Ekonomisk frihet | Cosmonomics

Cashback-dags

29 10 2020 | Hushållsekonomi, Side-hustle, Spara pengar | 0 Kommentarer

Jag använder cashbacksidor så fort möjligheten finns när jag ska shoppa online. Det funkar ju inte på sidor som Sellpy och liknande, men av de större siterna är det få som inte erbjuder cashback. Apoteksköp, enstaka barngrejer som vi köper nytt, mobilskydd, med mera ger alla cashback. Jag brukar, framför allt vid köp för större summor, ägna ett par minuter åt att kolla de olika cashbacksidorna eftersom de ofta har lite olika cashbacknivå.

Så vad är cashback? Cashback är att du får tillbaka en viss procent av det du handlar. Det bygger på att butikerna har affiliatesamarbeten med reklamlänkar och cashbacksidorna samlar dessa reklamlänkar så att de är enkla att hitta, och sedan delar de på kakan med dig när du går genom deras site. Köper du för 100 kr kanske du hittar att det är 4% cashback, och då har förmodligen cashbacksiten tagit motsvarande mängd. I vilket fall som helst är det pengar till dig i slutändan.

Ibland har cashbacksiterna superbra erbjudanden, som t ex när Miljonlotteriet kör sina driver eller när man får betalt för att byta elbolag. De har också inte helt sällan rabattkoder.

Jag glömmer oftast bort pengarna som står på cashbacksidorna, men nyligen tog jag ut från alla där jag kunde ta ut (de har minimisummor man måste komma upp i för att ta ut pengar). Totalt har jag via Refunder fått drygt 3 500 kr totalt de senaste åren (för att det är min favorit med flest butiker), och från Cashbackshopping hade jag 478 kr att ta hem. På Bonusway stod det 491 kr.

Så bli medlem du också! Gör du det via mina länkar stöttar du samtidigt bloggen och får ut lite extra själv.

Refunder: 50 kr till dig, 100 kr till mig när du handlat för minst 100 kr (inom 45 dagar från registreringen)
Cashbacker: 50 kr till mig när du handlat för minst 100 kr
Cashbackshopping: 50 kr för oss båda när du fått 10 kr i uttagbar cashback
BonusWay: 50 kr i bonus till dig, 50 kr till mig
MyBonus: 50 kr i välkomstbonus för dig och jag får 10% av den totala årsåterbäringen på det du handlar
Reward Network: ingen välkomstbonus, men man tjänar pengar om man värvar någon (jag får % på återbäringen du får, och värvar du får du i din tur % på vad de handlar)

Om du tillhör kategorin som kan hantera kreditkort (alltså betalar av hela fakturan när fakturan kommer, inte börjar delbetala), skaffa gärna ett kreditkort som också ger cashback. Det gör t ex Shell mastercard och Preem mastercard, med många fler. Det finns också flygbolag som ger poäng så att man senare kan byta in dem mot resor, om det skulle vara mer aktuellt.

Dela:

Månadsavstämning: september 2020

22 10 2020 | Hushållsekonomi, Månadsavstämning | 2 Kommentarer

Hej och hå vilka katastrofmånader som kommer ibland. En sparkvot på 7 % – yep. Sämsta månaden sedan jag började mäta. Visst finns det förklaringar, men det är ju inte utan att jag tittar på siffrorna och river mitt hår en aning. Även om vi förra månaden nådde upp till årets sparmål (insåg jag i efterhand), även om portföljen är på nytt ATH (all time high), och även om de saker pengarna runnit iväg på är bra, vettiga saker som jag har full kontroll på.

Inkomster

En ytterst medelmåttig månad inkomstmässigt med en bra bit under årssnittet i total nettoinkomst. Förutom de sedvanliga lönerna så var det lite VAB som betalades från Försäkringskassan, några medicinkompendier sålda, och pengar jag fick tillbaka från förra månadens utlägg på ett träningskort (efter denna återbetalning genom friskvårdsbidraget kostade ett års träningskort på Nordic Wellness mig 100 kr, vilket jag tycker är en helt rimlig peng…).

