Utgifter vs inkomster

Utgifter vs inkomster

Ibland pratas det om vad som är det viktiga, inkomsterna eller utgifterna.

För inkomsterna kan man argumentera att medan det finns en gräns för hur mycket man kan sänka utgifterna så finns det inget tak gällande hur mycket pengar man kan tjäna. Man kan tjäna tusenlappar, miljoner, eller till och med en och annan med många miljoner. Det är ju relativt få förunnat, men ändå. Inkomsten är, rent hypotetiskt åtminstone, oändlig.

På utgiftssidan kan man aldrig komma längre än att spara allt, och det är ju generellt sett inte så lätt att komma till den punkten – inte ens spargudarna har ju 100% sparkvot. Att minska sina utgifter är i många fall ganska enkelt, de flesta av oss har laster och onödiga utgifter som kan kapas för att öka sparandet.

Sanningen ligger givetvis att båda två är viktiga, och kanske mest av allt relationen.

Den som tjänar miljoner men gör av med lika många miljoner är lika utfattig vid dagens slut, som den som tjänar trettontusen och gör av med trettontusen. Tjänar man 100 000 kr i månaden och sparar 5 000 kr, då är man inte rikare än den som tjänar 25 000 och sparar 5 000 kr. Däremot är det förmodligen enklare för 100 000-kr-inkomsttagaren att höja sitt sparande till 20 000 kr i månaden, än det är för den som tjänar 25 000 till att börja med.

Det finns kändisar som tjänat många, många miljoner och ändå går bankrutt (Johnny Depp, Nicolas Cage, Lindsay Lohan för att nämna några). Där kan man ju verkligen prata om lifestyle inflation, att livsstilen breder ut sig åt alla håll när pengarna rullar in. Fina bilar, lyxiga boenden, smycken, festande till småtimmarna – det tär på ekonomin. Lägger man på att de förmodligen omges av folk som gärna vill sko sig själva är det säkert inte helt lätt att hålla i pengarna, men det gör det tydligt att det viktiga är relationen mellan inkomsterna och utgifterna. Även om man kan tjäna oändligt mycket pengar så kan man också göra av med oändligt mycket pengar.

Så fokusera på båda, eller på en i taget. Kanske kan du och vill du byta jobb – jobba då på inkomstsidan. Om du inte kan göra så mycket åt din lön just nu, ta tag i utgifterna istället.

För så länge du tjänar x kronor och gör av med x + 1 krona kommer du att stå i skuld – medan om du tjänar x och gör av med x – 1 krona, då kommer du till slut att vara rik.

Dela:
Bokrecension: Ut ur ekorrhjulet

Bokrecension: Ut ur ekorrhjulet

Äntligen min tur i bibliotekskön! ”Ut ur ekorrhjulet” är boken av Fantastiske Farbror Fri, eller Oscar Lindberg, och hans fru Maribel Leander Lindberg. Titeln är förvirrande lik ”Jag lämnar ekorrhjulet” av Åsa Axelsson, som dessutom utkom i princip samtidigt. Åsas bok är betydligt snyggare får jag ju säga, jag vet inte vem som kom på den gräsliga orangea omslagsfärgen som också går igenom hela boken, och den otroligt osnygga ekorren. Överlag är omslaget inte alls tilltalande för mig och jag hade inte gissat att den handlade om privatekonomi om jag tittade på den utan att läsa den mindre texten.

Insidan är något bättre, men orange är genomgående, och vid något tillfälle kommer något citat centrerat och kursiverat av oklar anledning, och det finns något ställe med bortglömda indrag och sånt som stör min mer Asperger-oida sida.

Men.

