12 05 2022 | Allmänt, Hem & trädgård, Hushållsekonomi |
Som nämnt tidigare har vi renoverat hemma. Ett rum blev två, och vi har ordnat till vår kaosiga hall till något prydligt, och dessutom byter vi innerdörrarna från tråkiga mellanbruna låtsasträdörrar (de var av papp märkte vi när killarna lyfte av dem, så kvaliteten och ljuddämpningen höjdes avsevärt när vi bytte) till snygga vita dörrar som ljusar upp otroligt mycket.
Min man och hans pappa gör allt själva (bortsett från el och ventilation, som vi av förklarliga skäl tar in proffs för). Kostnaderna hålls definitivt nere, men är det värt det?
Jag vet inte vad det skulle kostat att ta in snickare som gjorde jobbet istället. Vad jag däremot kan räkna på är kostnaden för makens timmar. Han har lagt merparten av sin komplediga vecka på att renovera hemma, vilket i princip inneburit att han jobbat 9-16 (minst) varje dag. Kompveckan kommer efter att han jobbat sin vanliga heltid plus journätter och jourhelger (därifrån han får sin komptid). Båda de senaste jourhelgerna har varit tuffa – den ena av dem jobbade han en bit över 30 timmar från fredag lunch till måndag morgon (han var inne och opererade samtliga tre nätter).
Alla människor behöver vila. Men vilken vila blir det att komma hem och jobba som snickare? Han tycker det är kul (och både han och svärfar är riktigt duktiga) – men det är inte vila.
Vad är det värt, att betala någon annan istället, så att han får vila när möjlighet ges?
Massor.
Vi har bestämt oss för att framöver ta in folk för att göra större grejer. Det kanske inte är direkt förenligt med ”så hög sparkvot som möjligt”, men det är definitivt förenligt med livet vi vill leva. Vi behöver båda orka, och vi har skapat ekonomiska möjligheter att ta in hjälp.
5 05 2022 | Hushållsekonomi, Mat |
Det märks att allt blir dyrare, och att det sker snabbt nu.
Matkostnaderna ökar och det en hel del. I helgen såg vi färskt bröd på Maxi för 62 kr. 62 kr?! Så mycket tror jag inte att produktionskostnaden ökat egentligen (det var levainbröd utan något särskilt it). Tur att man kan baka själv. När jag inte orkar baka kör jag på att köpa det dygnsgamla bakat-i-butiken-brödet, som kostar 35 kr på Ica för en kasse med fyra eller fem bröd.
Men det märks även på sådant vi inte kan fixa själv. Yoghurt, smör, ägg, grönsaker, mjöl… Allt kostar mer.
Transportkostnaden i form av diesel gör också sitt. När man jublar över att närliggande Ingo sänker bensinpriset så att det kommer under 20 kr/l…
Vad gör vi för att hålla emot?
Odlingssäsongen är ju igång, så det finns ett helt gäng plantor som väntar på att det med säkerhet håller sig till plusgrader dygnet runt. En smärre skog står i de stora fönstren i vardagsrummet och vid matplatsen, och lapar sol och värme. De är också ute de flesta dagar och vänjer sig vid livet utomhus.
Jag handlar mer på Lidl och noggrannare efter extrapriser. Svinnlådor, kort datum, och liknande är win.
Kopplat till odlingssäsongen har vi köpt ett gäng bärbuskar och fruktträd på Lidl som snart åker i jorden (hallon, blåbär, vinbär, björnbär, krusbär, päron, körsbär). Vi börjar ju om med en ny trädgård den här sommaren, och den har inte alls mycket i frukt- och bärvåg – än.
Jag försöker övertala maken att vi borde skaffa höns så att vi får egna ägg, men än så länge håller han emot… (han hävdar att han redan har en hel hönsgård i form av fru och tre döttrar)
Vi ska sätta upp ett växthus för att ytterligare fixa mer egen mat.
Vi äter mer vegetariskt. Jag försöker köra ett eller ett par recept från Portionen under tian i veckan. Inte bara för ekonomin, men för att det känns nyttigt, och vi har hittat flera nya favoriter. Barnen är överraskande positiva till många av rätterna, där sexåringen tyckte att ugnsbakad vitkål var riktigt gott (medan hon helst inte äter rå vitkål), och enchiladas med svarta bönor är en ny storfavvo.
Vi kör så lite bil det går. Det har blivit mer i och med renoveringen hemma, men vi försöker hålla det på minimum ändå. Jag går 20-22 000 steg de flesta vardagar, eftersom jag går till och från för/skolan med barnen och även går och handlar.
Men visst känns det. Ännu mer av att jag inte har någon särskild inkomst just nu (tar ut två föräldradagar i veckan). Och risken är väl stor att priserna inte kommer gå ner igen även om vi framöver får en bättre situation vad gäller el och transporter.
28 04 2022 | Barn, Hem & trädgård |
Huset är kaos.
Det är inte jätteroligt att bo i, framför allt inte med tre barn, men det kommer bli toppen när det är klart åtminstone.
Vi hade tre sovrum på bottenplan (huset består av bottenplan samt källare), men behov av fyra. Visst, barnen kan dela, men vi har så pass långt mellan barnen att det inom en inte allt för avlägsen framtid ändå hade önskats sina egna krypin. Sexåringen tycker att det är VÄLDIGT skönt att kunna stänga om sig när treåringen vill ”vara med” på allting och pilla med alla sexåringens prylar. Så blir det sannolikt inom ett par år med tre- och sexåringen gentemot Baby Bus (som bara är sex månader och därmed inte särskilt busig – än).
Mitt och makens sovrum var ganska onödig stort för ett ställe vi bara sov i och förvarade våra kläder. 22 kvadratmeter är ju trots allt en lägenhet för många. Så vi bestämde oss för att dela av rummet i två och därmed skapa tre barnrum bredvid varandra. Dessutom ligger de med dörren ut mot allrummet, som numera istället är pysselrummet. Det blir toppen.
Andra alternativ övervägdes innan vi kom på den här lösningen: att lägga på ett nytt våningsplan (hade gått på två mille typ), eller att flytta ner sexåringen i källaren (inte optimalt av flera anledningar).
Att dela av vårt rum kommer kosta i storleksordningen 20-25 000 kr när allt är klart, inräknat nya dörrar men utan att räkna arbetstiden för maken och svärfar. Material (reglar, gipsskivor, isolering, mm), elektriker, och ventilationstekniker (för att ett av rummen annars kommer sakna ventilation) ingår. Framöver kommer vi också sätta in ett nytt fönster i det ena rummet, som annars knappt har något ljusinsläpp.
Exakt vad kostnaden blir får vi se efteråt. Aningen mindre än två miljoner för en ny våning blir det i alla fall.
17 01 2022 | Allmänt |
Innan jul stals min cykel. Jag har haft min elcykel i 1,5 år och på jobb ställer jag den inomhus, hemma i vårt öppna cykelförråd, låst med ett tjockt, av cykelhandlaren rekommenderat kedjelås.
Inte hindrade det tjuvarna.
Det hade snöat, så när jag på morgonen kom ut för att ta cykeln syntes det fina spår i snön av både skor och cykeldäck.
Suck.
Det var dels känslan av att de tagit något som är mitt. Svordomar. Och sedan… allt meck som följer på det. Polisanmälan, försäkringsanmälan, leta upp information om hur mycket cykeln (och barnsitsen, och låset) kostade när de köptes in och vad de kostar att köpa nya nu, ramnummer, med mycket mera. Och sedan beställa ny cykel eftersom det inte funkar något vidare att vara utan cykel.
Och sedan ringde polisen, dagen efter, och meddelade att de hittat cykeln, till allas vår chock. What, liksom? Var den inte på väg utomlands? Nej, den stod i en cykelkällare i andra änden av stan, och någon uppmärksam person hade noterat dess närvaro och att den inte brukade stå där.
Så maken fick åka iväg och hämta den.
Därpå följde att meddela försäkringsbolaget att vi fått tillbaka cykeln, men med diverse skador (batteriet bortryckt, och det kan bara tas bort med nyckel egentligen, barnstolen borta, cykellåset uppklippt). Jag fick också avbeställa den nya cykel jag redan beställt. Cykeln fick vi ta till reparatören och de fick lämna in underlag till försäkringsbolaget och sedan informerade de hur mycket de tänkte betala ut och…
Ugh.
Sedan visade det sig att batteriet var restat (ihop med hela resten av världens varor för närvarande). Jag fick till slut tillbaka cykeln den här veckan. Nu ska vi montera en ny barnsits på den. Jag ska se till att varenda jäkla gång ta ut batteriet. Och hoppas att idioterna kan hålla fingrarna i styr.
Träligt är bara förnamnet. Några tusenlappar minus blev det ju också av det hela, och ärligt talat hade det varit enklare om polisen bara inte hade hittat cykeln. Jag är glad att det inte hände när jag jobbar åtminstone — med ett spädbarn används cykeln ytterst begränsat, till skillnad från när jag jobbar och cyklar varje dag.
Det är på det hela taget en erfarenhet jag kunnat vara utan.
13 01 2022 | Hushållsekonomi |
Ja, vilket år. Här är sammanfattningen för 2021.
Inkomster
Nya rekordinkomster för året. Egentligen är det förvånande eftersom jag blev sjukskriven halvvägs in i augusti och därefter gått på föräldraledighet sedan i slutet av oktober. Det är ju som bekant en rätt stor minskning i inkomster när man blir sjukskriven eller föräldraledig (även om det är en himla bra grej att få ändå få en inkomst även om man inte klarar av att jobba eller om man får en bebis). De mer stabila inkomsterna står maken för. Han får regelbundna utbetalningar av sin jourkomp (för att man får ha max 300 timmar jourkomp ”liggande”, annars blir det tvångsutbetalning).
Utöver våra löner och försäkringskassan har vi sålt en del begagnat, totalt sett drygt 21 000 kr, vi har tagit utdelning från vårt ena företag, och haft en del andra mindre inkomster under året, såsom födelsedagspengar, uttag från cashbacksidor, och försäkringar som fallit ut.
Utgifter
Eftersom vi flyttade i augusti har det blivit massor av extrakostnader som vi inte annars hade haft. Allt från några nya köksskåp för att ersätta de som inte fungerade längre (man vill inte ha luckor som trillar ner i huvudet på en), till pallkragar att odla i, förvaringslösningar, nybyggt cykelförråd och vedförråd, och massor mer. I kategorin större utgifter har det varit bland annat renovering av trappan upp till huset (fem trappsteg i betong, inga räcken, singel nedanför, och tre barn under sju år — dålig kombo), nya fönster (för att det är bra om de kan stängas ordentligt), och renoverad el.
Vi köpte också en större bil eftersom vi blev en familj på fem och ville kunna fortsätta åka bekvämt. Tre barnstolar i samma bil är en utmaning.
Maken fick uppfylla en livslång dröm det här året. Det är fullständigt icke-FIRE och på alla sätt en extravagans, men han fick köpa en Porsche. Det är inte en billig dröm, men jag har velat ge honom den möjligheten sedan många år tillbaka, så… Givetvis begagnad, men det har skänkt honom enorm glädje.
Vi har sparat en hel del pengar på att köpa mycket begagnat, vilket jag är stolt och nöjd över både utifrån pengarna och miljön (och tiden det sparar att slippa skruva ihop IKEA-grejer…).
Sparande
Målet för året var 40% sparkvot. Det målet uppnådde vi med några procentenheters marginal — 43,55%. Vårt sparmål i reda kronor slog vi med 32%. Våra höga inkomster är helt klart en viktig del i varför vi ändå klarar av att hålla så högt sparande, framför allt när vi både köpte nytt hus och fick barn. Jag är och förblir imponerad av alla som lyckas spara på 20 000 kr i månaden i inkomster. Vi hade en månad då vi gick minus (september, nyinflyttade med allt vad det innebar), men har på det hela taget klarat oss väldigt bra. Eftersom vi hade sparat undan en större buffert inför flytten än vi normalt sitter med var det inte några problem.
Investeringar
Det har ju varit ett helt bisarrt år på börsen — och vi lyckades slå det med ytterligare 10 procentenheter på makens Avanzakonto (där vi har majoriteten av våra tillgångar). Hade vi kunnat ha den här typen av procentuell ökning på våra tillgångar hade det ju gått väldigt fort att bli FIRE, men man kan ju misstänka att det framöver inte kommer avkasta över 40% på ett år. Det är tredje året i rad vi slår börsens utveckling, så det börjar kännas som en bra trend.
Våra utdelningar täcker nu grundkostnaderna för huset (lån + Tekniska verken) och lite till, så det är trevligt.
Bloggen
Årsutmaningen publicerades varje måndag hela året. Jag vet inte om det gett någon en tankeställare eller två — det har inte varit de mest kommenterade inläggen, även om de lästs en hel del. Sedan mitten av hösten har jag inte orkat skriva varje torsdag som planen annars är — det hade varit tidigare än så om jag inte hade haft en del inlägg redan förberedda. Det får vara så när livet är mycket av annat. Som del av min nära-väggen-upplevelse orkade jag knappt titta på en skärm, och det där med att läsa och skriva var i princip omöjligt.
Mest läst under året:
- Klädkostnader enligt Konsumentverket
- Ekonomibyrån om fri vid 40
- Ditt liv tillhör samhället – tro inte att du får göra något eget
- Recension: Sparboken
- YOLO vs FIRE
Totalt under året 67 000 sidvisningar. Färre än 2020, men så har det varit färre inlägg än tidigare, så det är inte så konstigt. På det hela taget är jag nöjd med att jag ändå skrivit regelbundet under ett så turbulent år.
Familjen
Ja här har ju hänt en del. Vi har ökat antalet familjemedlemmar med 25% och är nu en trebarnsfamilj. Det har varit en lång väg hit, med en hel del sorg på vägen, men nu när hon är här är det värt allt. Storasystrarna är otroligt stolta, och sexåringen hjälper till så otroligt fint. Treåringen tycker att bebisen är kul, men ibland är hon nog lite väl lik en docka, för hon behandlas därefter…
Eftersom lillasyster kom mitt i en RS-pandemi där RS är livsfarligt för nyfödda har jag haft treåringen hemma på heltid från förskolan, och sexåringen som började skolan i augusti har inte fått gå på fritids. Jag har tagit ut full föräldraledighet, och det har varit en utmaning att ha tre barn i varierande åldrar hemma så mycket, men det har ändå gått bra. Nu till våren ska jag plugga 75% istället för att vara helt föräldraledig, vilket möjliggör förskola och fritids för de större barnen. Båda två har uttryckt en önskan om att få gå på fritids respektive förskola, så det blir bra.
Som avslutning på året blev maken överläkare, så det kommer innebära ett sista lönehopp (så länge han stannar inom regionen), men framför allt innebär det ett erkännande av vad han har för ansvar på kliniken.
Vi har som sagt också flyttat, vilket var otroligt krävande på många sätt, med alla papper, förberedelser, visningar, möten, och allt annat utöver själva flytten. Jag är fortfarande väldigt, väldigt glad att vi tog in en flyttfirma, annars hade det tagit veckor att flytta. Istället gick det på två dagar. Eftersom jag var rätt rejält gravid, och dessutom blev sjukskriven i samma veva, hade jag inte riktigt orken för att göra det själv heller. Det var nog så jobbigt att hela tiden vara med och peka på var saker skulle.
Hälsa
Hälsan har väl varit so-so, uppenbarligen. Men när året tog slut var måendet tillbaka på topp, tack och lov. Jag får till och med sova, trots bebis (drygt två månader gammal sover hon nu genom natten!). Jag har inte tränat tillnärmelsevis så mycket som jag hade tänkt. Jag har inte gått så mycket som jag borde. Jag har ätit mycket mer choklad än jag borde. Men… jag gjorde vad som behövdes för att ta mig igenom situationen. Nu mår jag bättre när jag inte är gravid längre, och när jag varit borta från jobb ett tag, och då kan jag sköta hälsan bättre. För resten av familjen har det varit ett ganska bra år, bortsett från en del snor-VAB för treåringen eftersom förskolan blivit fullständigt allergisk mot minsta snor sedan Covid-pandemin. Men det är ju det lilla.
Sammanfattning
Ett turbulent år, men med jättebra slutresultat.
Hur var ditt 2021?