Utgifter

Den största utgiften är cykelförrådet vi nu väntar på ska levereras. Jag har dels tröttnat på att cyklarna ska stå ute i ur och skur och därmed sannolikt får en kortare livslängd än om de står skyddade, dels trött på att äldsta dottern (och jag själv) blir irriterad på blöt sadel på morgonen, och dels att det ser så skräpigt ut när cyklarna står längs huskanten. Eftersom cykelförrådet kommer synas från vardagsrummets stora fönster var det inte aktuellt att bygga något litet skjul i trä och korrugerad plåt, utan vi valde att köpa ett betydligt finare och därmed dyrare. Detta står för en stor kaka av månadens utgifter. Ovanpå det köpte vi årskort till Kolmården under deras årskortsvecka, vilket innebär att de är 50 % billigare än vanligt. Med detta räcker det med typ 1,3 besök så har det betalat sig, och eftersom vi är där minst 4-5 gånger per år är det väldigt värt. Vi har också betalt makens livförsäkring, samt delbetalat en resa som kanske eller kanske inte blir av – men blir den inte av är ju avbokningsreglerna mycket generösa för närvarande. Slutligen köpte vi Cmore för 8 månader framöver eftersom det var ett billigare månadspris än annars, och det är enbart för att maken vill se hockeyn. I Corona-tider får de ju inte gå dit live, så då är det här bästa lösningen, om än att det är en streamingtjänst jag i övrigt helst hade sluppit.

Matkostnaderna landade på rimliga 4 300 kr plus en femhundring i utemat, vilket jag är mycket nöjd med. Övrigtkategorin, som under sommaren rusat iväg flera gånger, landade på 4 700 kr, vilket även det känns bra.

Men totalt sett blev alltså sparkvoten 7 %, vilket jag inte är nöjd med och vilket är långt, långt ifrån målet om 40%. Nya tag nästa månad. Sett över året snittar vi 45 % per månad just nu.

Investeringar

Den här månaden trillade det in utdelningar, vilket känns som att det nästan är första gången det här året. Vi kommer absolut inte upp till målet vi satte pre-Corona vid årsskiftet, men det är alltid trevligt när det plingar till i mobilen.

Under månaden har jag pysslat med en flytt av våra fonder från Avanza till Savr. Savr har betydligt lägre fondavgifter, vilket gör det framför allt på sikt är mycket värt att flytta. Savr har en plattformsavgift men även med den inräknad (vilket den är i alla fondavgifter som presenteras där) har de flesta fonder en lägre, i många fall väsentligt lägre, avgift. Både mina och makens fonder och barnens fonder flyttas, bortsett från Avanza Global som givetvis inte finns på Savr. Planerar ett inlägg framöver om Savr.

Hälsa

Bortsett från VAB med ett snorigt men i övrigt friskt barn har vi haft en bra månad. En mindre utgift både i augusti och september har varit medlemskap i Viktväktarna, vilket för egen del lett till en viktnedgång på 7 kg, vilket är åter till pre-gravidvikt och där är jag mycket nöjd. Både jag och maken trivs bra med Viktväktarna, gillar maten och strategin. Vi har dessutom båda kommit igång med träningen ordentligt, där jag återupptäckt BodyCombat som jag gick på när jag var yngre men nu inte deltagit i på många år. Med en tioårig ”karriär” i ju-jutsu känns mycket igen och det är riktigt roligt. Maken har för övrigt gått ner 10 kg och vi hejar på varandra hela tiden.

Skrivande

Efter en hel del funderingar har jag nu börjat översätta min roman till engelska, detta efter att ha accepterat att publiken för svensk fantasy är minimal, medan den på engelska är betydligt större. Det är roligare än väntat att översätta och texten förbättras ytterligare av verktyget ProWritingAid som jag fick tillgång till (värvningslänk; om du köper via länken får bloggen en liten slant). Rekommenderas varmt. Jag är nu på femte kapitlet – det går ganska långsamt, men det går framåt. Jag har också haft en testläsare som läst manuset, och jag har skrivit om två kapitel efter förslag, vilket jag känner lyfte boken ytterligare.

Bloggen

Knappt 7 000 besökare under september (6 972 för att vara exakt). Jämfört med samma månad förra året har antalet besökare ökat med 40%, så det är ju himla trevligt. Jag fortsätter med två inlägg i veckan och har kämpat på bakom kulisserna med olika plugins som inte riktigt fungerat som jag önskat.

Populäraste inläggen:

Dela:

Att vara öppen med FI(RE)

8 10 2020 | Allmänt, FIRE, Hushållsekonomi | 10 Kommentarer

Frihetsmamman skrev ett inlägg om för- och nackdelarna med att vara öppen med sin strävan mot FIRE, och som vanligt skriver hon klokt.

Jag är ju helt öppen med min identitet här på bloggen. Jag skriver inte ut exakta summor vi har i utgifter, eller hur mycket vi sparar, men skulle någon av någon obegriplig anledning vara intresserad nog att börja gräva så skulle det ju knappast vara någon svårighet att få fram vad vi tjänar och därifrån räkna ut vad vi sparar. Men jag är inte så brydd, för jag förstår inte varför någon skulle göra det – och dessutom går det ju att göra även om man är ”anonym”, bara att det tar lite längre tid. Det var ju någon som utan större tidsåtgång kollade upp vem som ligger bakom Miljonär innan 30, till exempel.

I det vardagliga pratar jag ekonomi och sparande när jag får tillfälle. Det var bara någon vecka sedan jag kom in på saken med några underläkarkollegor (som jag måste säga sparar väldigt väl i ung ålder, jag var imponerad). Det höjdes förvisso på ögonbrynen när jag förklarade summorna vi normalt sett lägger undan, men det är mer utifrån att man som underläkare har en markant lägre lön jämfört med mig som snart ST och framför allt min man som specialist. Dessutom är flera av dem singlar.

Jag pratar också gärna om att minska ner arbetsgraden. Heltidsnormen är rätt bisarr, har jag insett, inte minst för småbarnsföräldrar, och jag har börjat prata om det med många runtom mig (och varenda en av patienterna med utmattningssymptom).

Tackar jag nej till lunch ute använder jag aldrig ”det är lite tight nu” eller någon annan variant på pengabrist som anledning, utan det är oftast ”nej tack” utan närmare specifikation – eller möjligen, ”nej, jag har en god matlåda som väntar på mig”. På vårt jobb är normen att alla har matlåda, så det är inte något avvikande. Läkargruppen är väl den som oftast går ut och äter, men det är inte normen. Och när jag vill så följer jag med – men det är väl valda tillfällen med utvalda personer, för att jag värdesätter egentid med de personerna.

Äldsta dottern, som förr eller senare säkert kommer önska sig dyrare, nya grejer – framför allt i klädväg – är vid fem års ålder helt inställd på det begagnade. Hon blir lika glad för begagnat som för nytt, eftersom det är nytt för henne. Jag berättar alltid stolt för andra föräldrar om (när) jag fyndat begagnade kläder, och det har fått till följd att folk lämnat kassar med utmärkta urväxta kläder till oss (när deras yngsta är samma ålder som vår äldsta), vilket gjort att yngsta dottern fått gott om knappt använda kläder.

Klädmässigt för egen del blir en allt större del av min allt mindre garderob Sellpy-köp, precis som barnens. På jobbet har jag ju fördelen av att ändå gå klädd i pyjamas, så jag och många andra cyklar till jobb i träningskläder eftersom det känns onödigt att klä upp sig för att lämna barn på förskolan.

Det underlättar förmodligen också att vi bor i hus, inte har någon gammal bil (men heller inget vrålåk), och att vi då och då åker iväg på sån där utskälld dussincharter för att vi tycker att det är himla trevligt. Utåt sett märks det således inte så mycket.

På det hela taget kan jag inte komma på några uppenbara negativa effekter av att vara öppen med vårt mål om FI. Vi är ju inte så inställda på RE-delen av FIRE eftersom vi båda vill fortsätta jobba med det vi gör. Jag gör det redan på 70% och trivs bra med det, det ger en god balans i vardagen. Samtalen jag haft om det har hittills mötts av ointresse, förståelse eller nyfikenhet – men aldrig hånskratt, tack och lov.

Mest av allt är kanske att vi trivs alldeles förträffligt med vårt nuvarande sparande, vad vi köper begagnat, vad vi väljer att lägga våra pengar på. Efter ett par år i FIRE-sfären känner jag att vi hittat en bra balans och det gör att det inte skulle göra något även om andra var negativa. Det är vårt liv och vårt val hur vi lever.

Dela:

Sanningar om sig själv

14 09 2020 | Hushållsekonomi | 0 Kommentarer

Mitt (och makens) guilty pleasure i TV-väg har sedan många år varit Lyxfällan – långt innan jag var intresserad av privatekonomi var det ett program jag tyckte om. Det var också en del av orsaken till att jag började titta på vår egen ekonomi – hur mycket la vi egentligen på mat, när vi blev sådär förtjust förskräckta över deltagarnas siffror?

Nu har i alla fall spin-offen kommit: Drömfällan.

Kändisarna drömmer

Istället för att ta gemene man ute i landet så riktar man nu in sig på kändisar. Jag är ärligt talat dåligt insatt i svenska kändisar, så jag vet inte riktigt var folk som Dogge Doggelito (hans namn känner jag ju i alla fall igen), Josefin Crafoord (som jag inte riktigt vet vem det är, men hon är tydligen radiopratare) och en Sandra Dahlström (tror jag, henne hade jag verkligen inte den blekaste aning om) faller in på skalan över A- och B-lista, men de känns väl inte direkt högst upp. Men i vart fall har de tydligen också drömmar, drömmar de inte kan uppfylla för att de har en katastrofal koll på sin ekonomi, precis som vilken deltagare i Lyxfällan som helst.

Tittade på Doggelitos avsnitt. Största skillnaden mot Lyxfällan? Vi får aldrig veta vad artisterna tjänar i månaden. Dock får man ju gissa att Doggelito drar in en hel del, med tanke på att han lägger nästan en halv miljon om året på bensin och utemat, och kan blåsa 24 000 i en Gucci-butik utan att behöva ta lån. Ändå – eller ja, tack vare detta – har han inte en spänn på sparkontot.

Det är spännande hur så vitt skilda inkomstnivåer ändå kan resultera i så lika slutpunkter. Och varenda gång är grunden densamma:

Bilden av sig själv som inkompetent med pengar.

Doggelito? Han har inte ens bank-id. Han gillar inte det där tekniska. Ekonomi? Usch, trist. Laga mat? Nej, ungarna gillar ju inte det han lagar så vem blir motiverad då (trots att han tydligen är utbildad kock)?

Egna sanningar

Bilden av sig själv som någon som inte kan hantera pengar blir sanning, för att de hela tiden intalar sig själva att det är så.

”Jag är dålig med pengar.”
”Jag har ingen koll.”
”Jag är en konstnärssjäl.”
”Jag har låtit min sambo ta hand om ekonomin.”

Så brukar det låta i Lyxfällan, och #3 var Doggelitos.

De kan inte hantera pengar. De rinner genom fingrarna. Det bara är så.

När sedan någon kommer utifrån och berättar om hur mycket enklare de kan göra saker, hur dessa få saker kan få personen i fråga att nå sina drömmar (i Drömfällans fall) eller bli skuldfria (i Lyxfällan), då leder det i bästa fall till förändring av denna inställning.

För de som lyckas förändra inställningen till att pengar är något de kan hantera blir det förmodligen väldigt mycket lättare framöver. Dock blir frågan hur länge förändringen håller – det är något som måste internaliseras, bli en självbild, inte bara något någon utifrån sagt.

Alla har vi sanningar om oss själva

Vi lever med sanningar om oss själva, sanningar som kan gagna oss eller skada oss. Sanningar som gör oss till offer – eller sanningar som gör oss till autonoma personer. Sanningar som innebär att vi bara hamnat i en situation på grund av omständigheter som vi inte själva styrt över – eller sanningar som ger oss möjligheten att göra aktiva val.

Sanningarna handlar givetvis om mycket mer än bara vårt förhållande till pengar, men samtidigt har en sanning en tendens att gå igen i olika delar av ens liv. Om man ”inte kan hålla i pengar” så kanske ordning och reda i andra delar av livet är så givet heller? Om man låter ”sambon ta hand om allt” kanske man inte är så aktiv i val som gäller en själv på andra arenor – såsom hälsa eller val av arbete – heller?

Såsom man hanterar en del av livet, tenderar de flesta också att hantera övriga. Duktig-flicka-syndromet går överstyr för att duktiga flickor ska vara duktiga i alla delar av livet.

Vad lever du med för sanningar om dig själv?

Dela:

Månadsavstämning: augusti 2020

7 09 2020 | Hushållsekonomi, Månadsavstämning | 0 Kommentarer

Augusti innebar semester, en riktigt trevlig sådan. Dessutom lanserades Viktigt att veta den här månaden – och jag har faktiskt sålt ett par stycken! Vi har firat vår tvååring och jag har fyllt år.