Svinnlådor från Willys

Svinnlådor från Willys

När jag gjorde veckohandlingen på Willys den här veckan – vilken blev senare än vanligt eftersom jag varit på jobb och maken har pendlat till Motala för sin sista randning innan han är färdig specialist och därmed har han haft bilen – hittade jag det här fantastiska påfundet:

Två kilo frukt eller två kilo grönt – för 20 kr. 10 kr/kg! Jag tog en av varje. Enligt skylten hade de skönhetsfläckar som gjorde att de inte kunde säljas, men jag måste säga att när jag packade upp det var det jättefina varor. Apelsinerna var möjligen något torrare än vanligt vilket gissningsvis beror på att de legat lite längre, men vi hade dem i en fruktsallad så det spelade absolut noll roll.

I fruktlådan fanns vindruvor (vi slängde två som var tråkiga, resten var jättefina), ett gäng äpplen, två apelsiner, en ananas, två kiwi, och två päron.

I gröntlådan fanns fänkål, grönkål, stora tomater, babytomater, zucchini, en massa champinjoner, ett salladshuvud och eventuellt mer jag glömt.

Fantastiskt bra initiativ av Willys tycker jag och alltihopa kommer användas här hemma. Det är ju viktigt när man tar den här typen av erbjudande att man faktiskt använder det, annars blir det ju varken svinnsmart eller ekonomiskt. Frukten funkar jättebra i fruktsallad, efterrätter (äppelkaka i helgen kanske), eller smoothies (en kiwi hamnade i min smoothie imorse), och grönsakerna kommer integreras i matlagningen som vilka andra grönsaker som helst.

Dela:
Månadsavstämning: februari

Månadsavstämning: februari

Februari har försvunnit och vi går in i årets tredje månad. Här kommer vår sammanfattning för februari:

Inkomster

Jag fick föräldrapenning fram till och med förra veckan, och de sista dagarna är det lön istället eftersom jag börjat jobba igen. Maken fick ut sin vanliga lön. Utöver detta har jag sålt begagnat för 1 000 kr (alltså totalt 2 000 kr av de 6 000 kr som är målet för året), gjort en större tårta som beställdes. Dessutom som alltid barnbidrag.

Utgifter/sparkvot

Matkostnaderna för månaden blev lägre än budgeterat, eftersom pappa, som bor hos oss i veckorna för att ta hand om barnen nu när både jag och maken arbetar under en överlappande period, betalade maten under en vecka (han ville inte ”äta oss ur huset”, vilket jag mest skrattade åt eftersom han inte äter särskilt mycket). Vi fick också tillbaka årskostnaden på Coop-kortet när vi sa upp det (eftersom de nu lägger på valutaväxlingsavgift på betalningar i andra valutor, vilket är hela anledningen till att vi hade dem) i form av en check på 349 kr som användes till matinköp. I gengäld för en lägre hemma-matkostnad blev ute-matkostnaden högre av olika anledningar. Utematen har dock varit mycket uppskattad, så värt ändå.

Hus-kostnaderna var också mer än vanligt, dels för att det är vinter och fjärrvärmen är dyyyyr (vilket dock inte är någon större skillnad mot februari förra året) och dels pga ett problem som nödvändiggjorde att en VVS:are kom till oss. VVS:are borde kunna bli miljonärer på väldigt kort tid…

Övrigt-kategorin blev lite större än tänkt eftersom dotterns Djungelgympa skulle betalas och jag betalade den bugg-kurs jag börjat på, vilket blev drygt 2 000 kr bara på de två posterna. Vi hade inga årskostnader, och månadskostnaderna på abonnemang med mera är låga. Äldsta dottern fick ett gäng ny-begagnade kläder från Sellpy eftersom hon växer så det knakar och därmed växer ur sina kläder.

Totalt sett landade sparkvoten på 60,15%, vilket mot sparkvotsmålet om 40% ju ändå får sägas vara mycket väl godkänt. Vi kan lägga ytterligare 12,5% av årets sparmål till handlingarna.

Investeringar

Vi kommer lägga de sparade pengarna som följer:

  • 13,5% till SBAB för att vi planerar att betala av lite av våra huslån i samband med att vi förhandlar om lånen om ett år. För över samma summa varje månad
  • ca 58% till Avanza för investering i aktier (beroende på hur mycket Spiltan-aktien går för)
  • Vi kommer köpa en Spiltan-aktie
  • 3% till Lendify, vår månatliga överföring
  • 2 000 kr till barnens portfölj, där hälften investeras automatiskt i fondportföljen och hälften läggs i enskilda aktier.

Utdelning från Realty Income. Snart börjar utdelningssäsongen på riktigt och det ska bli roligt! Baserat på våra beräkningar kommer vi att slå vårt utdelningsmål (24 000 kr). Känns bra. Att det inte är ett jämt flöde över året stör mig inte nämnvärt, eftersom det ändå ”bara” ska återinvesteras.

Hälsa

Suck. Jag har varit förkyld nu i över två veckor, med kraftig minskad träning och fysisk aktivitet som följd. Ovanpå det skadade jag vaden någon vecka tidigare och fick ta det lugnt på grund av det. 395 000 steg blev det i alla fall (snitt: 14 100/dag), två pass med FitBit, tre pass (1,5 h per gång) bugg, två träningstillfällen på Medley, och två gånger i simhallen med barnen. Tack och lov har barnen varit friska och vi har inte haft någon VAB (eller ja, hemmavarande barn, jag har ju varit föräldraledig).

Bloggen

Totalt var det drygt 5 600 sidvisningar under månaden, något lägre än januari. Mest hänvisningar kom från Fru EB. Av någon anledning har jag 386 visningar från USA, trots att jag skriver på svenska – förvirrande men kul. Majoriteten är givetvis från Sverige.

Mest lästa inläggen var:

  1. ADHD – en ursäkt för vad som helst?
  2. Fråga om sexet eller ekonomin?
  3. Att dela på föräldraledigheten
  4. Jag börjar jobba igen
  5. #sparadkrona på apoteksköp

Sammanfattning

En vettigt bra månad ekonomiskt sett, men en katastrof för hälsan. Nya tag nu när förkylningen börjar ebba ut. Produktiv månad för bloggen och en hel del besökare.

Dela:
Våra matregler

Våra matregler

Jag har ju de senaste månaderna jobbat aktivt med att få ner matkostnaderna. Det går ju att handla ganska billigt om man verkligen försöker, så det är ett intressant projekt att hålla på med under mammaledigheten. Strävan efter en lägre matbudget har dock ibland gett en del funderingar för egen del gällande billigt versus t ex ekologiskt, närproducerat, ursprungsland, etc. Så jag tänkte beskriva reglerna jag har för mig själv:

  1. I säsong. Jag undviker att köpa jordgubbar i januari och liknande dumheter. Tomat och gurka är de stora undantagen, det äter vi året runt.
  2. Ursprungsland. Jag väljer helst svenskt. Kött från Tyskland, Irland, Polen, Sydamerika och Nordamerika går i princip alltid bort, framför allt på grund av antibiotikaanvändning (min stora oro för världen är inte terrorism eller klimatkollaps, det är antibiotikaresistens). Danmark har haft ett par för många skandaler när det gäller kött, så det undviker jag också. Jag försöker, efter intryck av min man som påpekat det viktiga i att hjälpa till att hålla liv i det svenska jordbruket, även försöka köpa svenskt i basvaror som mjöl, havre, mjölk, med mera.
  3. Ekologiskt. Är inte en prioritet för min del. Jag har försökt läsa på och jag får inte alls en entydig bild av att ekologiskt är bäst, inte minst eftersom om vi alla skulle äta ekologiskt så skulle odlingsmarkerna inte räcka till eftersom det skulle behövas så pass mycket mer. Dessutom är reglerna runt vad som får kallas ekologiskt röriga. Kostar eko lika mycket som icke-eko kan jag välja eko.
  4. Närproducerat. Mycket viktigare för min del än ekologiskt. Försöker handla från gårdar här i Östergötland. När vi kör förbi äggbodar brukar vi handla på plats.
  5. Halv- och helfabrikat. I princip förbjudna här. Undantagen är sådant som pesto (men på sommaren gör jag egen på blast från egenodlade morötter) och någon gång Keldas toscanska tomatsoppa som jag gillar att ha till pasta och broccoli. Helfabrikat kommer inte innanför dörren.

Hade jag valt att köpa kött oavsett ursprungsland hade matbudgeten kunnat gå ner ytterligare. Vi köper dock inte särskilt mycket kött i butik nu för tiden, bortsett från köttfärs (svenskt och när det är på extrapris), utan via kollegor till maken som jagar. Dessutom har jag tvingat in hushållet på allt mer vegetariskt, så att det står vegetariskt på bordet två till tre gånger i veckan och utöver det är det ju också fisk och kyckling minst varsin gång i veckan.

Vad har ni för regler för matinköp? Är det bara pris som styr eller något annat?

Dela:
Jag börjar jobba igen

Jag börjar jobba igen

Idag börjar jag arbeta. Jag har inte jobbat sedan i början av juni, då jag först hade fyra veckors semester och därefter gick direkt in i föräldraledighet med Lillan.

Det är tudelat, känslan av att gå tillbaka. Lämna henne.

Jag börjar inte med jobb-jobb. Jag har forskningstid i sex veckor och börjar med tre veckors forskningskurs innan jag ska göra min halvtidskontroll. Så det kommer inte att bli sex veckor åtta-till-fem. (Det blir det därefter.) Första veckans forskningskursschema är rätt mastigt, men det är ändå betydligt lugnare än vanligt heltidsjobb.

Men det är tillräckligt för att ifrågasätta. Med tanke på det community jag numera tillhör, detta underbara FIRE-community, blir det väl så. Jag har varit ledig i närmare nio månader och har kommit in i många saker som optimerat vårt hushåll. Jag handlar på ett sätt så att vi minimerat vår matbudget, och vi har dessutom sluppit gå och handla på helgen, jag har fixat det i veckorna. Jag har oftast maten väntande när maken kommer hem från jobb, vilket minimerar tiden med en hungrig och trött familj. Jag har sålt begagnat, tagit hand om tvätten, städat, bakat bröd, minimerat utgifter, fixat administrationen.

Jobbigast är nog tanken att under överskådlig framtid, när jobbet börjar på riktigt om sex veckor, så blir det på heltid. Maken går på föräldraledighet (vi har en period just nu när morfar går in och tar Lillan medan Storan är på dagis i större utsträckning) och jag ser till att göra färdigt AT. Jag vill bli klar. ”Få” min legitimation (”få” är ett intressant ord, med tanke på att den förutom 5,5 års utbildning även kräver AT med godkända placeringar, medsittningar på varje placering, och ett godkänt AT-prov). Jag vill kunna säga till anestesin, dit jag kommer söka mig, när jag har möjlighet att börja där. (Och får jag det vikariatet kommer jag fortsätta jobba heltid.)

Men jag tittar på Lillans runda kinder, det där gapande leendet med två små riskorn till tänder, ögonen som lyser med ren och skär glädje över livet, och jag undrar hur mycket jag kommer missa. Jag är splittrad. Någon gång måste jag ju gå tillbaka, för jag vill inte vara hemma resten av livet. När är lagom? Nu är ganska lagom ändå. Jag har varit hemma mycket, mycket längre än de flesta kvinnor i världen får vara hemma med sina barn, betalt. Det är väl bara i Sverige det är nära nog ”kort” att som mamma bara vara hemma tills barnet är sju månader.

En del av splittringen ligger ju i att jag hade kunnat fortsätta vara hemma så länge jag ville, betald av Försäkringskassan eller ej. Vi går runt på runt 40% av vår inkomst, så inte ens maken hade behövt arbeta heltid.

Jag vill vara läkare. Jag vill vara mamma. Jag vill göra det bästa för mina barn. Men det är svårt att veta vad det är.

(Storan är jag inte lika fundersam över. Hon är jublande glad över att nu få vara längre på dagis och slippa gå hem redan klockan tolv… Hon är så trött på sin mamma!)

Dela:
Att dela på föräldraledigheten

Att dela på föräldraledigheten

Framtidsfeministen tyckte att det var givet att man delar lika på föräldrapenningen eftersom det annars blir ekonomiskt ojämnt i framtiden (den som är hemma mest, generellt sett kvinnan, får mindre pension). Det var ett antal som höll med henne. Ett antal sa emot. Det är samma diskussion som så ofta, ekonomi och att den som är hemma tar mer av jobbet hemma. ”Jämställdhet” och allt det där.

Jag har varit föräldraledig i sju månader. Maken kommer inte vara hemma i sju månader, snarare fem. När vi är klara med föräldraledigheterna kommer det finnas dagar kvar att ta ut framöver.

Att vara hemma mer för min del är ju mitt och vårt val. Det passar för vår familj. Det är inte för att jag har den lägsta inkomsten som jag tar ut mer föräldraledighet, det är för att jag VILL vara hemma. För att det passar bäst med var jag är i livet och karriären just nu. Det passade också bättre med första barnet, eftersom jag fortfarande pluggade då. Maken har en opererande specialitet som det är svårt att vara borta från länge eftersom hantverket sitter mycket i händerna och man tappar det efter bortavaro (svärfar, neurokirurg, märkte skillnad på innan och efter ett par veckors semester!). Vi försöker lösa att vi är med våra barn mycket på andra sätt. Maken tar bland annat ut mycket tid på sommaren (mer än jag kan göra) i form av komptid, så att han är ledig mer än fyra veckors industrisemester, samt ledig fredagar på komp. Inget av dessa syns i jämställdhetsstatistiken för hur man delar föräldradagarna.

Är det undanflykter? Är vi ojämställda? Nej, det tycker jag inte. Det är vår familj. Våra val.

Och den som säger att man ska ”vara överens innan barnet kommer” har inte barn. Saker och ting förändras när man får barn. Det man sa innan behöver inte stämma för någon av de nyblivna föräldrarna längre. Jag har en kompis som gick tillbaka till jobb på 50% efter två-tre månader och pappan var hemma resterande, trots att hon hade tänkt vara hemma på heltid i betydligt fler månader. Andra människor, kvinnor som män, inser när de får barn att de inte alls vill jobba som tidigare. En del människor tycker att bebistiden är en skittråkig tid och slipper det helst, andra njuter för fulla muggar av den.

Det jag framför allt blir trött på är pekpinnar från ”feminister” och när politikerna lägger sig i det som borde vara vår familjs angelägenhet. Om det nu är så att kvinnorna får lägre lön för att vi är med våra barn (det är inte ett straff!) och ni så gärna vill in och pilla med det, förbättra då pensionerna/hur inbetalningarna görs under föräldraledigheten/whatever. Men ärligt talat, 1) har ni inte bättre saker för er att pyssla med i dagens Sverige, och 2) vi kommer ändå inte få ut vår pension förrän vi är 70+ och den riskerar ju att vara extremt låg med tanke på hur det ser ut redan idag. Snarare än att styra och ställa med hur familjer ska dela på föräldraledigheten kan man ju göra sparande mer tilltalande för alla inblandade, till exempel genom att INTE höja ISK-skatten och liknande dumheter. Men det är inga politiker intresserade av.

Dela: