Oro och lugn

Oro och lugn

Hushållen har inte varit så här nedstämda angående ekonomin på många år, enligt de som håller koll på den typen av saker. Jag förstår det, och känner av samma nedstämdhet.

Förbered er på det värsta, stod det i någon artikel på SvD som jag inte hittar tillbaka till.

Vi har våra lån bundna till augusti 2023. Vi band på två år förra året, och så här i efterhand hade det uppenbarligen varit bra att binda längre – men medan det är lätt att se klart och tydligt bakåt, är det desto svårare att sia framåt. Vi sätter nu av pengar för att kunna betala av en del av lånen.

Elen är en annan spännande (haha) del av ekonomin. Även där har vi bundet i drygt ett år till, och de nuvarande utgifterna för el är således inte särskilt höga. Men sedan? Vad väntar oss framöver i detta energi-vanskötta land?

Maten blir allt dyrare. Även om vi gått över allt mer till vegetariskt är det fortfarande en stor utgift för en familj på fyra+. Liten äter ju än så länge inte särskilt mycket, men det blir mer. Än mer kännbart är det under sommaren när alla nu är hemma och äter alla mål mat här. När terminen börjar kommer ju barnen åter att äta åtminstone lunch på skolan respektive förskolan. Jag kommer fortsätta fokusera på vegetariskt, svinnlådor, och i säsong.

Transport är en seg historia, den också. Nu är juni-juli en särskilt tung månad utifrån att vi sommarsemestrar i Sverige och kör till våra destinationer för det mesta, men oavsett när tankningarna blir av så är det ju ett hårt svidande plåster att dra av. Någon gång framöver blir det väl en elbil, men samtidigt kan man ju fundera på hur stabil elleveransen kommer vara, och vad den kommer kosta. Jag är inte övertygad om elbilarnas förträfflighet, sure, de är ”miljövänliga” när de rullar på gatorna, men om vi tankar dem med el från kolkraftverk, hur miljövänligt är det? Och hur snäll är tillverkningen av bilarna i sig? Jag har inte satt mig in i frågan, men precis som vindkraftverk som tutas upp som det mest miljövänliga, tror jag inte att det nödvändigtvis är hela sanningen.

Det närmsta året kommer förmodligen inte se så stora sparkvoter för vår del. På årsbasis hittills ligger vi på drygt 26%, vilket är okej, men inte nära målet om 40%. I höst går maken på föräldraledighet en dag i veckan medan jag börjar jobba en dag i veckan, och därefter kommer han gå på föräldraledighet i betydligt större utsträckning medan jag återgår till jobb. Eftersom han som överläkare har en avsevärt högre lön än min ST-lön kommer det märkas av i vår ekonomi.

Som tur är kommer våra inkomster ”rätta till sig” lagom till att både lån och elavtal förfaller och ska omförhandlas. Även om ingen av oss planerar att arbeta heltid framöver – för att vår egen hållbarhet är viktigare än en superhög sparkvot – kommer det vara två bra deltidslöner. Av den anledningen försöker jag hålla mig så lugn som möjligt avseende vår ekonomi och framtidsutsikter. Vi har ju också en hel hög investerat på börsen, och även om det gått ner så är det en väldigt behaglig sits att sitta i. Vi har att ta av, även om räntorna går upp till (för vår generation) skyhöga nivåer, och vi kan då välja att betala av en del eller till och med hela lånet.

Men det är sommar, sol av och till, och jordgubbarna är goda. Det finns annat att fokusera på än bara ekonomi. Glöm inte det andra viktiga!

Dela:
Bolån och amortering

Bolån och amortering

Innehåller reklamlänk för Lunar

Våra bolån är bundna på 1,07% till augusti 2023. Vi har alltid kört bundna räntor, och just nu känns det väldigt bra, även om det i någon period inte var lika bra. Men det är precis för det här som vi har valt bundet – för att veta hur utgifterna kommer se ut över längre tidshorisonter.

Inför augusti 2023 räknar vi med ordentligt höjd bolåneränta, det vore att sticka huvudet i sanden att förvänta oss något annat. I och med det planerar vi att betala av en del av lånen. Vi har knappt 45% belåning på huset så vi omfattas inte av något amorteringskrav, men när räntorna går upp är det mindre fördelaktigt att ha lån. Så då betalar vi av en klumpsumma på dem.

Under tiden som pengarna väntar har jag kollat runt på räntor på bankerna. Vi tänkte först köra SBAB, men så höjde Avanzas sparkonton räntan. Sedan höjde SBAB till 0,85%. Men ingen av dem slår Lunar, som i skrivande stund har 1,05% upp till 1 050 000 kr. Så nu skjutsas pengarna dit och får vila där tills det är dags för avbetalning på lånet.

Man kan givetvis argumentera för att använda pengarna vi sätter av till amortering till att istället gå in på börsen, inte minst just nu när den har sjunkit så mycket. Vi går in på börsen också, men när det gäller räntorna är vi skapligt säkra på hur läget kommer se ut om ett år (dvs högre räntor än just nu), men vi vet inte hur börsen kommer se ut. Den kan ha återhämtat sig bra, eller så har den inte gjort det och ligger ungefär som nu, eller så ligger den lägre. I det fallet tar vi det säkra före det osäkra och låter pengarna vila utanför börsen. De kommer förlora köpkraft i och med inflationen, men eftersom våra lån ligger stilla kommer våra pengar betala av lika mycket av våra lån om ett år, som samma summa hade gjort idag.

I slutändan handlar det om att kunna sova gott om natten.

Sen väntar jag på ytterligare räntehöjningar på sparkontona. Med tanke på hur glada bankerna är i att höja bolåneräntorna, så kan man ju tycka att sparkontona borde följa efter. Men nej. Vår bank (Danske Bank) har fortfarande 0% ränta på sitt sparkonto…

Dela:
Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Får vi vara med i FIRE-rörelsen?

Tillhör vi ens FIRE-rörelsen längre?

Ibland vet jag inte. Jag har fortfarande stenkoll på varje krona som går ut, men samtidigt är det många kronor som går ut. Sedan vi flyttade har vi fixat en hel del — större delen av vitvarorna har under hösten och vintern gett upp (diskmaskin, köksfläkt, kaffemaskin, micron — det är som att de stod på en femtonårig timer och bara slutade funka nästan samtidigt) och fått ersättas. Vi har bytt fönster som tidigare knappt gick att stänga, målat och tapetserat och nu senast byggt väggen för att skapa tre barnrum.

Även om jag håller i slantarna när det gäller mat (kort datum, svinnsmart, vegetariskt) så går det även där iväg en hel del pengar med två allt större barn (och nu ska tredje börja käka, även om hon hittills är fullständigt avers mot allt vad mat heter). Vi går inte ut och äter särskilt ofta eftersom eh, tre barn, barnvakt, meh. Att gå ut och äta med alla barnen har vi testat men det är inte kul. Hämtmat har vi aldrig varit storkonsumenter av, det kanske händer en gång i halvåret.

Transportkostnaderna ökade när vi bytte bil, vilket vi gjorde för att få plats med tre barn.

Kanske är det bara så att vårt liv med tre barn och hus kostar mer. Får man vara med i FIRE ändå? Eller FI. RE har vi ju aldrig varit så inställda på (även om jag blivit mer intresserad av att ägna mig åt att skriva böcker istället för att vara bunden hela dagarna till fast arbetstid, sedan jag släppte min första roman).

Andra FIRE-bloggare är så väldigt sparsamma, medan jag och maken nu lutar mer åt bekvämligheter än att spara varje krona. Vi har skapat utrymme i våra liv genom ett antal års sparsamhet, och även om vi nu inte har lika hög sparkvot (och därmed frigör tid istället), så ökar ändå våra tillgångar i värde. Vi går runt och har marginaler även om jag inte drar in mer än enstaka tusenlappar just nu. 

Jag köper fortfarande nästan allt till barnen begagnat, liksom mycket av det vi behöver i möbelväg. Under april sålde jag begagnat för 4700 kr.

Men kanske ska jag avsluta bloggen bara för att jag, vi, inte längre uppfyller ”sparsamhetskraven” för att passa in i FIRE.

Eller så får det vara lite olika med vad man värderar mest. Som småbarnsföräldrar x3 har vi begränsat med energi att göra precis allting själva, och optimera för varje krona. Energin behövs för att klara av vardagen med sömnbrist och fullt ös. Vi kollapsar i säng om kvällarna, helt slut. Det får nog vara så just nu och kanske kan någon annan där ute känna igen sig i det. Att FIRE inte bara är för folk som käkar linssoppa fyra dagar i veckan, bygger alla möbler själv, och cyklar till alla destinationer (inget ont om dem givetvis heller!), utan att det handlar om att skapa utrymme i det liv man vill ha. Det utrymmet har vi skapat.

Vi får se vad bloggen innehåller framöver. Kanske mer om vad vi värderar mest, snarare än optimering av varje millimeter i våra liv.

Dela:
Årssammanfattning 2021

Årssammanfattning 2021

Ja, vilket år. Här är sammanfattningen för 2021.

Inkomster

Nya rekordinkomster för året. Egentligen är det förvånande eftersom jag blev sjukskriven halvvägs in i augusti och därefter gått på föräldraledighet sedan i slutet av oktober. Det är ju som bekant en rätt stor minskning i inkomster när man blir sjukskriven eller föräldraledig (även om det är en himla bra grej att få ändå få en inkomst även om man inte klarar av att jobba eller om man får en bebis). De mer stabila inkomsterna står maken för. Han får regelbundna utbetalningar av sin jourkomp (för att man får ha max 300 timmar jourkomp ”liggande”, annars blir det tvångsutbetalning).

Utöver våra löner och försäkringskassan har vi sålt en del begagnat, totalt sett drygt 21 000 kr, vi har tagit utdelning från vårt ena företag, och haft en del andra mindre inkomster under året, såsom födelsedagspengar, uttag från cashbacksidor, och försäkringar som fallit ut.

Utgifter

Eftersom vi flyttade i augusti har det blivit massor av extrakostnader som vi inte annars hade haft. Allt från några nya köksskåp för att ersätta de som inte fungerade längre (man vill inte ha luckor som trillar ner i huvudet på en), till pallkragar att odla i, förvaringslösningar, nybyggt cykelförråd och vedförråd, och massor mer. I kategorin större utgifter har det varit bland annat renovering av trappan upp till huset (fem trappsteg i betong, inga räcken, singel nedanför, och tre barn under sju år — dålig kombo), nya fönster (för att det är bra om de kan stängas ordentligt), och renoverad el.

Vi köpte också en större bil eftersom vi blev en familj på fem och ville kunna fortsätta åka bekvämt. Tre barnstolar i samma bil är en utmaning.

Maken fick uppfylla en livslång dröm det här året. Det är fullständigt icke-FIRE och på alla sätt en extravagans, men han fick köpa en Porsche. Det är inte en billig dröm, men jag har velat ge honom den möjligheten sedan många år tillbaka, så… Givetvis begagnad, men det har skänkt honom enorm glädje.

Vi har sparat en hel del pengar på att köpa mycket begagnat, vilket jag är stolt och nöjd över både utifrån pengarna och miljön (och tiden det sparar att slippa skruva ihop IKEA-grejer…).

Sparande

Målet för året var 40% sparkvot. Det målet uppnådde vi med några procentenheters marginal — 43,55%. Vårt sparmål i reda kronor slog vi med 32%. Våra höga inkomster är helt klart en viktig del i varför vi ändå klarar av att hålla så högt sparande, framför allt när vi både köpte nytt hus och fick barn. Jag är och förblir imponerad av alla som lyckas spara på 20 000 kr i månaden i inkomster. Vi hade en månad då vi gick minus (september, nyinflyttade med allt vad det innebar), men har på det hela taget klarat oss väldigt bra. Eftersom vi hade sparat undan en större buffert inför flytten än vi normalt sitter med var det inte några problem.

Investeringar

Det har ju varit ett helt bisarrt år på börsen — och vi lyckades slå det med ytterligare 10 procentenheter på makens Avanzakonto (där vi har majoriteten av våra tillgångar). Hade vi kunnat ha den här typen av procentuell ökning på våra tillgångar hade det ju gått väldigt fort att bli FIRE, men man kan ju misstänka att det framöver inte kommer avkasta över 40% på ett år. Det är tredje året i rad vi slår börsens utveckling, så det börjar kännas som en bra trend.

Våra utdelningar täcker nu grundkostnaderna för huset (lån + Tekniska verken) och lite till, så det är trevligt.

Bloggen

Årsutmaningen publicerades varje måndag hela året. Jag vet inte om det gett någon en tankeställare eller två — det har inte varit de mest kommenterade inläggen, även om de lästs en hel del. Sedan mitten av hösten har jag inte orkat skriva varje torsdag som planen annars är — det hade varit tidigare än så om jag inte hade haft en del inlägg redan förberedda. Det får vara så när livet är mycket av annat. Som del av min nära-väggen-upplevelse orkade jag knappt titta på en skärm, och det där med att läsa och skriva var i princip omöjligt.

Mest läst under året:

  1. Klädkostnader enligt Konsumentverket
  2. Ekonomibyrån om fri vid 40
  3. Ditt liv tillhör samhället – tro inte att du får göra något eget
  4. Recension: Sparboken
  5. YOLO vs FIRE

Totalt under året 67 000 sidvisningar. Färre än 2020, men så har det varit färre inlägg än tidigare, så det är inte så konstigt. På det hela taget är jag nöjd med att jag ändå skrivit regelbundet under ett så turbulent år.

Familjen

Ja här har ju hänt en del. Vi har ökat antalet familjemedlemmar med 25% och är nu en trebarnsfamilj. Det har varit en lång väg hit, med en hel del sorg på vägen, men nu när hon är här är det värt allt. Storasystrarna är otroligt stolta, och sexåringen hjälper till så otroligt fint. Treåringen tycker att bebisen är kul, men ibland är hon nog lite väl lik en docka, för hon behandlas därefter…

Eftersom lillasyster kom mitt i en RS-pandemi där RS är livsfarligt för nyfödda har jag haft treåringen hemma på heltid från förskolan, och sexåringen som började skolan i augusti har inte fått gå på fritids. Jag har tagit ut full föräldraledighet, och det har varit en utmaning att ha tre barn i varierande åldrar hemma så mycket, men det har ändå gått bra. Nu till våren ska jag plugga 75% istället för att vara helt föräldraledig, vilket möjliggör förskola och fritids för de större barnen. Båda två har uttryckt en önskan om att få gå på fritids respektive förskola, så det blir bra.

Som avslutning på året blev maken överläkare, så det kommer innebära ett sista lönehopp (så länge han stannar inom regionen), men framför allt innebär det ett erkännande av vad han har för ansvar på kliniken.

Vi har som sagt också flyttat, vilket var otroligt krävande på många sätt, med alla papper, förberedelser, visningar, möten, och allt annat utöver själva flytten. Jag är fortfarande väldigt, väldigt glad att vi tog in en flyttfirma, annars hade det tagit veckor att flytta. Istället gick det på två dagar. Eftersom jag var rätt rejält gravid, och dessutom blev sjukskriven i samma veva, hade jag inte riktigt orken för att göra det själv heller. Det var nog så jobbigt att hela tiden vara med och peka på var saker skulle.

Hälsa

Hälsan har väl varit so-so, uppenbarligen. Men när året tog slut var måendet tillbaka på topp, tack och lov. Jag får till och med sova, trots bebis (drygt två månader gammal sover hon nu genom natten!). Jag har inte tränat tillnärmelsevis så mycket som jag hade tänkt. Jag har inte gått så mycket som jag borde. Jag har ätit mycket mer choklad än jag borde. Men… jag gjorde vad som behövdes för att ta mig igenom situationen. Nu mår jag bättre när jag inte är gravid längre, och när jag varit borta från jobb ett tag, och då kan jag sköta hälsan bättre. För resten av familjen har det varit ett ganska bra år, bortsett från en del snor-VAB för treåringen eftersom förskolan blivit fullständigt allergisk mot minsta snor sedan Covid-pandemin. Men det är ju det lilla.

Sammanfattning

Ett turbulent år, men med jättebra slutresultat.

Hur var ditt 2021?

Dela:
Vecka 52: Utvärdera året

Vecka 52: Utvärdera året

Jag hoppas att 2021 varit ett bra år för er — för min del har det varit ett omtumlande år, med husköp, husförsäljning, flytt, graviditet, och bebis, ovanpå allt det vanliga som det är med småbarn och jobb. Det har varit ett toppenår på vissa sätt (älskade lilla L som kom till oss i oktober, många härliga ögonblick med familjen och vänner) och ett ganska kasst år på andra sätt (nästan in i väggen, ohållbar arbetssituation, sjukskrivning, en väldigt jobbig graviditet). Men så är det, livet är både upp och ner, ibland samtidigt.

Det här är den sista veckan på årsutmaningen, och det är dags att utvärdera året. Oavsett om du följt med i årsutmaningen eller inte så är det en bra sak att följa upp och utvärdera året som varit, för att kunna göra justeringar inför året som kommer. Vet man inte var man är är det svårt att ta ut en riktning för var man ska.

Exempel på saker att se över gällande ekonomin:

  1. Inkomster. Hur har inkomsterna sett ut över året, och hur har de varierat? Finns det inkomstkällor att öka på, eller faktiskt några att ta bort för att de inte ger tillräckligt i relation till tiden de tar?
  2. Utgifter. Vilken/vilka utgiftsposter har varit störst? Hur mycket har ni lagt på boende, mat, transport, och andra kategorier som du valt? Är det något du vill sätta upp ett mål för inför nästa år?
  3. Sparande/sparkvot. Hur mycket har ni sparat under året? Vad har ni gjort med de pengar ni fått över? Vad är målet för det kommande året?
  4. Investeringar. Hur har era investerade pengar avkastat under året? Vill ni göra någon förändring till nästa år? Är ni nöjda med riskprofilen, eller vill ni öka/minska risken? Om ni har aktier med utdelning, har ni nått ett eventuellt mål gällande utdelningarna?
  5. Allmänt. Har du/ni arbetat åt det håll ni vill, mot de mål ni satt upp och de planer ni har?

Utöver det rent ekonomiska brukar jag tycka om att se tillbaka på året i övrigt också:

  1. Familjen. Hur mår du/familjen? Hur har ni mått över året? Är det något ni vill ändra på inför kommande år?
  2. Jobbet. Trivs du på jobb, har det varit ett bra år?
  3. Hobbies. Vad har du ägnat din fritid åt?
  4. Hälsa. Hur har hälsan varit för din eller familjens del? Har du tränat så mycket som du velat, skött eventuell medicinering, ätit som du tycker att du vill äta, och så vidare?

Skriv gärna ner er utvärdering så att den finns på pränt. Det är roligt att titta tillbaka senare år och fundera på var man varit och hur långt man kommit.

Fundera sedan gärna över året som kommer. Sätt upp mål för ekonomin, familjen, jobbet, hobbies och hälsa, och om det är något mer som är viktigt för dig.

Kanske vill du sätta mål för hur stort sparandet ska vara över året, eller att du ska förändra ditt arbetssätt på något sätt, eller om ni planerar att utöka familjen, eller kanske ska du springa en viss distans innan året är slut? Vilka mål som är viktiga för just dig (och din eventuella familj) kan bara du säga.

Utan mål är det svårt att veta om man nått dem.

Jag hoppas att ni där ute arbetar med era drömmar och lever era liv efter vad just ni tycker är viktigt. Livet är en resa.

Gott nytt år på er, mina läsare!

Dela: