills svärföräldrarna också flyttade till Linköping och nu firar vi hemma och så får de av mor- och farföräldrar som behöver sällskap komma hit.
Det hela har i alla fall gett mig ett inre lugn när det gäller julen. Julen har alltid handlat om samvaron med andra, med familjen som jag älskar mest. Den handlar om ljus och mys och gos i soffan. Ett tag innehöll den ett svettigt spinningpass på förmiddagen så att man utan dåligt samvete kunde stoppa i sig allsköns julgodis resten av dagen. Det handlar om att få ge julklappar som får andra att le, oavsett om det är en fotobok eller ett intyg om att vi gett pengar till Läkare utan gränser.
Det nya för året, även om vi nu haft barn i tre år, är att ha ett barn som är fullt medvetet om att det är just jul. Förra året tyckte hon det var en kul grej och julklappar är roligt, men det här året har hon sett fram emot det på ett helt nytt och medvetet sätt. Pratat om julgran, velat julpynta, och haft en önskelista till tomten (som vi lämnade hos tomten på Kolmården). Vi försöker att inte ha klapphysteri, men det blir en del alldeles oavsett eftersom farmor och farfar, mormor och morfar, och morbror med sambo kommer ge allihopa till henne, liksom vi själva (två av tre är köpta begagnade, mycket nöjd mor med detta faktum).
Jag önskar att alla fick känna detta lugn inför högtiden. Att det inte bara blir stress, press, presenthets, släktbråk och ekonomisk ruin av alltihopa.
För vår del blir det extra lugnt och skönt av att vår stora urladdning, disputationen, skedde förra veckan. Allt efter det känns som en axelryckning i jämförelse med den tyngd vi burit runt på fram tills dess. Jag tycker inte synd om oss, det är ju självvalt att doktorera, men att det är en extremt intensiv och krävande period är nog få som skulle förneka (åtminstone i medicin, jag har ingen koll på andra områden).
Det blir förmodligen något inlägg till innan det är jul, men för att vara på den säkra sidan önskar jag ändå en god jul.
Igår sålde jag den elbil för barn som jag vann åt min dotter i somras på Linköpings stadsfest. Det har stått på to-do-listan en längre tid, men bland alla andra måsten som fredagens disputation (den gick för övrigt utmärkt och firades med en hejdundrande fest och vi är nu så djupt lättade att det är över att det är svårt att sätta ord på) innebar så har det fått vänta.
Bilen var i nyskick eftersom dottern inte var vidare intresserad av den – hon tyckte radion i den var det roligaste, men vi hade ingen bra plats att köra den på eftersom den inte funkar på gräs och inne är det lite tight för att köra ett vrålåk som detta (hon körde mest in i saker när hon testade).
Vrålåket för en tre-fyra-åring.
I söndags lade jag ut den (vi tänkte att det kanske skulle finnas någon som tyckte det var en bra julklapp). Det gick över förväntan. Jag tror det tog fyra minuter innan den förste intressenten skrev. Sedan följde ytterligare trettionio personer på mindre än ett dygn. Statistiken var sådan att trettiosju hade utländska namn, en del så att jag verkligen undrar hur de uttalas. Tre hade både svenska för- och efternamn. Och mer förvånande var att tre skrev på arabiska som första kontakt. Jag undrar om den här typen av statusprylar för barn är vanligare i icke-svenska familjer? Verkar ju som att önskan att köpa ett vrålåk till minstingen är större där i alla fall.
En av de som skrev var en farmor eller mormor som gärna ville ge bilen till sitt barnbarn. Jag hade sådan lust att säga till henne att skippa sådana meningslösa saker som detta vrålåk och lägga pengarna i en ISK till ungen och köpa tre Investor istället. Det gjorde jag inte, för man säger inte så, men… Vad ska ett barn med en sån här bil till? Ordinarie pris är typ 1 500 kr (även om den för närvarande kostar 899 ny på Jollyroom, vilket gör det väldigt kul att jag fick 900 för min…). Det är jättemycket pengar för en leksak till ett barn, och pengar som tveklöst borde kunna göra bättre nytta för den stora majoriteten på annat håll.
Själv är jag glad att den är borta – den tog mycket plats. Maken vill köpa en hockeyklubba till dottern eftersom hon önskat sig det länge, men resten av pengarna ska investeras. Som sig bör. Förmodligen i Investor.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