Boken är jättetrevlig. Är man inne i FIRE-svängen är det ju inte så mycket nytt, utan snarare ganska ytligt skrapande, men den är pedagogiskt upplagd och har massor av tips. Framför allt vänder den upp och ner på de så populära spartipsen som kommer i kvällspressen med jämna mellanrum, såsom att förhandla räntorna för boendet för att sänka boendekostnaderna – här föreslås istället att man ser över sina behov, ytmässigt men även vilken plats man kan tänka sig att bo på, och sen flyttar man. Räntorna är det sista man ska kolla på, för det är inte där de stora pengarna går att spara.

Semestertänket är de annorlunda i än vi. De förespråkar långa tider utomlands om man ska åka långt, för att få ner kostnaderna, hinna se mer av landet, och så vidare. Måste säga att i så fall blir det inte mer utomlands för min del för medan jag tycker det är trevligt att vara borta så är det i princip alltid ännu bättre att komma hem. Absence makes the heart grow fonder, och allt sånt. Jag trivs utmärkt med att vara borta en eller max två veckor. Längre än så sen vill jag bara hem. Det betyder dock inte att jag inte tycker om att komma iväg, inte minst i mörkaste vintern (somrarna spenderar vi redan som det är i Sverige). Men det är givetvis så att kostnadsmässigt är det mer effektivt att var borta.

Det är de många tipsen som är bokens behållning, och den riktar sig ganska tydligt mot någon som är ny i sparsvängen. Sen vet jag inte om det är så många som är öppna för att packa ihop och flytta till ett annat ställe hursomhelst – jag har funderat på det för vår del, men det skulle vara mycket krävande och motvilligt med tanke på det stora sociala nätverk vi har att luta oss mot här i stan – så en del av tipsen är nog svåra för någon ny att ta in.

Å andra sidan väcker det tankar, och ingen behöver ju göra allt. Gör man hälften av det de tar upp i boken så kommer ens ekonomi bli bra mycket bättre bara av det. Vad gäller mat, fritid, transport och övriga kategorier de tar upp är det många som med all säkerhet kan göra mycket. Tabellerna med olika typ-familjer tydliggör vilken skillnad det är med olika utgiftsnivåer. Utöver tips om hur man sparar pengar så finns också sådant som ”Sex beprövade metoder mot akut köpsug” och ”Tips för att spara från grunden”.

Det är en hel del åt det filosofiska hållet också, utöver de konkreta tipsen. Kapitel åtta handlar om prioritet:

Någon gång under min livstid har ordet prioritet (som uttryckligen betyder först) börjat användas i plural. Samtidigt tror jag att det är många, liksom jag, som känner att det faktiskt inte går att ha flera prioriteringar samtidigt – det måste alltid vara något som får komma först.

Eftersom boken kom samtidigt som ”Jag lämnar ekorrhjulet” har jag svårt att inte jämföra dem. De är olika i att Åsas bok verkligen är hennes egen story, medan Lindbergs bok är mycket mer allmängiltig. Måste jag välja så tyckte jag bättre om Åsas bok, mycket för att den var så personlig och roligt skriven. Båda väcker tankar och skulle förmodligen kunna gå som introbok till någon nyblivet ekonomiintresserad. Möjligen gör Åsas bok det snyggare, eftersom det inte blir lika skrivet på näsan som i Farbror Fris bok.

Köp boken hos: Bokus eller bättre för din ekonomi, låna den på biblioteket!

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! ?

Dela:
”The math won’t work!”

”The math won’t work!”

Google tipsade mig om en artikel på Barrons.com (inte en site jag någonsin besökt tidigare) med någon ekonomimänniska, Teresa Ghilarducci, som skrivit en bok om hur man går i pension med tillräckligt med pengar på banken. Medan större delen av artikeln handlar om folk som planerar att jobba hela livet tar Ghilarducci ändå och snabbt river av en sågning av FIRE-konceptet:

The person who says, “I want to retire early,” should probably talk to a therapist, because behind that is probably an uncertainty about what they want to do with their life, or they don’t like their job. But just financially, it doesn’t make sense unless you’re very, very rich, and if you’re very, very rich, you probably have expensive taste. For most people to quit work for 40 or 50 years, it’s just not a plan that can be sustained for anybody, except for people on TV. So that’s what I’d say to someone who wants to retire in their 40s and 50s. Did you hear what I said? And 50s! 50s is too young. The math won’t work.

Man borde alltså gå och prata med en terapeut om man vill sluta jobba, för att man inte vet vad man vill eller för att man inte gillar sitt jobb. Hopp. Men vad ska den där terapeuten säga om man nu inte gillar sitt jobb? Suck it up och fortsätt i 30 år till? Det låter ju som givande terapisessioner. Alla kan ju inte älska sitt jobb, det kommer alltid finnas (gott om) folk som inte tycker om sina arbeten och bara jobbar för att få in pengar varje månad. På samma sätt kan ju inte alla veta exakt vad de vill med sina jobb, och i vissa fall, framför allt med FIRE, är det ju många som åtminstone vet precis vad de inte vill göra: de vill inte jobba 8-17 varje dag tills de fyller 67. Och att veta vad man inte vill göra är ju ett klart steg på vägen mot att veta vad man vill (själv har jag kommit fram till vad jag vill bli specialist inom genom att utesluta allt jag inte vill göra).

Att man som finansiell expert hävdar att det finansiellt inte går ihop om man inte är ”väldigt, väldigt rik” är ganska märkligt. Har man då verkligen koll på siffrorna? Varför räknar en ekonom så annorlunda mot t ex Mr Money Moustache? Tänker sig Ghilarducci att man bara en dag går hem från jobbet utan att ha tjänat ihop en bra peng på banken först? Jag är nyfiken på hur hennes matte ser ut, eftersom det enligt henne ”doesn’t make sense”.

Och den andra delen av den meningen är ju just det i princip alla FIRE-bloggare/intervjuade personer jag hört tänker tvärtom med: att man visst kan ha mycket pengar utan att man har dyra vanor. De som syns och hörs mest av de som har mycket pengar gör givetvis också av med mycket pengar – jag vill inte veta vad en familj som Kardashians går runt på på en månad. Men som i Millionaire Next Door, som jag inte läst men som jag fattat geisten av efter att ha hört om den otalet gånger, är det ju inte så att det måste synas utåt att man är miljonär, utan att man blivit miljonär just för att man kunnat hålla i pengarna. Bra inkomster, låga utgifter.

Sedan kan man ju konstatera att det är lite paradoxalt med de som strävar efter FIRE. FIRE-anhängare sliter under en kortare period för att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna sluta jobba, men efter att ha slutat sitt vanliga jobb blir det lite per automatik att man fortsätter jobba – men ofta med helt andra saker. I såväl Sverige som utomlands är det ju bokskrivande, egna företag, bloggar och så vidare när folk går ”i pension” från sina vanliga arbeten. Jag vet inte hur många som faktiskt helt, fullständigt slutar arbeta och slutar dra in några som helst pengar, och därmed bara lever på sina passiva inkomster från investeringar. För är man så driven att man når FIRE, då är man nog sådan att man inte vill ligga i en hängmatta på en strand eller sitta på en stubbe i skogen resten av livet. Har man skaffat sig ett eller flera side-hustles under tiden man jobbat så kanske någon av dem är något man vill fortsätta driva efter pensionen.

Paradoxen ligger således i att personer som lyckas nå FIRE är typen som förmodligen kommer fortsätta tjäna pengar på ett eller annat sätt, medan personer som inte strävar efter, eller strävar efter men inte lyckas nå, FIRE är de som redan från början kanske har svårt att få inkomster.

I slutet av artikeln med Ghilarducci kommer frågan om vad man borde göra istället för att sträva mot FIRE eller jobba för evigt:

Here are some rules of thumb. If you’re 30, you should be out of debt, and you should have about half of your salary in the bank. By the time you’re 40, you should have a little more than your annual income in the bank sequestered for your retirement in either a 401(k) or an IRA. By the time you’re 45, you should have two times your annual salary. By the time you’re 50, you should have three.

