19 09 2022 | Hushållsekonomi, Mat |
Tänk vad det går när man vill och lägger manken till.
Sedan ett tag tillbaka har jag försökt införa mer och mer vegetarisk mat i hushållet. Maken var motsträvig eftersom han upplevde vegetarisk mat som tråkig och smaklös, och dessutom svår att bli mätt på.
Barnen sa inte så mycket om det, de var mest bara inte vana vid vegetariskt utan det brukade vara animaliskt/fiskprotein till varje mål. Men barnen har samtidigt alltid älskat grönsaker, allra helst de ”vanliga” i form av gurka, tomat och paprika, men även annat brukar gå ner.
Jag började göra recept efter UnderTians härliga recept. Sakta med säkert fick jag med maken på tåget — maten smakade gott och han blev mätt. Vi fortsatte med köttfärssås men successivt flyttade belugalinser, röda linser, och morot in i den. Lasagnen hittade vi snabbt ett nytt favoritrecept som var helt vegetariskt.
Det blev en, två, tre middagar i veckan som blev vego (och därmed även lunchlådan dagen efter). Fler och fler nya favoriter hittade in på vårt middagsbord. Barnen tyckte att det mesta var gott och åt lika friskt (eller inte, för våra barn äter inte alltid så mycket…) av det som av den icke-vegetariska maten.
Och sedan började faktiskt maken också laga vego. Lasagnen är hans (precis som den med köttfärs tidigare var), men även när vi gör falafel (vi köper färdiga på Lidl, de är super).
Vi använder inget ”låtsas-kött” i matlagningen, så vi skippar helt sojafärs och annat som ska försöka efterapa det animaliska. Det finns fullt tillräckligt med goda grönsaker — och eftersom vi inte gått och blivit vegetarianer kan vi absolut välja att äta kött ibland. Då tar vi hellre riktigt kött, svenskt och närproducerat (eko är inte så viktigt för oss).
Den här veckan har det blivit vego fem av sju dagar. Tycker att vi är i mål med vad jag ville, och det är vad jag planerar att fortsätta med.
Anledningen förresten? Framför allt ekonomi. Linser och bönor är billigare än kött, fisk och kyckling, dessutom odlar vi mycket i trädgården. Och när alla kostnader stiger, då gör vi det vi behöver. Sen är det också gott, och känns nyttigt.
12 09 2022 | Hushållsekonomi |
50 000 i buffert bara för att betala elräkningen tyckte Varberg energi att man skulle ha inför vintern. Med tanke på hur det ser ut med gemene mans buffert för oförutsedda utgifter i allmänhet…
19% procent av befolkningen 16 år och äldre skulle inte klara av att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor inom en månad utan att låna eller be om hjälp. Det är vanligare bland yngre än äldre.
…enligt SCB så känns det väl inte jättelovande att folk har 50 000 redo bara för att se till att ljuset är tänt och boendet varmt under vintermånaderna.
Vi har bundet elavtal i ett år till, så såvida inte elbolaget hävdar force majeure för att kasta ut oss från det, kommer årets elpriser inte spela så stor roll för vår del. Nästa år blir det värre, för jag tror inte politikerna har hunnit ”fixa” elen tills dess. Kanske är kriget över så att Europa har rysk gas igen och att vi därmed har något lägre behov av el, men det finns ju ingen garanti för det.
Så vi förbereder oss.
För några veckor sedan gjorde vi vad vi planerat sedan vi flyttade in: vi bokade takbyte, vilket kommer ske i vår, följt av montering av solceller. Det blir andra gången vi sätter upp solceller på ett hus, men så blir det när man flyttar. Med nuvarande elpriser torde de betala sig skapligt fort. De kommer, om allt går som planerat, sitta uppe innan nästa sommar och därmed leverera en rejäl dos el även under 2023.
I övrigt rekommenderas bland annat att se över fönster och dörrar så att de inte läcker en massa värme. Vi bytte de riktigt gamla fönstren här hemma till nya redan förra hösten, och de som är kvar är rätt nya.
Det där med att sänka innetemperaturen… tja, vi går hela familjen redan i innetofflor och tjock tröja (ibland två) och gärna en filt på vintern. Jag tror inte att jag pallar att ha mycket kallare än så.
Vi har redan sedan förra året bunkrat ved i vedförrådet, och när vi kapat träd här hemma har vi sparat stammarna och låter dem nu torka till mer ved. Inom kort ska vi investera i en kaminfläkt för att effektivare få ut värmen. Kaminen har dessutom en kokplatta ovanpå om strömmen skulle gå. När huset byggdes 1947 tänkte man uppenbarligen längre än vi gör idag på sånt.
Jag har också plan på att införskaffa vattensparande flödesbegränsare på kranarna i kök och badrum. Sommartid sparar vi vatten i en hink i ena vasken i köket, så att vatten vi ändå använder för att diska, skölja grönsaker, med mera, kommer till användning som bevattning av alla våra växter i trädgården, men det behövs ju inte vintertid.
Vi har inte mycket som brukar stå i stand-by-läge, men vi ska bli ännu bättre på att stänga av saker. Det gäller framför allt min stationära dator för min del. Ljuset styr vi i många fall redan med appar så att de inte står på i onödan.
Sen tycker jag som alltid att det är skönt att få koll.
I skrivande stund skulle vi kunna binda fast pris på 311 öre/kWh och uppåt, bundet i 36 månader. Inget fantastiskt pris alls, och det innebär att årskostnaden för elen skulle landa på ca 30 000 kr. Jämfört med vårt nuvarande, där årskostnaden istället ligger på 4 500 kr per år (drygt 47 öre/kWh) är det ju en högst avsevärd skillnad — men det är inte jordens undergång för vår del.
Höjda elpriser, höjda räntekostnader, och för den delen dyrare allting annat (transport, mat comes to mind) kommer att fördyra våra levnadskostnader avsevärt — men vi har marginal i vår ekonomi. Vår sparkvot kommer med all sannolikhet att gå ner (för våra inkomster går definitivt inte upp i takt med inflationen), men den kommer inte bli noll, för vi börjar från en hög nivå.
Hur ser det ut för er? Förbereder ni er på något sätt? Kommer ni känna av de höjda priserna, på el eller annat?
15 08 2022 | FIRE |
I dagarna är det ett år sedan jag blev sjukskriven och slutade jobba. Min barnmorska på mödravården förklarade att mitt barn inte mådde bra av att jag mådde så himla kasst, vilket i sin tur berodde på en allt mer hysterisk arbetssituation under hela våren. Jag sjukskrev mig själv och blev sedan heltidssjukskriven fram till förlossningen av en läkare på KK.
Jag var så trött under sjukskrivningen och lång tid därefter att jag inte var säker på att jag någonsin skulle vilja jobba igen. Bokstäver simmade framför ögonen på mig när jag försökte läsa något längre än en tweet. När jag vaknade önskade jag bara att få gå och lägga mig igen, men med två barn som skulle till skola och förskola var det ju bara att gå upp
Sedan kom vår tredje dotter till världen lagom till att löven föll från träden och sjukskrivning övergick i föräldraledighet.
Sakta återkom min mentala kapacitet. Jag började kunna läsa igen, skriva, och redigera min roman för att sedan släppa den den förste mars i år.
Men jag var fortfarande inte övertygad om att jag någonsin skulle gå tillbaka till jobbet igen. Bara tanken gjorde mig trött och gav mig lätt ångest. Att vara ledig — så ledig man nu är med tre barn under sex år — var så mycket behagligare. Styra över min egen tid, runtom förskole- och skoltider. Vila så mycket jag behövde när bebisen sov. Tanken på patienter, administration, möten, medicinska PM och oändligt många meddelanden fick mig att rysa.
Jag planerade för heltidsledigt fram till årets slut, och sedan deltidsledigt under våren, följt av ledigt under sommaren. Bort från jobbet.
Till i juni.
Det gick från en dag till nästa. En dag kände jag bara att jo, nu vill jag börja jobba igen. Kanske hade det en aning att göra med att ha tre barn hemma på heltid när sommarlovet tog vid och mina studier tog slut, men en hel del var bara att jag var trött på att gå hemma. Trött på avsaknaden av sammanhang, av det sociala som automatiskt kommer med ett jobb. Problemet med att vara föräldraledig, om man inte har tur och får barn precis samtidigt som sina kompisar, är att det är ganska ensamt. Jag är heller inte den som går till öppna förskolan för att hitta nya bekantskaper — jag försökte när äldsta var liten, men det var aldrig riktigt min grej. Därmed har dagarna blivit ganska ensamma, isolerade. Alla andra har jobbat, jag har gått hemma.
Så nu blir det jobb igen. Långt ifrån heltid — lillan är bara drygt nio månader, och maken är schemalagd att jobba, så någon måste ju ändå vara hemma med henne. Men en dag i veckan från och med början av september, den dag i veckan då maken är schemalagd för föräldraledighet. Det blir en bra glidning in i att börja jobba mer till våren igen. Det blir lite socialt, lite vuxet utbyte, och att använda hjärnan. Visst, jag skriver på min fjärde artikel och pysslar med min kappa för avhandlingen, och jag skriver böcker och annat — men det är inte riktigt samma sak som att hålla igång mitt medicinska kunnande, ha samtal med patienter som på en gång är informationsinhämtning och stöttning och detektivarbete och närvaro.
Det har fått mig att verkligen komma tillbaka till den utgångspunkt jag haft hela tiden med FI(RE): att jag inte vill sluta jobba helt och bara ägna mig åt mina hobbies. Jag tycker om mitt arbete som läkare, och vill fortsätta med det. Det är tveksamt om jag någonsin återgår till att jobba heltid, för det finns så mycket annat jag vill hinna med i livet, men jag vill jobba.
8 08 2022 | Allmänt |
Bästa kompisen drog på semester ut i Europa med sin pojkvän, och gjorde det med tåg. När hon kom hem diskuterade vi deras resa.
Det låter ändå nice att åka med tåg. Jag är inte superförtjust i flyg, av många anledningar: jag blir åksjuk, och har dessutom problem med öronen framför allt när planet går ner, maten smakar inte gott på tiotusen meters höjd, det är smala platser och allmänt bökigt. Lägg därtill hela ta-sig-ut-till-flygplatsen (som, förutom Linköpings yttepyttelilla flygplats, alltid ligger mer eller mindre off), incheckning, man får inte ha med sig egna drycker, säkerhetskontroller, och så vidare med all tid man måste tillbringa på flygplatsen… följt av nya kontroller efter landning, och förhoppningen att bagaget kommit med. Och sen ska man ha en skvätt ”flygskam” på det?
Ugh.
Blir trött bara av att skriva om det.
Jämfört med tåg, framför allt tåg med kupéer som gör att man inte behöver lyssna på alla andra i hela vagnen, där stationen ligger centralt, man har inga säkerhetskontroller, och man behöver vara på plats ungefär fem minuter innan tåget går. Jag blir åksjuk även på tåg, men det brukar gå bättre, och det är noll problem för öronen. Det är mer plats och allmänt behagligare.
Så vad skulle krävas för att vi skulle dra ut i Europa med tre barn på tåg? Vi reser ju trots allt med flyg med barnen.
Den absolut viktigaste delen skulle vara att kunna lita på att tåget faktiskt kommer fram. Bästa kompisen åkte hem hela vägen från Venedig till Sverige, och allt gick bra ända tills Nässjö, där tåget stannade och SJ meddelade att tåget nog inte skulle åka vidare. Till slut gjorde det det, ett par timmar sent, men det är ändå talande för Sveriges urusla tåg. (Det är också anledningen till att jag, när jag pendlade Malmö-Lund, gjorde resan till Lund på morgonen på ca 1,5 timme, men hem kunde det gå på 40 min eftersom jag inte behövde bry mig om att ha luft för förseningar på vägen hem.)
För om tåget genom Sverige blir försenat i ett par timmar så att man missar nästa connection (och nästa, och nästa), då står man där med tre ungar och ingenstans att ta vägen. Dyrt hotell och nya bokningar av nya tåg? Låter kul. Och risken är alldeles för stor.
Så jag skulle vilja kunna boka tåg på samma sätt som man bokar flyg: jag skriver var jag vill börja och var jag vill sluta, och sen ger den mig en enda resa, och det blir flygbolaget som står för risken om något av flygen inte kommer i tid så att jag missar mitt nästa flyg. Istället för ”flyg, flyg, flyg, flygresor.se” -reklam på radio, så vill jag ha ”tåg, tåg, tåg, tågresor.se”. För hela Europa (och kanske ännu längre). Och ett tågbolag som kan stå för risken att jag missar något av mina tåg på grund av förseningar.
I övrigt kommer tiden alltid vara en faktor. Har vi obegränsat med tid är det ju lugnt att ta tåget, och göra resan till ett äventyr i sig – men har vi begränsat med tid är det svårt att låta resan ta två dagar iväg och två dagar hem, eller vad det nu kan tänkas ta.
Men framför allt är det faktiskt det första, för jag kan ändå absolut tänka mig resan som en del av äventyret med stopp på olika ställen. Men inte till vilken kostnad som helst, vilket är risken om tåget inte kommer fram som det är nu. Lös den delen, sen kan vi definitivt snacka.
Åker ni tåg eller tar ni flyget när ni reser längre?
1 08 2022 | Allmänt, Hushållsekonomi |
Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.
Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.
Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.
Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?
Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.
Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.
Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.
Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.
Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!
18 07 2022 | Hem & trädgård |
Vi har ju inte bott i huset i ett år ens, och de föregående ägarna var inte jätteintresserade av att ha en trädgård som producerade något ätbart, så det här årets skörd är ganska knaper. Men vi har ändå jobbat på och satt ett helt gäng buskar och träd, vilka förhoppningsvis under kommande år ska ge bra skörder. För året har vi fått en handfull röda vinbär och några hallon, och det ser ut att trots allt bli en rejäl mängd blåbär. Krusbär och havtorn ser vi ut att få vänta på till nästa år.
Vid sidan av buskar och träd har vi också odlat i våra pallkragar. Där levererar nu ärtorna storslaget, och det är otroligt gott att gå och plocka spröda ärtskidor och äta bara sådär. Sjuåringen satte zucchini lite sent, men nu blommar den och några har blommat över och börjat få en antydan till frukt. Morötterna står med blasten högt mot skyn, men där vet man ju aldrig vad man får förrän man plockar upp dem ur jorden. Kålen ståtar också, och vitlöken verkar må bra.
Potatisen har i vissa krukor börjat vissna, så även den är dags att skörda. Egen nyuppgrävd färskpotatis är en lyx av rang.
Vi fick rabarber från bekanta som vi planterade, så får vi se vad som tar sig. Jordärtskockorna kom i lite sent i våras, men de får ligga kvar och bli fler till nästa år. Körsbärsträdet fick en enda blomma, men att den ens fick det var imponerande med tanke på hur sent den kom till oss. Vi köpte också ett päronträd från Lidl som tagit sig fint. Lidl-buskarna vi köpt har varit lite 50/50 om det tagit sig eller ej – båda björnbärsbuskarna mår utmärkt, en av blåbärsbuskarna, och som sagt päronträdet, medan hallonen inte ville ta sig och inte heller ville vinbären. Men eftersom de kostade 40 kr för buskar och 60 eller så för träden så kändes det helt okej.
Tomatplantor fick vi från olika håll, jag har inte satt en enda, men de tar sig nu de också och hittills har vi skördat två stora tomater. Det verkar dock inte vara något superbt tomatår.
Bilder från trädgården finns på Instagram!
11 07 2022 | Allmänt, Hushållsekonomi |
Då var vi hemkomna från vår svemesterresa för året. Jag har aldrig fattat vad man ska utomlands att göra under de bästa Sverigemånaderna på hela året, och vi höll oss således inom landets gränser även denna gång. Eftersom maken jobbade åkte jag med tre barn i bilen ner till mina föräldrars hus i Skåne och tillbringade ett par dagar där, innan maken vid semesterstart anslöt (via tåg som faktiskt kom i tid!). Barnen bodde i princip i den för området gemensamma poolen, och det var allmänt behagligt.
Sedan åkte vi norrut till Göteborg och dess härliga skärgård. Jag, som inte är ett fan av Göteborg, måste ju säga att deras skärgård visade sig vara fullständigt fantastisk.
Vi hyrde ett hus via AirBnB, något vi gjort tidigare både när vi åkte till Danmark och Legoland förra året, och när vi åkt skidor i Romme (vid tre tillfällen, tre olika boenden). Det är otroligt smidigt att hyra ett boende och ha tillgång till kök för att laga egen mat, och det har funkat toppen varje gång vi hyrt. För en familj på fem har hotellrum slutat vara aktuella, känns det som. Vårt boende på Öckerö var detta, och jag kan verkligen rekommendera det. Ligger jättebra för allehanda utflykter och nära ett Ica, med gångavstånd till skateparken om man har barn (eller vuxna) lagda för sådana aktiviteter. Huset har ett fint kök och sovplats för fyra till fem personer, och för vår del en bebis i medhavd resespjälsäng.
Man får ju dock säga, efter att ha bott i ett hus på 30 m2 med loft i en vecka att jag inte kommer bosätta mig i något Tiny house så länge vi har barn. Som vuxna hade det nog funkat om det hade gått att stänga om sig, men med barn? Nah. Jag vill ha plats nog att gå undan.
Vi besökte flera av de andra öarna, vilket vi gjorde med gratis färja (Rörö och Hyppeln) eller med bil (Hönö och Gatö). Bästa glassen var på Rörö, Röröboa. Fullständigt ljuvlig och värd en omväg (eller två färjor, as the case may be). Spektakulära utsikter och underskön natur. Vi hade lite regn, men mest var det faktiskt soligt eller bara molnigt. Perfekt väder för att utforska. Det finns gott om öar att utforska vid framtida besök, vilket vi redan planerar för.
Vi tillbringade också en dag på Liseberg, vilket verkligen inte är FI-tänk eller ekonomiskt på något sätt – men det var en riktigt kul dag. Barnen älskade det, med den stora som åkte Valkyria, Loke och Helix flera gånger om, medan treåringen tyckte att radiobilarna var helskoj och åkte dem tio gånger. Genom att utnyttja virtuella köer kunde vi åka en hel del, och det var egentligen bara två längre köer (två rundor Loke för maken och dottern) på hela dagen. Det ger åtminstone lite mer valuta för de hiskeliga inträdespriserna. Jag hade packat fika i en väska men väskan glömde vi hemma… stack in på Coop och köpte annan mellis att ha med in, vilket åtminstone var en bra bit billigare att köpa än på Liseberg (3 Festis för 15 kr eller 1 Festis för 17 kr liksom…). Vi åt också lunch utanför Liseberg. Sjuåringen deklarerade det bästa dagen någonsin, så det gav ju en hel hög fina minnen.
På det hela taget var semestern fantastisk och barnen har tyckt att det var riktigt roligt. Sjuåringen ville varken åka från mormor och morfar, eller från huset på Öckerö.
Nu väntar ytterligare veckor av semester, men vi kommer hålla oss mest på hemmaplan, med några mindre utflykter. Det blir toppen det med.
24 06 2022 | Hushållsekonomi |
Innehåller reklamlänk för Lunar
Våra bolån är bundna på 1,07% till augusti 2023. Vi har alltid kört bundna räntor, och just nu känns det väldigt bra, även om det i någon period inte var lika bra. Men det är precis för det här som vi har valt bundet – för att veta hur utgifterna kommer se ut över längre tidshorisonter.
Inför augusti 2023 räknar vi med ordentligt höjd bolåneränta, det vore att sticka huvudet i sanden att förvänta oss något annat. I och med det planerar vi att betala av en del av lånen. Vi har knappt 45% belåning på huset så vi omfattas inte av något amorteringskrav, men när räntorna går upp är det mindre fördelaktigt att ha lån. Så då betalar vi av en klumpsumma på dem.
Under tiden som pengarna väntar har jag kollat runt på räntor på bankerna. Vi tänkte först köra SBAB, men så höjde Avanzas sparkonton räntan. Sedan höjde SBAB till 0,85%. Men ingen av dem slår Lunar, som i skrivande stund har 1,05% upp till 1 050 000 kr. Så nu skjutsas pengarna dit och får vila där tills det är dags för avbetalning på lånet.
Man kan givetvis argumentera för att använda pengarna vi sätter av till amortering till att istället gå in på börsen, inte minst just nu när den har sjunkit så mycket. Vi går in på börsen också, men när det gäller räntorna är vi skapligt säkra på hur läget kommer se ut om ett år (dvs högre räntor än just nu), men vi vet inte hur börsen kommer se ut. Den kan ha återhämtat sig bra, eller så har den inte gjort det och ligger ungefär som nu, eller så ligger den lägre. I det fallet tar vi det säkra före det osäkra och låter pengarna vila utanför börsen. De kommer förlora köpkraft i och med inflationen, men eftersom våra lån ligger stilla kommer våra pengar betala av lika mycket av våra lån om ett år, som samma summa hade gjort idag.
I slutändan handlar det om att kunna sova gott om natten.
Sen väntar jag på ytterligare räntehöjningar på sparkontona. Med tanke på hur glada bankerna är i att höja bolåneräntorna, så kan man ju tycka att sparkontona borde följa efter. Men nej. Vår bank (Danske Bank) har fortfarande 0% ränta på sitt sparkonto…
9 06 2022 | Barn, Inte ekonomi |
Idag fyller äldsta dottern sju år, hurra för henne, min första älskade unge!
Nu har vi varit en trebarnsfamilj i drygt sju månader. Tiden har gått otroligt fort, och som vanligt är det bisarrt hur mycket snabbare tiden går när barnet väl är fött än innan barnet föds. Jag har genomgått tre fullgångna graviditeter och det har varit horribelt varje gång…
Med tredje barnet har man en viss vana. Det är inte jättemycket man blir orolig över, känner jag. Det vi var mest oroliga över var RS-viruset, eftersom mini föddes mitt i en mycket intensiv RS-period. Vi höll mellandottern hemma från förskolan i nästan tre månader, och även om det också var en utmaning så slapp vi åtminstone RS. Det är ett virus jag har väldigt mycket respekt för, och barnklinikerna var överbelamrade med barn som behövde syrgas och mådde allmänt kasst.
Men lärdomar då?
1. Barn är verkligen olika. Det spelar ingen roll att det är samma föräldrar till alla tre, våra barn har varit otroligt olika på alla möjliga sätt. Vår äldsta sov genom natten i egen säng när hon var sex veckor, och innan dess sov hon gott i en balja bredvid vår säng (vi har alltid använt en IKEA-badbalja den första tiden, det är ombonat och bra för nyfödda).
Vår mellandotter har alltid sovit ganska kasst, men alltid kunnat sova i sin egen säng, men med många uppvaknande.
Mini vägrade sova i egen säng de första fem-sex veckorna, utan skulle sova dikt an mot mig. Det gick inte att lägga ner henne, hon började vråla redan när man lyfte henne. Hon har överlag varit den som velat vara i famnen allra mest, och vägrade vagn under i princip sina första tre månader. Sjal har varit en life-saver. De två andra har tyckt vagn var helt ok från början. (Numera har trean fått lära sig, bebisar går att vänja vid saker…).
Mellandottern har varit napp-beroende, medan mini och äldsta aldrig tyckt att gummi i munnen var något som helst intressant. Båda såg ut som att jag försökte plåga dem när jag gav dem napp.
Mini har inte varit särskilt intresserad av mat (men det blir allt bättre), medan de två äldsta tyckte att det var superkul att börja äta riktig mat. Mini vill helst bara ha bröstet.
2. Barn är ändå ganska lika. Det är fascinerande att se barnen lära sig saker i ungefär samma tempo och på ungefär samma sätt trots allt. Treåringen har nyss lärt sig cykla på trampcykel (balanscykel innan är guld, då lär de sig tramporna på nolltid när man väl byter över), och det har hon gjort på samma sätt som storasyster. Mini lär sig rulla runt, är lika frustrerad som äldsta var när hon var liten och ville kunna saker men inte klarade det än. Det är coolt att ha ungarna med ganska exakt tre års mellanrum, för då ser man verkligen stegen de tar.
3. Begagnat är så klart awesome. Förutom blöjor och någon napp (vilket jag ju ändå testade) har jag inte köpt något nytt till mini. Vi hade sålt vagnen och donerat det mesta av babykläderna, så jag fick ju köpa det, men det köptes på loppis eller via Marketplace. 4 000 för en (helt ny, oanvänd) vagn istället för 10 000 känns bra (och jag borde kunna sälja den för åtminstone 2 000 också). Begagnade bebiskläder finns i enorma mängder, så det är bara att välja och vraka. Även sjal köpte jag begagnad.
4. Skötbord på golvet FTW. Jag slutade med skötbord redan när första var liten, sålde det och har sedan dess bytt blöja på en skötbädd på badrumsgolvet. Tillgång till vatten och ungen kan inte rulla över någon kant och trilla i golvet. Med tanke på mängden ungar jag träffat på akuten som trillat ner från någon möbel är detta bra riskminimering.
5. Trean hänger verkligen mest med. Hon har två storasystrar jag måste ta hänsyn till, ta hand om, och underhålla. Mini får sitta i selen när jag lagar mat, får hänga med till lekland och lekplatser, får titta på när vi gör vad vi behöver göra.
Trean är på en massa sätt enklast hittills, för de stora tjejerna leker med varandra, sexåringen hjälper treåringen med diverse saker, och båda två älskar mini. Mini tycker att storasystrarna är jätteroliga, och barnen har ett sätt med bebisen som får henne att skratta hejdlöst. I jämförelse var det tufft att få nummer två, för då behövde ettan hjälp med diverse och jag hade ingen annan som kunde hjälpa så satt jag och ammade och äldsta behövde hjälp var det bara att lösa det.
6. Man är en lugn förälder. Nu har jag aldrig varit den hispiga typen av förälder, utan för det mesta ganska lugn med att låta barnen utforska världen, men med trean är det ett ännu större lugn. Som sagt ovan är det inte mycket som oroar. Om kiddo sköter magen var femte dag eller varje dag, så länge hon verkar må bra är det okej. Om hon inte är förtjust i mat (och det var hon verkligen inte i början, bättre nu) så kommer det lösa sig med tiden. Om hon inte gillade vagn i början så kommer lär hon sig efter ett tag (det gjorde hon). Och så vidare.
Det finns säkert många fler lärdomar, men de är några som kommer till mig just nu. Nu ska jag gå och se äldsta ha skolavslutning från förskoleklass, och sedan är det födelsedagsfirande och sommarlov!
2 06 2022 | Hushållsekonomi, Mat |
I maj månad blev det åter fokus på mat för min del, för att få ner kostnaderna där lite. Familjen består nu av fem personer, där även den minsta börjat ät lite grann, men det är försumbart. Av övriga äter barnen lunch och mellis på förskolan respektive skolan, och resten av dagens mål hemma. Maken har nästan alltid matlåda med sig, och jag äter också rester för det mesta (eller skippar lunch till förmån för en knäckemacka ibland).
De senaste månaderna har våra matkostnader ökat, precis som för de flesta. Det märks när man är många i familjen och med jämna mellanrum bjuder andra.
Plötsligt är smör för 54 kr/paket ”extrapris” liksom…
I april var våra matkostnader plötsligt på 9 000 kr. Förvisso med en låda kött från Gårdssällskapet på 1 600 kr som vi beställer då och då med ett par månaders mellanrum (det är i princip det enda kött vi köper), men ändå. Det var saftigt (inte köttet, eller ja, det också). Av dessa 9 000 kr var 1 700 kr ”utemat”, dvs mat på restaurang eller café.
Så inför maj tittade jag betydligt mer på vegetariskt, Under Tian, svinnlådor och erbjudanden. Istället för någon enstaka vego-rätt gick jag över till vegetariskt uppåt fyra dagar i veckan. Vi äter inte ”låtsaskött” (quorn, korvish och liknande), utan håller oss till grönsaker, bönor, linser, etc. Till min förvåning skedde detta med mycket lite gnäll från barnen, som istället hittat flera nya favoriträtter. Att de skulle älska zucchinipaj var en överraskning (jag hittade receptet när jag köpte kort-datum pecorino). Även mat som innehåller kött fick se sig självt ”utspätt” med linser och bönor.
Gällande bröd har jag börjat köpa svinnpåsarna på Ica. Gårdagens bröd är utmärkt, och fyra bröd för 30 kr är faktiskt nära vad det kostar att baka själv, framför allt med alla fröer och nötter i bröden. Jag delar dem och fryser in så att man inte behöver ta ut ett helt bröd åt gången.
Resultatet av förändringarna? Maj månads matkostnader landade på 5 300 kr, varav 1 000 kr på utemat.
Avsevärt bättre.
Inte superlåga matkostnader, men det är fullt acceptabelt tycker jag.
Av de 1000 kr på utemat var 400 kr en fantastisk fyrarätters på Stångs Magasin, vår favvorestaurang, där resten betalades av Regionen via ett presentkort för att vi slavade under Covid. Tack, tack för det.
Ytterligare ett nytt toppenrecept från Under Tian är för övrigt bönbiffar med potatisgratäng. Jag gör det till rotfruktsgratäng med whatever rotfrukter som behöver käkas upp. Bönbiffarna var mycket smakrika och trevliga i konsistensen.
Dela gärna med er om ni har billiga favoritrecept!
