17 11 2019 | Månadsavstämning |
Jaa, månadsavstämningen för förra månaden är liiiite sen. Aja. Jag har haft annat att göra!
Oktober månads sparkvot blev kraftigt påverkad av att vi köpte nya fönster. Vi har stora fönster i vardagsrummet där det vid kraftigt regn börjat läcka in så att det blev pölar på golvet, vilket föranledde kontakt med killen som bytte ett antal andra fönster åt oss (Nya Fönster & Montage, för de är så jäkla bra att de förtjänar omnämnande (jag får inte en spänn för det), Milan som är kontaktperson i Östergötland är grym från början till slut). De nya fönstren installerades i mitten av oktober, och sen kom det givetvis en faktura på ett rätt stort antal tusen.
Detta föranleder alltid en fundering för min del kring hur det ska läggas i budgeten. Förra året tog jag de stora kostnaderna vi hade och la dem vid sidan av budgeten för att sedan lägga samman och dela på tolv, för att lägga till det som kostnad varje månad.
Det blir ju en fråga om huruvida min Excel bara ska vara kassaflöde, eller om man ska göra det mer som en resultaträkning. Fönstren kommer vi ju sannolikt inte byta igen på många år, så egentligen borde kanske kostnaden slås ut på mycket längre tid, som företag gör med sina större investeringar.
Det här året har jag kört genomgående med att min Excel är kassaflödet. Därför belastar hela kostnaden för fönstren bara oktober. Maken argumenterar för att sparkvot därmed blir helt meningslös, för det går ju inte att jämföra det här årets oktober-sparkvot med förra årets eller nästa år, om vi då inte köper nya fönster. Men jag gillar sparkvot ändå.
Så hur blev sparkvoten? Med fönstren blev det 17%. Skulle man annars dela kostnaden på 12 månader skulle sparkvoten varit 60%, och helt utan fönstren (för att jämföra med förra året) skulle den varit 64%.
Någonstans får man ju vara nöjd med en ekonomi där vi trots denna stora utgift ändå kan spara 17%.
Men i alla fall. I övrigt var det ju en bra månad. Matkostnader på bara 1 700 kr i butik, mest för att pappa var här mycket och tog hand om barnen och då köpte han en del mat. Jag och maken var på dejt och åt på vår favoritrestaurang, så det plus enstaka andra poster gjorde att utematen blev ungefär lika mycket, men det var det värt. Att få spendera tid med sin man, som vuxna, och sitta ner genom ett helt mål mat… det är otroligt mycket värt.
Övrigt-sidan var väldigt låg och av åtta poster var sex stycken begagnat-köp, vilket gör mig nöjd (ytterligare ett begagnat-köp var i kategorin kläder, till äldsta dottern). En del av pengarna i övrigt-kategorin är också utlägg för jobbresa som kommer återbetalas, men återigen är det det där med kassaflödet som gör att jag har med det. Maken köpte årskort på Friskis & Svettis.
Inkomsterna bestod av två heltidsinkomster minus en dag VAB, barnbidrag och VAB från Försäkringskassan, samt en peng för två tårtor jag gjorde till en kollegas disputation. På det hela taget rätt normala inkomster, lite lägre än årssnittet.
Det här var första månaden (och sista!) det här året då vi båda jobbade heltid. Barnens morfar har varit på plats en hel del för att hjälpa till med barnen, mest för att de ska slippa vara på dagis tio timmar per dag fem dagar i veckan. Ingen av oss gillar den situationen. Eftersom det var en kort tid fram tills jag nu är klar med AT bestämde vi att vi ändå körde på. Men det blir skönt nu när det lugnar ner sig igen.
6 11 2019 | FIRE |
Imorgon gör jag min sista dag på vårdcentralen som AT-läkare. Efter 2,5 år av allmäntjänstgöring (förlängd på grund av föräldraledigt) är jag äntligen legitimerad läkare, med de möjligheter det öppnar för.
Så vad ska jag göra sedan?
Först blir det två veckor forskningstid som jag har kvar – och det följs av ledighet. 50% föräldraledigt, 50% forskningstid, i två månader. Ledigt över jul och nyår och ledigt hela januari. Det blir en kraftig sänkning av våra inkomster, och det kommer ju påverka vår ekonomi gravt—
Nej, just det. Inte. För att det är inte så våra liv ser ut längre. För att vi har lagt om livet till att inte kräva hela våra löner för att fungera. Vi lever bra på bara min lön och sparar i princip hela makens.
När februari kommer börjar jag jobba igen, men på 60% med 40% föräldraledigt. Det blir fyradagarshelg varje vecka, jobb tisdag till torsdag. Barnen får korta veckor på förskolan, och eftersom maken är jourkompsledig de flesta fredagar blir det mycket extra tid för familjen.
Det ska bli otroligt skönt.
23 10 2019 | Allmänt |
Om tre veckor är jag färdig med min AT och får skicka in min lilla AT-bok med underskrifter för att få ut min legitimation. Det känns riktigt bra att äntligen vara legitimerad, att vara läkare ”på riktigt”.
I samband med legitimationen vill mina föräldrar ge mig någonting för att fira att jag är klar. Så de undrade vad jag kunde tänkas önska mig.
Och jag måste säga, det är helt blankt.
Jag kan inte säga att det är något jag önskar mig. Jag har ju allt. De senaste åren har ju snarare handlat om att dra ner, skala av, och hitta en nöjdhet i det vi redan har. Det senaste stora jag köpt är en ny IPad, eftersom min gamla var åtta år och delar av skärmen inte längre fungerade som touchscreen, vilket gjorde den ganska oanvändbar. I övrigt köper jag väldigt lite och önskar mig väldigt lite.
Smycken är ju tradition; jag fick en ring när jag tog juristexamen. Men jag använder inte så mycket smycken. Vigsel- och förlovningsring ligger oftast oanvända hemma eftersom vi inte får ha smycken på händerna på jobb. Som klocka har jag min Fitbit. Halsband tänker jag sällan på att sätta på mig när man skyndar genom morgonrutinerna, inte heller örhängen.
Jag funderar ärligt talat på att be om ett par Investor-aktier. För att jag har helt enkel ingenting jag önskar mig just nu, och om jag får Investor-aktier kan jag ju använda avkastningen framöver om jag kommer på att jag önskar mig något…
Vad skulle ni önska er?
12 10 2019 | FIRE |
Har fortsatt lyssna på podden How to Money, och lyssnar igenom intressanta äldre avsnitt. I senaste kom ett uttryck jag fastnade för – YOLO is a no-no.
YOLO – You Only Live Once – används ju, med det uttrycket eller något liknande, som anledning – eller ursäkt för den delen – till att inte tag i sin ekonomi. Låna till en resa, köpa saker på avbetalning, eller bara helt enkelt låta bli att se över var pengarna tar vägen. Man ska ju leva livet! Lever man bara en gång måste man ju maxa det.
Men herrn i avsnittet som pratade om det, Doc G, hade en god poäng: vi lever inte bara en gång. Rent tekniskt gör vi ju det – vi föds vid ett tillfälle och dör ett annat och återuppstår därefter inte – MEN vi förnyar våra liv flera gånger under livstiden. Vi har en ungdomstid, en tid innan barn/hus/äktenskap, en tid med barn/äktenskap/whatever, en tid som pensionärer, och så vidare. Och vi måste faktiskt tänka på vår ”nästa livstid” också. De flesta av oss gör ju det i andra delar av livet än ekonomin: till exempel utbildar vi oss när vi är unga för att vi när vi är lite äldre ska kunna jobba inom ett visst yrke, för om vi verkligen bara tänkt på nuet kanske många hade skippat att plugga och skriva tentor och bara festat istället. Vi äter (kanske) hälsosamt och tränar för att vi i framtiden ska ha mindre risk för att få vissa sjukdomar – annars hade man väl kunnat leva på choklad…
På samma sätt behöver vi tänka i ekonomin. Det kommer komma ett ”liv efter detta”, en tid efter den period i livet som vi lever just nu, och vi behöver tänka på vårt framtida jag. Som student är det för många väldigt begränsat hur mycket man kan spara inför framtiden, men när man sedan får ett jobb är det dags att tänka framåt på ekonomin. Huruvida man ska pensionsspara privat eller ej redan när man får sitt första jobb kan ju diskuteras eftersom det kommer en massa kostnader långt tidigare än så för de flesta, men ett sparande bör startas. Förr eller senare kommer det köp av boende, kanske en bil, eller något annat dyrt som kräver sparpengar.
Det går att hävda att man i nästa skede av livet hela tiden kommer tjäna mer pengar och att sparandet kan ske senare. Och så kanske det blir (fram tills man blir pensionär, då det är väldigt få som går upp i inkomst). Men det kan ju också bli så att våra framtida jag blir sjuka. Att våra barn blir sjuka. Att vi inte kan gå till jobb utan behöver leva på betydligt mindre pengar. Försäkringskassan kanske protesterar och det tar tre, fyra månader innan du får ut pengarna du är berättigad.
Det behövs en balans. Vi måste kunna njuta av livet men samtidigt spara till våra framtida jag – annars riskerar vi att sätta oss själva i skiten ordentligt.
8 10 2019 | FIRE |
Ibland tittar jag på våra månadskostnader och undrar om vi egentligen är så duktiga.
Och sedan undrar jag vad jag lägger i ”duktig”.
Så här långt det här året snittar vi 54% sparkvot varje månad. Är det bra? Är det dåligt? Är vi duktiga? Är sparkvoten ens intressant? Är sparkvoten imponerande eller är den bara ett tecken på att vi har goda inkomster? För det har vi. Vi har uppenbarligen dubbelt så höga inkomster som utgifter.
Någon annan med våra inkomster hade förmodligen kunnat ha sparkvoter på 80%. Ytterligare någon annan hade haft 0% sparkvot. Eller gått minus till och med, för om Johnny Depp inte lyckas få sin ekonomi att gå runt med ett antal miljoner som flyter in varenda månad, då kan folk gå back på våra betydligt mer modesta inkomster.
Vi har försökt hitta en balans. Ett tag svängde pendeln över för mig åt andra hållet och jag höll så hårt i pengarna att alla utgifter kändes som ett misslyckande. Nu, efter 2,5 år i FIRE-sfären och med min Excel, har jag landat i en sundare inställning. Vi kör inget köpstopp. Vi kör inte enbart vegetarisk mat för att spara pengar. Vi kör inte egentligen särskilt mycket regler alls om hur pengar får användas. Den främsta tanken är dock att pengarna ska användas på ett sätt som skänker oss glädje – och då inte bara den kortvariga glädje som uppkommer av beställningen av en ny pryl/plagg/whatever, utan att det ger livsenergi och en lycko-boost på lite längre sikt.
Så någon gång då och då går vi ut och äter, för lycko-boosten av att gå ut och äta är högre om vi inte gör det särskilt regelbundet. Då blir restaurangbesöket plötsligt lyx, istället för rutin. Jag köper kläder till barnen, men mycket sällan nya och på sitt sätt ger det livsenergi eftersom jag slipper bli irriterad på om barnen använder sina plagg och får dem smutsiga eller de går sönder. Har man betalt 29 kr för en tjock tröja på Myrorna (som jag gjorde förra helgen) spelar det liksom mindre roll än om den kostat 299 kr på Lindex (tycker jag i alla fall). Vi väljer mat utifrån vad som är på extrapris för veckan istället för bara vad vi kan hitta på och ”känner för” för dagen. Vi väljer bort att köpa diverse småprylar och undviker att låta abonnemang ligga utan att ta aktiv ställning till dem.
Så är vi ”duktiga”? Ibland känns det så. Ibland inte. Septembers sparkvot landade på 65%. För två år sedan låg den på 31%. Vi hade då högre utgifter och lägre inkomster i faktiska tal än vi har idag, så vi har jobbat på båda sidorna av ekvationen. Då blir ju effekten trots allt som störst.