By the time you’re 65 or so, 63, you should have about eight times your annual salary, if your annual salary is about what you want to live on, you know, net of taxes and savings. Get out of debt by 30; save 5% to 10% of your pay in a safe, secure retirement account, and don’t touch it for 40 years.

Det är inga osunda råd, utan snarast väldigt traditionella sådana. Visst, inte tillämpligt med 401(k) här i Sverige, men tänk det istället som en indexfond på ett ISK. Att spara 5-10% är ju Svensson-rådet som kvällstidningarna gärna kommer med, så inget nytt där. Och då blir det givetvis att jobba till 65 eller mer, för det är så lång tid det tar att komma upp i summorna som behövs för att sedan ha en trevligt oproblematisk pension. Dock tycker jag att ”om din årsinkomst är ungefär vad du vill leva på” är talande. Slutlönen är förmodligen nära nog den högsta lönen du någonsin har, och vid det laget är ungarna utflugna och boendekostnaderna borde kunna vara lägre än de var med ett eller flera hemmavarande barn. Om man då fortfarande behöver hela sin lön för att gå runt, då har lifestyle inflation verkligen tagit vid.

Vill man läsa någon annans syn på det där med matematiken bakom FIRE så rekommenderas MMMs ”The shockingly simple math behind early retirement”.

Dela:
Bokrecension: Så kan alla svenskar bli miljonärer

Bokrecension: Så kan alla svenskar bli miljonärer

Per H Börjesson är VD och huvudägare i Investment AB Spiltan, och hans bok Så kan alla svenskar bli miljonärer är något av en klassiker. Skriven 2011 och uppdaterad 2016 har den enligt omslaget tryckts i 180 000 ex, och då sannolikt en bit fler eftersom den nya upplagan gissningsvis tryckts i ett par ex också.

Boken är uppdelad i tre delar (”Privat rikedom”, ”Olika sparformer – konkreta råd” och ”Din totalekonomi”) plus ett frågor-och-svar-avsnitt. Första delen heter ”Privat rikedom” och allra första kapitlet tar upp den klassiska ”Spara 10% av lönen”-regeln. Resterande är andra klassiska delar av hur man sparar och får ihop en förmögenhet. Köp ditt boende, spara i aktier och fonder – och ett par kängor mot finansbranschen.

Ett roligt citat jag gillar är:

I knallebygderna i Västergötland där jag är uppvuxen lägger man fram lika många kakor som det kommer besökare. Andra är uppvuxna med att man alltid ska lägga fram fler kakor än besökare. I båda fallen är kakfaten ofta slut när kaffet är uppdrucket. ”Lite räcker, mycket går åt” är en bra devis som sparar pengar åt dem som lever efter den.

Därefter följer del två som har ytterligare en mängd (välförtjänta) kängor mot finansbranschen. Den övergripande titeln för sektionen är ”Olika sparformer – konkreta råd” och sammanfattningsvis är det så här: Ja till ränteplaceringar, amortera på egna lån, börsaktier, onoterade aktier, indexsparande, verkligt aktiva fonder, och regionala fonder, frågetecken (alltså det beror på) till fond- och kapitalförsäkringar samt utländska aktier, och nej till alla andra märkliga produkter finansbranschen hittat på. Orkar man inte låna/köpa boken och läsa den finns det också samma information på Sparklubben. (Sparfakta –> Sparalternativ) som drivs av Börjesson/Spiltan.

Boken är straight-forward, enkel och ganska grundläggande. Jag tycker att den blir lite torr ibland, samtidigt som de många exempel Börjesson ger på allt möjligt – från klassiska räkneexempel på vad ränta-på-ränta-effekten gör till exempel från verkligheten på galet dyra lösningar som finansbranschen föreslagit tlll olika personer – gör den mer levande.

De konkreta tipsen är förmodligen bokens främsta behållning och jag önskar att majoriteten av Sveriges befolkning skulle läsa dem. Hade alla varit medvetna om de dyra skräpprodukter finansbranschen vill få oss att köpa så hade de inte kunnat sälja dem.

Investera på Spiltan så får du boken hemskickad gratis!

Glöm inte att använda en cashback-site om du köper boken! 😉

Dela:
Var börjar man?

Var börjar man?

Är du  ny på det här med ekonomisk frihet/FIRE eller bara på att spara lite grann extra? Tycker du att pengarna rinner iväg lite väl fort när lönen kommer in på kontot? Vi som bloggar om finansiell frihet och sparande har kanske ibland en förmåga att vara rätt långt inne i spar-hacks och sparkvoter, som gör det svårt för en nybörjare som hittar till någon blogg att riktigt relatera. Så var börjar man?

Om du funderar över din ekonomi tycker jag att det allra första steget – och det första jag gjorde, som fick mig intresserad – är att se över vad man har för utgifter, ner till sista kronan, för en månad. Inte någon överslagsräkning i huvudet om att vi ”nog ungefär lägger så mycket på det och så mycket på det”, utan dra ut ett kontoutdrag (eller flera om du har mer än ett kort) och sätt dig ner med penna och papper eller Excel (Excel underlättar). Sedan fyller du i dina utgifter i olika kategorier som du tycker är relevanta, summerar alltihopa, och har ett facit: så här mycket gick det på en månad.

När jag började vår utgifts-Excel för snart två år sedan var kategorierna som följer: Boende, mat, transport och övrigt.

Medan dessa kategorier gjorde susen för att inse att vi la alldeles för mycket pengar på mat var det ändå inte så givande, eftersom övrigt var en alldeles för stor och oöverskådlig kategori. Jag la successivt till kategorier efter hand som jag bestämde mig för vad som var lämpligt.

Idag är våra kategorier: Boende, mat, utemat, transport, hygien, kläder, trädgård, katt, övrigt, extravaganser, månadsavgifter och årsavgifter.

I Excel kan man göra det väldigt fint och färgglatt om man nu är lagd åt det hållet…

Vid sidan av utgifterna bör man ju givetvis skriva upp exakta inkomster. Därefter tittar du på balansen mellan dessa. Finns det något kvar? Hur mycket i så fall? Om inte, hur gör du för att täcka det när pengarna inte räcker?

Kolla vilka utgiftskategorier som är stora. Vanligtvis är det boendet som drar iväg en hel del, och både transport, mat och övrigt kan vara andra kategorier som har en förmåga att bli stora utgiftsposter. Titta över dina månadskostnader i form av abonnemang – om du inte har särskilt mycket pengar över i slutet av månaden brukar det vara en tacksam kategori att se över gällande till exempel TV. Även telefonutgifter och försäkringar går att få ner rejält.

Men som sagt, innan du börjar peta i utgifterna för mycket, om du tycker att det känns jobbigt: skaffa dig en bra bild av hur din ekonomi ser ut. Utan den kanske du tror att du lägger 3 000 kr i månaden på mat, när kostnaden egentligen är 7 000 kr. Eller att du inte shoppar så mycket kläder, men kontoutdraget säger något annat. När du gjort en månad, fortsätt sedan med de efterföljande, helst ett helt år, för att få en bild av hur kostnaderna varierar över året. Till exempel är ju kostnaden för uppvärmning av en villa generellt betydligt högre i det här landet under vinterhalvåret än sommarhalvåret, vilket får till följd att boendekostnaderna är högre på vintern. Å andra sidan kanske det blir mer restaurangmat och kiosk-glassar på sommaren.

Så här är ett bra sätt att börja. Och sedan kan du börja kapa.

Dela: