I september var jag i Barcelona på forskningskonferens och presenterade en poster. Det var en av de mer nervösa saker jag gjort, men nu är det avklarat. Jag fick också veta att jag är godkänd på AT-tentan, vilket innebär att jag när jag är klar på vårdcentralen om ett par veckor faktiskt kommer att få läkarlegitimation. Det känns lite overkligt. Vår yngsta började inskolningen på dagis och naturligtvis blev det snabbt VAB med magsjuka på sagda dagis, och hela familjen däckades såsmåningom. Ändå får det ju sägas ha varit en bra månad.
På inkomstsidan hade vi heltidslön för både mig och maken, plus ett antal tusenlappar in på diverse side-hustles. Tårta bakades, vi sålde på loppis, och jag har dessutom tagit ut runt 1200 kr från olika cashbacksidor. På det hela taget en bit över snittet för året så här långt.
Utgifter
Utematssidan blev lite mer – 2 200 kr – men det är mycket för att både jag och maken varit bortresta med jobbet. Eftersom jag inte har traktamente så blev det till att stå för matkostnaderna själv. Butiksköpen uppgick till 4 000 kr vilket inte är på den där noggranna nivån 3 000 kr som vi höll under ett par månader, men det känns samtidigt som en helt okej kostnad. Snittet för 2018 låg på 4 500 kr/månad, så 4 000 kr är ändå helt okej (så här långt det här året ligger snittet för butiksköp på 3 700 kr).
Övrigt blev också lite dyrare än tänkt, men de pengarna ska jag få tillbaka, eftersom 3 400 kr var hotellet i Barcelona som jag lägger ut för och sedan får tillbaka. Man kan fundera över om det ”ska” vara med i utgifterna eftersom det återbetalas, men jag har valt en princip om att allt som går in och ut ska vara med, vilket innebär att jag framöver kommer räkna återbetalningen som ”inkomst”. Rätt eller fel kan man argumentera om, men jag har kommit fram till att det är det sätt jag föredrar.
Vi betalade också en livförsäkring som ju drar iväg ett par tusen, och påverkar sparkvoten för månaden. Maken och jag diskuterade om det är en ”extraordinär” kostnad, men jag tycker att vi har försäkringskostnader (hus, bil, person) som ligger hälften av årets alla månader, så då har jag svårt att se det som extraordinärt.
Sparkvoten landar allt som allt på 65,33%. En bra bit över målet på 40% och över snittet på 54%. Jag är nöjd.
Bloggen
Trots att jag dragit ner markant på skrivandet – efter veckans kurs ska det förhoppningsvis kunna bli mer, då har livet lugnat ner sig – har det ändå varit över 5 000 sidvisningar den här månaden. Det är ju väldigt trevligt!
Tidigare gick både jag och maken till frisör regelbundet för att snofsa till våra lockar. Det brukade väl kosta runt 250 kr per gång för maken, vars hår är två centimeter långt på det längsta stället och som således klipptes på tio minuter, medan mitt kostade mellan 600 och 900 beroende på om det bara behövde klippas, eller om det även skulle färgas. Jag besökte bara frisören två-tre, max fyra gånger om året, så det var inte någon enorm kostnad för mig, medan maken gick minst varannan månad, snarare var sjätte vecka eftersom det syns så mycket snabbare med kort hår.
Någonstans mellan 2 000-3 500 kr om året för min del, och kanske 2 000 kr för maken. Ingen jätteutgift, men ganska onödigt.
I present för två år sedan fick vi en hårtrimmer av min mamma, som klippt min pappa i alla år. Och plötsligt kapade vi hela makens frisörkostnader i ett enda slag. Dessutom har han bättre ordning på håret, eftersom vi kan klippa oftare så att det aldrig blir för långt.
För egen del har jag hittat en typ av färgning som jag enkelt gör själv, och som vi köpte utomlands där den kostade mycket mindre än hemma. Jag har typ tolv förpackningar hemma, så det kommer ju räcka ett par år. Klipper topparna ber jag mamma göra då och då – och sen tar jag ett besök hos frisören kanske en gång om året eller var artonde månad, till en kostnad om 600 kr. Det är en rätt radikal minskning att lägga 600 kr vartannat år, mot 4 000 – 5 500 kr om året. De pengarna läggs till vårt sparande istället.
(Barnen klipper vi själva. Eller ja, den lilla har vi ännu inte klippt, för så mycket hår har hon inte än. Och den stora vill ha Rapunzel-hår, så hennes hår får man bara toppa och det under protest…)
Som bonustips kan Pinterest rekommenderas om man har långt hår och är sugen på att lära sig nya uppsättningar. Finns huuuur mycket som helst. Sök på ”hair style”, ”long hair tutorial” eller något liknande. Gissningsvis finns samma sak för andra längder på hår också, för det är ju trots allt Pinterest vi pratar om.
Jag har fortsatt läsa en del böcker även om det blivit färre under sommaren, med allt annat jag varit tvungen att fokusera på (och sedan för att under semestern hängde jag med familjen och vi var iväg på saker, och då fanns inte heller så mycket tid att läsa).
Senast i raden av böcker jag avslutade var Scott Rieckens ”Playing with FIRE”. Rieckens är snubben som också gjort dokumentären med samma namn, och boken är något sorts komplement. Jag har inte sett dokumentären (än, hoppas få möjligheten), så jag kan bara uttala mig om boken så här långt.
Playing with FIRE av Scott Rieckens.
Det är en supermysig bok.
Det är ingen riktigt how-to-bok, det finns egentligen relativt få tips och tricks för att förändra ekonomin. Istället är boken mycket mer fokuserad på att beskriva just Scotts och hans frus resa mot FIRE – och de är tydliga med att de inte är i mål än. De är en bit på väg, men boken skulle ju släppas ihop med dokumentären, så det kunde ju inte vänta på att de blev nådde Financial Independence.
Till skillnad från t ex Meet the Frugalwoods, som jag fann översittande och jag verkligen inte fick sympati för författaren, får jag det för Rieckens. De är verkliga människor och beskriver sina förändringar på ett sätt som får mig att känna igen mig. Fokus är inte ”billigaste matkassen” utan ”vad känner vi under tiden vi går från dyr till billig matkasse?”. Att sträva efter FIRE för någon som inte har ”frugal”/sparsam som medfödd personlighet innebär att det ibland blir högst kännbara livsstilsförändringar. För deras (eller framför allt fruns) del var det deras BMW, något jag personligen har lite svårare att relatera till eftersom jag är så obrydd med bilar, men själva tankarna om vad man ger upp för sitt framtida jag var väldigt relaterbara.
Jag tycker det var en läsvärd, söt liten bok, lättläst och trevlig på alla sätt. Jag ser fram emot att se dokumentären (i samband med Fru EBs upprop för att få Playing with FIRE till Netflix skickade jag mail till SVT, eftersom jag inte har Netflix och SVT är trots allt öppet för alla och har massor av dokumentärer).
Vi har haft Preems Mastercard i uppåt två år, efter att vi bytte från ICAs kort när deras villkor försämrades kraftigt. Preem har haft samarbete med Villaägarna som gett ännu bättre drivmedelspris, vilket vi dragit fördel av – tills i somras, då Preem bestämde sig för att om man har Villaägar-rabatten, då kostar kortet 29 kr/månad. Vilket gör att den där rabatten blev helt meningslös för så mycket tankar vi givetvis inte.
Det blev till att leta nytt kort. Vi var ute efter ett kort som gav poäng, hade reseförsäkring, och ingen årsavgift. Vi hittade ingen som blev riktigt bra, så i slutändan blev det två kort – och sedan ett till av bara farten.
Kreditkort
Vårt nya ”huvudkort” blev Shell Mastercard. Ger kontant bonus, med poäng på allt utom köp hos konkurrerande drivmedelsställen. Kostar ingenting i årsavgift. Det erbjuder också en reseförsäkring om man betalar mer än 75% av resan med kortet.
Re:member Mastercard. Detta kort har inte poäng på allt, men väl återbäring, likt Refunder med flera, som är ganska hög, på över 300 webbutiker. Detta kort har också en bra reseförsäkring om man betalar mer än 75% av resan med kortet. Det kostar ingenting i årsavgift. Detta kort använder jag när jag handlar på nätet i någon av de butiker som är listade, eftersom kortet har högre återbäring än jag får via Refunder. Dessutom finns det hemma om vi mot förmodan skulle behöva en tillfälligt högre kredit, vilket vi aldrig hittills utnyttjat och aldrig planerar att utnyttja, men känns som en trygghet.
Över huvud taget bygger ju användningen av kreditkort på att man vid varje månadsslut betalar av hela kreditkortsskulden. Om man vet med sig att man är typen som inte gör det, då ska man inte ha kreditkort även om de ger trevliga förmåner – då ska man hålla sig till kontantkort där pengarna tar slut i realtid. Om man inte betalar sina månadsräkningar till fullo varje gång blir det hiskeligt dyrt med kreditkort – i Shells fall en effektiv årsränta på uppåt 20% och för Re:member som har individuell räntesättning mellan 9,74 och 24,74%.
Man ska också komma ihåg att anmäla e-faktura, eftersom papperfaktura hos i princip alla numera kostar 29 kr i månaden eller så, och det är 350 kr man kan ha mycket roligare för.
Debitkort
Egentligen skulle vi sedan inte ha fler kort, men en kompis har Revolut-kortet och de hade en kampanj där om man blev värvad och använde kortet inom en vecka så fick man 200 kr. Vilket ju var nice gratispengar. Både jag och maken ansökte om Revolut Standard, satte in lite pengar och använde kortet (som kom i den tjusigaste kartong jag sett!) – och in trillade de utlovade 200 kr. Revolutkortet är inget kreditkort, utan ett debitkort där man sätter in pengar på det när man vill, från ett vanligt bankkonto. Det ger fria valutatransaktioner upp till 50 000 kr/månad, och man kan med ett knapptryck växla svenska kronor till en annan valuta (de erbjuder 29 olika valutor + 5 kryptovalutor), helt utan valutapåslag eller växlingsavgifter. Man kan ta ut pengar upp till 2 000 kr/månad helt gratis.
Förutom Standard-kortet finns även Metal och Premium som kostar pengar, men ger fler fördelar – Metal ger cashback 1% på köp utanför Europa och 0,1% inom Europa. Både Metal och Premium ger tillgång till ”Lounge access”, ett nätverk av lounger i världen. Metal ger tillgång till concierge-service. Metal och Premium ger också reseförsäkringar som verkar väldigt omfattande. Revolut Premium kostar 77 kr/mån (790 kr/år) och Metal 140 kr/mån (1300 kr/år) i dagsläget. Läs mer om Revolut här.
Så numera har vi tre kort och är jättenöjda. När jag åker till Barcelona för forskningskonferens nästa vecka ska jag testa Revolut-kortet för första gången. Återkommer med hur det funkade!(Man kan dessutom föra över pengar från sitt Shell-kort till Revolut, och på så sätt få poäng på Shell, verkar det som – trevligt!)
Andra kort vi tittade på var Norwegian (men vi har inte möjlighet att resa med dem på ett enkelt sätt, så det blev det inte), OKQ8 Visa (sämre bonus på 0,3% jämfört med Shells 0,5%), och Komplett bank Mastercard (2% bonus på nätköp, 1% på övriga, 4% på Komplett.se men ingen reseförsäkring). När vi ringde och sa upp Preem fick vi också veta att deras nya månadsavgift endast gäller de med Villaägarna-rabatten, men ville vi fortsätta med dem var vi ändå tvungna att ansöka på nytt, och vid det laget hade vi redan ansökt om Shells så då fick det vara. Annars har de 0,5% i bonus samt reseförsäkring, så de har också varit bra.
Jag tillbringar mina dagar på en vårdcentral – Linköpings största, faktiskt. Uppåt 22 000 patienter är listade på den här vårdcentralen, vilket märks i en aldrig sinande ström av önskningar om receptförnyelser och en telefonkö som alltid är smockfull. Min tidbok är fylld från morgon till kväll med patienter med allt från ångest till yrsel, från magont till halsont, från artros till hjärtsvikt. Och allt däremellan.
Ibland hinner jag stanna upp och reflektera över mina patienter.
Första veckan efter semestern hade jag fem patienter med dåligt psykiskt mående och/eller utmattning, på fyra dagar. De kom en efter en och vid torsdag lunch, då jag avslutat den sista, var jag helt slut. Man blir det när man ska sitta och aktivt lyssna på en annan människas tragedier och problem, när man hela tiden måste ligga lite i framkant för att kunna ställa nästa fråga, vara stöttande när det behövs, utmana på rätt sätt och i slutändan välja rätt behandlingsväg framåt.
Eftersom det här är en ekonomiblogg tänker jag fokusera min reflektion mot just ekonomi. För det var genomgående att ekonomin var en del av orsaken till att mina patienter mådde dåligt.
Antingen bidrog ekonomin genom att den rakt upp och ner var kass, och stress över ekonomin var en del av patientens depression eller ångest. Eller så var ekonomins tveksamma stabilitet anledningen till att han eller hon tvunget behövde fortsätta jobba heltid på jobbet som höll på att driva dem rakt in i den infamösa väggen.
Jag har faktiskt gett tips om Jag lämnar ekorrhjulet till ett par patienter vid det här laget, de jag känt är betjänta och orkar ta emot det budskapet. Inte för att patienterna behöver göra exakt samma sak, men för att den kanske kan bidra med inspiration till ett förändrat förhållningssätt till jobbet och pengarna.
Med tanke på de senaste veckornas och månadernas stress för egen del (och vår familj) blir jag själv alltjämt mer motiverad att fortsätta på vår inslagna väg av sparande och investeringar i vår framtid. Hamnar jag i att jag behöver ta en paus från arbetet vill jag inte vara tvungen att fortsätta bara för att ekonomin annars inte går runt. I nuläget skulle vi, om det inte kom in en krona till, klara oss i över sex år på våra nuvarande besparingar (utan att räkna in utdelningar, värdeökningar, och så vidare). Eftersom sannolikheten att inga pengar alls skulle komma in under så lång tid är extremt låg (för att inte säga obefintlig) känns det väldigt tryggt att ha det att luta sig mot.
Och med det i åtanke har jag börjat tala ekonomi med i stort sett alla patienter med utmattningssyndrom som jag har minsta tanke om att det skulle kunna hjälpa. Förhoppningsvis gör det skillnad för någon i framtiden.
Jag är lite av en blandad kompott av intressen – jag jobbar som läkare, jag forskar inom hjärt-kärlsjukdom, och jag drivs av viljan att hjälpa folk till bättre mående och bättre privatekonomi. Dessutom skriver jag böcker, bakar tårtor, är mamma till tre underbara barn och gift med världens bäste man. Den här bloggen fokuserar framför allt på privatekonomi och allra mest på hur man hittar en balans i livet.
Köp min bok!
”I could not put your story down except when I had to. You have written a compelling, readable, entertaining book.”
~ A-M Mawhiney, author
Plugga bättre
Förbättra din studieteknik i 10 steg
Cosmonomics @ Instagram
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No feed with the ID 1 found.
Please go to the Instagram Feed settings page to create a feed.
Affiliates
För aktier och fonder
Avanza
På Avanza har vi alla våra aktieinnehav, och har haft i flera år. Den användarvänligaste appen med alla funktioner vi behöver.
SAVR
Uppstickaren SAVR med lägre priser på fonder. Jag har flyttat vårt fondsparande till SAVR eftersom även små skillnader procentuellt blir stora pengar när man sparar i många år.
Webbhotell
One.com
Jag använder One.com för Cosmonomics såväl som för alla siter jag sköter via LCV Konsult AB. De har bra priser och fantastisk service och jag har varit nöjd med dem i över tio år.
Fotoböcker mm
Jag älskar fotoprodukter och gör två fotoböcker för varje år, plus när vi åker på semester, och dessutom är det julkort och väggkalendrar. Smartphoto har bra kvalitet och bra priser, och därför använder jag dem frekvent.
Telefoni
Vimla
Billigare telefoni med Vimla – ingen uppsägningstid, ingen bindningstid, och inga dolda avgifter.
